Jag älskar dig – En skilsmässokomedi

Titel: Jag älskar dig – En skilsmässokomedi 

Premiär: 30 september

Speltid: 1 timme 36 minuter

Genre: Drama, Komedi

Regi: Johan Brisinger

Skådespelare: Björn KjellmanSven-Bertil TaubeNour El-RefaiChristine MeltzerMartina HaagRodolfo CorsatoAnton ForsdikWilliam SpetzSaga Samuelssonm.fl.

Handling: Marianne 44, med två tonårsbarn, har levt i ett konventionellt, sexlöst äktenskap med advokaten Gustaf på tok för länge. Hon bestämmer sig för att skiljas. Eller åtminstone provseparera… Gustaf förstår ingenting, de är ju bortbjudna..? Medan Marianne kastar sig ut i singellivet står Gustaf helt oförstående och i sin förvirring fattar han ett helt irrationellt karriärbeslut: Han säger upp sig för att skriva lyrik. (Från SF.se).

Mina tankar: Sverige + komedi, många försök har gjort. Inte allt för många har lyckats mixa ihop det till en bra kaka. Känner att jag inte är rätt målgrupp, utan ”det-ska-väl-gå-att-relatera-till-dessa-dilemman”-målgruppen. Aktörerna då? Kjellman är bra, Meltzer tycker jag verkar lite nervig – gör sig bättre i sketcher till divserse humorprogram. Resten känns knapphändigt. 96 minuter som mot slutet känns rushat. Hade behövt en 10-15 minuter till eller skippat de sista par scenerna.

Det blir inte många skratt, några, men inte många. Några sedvanliga klyschiga scener och en tvist. Nja, bättre lycka nästa gång. Det blir en…

film-2-5

Läs även recension hos MovieZine

Love & Friendship

Titel: Love & Friendship

Premiär: 23 september

Speltid: 1 timme 32 minuter

Genre: Romantik, Komedi

RegiWhit Stillman

Skådespelare: Kate Beckinsale, Chloë Sevigny, Xavier SamuelTom BennettJenn MurrayStephen FryEmma GreenwellJustin Edwardsm.fl.

Handling: Lady Susan har bara varit änka i ett par månader, men möts redan av nya uppvaktare var hon än går. Det är nästan så att hon drivs på flykt från sitt tillhåll på godset Langford, för att undfly dessa flirtande herrar. Men det är en flykt hon till synes verkar trivas med, nämligen en jakt på ett nytt lämpligt gemål. Och så förstås en fästman till hennes dotter också. (Från SF.se).

Mina tankar: Är ju inte speciellt förtjust i kostymdramer. Visserligen har denna humorinslag, något som inte hör till vanligheten. Som tur är den inte överdrivet lång (som vissa i genren har tendenser att bli). Skådespelarna är det inte något fel på, utan presterar bra.

Trots att det inte är något klassiskt kostymdrama faller det mig inte i smaken. Visst den var rolig på sina ställen, men det räcker inte. Det blir en…

film-2-5

Läs även recension hos MovieZine

Walking on Sunshine

Titel: Walking on Sunshine 

Premiär: 27 juni

Speltid: 1 timme 37 minuter

Genre: Musikal, Romantik

Regi: Max GiwaDania Pasquini

Skådespelare: Greg WiseLeona LewisAnnabel ScholeyHannah ArtertonGiulio Berruti, mfl.

Handling: Efter en kort men intensiv förälskelse har Maddie bestämt sig för att gifta sig med sin underbara italienska pojkvän Raf. Till bröllopet bjuder hon självklart sin syster Taylor. Vad Maddie inte vet är att Raf är Taylors semesterflört från ett par år tillbaka, och hennes livs stora kärlek. Allt ackompanjerat av de mest populära hitlåtarna från 1980-talet från bl a Roxette, Wham och Madonna! (Från SF.se)

Mina tankar: Efter en titt på trailern så fick jag små vibbar av ”Mamma Mia!”, kanske både på gott och ont. Dels för att jag faktiskt gillar Mamma Mia! och därmed får alldeles för höga förhoppningar på den här. Ärligt talat, vid första anblicken kändes det som att den här filmen skulle bli riktigt ”B” och bara skulle vara attraktiv på grund av alla de olika populära banden.

Och lite så visade det sig vara, skådespeleriet – om man kan kalla det för det – är inget nämnvärt. Musiken är dock bra och här återfinns ett par gamla pärlor, bland annat Walking on Sunshine (Katrina and the Waves) – otippat, It Must Have Been Love (Roxette), Girls Just Want To Have Fun (Cindy Lauper) och If I Could Turn Back Time (Cher), för att nämna några.

Det stora problemet är att redan från första musikalnumret så fallerar det lite, då sång och musik är i total osynk. Ett problem som inte helt åtgärdas under filmens gång heller.

En summering skulle kunna låta ungefär såhär; bra musik, men mindre bra utfört. Själva storyn är något som man redan sett – i någon form. ”The Movie Event of the Summer” säger postern, det håller jag inte med om. Visst, erkännas ska det, det är lite feelgood. Betyget blir…

film-2-5

Läs även recension hos MovieZine

Grace of Monaco

Titel: Grace of Monaco 

Premiär: 23 maj

Speltid: 1 timme 35 minuter

Genre: Drama, Biografi

Regi: Olivier Dahan

Skådespelare: Nicole KidmanTim RothAndré PenvernPaz VegaMilo VentimigliaParker PoseyFrank LangellaRoger Ashton-Griffiths, mfl.

Handling: Det har gått sex år sedan århundradets mest mytomspunna bröllop mellan Grace Kelly och furst Rainier III av Monaco och Grace har helt gått upp i rollen som mor och äkta maka. Livet är fyllt av kärlek och passion, men också tunga plikter. Grace börjar längta efter att återvända till filmen och Alfred Hitchcock gör allt för att locka tillbaka henne till Hollywood, något som fursten inte tillåter. Samtidigt pågår en politisk kamp i det lilla furstendömet Monaco och furst Rainier hamnar i konflikt med den franska presidenten Charles De Gaulle – en konflikt som går så långt att det hotas med fransk invasion. Grace familj, äktenskap och land är i gungning och hennes önskan om att få filma igen ter sig som en omöjlig dröm. Grace of Monaco är inspirerad av den sanna historien om en av tidernas största filmlegender, som i toppen av sin karriär lämnade Hollywood och fick hela kungariket: Grace Kelly. (Från SF.se)

Mina tankar: På förhand visste jag inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Filmen har fått blandade omdömen, antingen botten eller topp. Dock med majoriteten på den lägre skalan. Men fick försöka hålla mig någorlunda neutral inför.

Jag tycker att samtliga skådespelare presterar bra. Även om känner att Kidman har kört samma rutin i många filmer (även om dom faktiskt är rätt så lika). Ashton-Griffiths fungerar i rollen som Hitchcock (även om Anthony Hopkins gör den bättre).

Själva historieomfånget känns inte speciellt intressant heller. Det är ju bara en liten del av Grace Kelly’s liv vi får en ”insikt” i. Inte mycket mer än så blir det, inte ens ”epilogen” nämner bilolyckan eller hennes ”arv”, utan filmen bara ”smälter” till ett slut.

I slutändan blir den här en ganska seg och, vad känns som, en långdragen historia – trots att den inte ens klockar upp på tvåtimmars-sträcket. Att jag inte har en aning om vilka alla dessa (historiska)personer är som gestaltas gör det ju inte heller lättare att förstå vilka dom är. Snygga exteriörer (och vissa känner man igen från då man var på besök i Furstendömet), en del scener känns bildligt obalanserade. Betyget blir en…

film-2-5

Läs även recension hos MovieZine

En sång från hjärtat

Titel: En du elsker (Someone You Love) 

Premiär: 9 maj

Speltid: 1 timme 35 minuter

Genre: Drama

Regi: Pernille Fischer Christensen

Skådespelare: Mikael PersbrandtTrine DyrholmBirgitte Hjort SørensenSofus RønnovEve BestLourdes Faberes, mfl.

Handling: Den världsberömda musikern och sångaren Thomas bor i LA där han lever och andas sin musik. Men när han återvänder hem till Danmark för att spela in en ny skiva tillsammans med sin evigt trogna producent Molly, kräver hans vuxna dotter Julie att han måste träffa sin sonson, den 11-åriga Noah, som han aldrig har sett. Mot sin vilja tvingas Thomas att ta hand om Noah några veckor och mot alla odds så hittar de sakta men säkert varandra genom musiken. Men så inträffar en katastrof och Thomas inser att han måste ta ett beslut som kommer att förändra hans liv för alltid. (Från SF.se)

Mina tankar: Hade inte gjort några efterforskningar till den här. Jag visste att det var Persbrandt, men inte nåt mer. Något som kan ha både positiv och negativ påverkan.

Att Persbrandt kan skådespela är en sak, men hans sångröst var väl högst medioker. De danska (och brittiska Best) kände jag inte igen från något jag sett tidigare, men dom spelar bra.

Det är en långsam film, riktigt långsamt tempo, det är nästan så man slumrar till. Fast av någon underlig anledning så känns den inte allt för lång, vilket är tur.

Det här var en film som jag tycker är sådär.  Jag engageras inte speciellt mycket av någon aspekt i den. Varken storyn eller skådespelarna, som är bra, kan lyfta detta till något som jag skulle anse vara ”bra”. Ytterligare negativt blir det när det inte är något vidare tempo, den kryper fram på alla fyra, underligt. Men som sagt, tur att den inte var längre. Det blir en svag…

film-2-5

Läs även recension hos MovieZine

American Hustle

TitelAmerican Hustle 

Premiär: 21 februari 2014

Speltid: 2 timmar 18 minuter

Genre: Drama, Kriminalare

Regi: 

Skådespelare: , mfl.

Handling: American Hustle utspelar sig under en av de mest chockerande skandalerna i USA:s historia och handlar om den briljante bedragaren Irving och hans minst lika listiga och förföriska kumpan Sydney. De har levt ett lyxigt liv finansierat av bedrägerier men är nu tvingade att arbeta för FBI för att själva undvika straff. FBI-agenten Richie tvingar dem att infiltrera New Jersey maffian och snart befinner de sig i en värld som är lika farlig som den är förtrollande, full av brottslingar och politiker som den passionerade Carmine som hamnat på FBI:s radar. Kommer Irvings oförutsägbara fru Rosalyn var den som råkar dra i tråden som får hela deras värld att rasa samman. (Från SF.se)

Mina tankar: Hade spanat in denna redan innan och då verkade den intressant. Många (allt är relativt) stora namn så visst finns det en potential. Dessutom baserat på verkliga händelser.

Skådespeleriet är det som är bäst i filmen, tack vare ett rutinerat gäng och ett plus för att det finns kemi.

Det som jag inte gillar alls är att det är alldeles för lång speltid och det blir många slöa partier. Hade nog blivit betydligt bättre om den landat på någonstans på 1 och 50-sträcket.

En ”njae-film” tycker jag det här var, inte helt värdelös men inte direkt bra heller. Som sagt, skådespeleriet är det bästa med filmen och, tyvärr, så blir den långa speltiden och tempot det som drar ner helheten, för min del. Känner heller inte att det blir så spännande. Betyget blir en…

film-2-5

Läs även recension hos MovieZine

Kärlek Deluxe

TitelKärlek Deluxe

Premiär: 17 januari 2014

Speltid: 1 timme 32 minuter

Genre: Komedi

Regi: 

Skådespelare: , , mfl.

Handling: Chic-lit-drottningen Selma Trastell har allt men är ändå inte nöjd. Hennes böcker säljer som smör men sågas allt värre av kritikerna i takt med framgångarna. Hon drömmer istället om att skriva en viktig bok och ta plats i finkulturens salonger. Selma möter sin hårdaste kritiker, den blivande akademiledamoten Britta Mattsson som slagit vad med sin förläggare om att hon kan göra Selma till en ”riktig” författare. (Från SF.se)

Mina tankar: Efter att ha sett trailern till den här så var jag ytterst tveksam, men som många gånger förr, se filmen och döm sedan. Får väl se hur det går med det…

Skådespelarna tycker jag är högst mediokra, saknar utstrålning och kemi. Tejle’s karaktär störde jag mig på något så otroligt. Ljusglimten är ”förlagsreceptionisten”, som jag kände igen från Crazy Pictures från Norrköping.

Njae, detta var väl inte jättebra. Trots detta så fanns det ett par roliga moment och one-liners. Undrar också om dom använde sig av en praktikant för ljudläggningen, för den var otroligt ojämn – volymmässigt. Annars så har man sett den här historien ett antal gånger i lika utföranden, och man kan i princip lista ut hur det kommer sluta inom 10-15 minuter. Tur att den inte var så lång. Betyget blir en…

film-2-5

Läs även recension hos MovieZine

Baksmällan del III

Titel: The Hangover Part III

Premiär:  31 maj

Speltid: 1 timme 40 minuter

Genre: Komedi

Regi: 

Skådespelare: , mfl.

Handling: Den här gången finns det inget bröllop och ingen svensexa. Så vad kan gå fel? Det mesta visar det sig när allas vårt ”Wolfpack” är i farten. (Från SF).

Mina tankar: Den, vad som är sagt, avslutande delen i serien. Hade inte jättestora förhoppningar, efter flertalet sämre recensioner (”men den kan väl inte vara så dåligt?”). Dock så verkade den helt okej, av trailern att döma.

Speltiden: Trots en relativt kort speltid så känns det som att även dom inte har lyckats. Speciellt med tempot, då jag tycker det finns ett flertal gånger då det blir ganska segt.

Skådespelarna: Samtliga, från tidigare filmer repriserar sina respektive roller, trots det så tycker jag inte att det – den här gången – är några hej dundrande insatser.

Musiken: Upplever jag som ett högst mediokert soundtrack, till skillnad från de tidigare filmerna. Kanske jag hade för höga förhoppningar?

Totalt: Filmen gör inte direkt sitt namn troget (ingen baksmälla) och åker nog mest på framgångsvågen som det två tidigare filmerna har haft – som också levt upp till namnet. I stort är det några få skämt som går att skratta till/med (vissa som redan visats i trailern och inte är något nytt), i övrigt så var det en ganska trist historia. Även om det är en komedi så känns det som att det på nåt sätt platsar bättre i action-genren (mest för att det inte blir allt för många skratt). Besviken helt klart (och för en gångs skull så håller jag med ”kritikerna”). Betyget blir en…

film-2-5

Läs även recension hos MovieZine

Lincoln

Titel: Lincoln 

Premiär: 25 januari

Speltid: 2 timmar 30 minuter

Genre: Drama, Biografi, Historisk

Regi: 

Skådespelare: Joseph Gordon-LevittHal HolbrookTommy Lee Jones, Julie White, mfl.

Handling: I en nation som är svårt splittrad av krig gör Lincoln allt för att stoppa inbördeskriget, förena landet och avskaffa slaveriet. Med stort mod och redo att göra allt som krävs, även bryta mot lagen, vet Lincoln att hans beslut under denna kritiska tid kommer att vara avgörande för kommande generationers liv. (Från SF).

Mina tankar: Då det blev ganska spontant att se denna så hann jag inte få några större förväntningar. Filmen hade också gått ganska omärkt förbi, för min del, förutom att några Oscars-nomineringar hade intjänats. Så efter en lite snabb och grundlig ”förstudie”, så var det enda jag oroade mig för att det skulle vara i stil med det jag upplevde med Les Misérables, att vara för lång och tempofattig.

Speltiden: Oj, var ska jag börja? Tyvärr så var denna ännu värre upplagd än ”Les Mis”. Första halvtimmen var väl okej, men sen blev det riktigt långtråkigt. Inte mycket till tempo, vilket gör att intresset dalar ganska på en gång. Det blev till slut lite jobbigt att sitta igenom dessa 2 timmar och 30 minuter.

Skådespelarna: Är inte direkt några nykomlingar, utan dom här (med undantag för någon enstaka, med betydande roll) har många, många år inom branschen. Och tur är väl också det, för hade inte skådespelet varit väldigt bra (kanske inte allt för krävande, trots mycket dialoger) så hade det här varit ett riktigt bottennapp.

Musiken: Tydligen har John Williams (som ofta komponerar bra, ”Tintin”, ”Jurassic Park”, ja listan kan göras lång) gjort, men tycker inte han lyckats så bra med detta score, då jag tycker det går förbi obemärkt. Vilket är synd, då filmen var i behov av något mer som stod ut, utöver skådespeleriet.

Totalt: Det är inte precis så att jag är inte ”bryr mig” om Lincoln och händelsen (som är av betydande roll för amerikansk historia) som filmen kretsar om, men jag tycker det utförs på ett mindre bra sätt (hade förväntat mig mer av Spielberg). Otroligt mycket (allt är relativt) dialog och det är väldigt tempofattigt, ja, jag ska inte dra ut på det mycket mer. Men det blev tillslut ett stort sömnpiller. Det som räddar filmen från bottenskrapet blir skådespelarinsatserna. Betyget blir endast en…

film-2-5

Läs även recension hos MovieZine

Kyss Mig

Titel: Kyss Mig

Premiär: 29 juli (Sverige)

Speltid: 1 timme 47 minuter

Regi: Alexandra-Therese Keining

Skådespelare: Lena Endre, Krister Henriksson, Ruth Vega Fernandez, Joakim Nätterqvist, Liv MjönesTom LjungmanBjörn Kjellman, mfl.

Handling: Mia och Frida, båda i 30-års åldern, möts för första gången på deras respektive föräldrars förlovningsfest. Mias pappa Lasse och Fridas mamma Elisabeth ska gifta sig. Nu ska döttrarna från deras tidigare äktenskap äntligen träffa varandra. Lasses dotter, Mia, är nyss hemkommen med pojkvännen Tim och de planerar för fullt sitt bröllop. Trots den komplicerade familjekonstellationen uppstår starka känslor mellan Mia och Frida som inte går att stoppa. KYSS MIG är en storslagen och romantisk kärlekshistoria som får oanade konsekvenser för alla inblandade. (Från SF).

Mina tankar:  Tänker går rakt på sak. Det här var inte ”min” film, så det finns inte mycket mer att säga på den här punkten.

Speltiden, känns faktiskt väldigt långdragen och faktiskt nästan lite likt Julias ögon.

Skådisarna, tja vad ska man säga här då? Både Lena Endre och Krister Henriksson spelar det hela bra. Men det var nästan så att den som hade minst scentid var den bästa. Björn Kjellman gör rollen som prästen (och då var det som det blev mest skratt i salongen). Även ”Arn” (Joakim Nätterqvist) gör en acceptabel insats.

Musiken, var väl i stort ett obefintlig. Något svagt instrumentalt här och där, men inget speciellt. Det som utmärker sig finns i slutet, nämligen Robyn med With Every Heartbeat.

Detta summeras, som mindre bra, och helhetsintrycket ”INTE MIN FILM” och betyget blir en svag

 

 

Läs även recension hos MovieZine