Steve Buscemi

Monsters University

av

Titel: Monsters University

Premiär:  31 juli

Speltid: 1 timme 50 minuter

Genre: Komedi, Animerat, Äventyr

Regi: 

Skådespelare:  (röster). Engelska: , , , , , , , mfl.
Svenska: Johan Ulveson, Allan Svensson, Jan Mybrand, Ewa Fröling, Per Andersson, mfl.

Handling: Här får vi återigen möta våra favoritmonster Mike och Sully från den stora succén Monsters, Inc. Mike Wazowski har drömt om att bli en Skrämmare sedan han var ett litet monster och nu ska han äntligen börja på universitetet. Och han vet, bättre än någon annan, att de bästa Skrämmarna kommer från Monsters University. Men under den första terminen går hans planer i stöpet när han möter den överlägsne James P Sullivan, ”Sully”, född till Skrämmare. De är bägge tävlingsinriktade men nu leder deras tävlingsinstinkt till att allt spårar ur och att de bägge blir utslängda från universitetets Skrämmarlinje. För att göra saken ännu värre inser de bägge att de måste jobba tillsammans, ihop med ett udda gäng misslyckade monster, om de någonsin ska ställa saker och ting tillrätta. (Från SF).

Mina tankar: Förväntade mig inget storverk. Sen har vi det här med ”prequels” – har man sett första/originalet, så vet man oftast hur det kommer att gå.

Speltiden: Var, utan att krångla till det, för lång.

Skådespelarna: Det här lip-sync är nog det största problemet med att dubba film. Men bortsett från det så tycker jag att de tillsatta rösterna var bra. Ulveson som Mike och Svensson som Sulley (även första filmen) och sen rullar listan på.

Musiken: Faktiskt inte mycket jag lade märke till, men antar att det var ”klassiskt” Pixar.

Totalt: Börjar med en parentes; kortfilmen, innan huvudattraktionen, ”Det blå paraplyet” var riktigt bra. ”University” har i vissa fall även översatts med ”studentliv” (konstigt att man inte kör på en ”fast”). Bra röstskådespel, lagom med humor och skratt (som dock mest blev fniss) och filmen i sig är ju snyggt gjord. Det som drar ner är att man redan vet hur det kommer att sluta (ja, om man har sett Monsters Inc., det vill säga). Så det blir inte så spännande som det skulle kunna bli. Betyget blir en stark…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

Hotell Transylvanien

av

Titel: Hotel Transylvania 

Premiär: 19 oktober

Speltid: 1 timme 31 minuter

Genre: Animerat, Komedi, Familjefilm

Regi: Genndy Tartakovsky

Skådespelare: (svenska röster) Kim Sulocki, Jesper Adefelt, Mikaela Ardai Jennefors, Gunnar Ernblad, Sharon Dyall, Ole Ornered, mfl.
(engelska röster) Adam Sandler, Selena Gomez, Kevin James, Andy Samberg, Fran Drescher, Steve Buscemi, David Spade, mfl.

Handling: Välkommen till Hotell Transylvanien, Greve Draculas femstjärniga hotell där monster och deras familjer kan vila upp sig utan att människor stör dem. Till en speciell helg har Dracula bjudit in några av världens mest kända monster – Frankenstein och hans fru, Mumien, Den osynliga mannen, en varulvsfamilj med flera – för att fira hans dotter Mavis hundraartonde födelsedag. För Dracula är det inga problem att ta hand om alla dessa legendariska monster, men hans värld håller på att rämna när en vanlig människopojke snubblar in på hotellet och dessutom blir intresserad av hans dotter. (Från SF).

Mina tankar: Hade inte några förväntningar alls, då dessa typer av filmer kan ha en tendens att efterlikna varandra i resultat, och vara lite stereotypa. Och 3D, jag det blir väl det vanliga?

Speltiden: Upplevde det som en lite seg inledning, men när det väl satte fart så var det inte egentligen några större dippar. Det är dryga 90 minuter som passerar ganska snabbt.

Skådespelarna: Ja, röstskådisar är ju lite svårare att bedöma än vanligt. Ofta dialogen in matchade efter vad munnen rörde sig, visst svårt att göra det bra från originalspråk. Men störde mig bara på det några få gånger, så det får ses som positivt, trots allt. Men annars verkar originaluppsättningen som en bra uppställning, med vissa undantag. De svenska rösterna var det bara Kim Sulocki jag kom ihåg, men kände igen många röster under filmens gång. Uppdaterar eventuellt listan när de ”offentliggörs”.

Musiken: En ganska stereotypisk musiksättning, och godkänt på sin höjd. Några mindre musikalnummer som är okej och några toner från ”Party Rock Anthem” av L.M.A.F.O.

Totalt: En film som följer mönstret för denna typ av genre, och är ett helt okej tidsfördriv. Utnyttjandet av 3D-effekterna tycker jag kunde har varit bättre, även om de som fanns var okej. Några ”missar” i dubbens lipsync, men inte man (jag) stör mig på allt för mycket. Betyget blir en…

Läs även recension hos MovieZine