Titel: Whiplash
Premiär: 6 februari
Speltid: 1 timme 47 minuter
Genre: Drama, Musik
Regi: Damien Chazelle
Skådespelare: Miles Teller, J.K. Simmons, Paul Reiser, Melissa Benoist, Austin Stowell, Nate Lang, m.fl.
Handling: Andrew Neiman är en ambitiös ung jazztrummis, med siktet inställt på att nå toppen på den musikhögskola han studerar. Märkt av sin fars misslyckade författarskap strävar Andrew dag och natt för att bli en av de stora. Terence Fletcher leder skolans främsta jazzensemble, och är en lärare lika känd för sina pedagogiska talanger som för hans skräckinjagande metoder. Fletcher upptäcker Andrew och tar den aspirerande trummisen under sina vingar, och förändrar samtidigt den unge mannens liv för alltid. Andrews jakt för att uppnå perfektion utvecklas snart i en besatthet, då hans hänsynslösa lärare fortsätter att pressa honom till randen av både hans förmåga – och hans förstånd. (Från SF.se).
Mina tankar: Den här hade, kort och gott, undgått min radar helt. Visste inte ens att den fanns eller vad den handlade om.
Kanske att den är väl lång för vad den innehåller. Som tur är scenerna med Teller bakom trummorna riktigt intensiva vilket gör att man blir helt matt av att se.
Det är Miles Teller och J.K. Simmons i huvurollerna som driver filmen (konstigt vore annars?). Teller imponerar med stort trumspelet och Simmons är skrämmande bra med sin dialog.
Till en början gillade jag den inte, med det blev bättre allt eftersom. Prestationerna av skådespelarna är bra, men storyn känns trots detta platt (speciellt romansen mellan Teller och Benoist’s karaktärer). Kanske något som jazzfantaster bör gå och se. Även om det är en sevärd film, hade jag inte sett den här på bio. Betyget blir en svag…
Läs även recension hos MovieZine
