Walking on Sunshine

Biljettåret

av

Då var det ännu en gång dags att summera biljettåret. En bra (?) blandning, men det blev även i år mest film.

Film (bio):

Totalt 23 filmer, vilket är 17 färre än förra året men inte den sämsta siffran heller. 0,44 filmer i veckan. Sen saknas det nog några som jag velat se men inte kommit till skott, som borde ha setts.

Sport:

  • SSK – Karlskrona (1/2)
  • EM-kval Sverige-Schweiz (damer, handboll) (15/6)
  • VM Play-off Sverige-Rumänien (herrar, handboll) (15/6)
  • Västerås – SSK (19/8)
  • Vita Hästen – SSK (25/10)

Tre SSK-matcher, och kanske lika bra det. Inför en säsong som man satsade extra på (fick bl.a. in över 1 miljon från fansen) har man inte lyckats (även denna säsong), i skrivande stund ligger de på 10:e plats med ett par poäng upp till Play-off plats.

Två handbollsmatcher i Scandinavium blev det också.

Övrigt:

  • Konsert Lisa Nilsson (15/3)
  • Liseberg (13/9)

Konserten var inte något som var planerat utan det blev spontant när vi fick ett par biljetter.

Ett besök på Liseberg blev det också tillslut (det här med att hitta ett datum som passar alla är svårt ibland). Ett åkpass som blev värt pengarna till slut.

Walking on Sunshine

av

Titel: Walking on Sunshine 

Premiär: 27 juni

Speltid: 1 timme 37 minuter

Genre: Musikal, Romantik

Regi: Max Giwa, Dania Pasquini

Skådespelare: Greg Wise, Leona Lewis, Annabel Scholey, Hannah Arterton, Giulio Berruti, mfl.

Handling: Efter en kort men intensiv förälskelse har Maddie bestämt sig för att gifta sig med sin underbara italienska pojkvän Raf. Till bröllopet bjuder hon självklart sin syster Taylor. Vad Maddie inte vet är att Raf är Taylors semesterflört från ett par år tillbaka, och hennes livs stora kärlek. Allt ackompanjerat av de mest populära hitlåtarna från 1980-talet från bl a Roxette, Wham och Madonna! (Från SF.se)

Mina tankar: Efter en titt på trailern så fick jag små vibbar av ”Mamma Mia!”, kanske både på gott och ont. Dels för att jag faktiskt gillar Mamma Mia! och därmed får alldeles för höga förhoppningar på den här. Ärligt talat, vid första anblicken kändes det som att den här filmen skulle bli riktigt ”B” och bara skulle vara attraktiv på grund av alla de olika populära banden.

Och lite så visade det sig vara, skådespeleriet – om man kan kalla det för det – är inget nämnvärt. Musiken är dock bra och här återfinns ett par gamla pärlor, bland annat Walking on Sunshine (Katrina and the Waves) – otippat, It Must Have Been Love (Roxette), Girls Just Want To Have Fun (Cindy Lauper) och If I Could Turn Back Time (Cher), för att nämna några.

Det stora problemet är att redan från första musikalnumret så fallerar det lite, då sång och musik är i total osynk. Ett problem som inte helt åtgärdas under filmens gång heller.

En summering skulle kunna låta ungefär såhär; bra musik, men mindre bra utfört. Själva storyn är något som man redan sett – i någon form. ”The Movie Event of the Summer” säger postern, det håller jag inte med om. Visst, erkännas ska det, det är lite feelgood. Betyget blir…

film-2-5

Läs även recension hos MovieZine