Biljettåret

Då var det ännu en gång dags att summera biljettåret. En bra (?) blandning, men det blev även i år mest film.

Film (bio):

Totalt 23 filmer, vilket är 17 färre än förra året men inte den sämsta siffran heller. 0,44 filmer i veckan. Sen saknas det nog några som jag velat se men inte kommit till skott, som borde ha setts.

Sport:

  • SSK – Karlskrona (1/2)
  • EM-kval Sverige-Schweiz (damer, handboll) (15/6)
  • VM Play-off Sverige-Rumänien (herrar, handboll) (15/6)
  • Västerås – SSK (19/8)
  • Vita Hästen – SSK (25/10)

Tre SSK-matcher, och kanske lika bra det. Inför en säsong som man satsade extra på (fick bl.a. in över 1 miljon från fansen) har man inte lyckats (även denna säsong), i skrivande stund ligger de på 10:e plats med ett par poäng upp till Play-off plats.

Två handbollsmatcher i Scandinavium blev det också.

Övrigt:

  • Konsert Lisa Nilsson (15/3)
  • Liseberg (13/9)

Konserten var inte något som var planerat utan det blev spontant när vi fick ett par biljetter.

Ett besök på Liseberg blev det också tillslut (det här med att hitta ett datum som passar alla är svårt ibland). Ett åkpass som blev värt pengarna till slut.

Hallåhallå

Titel: Hallåhallå

Premiär: 7 februari

Speltid: 1 timme 38 minuter

Genre: Komedi, Drama

Regi: 

Skådespelare: , mfl.

Handling: En gång var det Disa och Laban och deras två barn. Men nu har Disas man skaffat en ny kärlek, nya kläder och en helt ny framtid, medan Disa fastnat i ett liv satt på vänt. Men så dyker en babblande sjubarnspappa från Grycksbo upp på biblioteket. En ilsken patient vaknar till liv på jobbet. Och en ny kampsport kommer till stan. Plötsligt tar livet en annan vändning. (Från SF.se)

Mina tankar: Första tanken var; ”dåligt Photoshoppad poster”, som dessutom är ganska likt Maria Bloms tidigare film ”Masjävlar” (utspelar sig också i Dalarna(!) ). Men man har lärt sig med åren att inte döma en film på ytan/postern, vilket också känns som jag har yppat om tidigare. Jaja, nu är det så.

Tempot är bra – bara en liten snabb dipp drygt 2/3 in. Å andra sidan klockar den in på under två timmar, så det kan vara en orsak också. Så inga tråkigheter här inte.

Trots att det inte är något jättenamn i rollistan så presterar samtliga här mycket bra. Som ytterligare tillägg är även sångaren David Lindgren med gör en liten biroll, och klarar det bra på sin karisma.

En klart godkänd film. Det är ganska mycket ”skratthumor”, vilket är trevligt. Bra foto, musik och skådespelare. Titeln är också lite finurlig, vilket man göra en koppling till inom tio minuter – kul. Betyget blir en…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine