Månad: december 2014

Biljettåret

av

Då var det ännu en gång dags att summera biljettåret. En bra (?) blandning, men det blev även i år mest film.

Film (bio):

Totalt 23 filmer, vilket är 17 färre än förra året men inte den sämsta siffran heller. 0,44 filmer i veckan. Sen saknas det nog några som jag velat se men inte kommit till skott, som borde ha setts.

Sport:

  • SSK – Karlskrona (1/2)
  • EM-kval Sverige-Schweiz (damer, handboll) (15/6)
  • VM Play-off Sverige-Rumänien (herrar, handboll) (15/6)
  • Västerås – SSK (19/8)
  • Vita Hästen – SSK (25/10)

Tre SSK-matcher, och kanske lika bra det. Inför en säsong som man satsade extra på (fick bl.a. in över 1 miljon från fansen) har man inte lyckats (även denna säsong), i skrivande stund ligger de på 10:e plats med ett par poäng upp till Play-off plats.

Två handbollsmatcher i Scandinavium blev det också.

Övrigt:

  • Konsert Lisa Nilsson (15/3)
  • Liseberg (13/9)

Konserten var inte något som var planerat utan det blev spontant när vi fick ett par biljetter.

Ett besök på Liseberg blev det också tillslut (det här med att hitta ett datum som passar alla är svårt ibland). Ett åkpass som blev värt pengarna till slut.

Nightcrawler

av

Titel: Nightcrawler

Premiär: 28 november

Speltid: 1 timme 57 minuter

Genre: Drama, Thriller

Regi: Dan Gilroy

Skådespelare: Jake Gyllenhaal, Rene Russo, Bill Paxton, Riz Ahmed, Kent Shocknek, Leah Fredkin, Ann Cusack, m.fl.

Handling: Lou Bloom, en målmedveten ung man som i sin desperata jakt på arbete fastnar för kriminaljournalistiken. När han hittar en grupp frilansande fotografer som filmar bilolyckor, eldsvådor, mord och annan förödelse, slår sig Lou in i den livsfarliga världen av ”nightcrawling” – där varje polissiren är en skänk från ovan och offer omvandlas till dollar och cent. (Från SF.se).

Mina tankar: Nightcrawler har fått bra kritik och har en snygg poster (och alternativ poster). Ja, det är ju ett bra upplägg för en, förhoppningsvis sevärd, film.

Speltiden tycker jag känns lite ojämn. Några partier är väldigt långsamma och andra är rena actionsekvenser. Så det hade nog inte gjort något om den hade varit tio minuter kortare.

Skådespelet är bra och Gyllenhaal i huvudrollen är riktigt bra. Bästa som jag sett sedan End of Watch från 2012. I birollerna varierar kvaliteten, men den är totalt sett bra.

En intressant, spännande och på något sätt en tänkvärd film. Fotot, skådespelarna och storyn är bra. Betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Whiplash

av

Titel: Whiplash

Premiär: 6 februari

Speltid: 1 timme 47 minuter

Genre: Drama, Musik

Regi: Damien Chazelle

Skådespelare: Miles Teller, J.K. Simmons, Paul Reiser, Melissa Benoist, Austin Stowell, Nate Lang, m.fl.

Handling: Andrew Neiman är en ambitiös ung jazztrummis, med siktet inställt på att nå toppen på den musikhögskola han studerar. Märkt av sin fars misslyckade författarskap strävar Andrew dag och natt för att bli en av de stora. Terence Fletcher leder skolans främsta jazzensemble, och är en lärare lika känd för sina pedagogiska talanger som för hans skräckinjagande metoder. Fletcher upptäcker Andrew och tar den aspirerande trummisen under sina vingar, och förändrar samtidigt den unge mannens liv för alltid. Andrews jakt för att uppnå perfektion utvecklas snart i en besatthet, då hans hänsynslösa lärare fortsätter att pressa honom till randen av både hans förmåga – och hans förstånd. (Från SF.se).

Mina tankar: Den här hade, kort och gott, undgått min radar helt. Visste inte ens att den fanns eller vad den handlade om.

Kanske att den är väl lång för vad den innehåller. Som tur är scenerna med Teller bakom trummorna riktigt intensiva vilket gör att man blir helt matt av att se.

Det är Miles Teller och J.K. Simmons i huvurollerna som driver filmen (konstigt vore annars?). Teller imponerar med stort trumspelet och Simmons är skrämmande bra med sin dialog.

Till en början gillade jag den inte, med det blev bättre allt eftersom. Prestationerna av skådespelarna är bra, men storyn känns trots detta platt (speciellt romansen mellan Teller och Benoist’s karaktärer). Kanske något som jazzfantaster bör gå och se. Även om det är en sevärd film, hade jag inte sett den här på bio. Betyget blir en svag…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

The Imitation Game

av

Titel: The Imitation Game 

Premiär: 16 januari

Speltid: 1 timme 54 minuter

Genre: Drama, Biografi, Thriller

Regi: Morten Tyldum

Skådespelare: Benedict Cumberbatch, Keira Knightley, Matthew Goode, Allen Leech, Charles Dance, Mark Strong, James Northcote, Tom Goodman-Hill, Steven Waddington, m.fl.

Handling: Strax före utbrottet av Andra världskriget anmäler sig Alan Turing, en briljant ung matematiker, som frivillig till den brittiska underrättelsetjänsten. Snart leder Turing ett MI6-team bestående av en brokig skara forskare, lingvister, schackexperter och underrättelsetjänstemän med uppgift att knäcka koden till nazisternas påstått olösbara Enigmachiffer. Samtidigt som Turing för en kamp mot klockan med miljoner människoliv på spel, döljer han en hemlighet för omvärlden. (Från SF.se).

Mina tankar: Jag tror jag läst om denna i Empire Magazine (brittisk filmtidning), men lade nog inte mycket intresse till den.

Speltiden är helt okej, några små sekvenser som är lite tempofattiga (inte för att det på något sätt är en actionfilm, men mitt i natten behövs något för att hålla intresset uppe). Klockar in under 2 timmar.

I rollerna ser vi den på senare år ultrapopulära Benedict Cumberbatch (Sherlock, Star Trek Into Darkness, Hobbit-trilogin – för att nämna några) och med all rätt, det är riktigt bra. Vi har även Kiera Knightley (som har gått relativt anonym under senare år), Charles Dance (från Game of Thrones). Skådespelet är mycket bra.

Bra film, av en verklig händelse (som jag dock inte hade mycket kunskap om). Starkt skådespel, bra foto och en helt okej speltid. Betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Pride

av

Titel: Pride

Premiär: 19 december

Speltid: 1 timme 55 minuter

Genre: Drama, Komedi

Regi: Matthew Warchus

Skådespelare: George MacKay, Ben Schnetzer, Bill Nighy, Imelda Staunton, Dominic West, Andrew Scott, Joseph Gilgun, Faye Marsay, Freddie Fox, Paddy Considine, Jessie Cave, m.fl.

Handling: Sommaren 1984. Margaret Thatcher sitter vid makten i Storbritannien och gruvstrejken rasar vilt ute i landet. Samtidigt pågår Pride-paraden i London där en grupp gayaktivister bestämmer sig för att stötta gruvarbetarna och samla ihop pengar till deras fackförening. Facket är emellertid negativ till deras stöd och väljer att avstå. Gayaktivisterna låter sig inte avskräckas och tar därför sitt stöd direkt till de strejkande arbetarna och en oväntad allians tar form. Pride baserar sig på verkliga händelser. (Från SF.se).

Mina tankar: Hade bara hört talas om denna lite kort.

Speltiden är egentligen inget att anmärka på, tycker inte att det finns några större dippar. Den har ett bra tempo överlag.

En ganska imponerande rollista. Några ”veteraner” som Bill Nighy, Imelda Staunton, Paddy Considine och Dominic West samt ett par jag inte kände igen sedan tidigare (ouppmärksam ?). Kände dock igen Jessie Cave från ”Harry Potter-serien”. Finfint skådespeleri får jag ta och säga.

En bra och tänkvärd film, det är ju baserat på en verklig händelse. Med dagens mått även om ett viktigt ämne. Bra skådespeleri, fint foto, kostym, musik och rolig. En film som jag nog inte hade gått och sett, men ibland dyker pärlorna upp. Betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Lucia Movie Night 2014

av

Lucia_Movie_Night

Det blev tillslut även Lucia Movie Night detta år, då det låg mellan en fredag/lördag.

Det blev följande filmer; Pride, The Imitation Game och Whiplash, dock inte några jättelånga texter – det är mycket att smälta.

Några filmer som jag hoppades på var:

  • Foxcatcher
  • Exodus: Gods and Kings
  • Pingvinerna från Madagaskar
  • Birdman
  • Jönssonligan – Den perfekta stöten
  • Big Hero 6
  • Seventh Son
  • Into the Woods

Hobbit: Femhäraslaget

av

Titel: The Hobbit: The Battle of the Five Armies

Premiär: 10 december

Speltid: 2 timmar 24 minuter

Genre: Äventyr, Fantasy

Regi: Peter Jackson

Skådespelare: Ian McKellen, Martin Freeman, Richard Armitage, Benedict Cumberbatch, Lee Pace, Evangeline Lilly, Luke Evans, Cate Blanchett, Orlando Bloom, Aidan Turner, Hugo Weaving, Christopher Lee, James Nesbitt, m.fl.

Handling: Efter att ha återkrävt dvärgarnas rike från draken Smaug har gruppen oavsiktligt släppt lös Smaug, som rasande låter sin eld drabba de försvarslösa männen, kvinnorna och barnen i Sjöstaden.  Thorin är besatt av den återfunna skatten och offrar såväl vänskap som ära för att inte förlora den trots att Bilbo desperat kämpar för att få honom att ta reson. Slutligen tvingas Bilbo fatta ett riskfyllt beslut – men ännu större faror väntar. Den mäktige fienden Sauron har skickat en armé av orcher för att anfalla Ensliga berget, något som undgått alla förutom Gandalf. (Från SF.se).

Mina tankar: Det var till en början lite ”osäkert” om, eller rättare sagt kanske ”när” jag skulle ta mig tid att titta på finalen i Hobbit-trilogin (svårt att gå på nattpremiären när man har saker att göra på dagarna). Men bestämde mig först för dagen efter – som jag spontant ändrade till premiärkvällen (på ”rätt” datum). Skippade även detta år 3D och HFR (High Frame Rate).

Gällande speltiden så tyckte jag den kändes kortare än de dryga 2.30h (vet inte om jag slumrade till?). Sen om eftertexterna är längre – så den effektiva tiden blir kortare – i och med att det är avslutningen Det är full gas från början till slutet, med några tempodippar.

Det är samtliga som repriserar rollerna (konstigt vore annars, då filmerna är inspelade ”back-to-back”). Så jag tycker, fortfarande, att de gör ett bra jobb.

Det är en godkänd avslutning på trilogin om hobbiten Bilbo och hans äventyr. Positivt jämfört med mellandelen är att de har lagt tid på CGI den här gången, det ser bättre ut helt enkelt. Någon enstaka scen som känns som parodi (ska inte nämna när, det kommer man märka). Sen att man animerar(?) Billy Connolly’s karaktär kändes tveksamt. Det finns en del riktigt vackra scener och vyer, samt att slaget är ganska storslaget. Plus för att speltiden känns kort, trots att den är ganska lång. Vår egen Persbrandt som hade en roll i del 2, hade ett ”blink-and-you-miss-it” scen. Att sätta ett betyg på filmen är svårt, den pendlar lite – men det får bli en svag…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine