Biljettåret

Då var det ännu en gång dags att summera biljettåret. En bra (?) blandning, men det blev även i år mest film.

Film (bio):

Totalt 23 filmer, vilket är 17 färre än förra året men inte den sämsta siffran heller. 0,44 filmer i veckan. Sen saknas det nog några som jag velat se men inte kommit till skott, som borde ha setts.

Sport:

  • SSK – Karlskrona (1/2)
  • EM-kval Sverige-Schweiz (damer, handboll) (15/6)
  • VM Play-off Sverige-Rumänien (herrar, handboll) (15/6)
  • Västerås – SSK (19/8)
  • Vita Hästen – SSK (25/10)

Tre SSK-matcher, och kanske lika bra det. Inför en säsong som man satsade extra på (fick bl.a. in över 1 miljon från fansen) har man inte lyckats (även denna säsong), i skrivande stund ligger de på 10:e plats med ett par poäng upp till Play-off plats.

Två handbollsmatcher i Scandinavium blev det också.

Övrigt:

  • Konsert Lisa Nilsson (15/3)
  • Liseberg (13/9)

Konserten var inte något som var planerat utan det blev spontant när vi fick ett par biljetter.

Ett besök på Liseberg blev det också tillslut (det här med att hitta ett datum som passar alla är svårt ibland). Ett åkpass som blev värt pengarna till slut.

En sång från hjärtat

Titel: En du elsker (Someone You Love) 

Premiär: 9 maj

Speltid: 1 timme 35 minuter

Genre: Drama

Regi: Pernille Fischer Christensen

Skådespelare: Mikael PersbrandtTrine DyrholmBirgitte Hjort SørensenSofus RønnovEve BestLourdes Faberes, mfl.

Handling: Den världsberömda musikern och sångaren Thomas bor i LA där han lever och andas sin musik. Men när han återvänder hem till Danmark för att spela in en ny skiva tillsammans med sin evigt trogna producent Molly, kräver hans vuxna dotter Julie att han måste träffa sin sonson, den 11-åriga Noah, som han aldrig har sett. Mot sin vilja tvingas Thomas att ta hand om Noah några veckor och mot alla odds så hittar de sakta men säkert varandra genom musiken. Men så inträffar en katastrof och Thomas inser att han måste ta ett beslut som kommer att förändra hans liv för alltid. (Från SF.se)

Mina tankar: Hade inte gjort några efterforskningar till den här. Jag visste att det var Persbrandt, men inte nåt mer. Något som kan ha både positiv och negativ påverkan.

Att Persbrandt kan skådespela är en sak, men hans sångröst var väl högst medioker. De danska (och brittiska Best) kände jag inte igen från något jag sett tidigare, men dom spelar bra.

Det är en långsam film, riktigt långsamt tempo, det är nästan så man slumrar till. Fast av någon underlig anledning så känns den inte allt för lång, vilket är tur.

Det här var en film som jag tycker är sådär.  Jag engageras inte speciellt mycket av någon aspekt i den. Varken storyn eller skådespelarna, som är bra, kan lyfta detta till något som jag skulle anse vara ”bra”. Ytterligare negativt blir det när det inte är något vidare tempo, den kryper fram på alla fyra, underligt. Men som sagt, tur att den inte var längre. Det blir en svag…

film-2-5

Läs även recension hos MovieZine