betyg

Skumtimmen

av

Titel: Skumtimmen

Premiär:  27 september

Speltid: 1 timme 44 minuter

Genre: Drama, Mysterium

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , mfl.

Handling: Skumtimmen är en historia om försoning mellan en pappa och hans dotter. Julia har aldrig förlåtit sin pappa, som hon anklagar för sin son Jens försvinnande. Gerlof (pappan) har aldrig fullt ut tagit på sig det ansvaret, men har sedan många år gjort en egen utredning om att en tidigare försvunnen mytomspunnen mördare på Öland, Nils Kant, ska ha med Jens försvinnande att göra. Nu när Julia efter många år besöker sin pappa på Öland blir hon arg när hon upptäcker vad han har hållit på med. Samtidigt kommer det ett paket till Gerolf med Jens ena sandal. Gerlof och Julia blir mot sin vilja involverade i en resa tillsammans som blir chockartad för dem båda. Julia återvänder till sin barndomsö och tillsammans börjar de söka i det förflutna. Först nu får hon höra talas om en mytomspunnen ölänning, Nils Kant, som en gång satte skräck i en hel bygd. Han är död och begraven sedan länge, långt innan Julias pojke försvann. Ändå sägs han ibland vandra på det öländska Alvaret i skymningen. (Från SF).

Mina tankar: Ärligt talat så hade inte några större förhoppningar. Trodde att det skulle bli en ”sedvanlig deckare”, för jag hade även dålig koll på vad den egentligen handlade om, förutom att ha läst synopsisen.

Och tur var det att det inte fanns några förhoppningar. För hade jag ”trott” på den här filmen hade jag blivit väldigt, väldigt besviken. Har svårt att överhuvudtaget hitta några positiva saker med filmen. För första gången i mannaminne slumrar jag till under en biovisning. Det händer inte ens under Lucia Movie Night och då blir man ganska skör. Så den alternativa titeln ”Sömntimmen” funkar bra?

Kanske hade det blivit bra med bättre tempo? Har till och med svårt att föreställa mig en sådan alternativ version. Okej, en bra sak som jag kommer på nu. Fotot, landskapen var fina. Skådespelet var väl inte dåligt men inte heller bra, utan lite grått. Det som krävs utförs, men utan själ i arbetet. Tycker inte heller att det blir speciellt  spännande.

Nä, detta var inte speciellt bra, på något håll (ja, förutom det nämnda fina fotot). Det priset filmen kan få är att vara den första biofilmen, i år, som jag delar ut en etta till. Så det är ju alltid en bedrift, starkt jobbat! *ironi* Så den sedvanligt slutklämmen får väl denna gången utebli, trots att jag försöker få till den nu… betyget blir ju som sagt en…

film 1-5

Läs även recension hos MovieZine

Before Midnight

av

Titel: Before Midnight 

Premiär:  20 september

Speltid: 1 timme 48 minuter

Genre: Drama

Regi: 

Skådespelare: , , Walter Lassally, Yiannis Papadopoulos, Athina Rachel Tsangari, , Panos Koronis, mfl.

Handling: Richard Linklaters efterlängtade tredje film i den romantiska trilogin som började med Before Sunrise och Before Sunset, givetvis även denna gång med Julie Delpy och Ethan Hawke i huvudrollerna. (Från SF).

Mina tankar: Ja, som synopsisen avslöjar så är detta en tredje filmen i en serie. Då jag inte sett (eller faktiskt hört talas om) dessa två föregångare så försökte jag leta upp dom, men utan bra resultat.

Vad gäller skådespelarna, så tonas detta i stort ner till endast Hawke och Delpy’s karaktärer, vilket i och för sig är förklarligt då filmen handlar om dessa två. Resten tonas bort, även om dessa finns med i det ”omedvetna”.

Måste säga att det börjar bra, fortsätter helt okej men blir för min del lite för mycket. Det blir en, vad som känns som, ändlöst dialog karaktärerna mellan. Få, väldigt få uppehåll. Man matas hela tiden med nytt. Efter lite tänkande, så tror jag inte att det var mer än tio olika scener. Flygplats, bil, kök, ”balkong”, middagsbord, landsbyggd/by, hotellrum och ett hamnkafé.

Jag ska dock säga att jag tycker skådespeleriet är bra, samt att fotot (främst över de grekiska vidderna i början) och även kameraarbetet utförs på ett fint sätt. Kanske att man upplever filmen annorlunda om man sett de tidigare, och där med är ”van” med utförandet – det är inte jag. Dock gör slutet att jag vill ha mer – blandade intryck. Betyget blir en svag…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

Familjetrippen

av

Titel: We’re the Millers

Premiär:  20 september

Speltid: 1 timme 50 minuter

Genre: Komedi

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , , , mfl.

Handling: Langaren David Burke blir rånad på hela sitt lager och måste smuggla knark för att betala skulden. Men hur ska han ta sig osedd över gränsen? Han övertalar strippan Rose, den övergivne Kenny och tonårsrymlingen Casey att bli hans helyllefamilj under en kort resa fram och tillbaka över den mexikanska gränsen. I en enorm husbil ger sig ”familjen Miller” iväg för att fira nationaldagen med lite knarksmuggling. Vad kan gå fel? (Från SF).

Mina tankar: Den här hade jag haft ögonen på, en sån där knasig komedi, det gillar jag. Så det fanns definitivt förhoppningar.

Och med facit i hand, så är det här 1.50 som flyger förbi fort, hög underhållning, anser jag. Jag tycker dom har fått ihop en riktigt bra ensemble, med fin kemi, vilket även gäller för de flesta birollerna.

En i raden av bra komedier i år. Bra komediskådespel för övrigt, inte alltid det händer i komedier. Möjligen att det ska höjas ett varningens finger, det här med censur tror jag dom skippat helt (hel okej för min del – då blir det som det var tänkt?), det finns en del scener som skulle kunna anses ”osmakliga”.  Det gäller ju att det roliga ska gå hem hos åskådaren, och i det här fallet (som i många andra) så tycker jag det är stundtals jätteroligt. Många, många skratt. Och så är det alltid kul med bloopers i eftertexten, inte allt för ofta sådant är med nu för tiden. Betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Monica Z

av

Titel: Monica Z

Premiär: 13 september

Speltid: 1 timme 51 minuter

Genre: Drama, Musik

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , , , mfl.

Handling: Filmen skildrar en svensk nationalikon och stjärnas stora genombrott och blomstringstid på sextiotalet. En exceptionell artist som med unik närvaro levde ett liv på scenen samtidigt som ett turbulent kärleksliv dolde sig bakom rampljuset. (Från SF).

Mina tankar: Hade inte så mycket att gå på inför, förutom att det faktiskt hade gått bra, mycket positiv kritik. Sen hade jag ingen större koll på Zetterlunds historia, så visst, på förhand såg det ju minst sagt intressant ut.

Speltiden: Som jag så många gånger har sagt förr, med ett bra upplägg och tempo så undgår åskådaren att tänka på tiden. Den här lyckas med det till 95%.

Skådespelarna: Får nog ta och säga att Magnason gör en fläckfri tolkning av Zetterlund. Bergqvist och Ljung (Z:s föräldrar) presterar mycket bra, speciellt ”Kjelle” (som jag annars har svårt för). Även de andra birollerna tycker jag görs bra.

Musiken: Inte så mycket att krångla med här, utan det var många av Zetterlunds egna hits.

Totalt: En i raden av kommande filmer i biografi-genren (Diana, Jobs, Grace of Monaco är några fler). Hur som helst, mycket bra skådespeleri (plus bra rollsättning, i likhet, av ikoner som Povel Ramel, Tage Danielsson, Beppe Wolgers och några till). Musiken är okej (och möjligen något nostalgisk), fotot är än bättre. Historien i sig är faktiskt intressant, för mig som inte hade något större vetande om Z innan. Kan gott och väl bli Sveriges Oscars-bidrag till nästa år (anm. 5/9, nu blev det inte så). Duellerar med ”Känn ingen sorg” som bästa svenska film i år. Betyget blir en..

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Snabba Cash – Livet Deluxe

av

Titel: Snabba Cash – Livet Deluxe

Premiär:  30 augusti

Speltid: 2 timmar 7 minuter

Genre: Thriller, Drama

Regi: 

Skådespelare: , , , , , mfl.

Handling: JW lever på landsflykt, nu fast besluten att få reda på vad som hänt med sin försvunna syster Camilla. Spåren leder till Stockholms undre värld. Jorge ska göra en sista stöt, Sveriges genom tidernas största värdetransportrån. Men under de komplicerade förberedelserna möter han en kvinna från sitt förflutna: Nadja. Polisaspiranten Martin Hägerström blir handplockad till att bli infiltratör i en hemlighetsstämplad operation med mål att fälla ledaren för Stockholms serbiska maffia – Radovan Krajnic. Natalie Krajnic – Radovans juridikstuderande dotter, hamnar i korselden då hennes pappa blir utsatt för ett mordförsök. Mot sin vilja blir hon indragen i en växande maktkamp inom den serbiska maffian. Allas öden förseglas i denna avslutande del av Snabba Cash trilogin. (Från SF).

Mina tankar: Kom till insikt att jag inte hade sett andra delen (så det är noll koll på vad som hände i den…), men hoppades på att det skulle bli någon form av resumé. Vad jag kunde antyda så var det en extremt snabb ”genomgång”, men det var knappt så man hann läsa dom textremsorna. Kan ju också tillägga att jag inte läst böckerna…

Speltiden: Längst i serien, om jag inte läste fel. Till och med kanske lite för lång, för min del. Som tur är det en hel del action och inte bara dialoger fram och tillbaka.

Skådespelarna: Även om Kinnaman är (en av) de stora affischnamnen, så – får jag nog säga att – han ändå lyser med sin frånvaro (jämfört med den första). Det är mest de andra, Varela, (som står med där uppe) som får tid med kameran. Men jag tyckte att de sköter det bra.

Musiken: I början var det inte något jag lade någon större ”hänsyn” till, men när det började dra ihop sig, så blev det något som jag skulle likna vid en deckare. Och den här var i eftertexten, (enligt Shazam).

Totalt: Trots att jag inte sett del två, och kanske inte kom in i filmen som jag hoppats, så tycker jag ändå att den var fullt sevärd. Är man ute efter en språklektion, så är det bara att spetsa öronen och välja – svenska, engelska, spanska och/eller serbiska. En scen som stod ut mot det mesta var en cirka tre minuter lång tagning, vilken jag tyckte var imponerande och bra kameraarbete. Betyget blir en..

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

Elysium

av

Titel: Elysium 

Premiär:  9 augusti

Speltid: 1 timme 50 minuter

Genre: Action, Drama, Sci-Fi

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , , mfl.

Handling: År 2154 bor de priviligierade rika i en paradistillvaro på rymdstationen Elysium. Nere på den förstörda jorden slåss den övriga mänskligheten för sin överlevnad. Den härskande klassen gör allt för att bevara livsstilen på Elysium och hålla de mindre bemedlade på plats på den överbefolkade planeten under dem. Och Jordens människor ger aldrig upp hoppet om att nå Elysium en dag. Den olycksdrabbade Max hamnar i en situation som tvingar honom att ta ett riskfyllt uppdrag på Elysium, som inte bara kan rädda hans eget liv, utan även skapa större balans mellan de två världarna. Om han lyckas.  (Från SF).

Mina tankar: Hade inte så mycket på denna, förutom att,  utav trailern att döma, vara ett riktigt ögongodis visuellt sett.

Speltiden: Överlag så tuffar det på, men det finns ett par gupp, där det växlar i tempo. Kanske är det just därför det känns ”ojämnt”.

Skådespelarna: Ett par stora namn (postern). Kanske inte några mästerliga insatser från någon, men det räcker bra för denna typ av film.

Musiken: Ett ganska pampigt och maffigt soundtrack. Sånt gillas.

Totalt: Möjligen med lite inspiration och ett par trådar från sin tidigare film District 9, har Blomkamp (även här) gjort en ganska maffig sci-fi rulle. Det går inte att missa det otroligt snygga miljöerna, främst överblickarna på rymdstationen (bild 1 & 2, nu var dom inte jätte detaljrika). Fint jobb med CGIn, alltså. Sen är det något speciellt med post-apokalyptiska inslag. Trots mycket bra finns det ett par ”mindre bra” saker, slutet var väl inte riktigt till mitt belåtenhet (men det finns väl inte mycket att göra åt det, om det inte blir något alternativt slut på disc senare). Det blir en…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

Blue Jasmine

av

Titel: Blue Jasmine

Premiär:  23 augusti

Speltid: 1 timme 39 minuter

Genre: Drama

Regi: 

Skådespelare: , , , Peter Sarsgaard, Bobby Cannavale, Louis C.K., Andrew Dice Clay, mfl.

Handling: I Blue Jasmine spelar Cate Blanchett överklassfrun Jasmine som får se sin sociala prestige, Chaneldräkterna och sitt lyxliv förintas när hennes man Hal (Alec Baldwin) avslöjas som storbedragare i både affärer och kärlek. Totalt utblottad flyr hon New York och flyttar in hos sin hårt arbetande syster Ginger (Sally Hawkins) i San Francisco. Det blir en enorm kulturkrock, men också en möjlighet för de två systrarna att ta itu med sina respektive problem.  (Från SF).

Mina tankar: Woody Allen är ju alltid Woody Allen, men man ska kanske inte döma en film efter dess omslag (poster) – då tror jag detta hade varit ett bottennapp.

Speltiden: Här är jag lite osäker på hur jag ska se det. Filmen i sig är inte egentligen lång, men det är upplägget som gör att det känns längre än vad det är (det går inte i kronologisk ordning). Uppskattningsvis mitt i filmen höll John Blund på att komma…

Skådespelarna: Är i alla fall namnkunniga, då samtliga med betydelsefulla roller fick stå med på postern. Men det är ändå Blanchett som drar det större lasset, hon gör det bra. Och har inget att klaga på hos resterande heller. Mycket bra.

Musiken: Lite så där som det brukar vara i Woody’s filmer, jazzigt/blues-aktigt. Det är något som man associerar till hans filmer (Match Point kanske är undantaget).

Totalt: Jag tycker Woody Allen har haft lite gott & blandat genom åren. Blue Jasmine är någonstans i mitten. Jag tycker att det blir lite rörigt när filmen inte är ”tydligt uppställd” i kronologisk ordning (det finns filmer där det funkar). Det gör att det ibland är svårt att hänga med när det bryts mellan då- och nutid mellan två-tre scener.  Och även om aktörerna lyfter, vad jag tycker är, en ganska ointressant historia så drar det inte upp helheten. Så det blir en…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

Monsters University

av

Titel: Monsters University

Premiär:  31 juli

Speltid: 1 timme 50 minuter

Genre: Komedi, Animerat, Äventyr

Regi: 

Skådespelare:  (röster). Engelska: , , , , , , , mfl.
Svenska: Johan Ulveson, Allan Svensson, Jan Mybrand, Ewa Fröling, Per Andersson, mfl.

Handling: Här får vi återigen möta våra favoritmonster Mike och Sully från den stora succén Monsters, Inc. Mike Wazowski har drömt om att bli en Skrämmare sedan han var ett litet monster och nu ska han äntligen börja på universitetet. Och han vet, bättre än någon annan, att de bästa Skrämmarna kommer från Monsters University. Men under den första terminen går hans planer i stöpet när han möter den överlägsne James P Sullivan, ”Sully”, född till Skrämmare. De är bägge tävlingsinriktade men nu leder deras tävlingsinstinkt till att allt spårar ur och att de bägge blir utslängda från universitetets Skrämmarlinje. För att göra saken ännu värre inser de bägge att de måste jobba tillsammans, ihop med ett udda gäng misslyckade monster, om de någonsin ska ställa saker och ting tillrätta. (Från SF).

Mina tankar: Förväntade mig inget storverk. Sen har vi det här med ”prequels” – har man sett första/originalet, så vet man oftast hur det kommer att gå.

Speltiden: Var, utan att krångla till det, för lång.

Skådespelarna: Det här lip-sync är nog det största problemet med att dubba film. Men bortsett från det så tycker jag att de tillsatta rösterna var bra. Ulveson som Mike och Svensson som Sulley (även första filmen) och sen rullar listan på.

Musiken: Faktiskt inte mycket jag lade märke till, men antar att det var ”klassiskt” Pixar.

Totalt: Börjar med en parentes; kortfilmen, innan huvudattraktionen, ”Det blå paraplyet” var riktigt bra. ”University” har i vissa fall även översatts med ”studentliv” (konstigt att man inte kör på en ”fast”). Bra röstskådespel, lagom med humor och skratt (som dock mest blev fniss) och filmen i sig är ju snyggt gjord. Det som drar ner är att man redan vet hur det kommer att sluta (ja, om man har sett Monsters Inc., det vill säga). Så det blir inte så spännande som det skulle kunna bli. Betyget blir en stark…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

The Heat

av

Titel: The Heat 

Premiär:  9 augusti

Speltid: 1 timme 47 minuter

Genre: Komedi, Action

Regi: 

Skådespelare: , , , , , mfl.

Handling:  Den ambitiösa FBI-agenten Sarah Ashburn skulle få sitt efterlängtade karriärslyft om hon bara klarade av att samarbeta. Med ett löfte om befordran åker hon till Boston för att leta upp och fånga en maffiaboss. Hennes dröm ser ut att bli lite mer avlägsen när hon tvingas att jobba ihop med Shannon Mullen, den polis som fångat bossens närmaste man. Sarah gör alltid allt strikt efter regelboken. Shannon, ja hon är lite mer för att … improvisera. (Från SF).

Mina tankar: Blev inte direkt imponerad av trailern. Men som många gånger förr kan det gömma sig en riktig kanon rulle bakom den – jaa, eller tvärtom…

Speltiden: Inga större problem alls, en liten dipp (uppskattningsvis i mitten), så inga bekymmer i totalen. ”Time flies by”.

Skådespelarna: Här har man klart satsat på två namn – Bullock och McCarthy. Och sen mindre kända (allt är relativt, och beroende på intresse). Jane Curtin kände jag igen när jag såg vem det var, men annars inte många. Tycker både Bullock och McCarthy spelar bra och har en bra kemi sinsemellan. Birollerna, tja, helt okej där med.

Musiken: Var mest bestående av ett soundtrack (går att skåda här), och ett par dänger man kände igen. Över förväntan? Ja, det är okej.

Totalt: Redan (ja, den har ju varit uppe sen sent juni, på andra ställen) pratas det om en uppföljare. Säg en gång när det inte gör det nu förtiden? Men nog om det nu. The Heat skulle man kunna säga är en film lik 21 Jump Street, men med kvinnliga huvudkaraktärer. Och jag tycker också att den är i samma klass. Mycket humor (vad vore en komedi utan..?), dock kan ”ploten” var igenkänd på något vis. Skulle jag rekommendera den? Jodå, och betyget hamnar på en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Känn ingen sorg

av

Titel: Känn ingen sorg 

Premiär:  19 juli

Speltid: 1 timme 59 minuter

Genre: Drama

Regi: , 

Skådespelare: , , , , , , mfl.

Handling: Påls största dröm är att hålla på med musik. Det vet barndomsvännerna Lena och Johnny, det vet också farfar Rolle även om han helst av allt skulle se att Pål skaffade sig ett redigt jobb. När Prinsessan Eva dyker upp som en virvelvind i sommarnatten och fångar Påls uppmärksamhet upptäcker hon att hon delar hans dröm. Problemet är att det enda som står mellan Pål och drömmen är hans egna tvångstankar som gång efter en annan får honom att spåra ur precis när som mest står på spel. En film baserad på historier och karaktärer hämtade från Håkan Hellströms texter och musik. (Från SF).

Mina tankar: Visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig hade bara sett en kort TV-spot, som väl inte visade allt för mycket. Är inte heller något större fans av Hellström. Så det var upp till bevis.

Speltiden: Två timmar (ja, 1.59) kanske är lite långt, men jag kan inte säga att det blev långtråkigt (segt är en annan sak). Det blev ett par bitar som jag kände var ”utfyllnad”.

Skådespelarna: Mycket bra! Adam Lundgren (Torka aldrig tårar utan handskar) spelar bra i huvudrollen och von Brömssen gör en bra biroll. Sen var det inte många jag kände igen/mindes någon tidigare roll, men tycker också att resten spelar bra.

Musiken: Man hade ju kunnat tro att soundtracket bara skulle bestå av Hellström-låtar. Tur i oturen, kanske, men så var det inte. Ett par var det, sen var det även några referenser till låtar.

Totalt: Nu internationellt kända Mårlind & Stein (Underworld: Awakening) har fått ihop en bra film. Ett par scener med välgjorda CGI-effekter, bland annat en demolering av Älvsborgsbron. Ett par snygga kameraåkningar och foto, men aningen ojämn ljudmix. Lite humor som lättar upp på vissa ställen. Störde mig lite på karaktären Pål, virrig och ostrukturerad (som för övrigt, för min del, påminner mycket om Hellström själv). Men det är inte så att skådespeleriet är dåligt, utan tvärtom som tidigare påpekat. Att man blandar tidsperioder (klädseln (80-tal?) och smartphones) är en detalj jag har svårt att smälta. Filmen höjer sig i slutet (man får själv avgöra hur ”klyschigt”). Det positiva överväger det negativa, och det är den bästa svenska filmen i år – hittills. Betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine