betyg

Hobbit: Smaugs ödemark

av

Titel: The Hobbit: The Desolation of Smaug 

Premiär: 11 december

Speltid: 2 timmar 41 minuter

Genre: Äventyr, Fantasy, Drama

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , , , , , , , , , , mfl.

Handling: Här är fortsättningen på Bilbo Baggers äventyrliga resa tillsammans med Gandalf och de tretton dvärgarna, ledda av Thorin Ekensköld, för att återkräva Ensliga berget och dvärgarnas förlorade rike Erebor. Efter att ha lyckats överleva första etappen av den oväntade resan, kämpar gruppen vidare österut genom den förrädiska skogen Mörkveden. Där ställs de öga mot öga med den gigantiske Beorn, en hord av jättespindlar och tillfångatas av de farliga skogsalverna. Efter en dramatisk flykt lyckas de ta sig till Sjöstaden och vidare till Ensliga berget för att möta den största faran av alla – den enorma draken Smaug. En utmaning som kommer sätta deras mod och vänskap på slutgiltigt prov. (Från SF.se)

Mina tankar: Då man är ”nollställd” inför ett nytt äventyr, så är det svårt att ha förväntningar om man inte vet vad som ska vänta. En oväntad resa tyckte jag var riktigt bra. Därav blev förväntningarna höga inför fortsättningen, kanske lite för höga? Äventyret sågs i vanlig 2D.

I stort samma folk som var med i förra (och dom presterar likvärt som i första filmen), dock har med vi Mikael Persbrandt (som Beorn), Orlando Bloom (Legolas från Ringen-trilogin), Evangeline Lilly (kanske mest känd som Kate från ”Lost”), Stephen Fry och Benedict Cumberbatch (från BBC:s Sherlock) dock lånar han bara ut rösten. De nya tycker jag klara uppgiften bra och Perbrandt var en positiv överraskning.

Den är ett par minuter kortare än den första filmen, men jag upplevde det som att den här var den längre, detta trots att den här innehöll mer action. Kanske att det var så att de lite långsammare partierna tappar för de scenerna med lite mer fart i.

En STOR svaghet med denna del är att CGI och specialeffekter ser ut som ett tv-spel från slutet av förra millennieskiftet, det är riktigt illa. Speciellt då stor del av filmen hänger på att det för att få till effekter som man tänkt sig. Så man borde kanske spenderat lite mer av de 200.000.000 dollar av budgeten på denna punkten.

Det är en bra fortsättning på berättelsen, med fina miljöer, bra skådespeleri och för det mesta bra effekter. Kanske att man har ”missbrukat” och använt för mycket CGI och specialeffekter, då man inte låter alla sådana scener spela på lika villkor. En sak om man har ”jämnt dåliga”, men att varva riktigt snygga effekter med näst intill skrattretande, nja, det gillar jag inte. Och nu direkt efter känner jag mig då lite besviken på helheten (för att inte tala om cliff-hangern). Betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Kärlek Deluxe

av

Titel: Kärlek Deluxe

Premiär: 17 januari 2014

Speltid: 1 timme 32 minuter

Genre: Komedi

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , , mfl.

Handling: Chic-lit-drottningen Selma Trastell har allt men är ändå inte nöjd. Hennes böcker säljer som smör men sågas allt värre av kritikerna i takt med framgångarna. Hon drömmer istället om att skriva en viktig bok och ta plats i finkulturens salonger. Selma möter sin hårdaste kritiker, den blivande akademiledamoten Britta Mattsson som slagit vad med sin förläggare om att hon kan göra Selma till en ”riktig” författare. (Från SF.se)

Mina tankar: Efter att ha sett trailern till den här så var jag ytterst tveksam, men som många gånger förr, se filmen och döm sedan. Får väl se hur det går med det…

Skådespelarna tycker jag är högst mediokra, saknar utstrålning och kemi. Tejle’s karaktär störde jag mig på något så otroligt. Ljusglimten är ”förlagsreceptionisten”, som jag kände igen från Crazy Pictures från Norrköping.

Njae, detta var väl inte jättebra. Trots detta så fanns det ett par roliga moment och one-liners. Undrar också om dom använde sig av en praktikant för ljudläggningen, för den var otroligt ojämn – volymmässigt. Annars så har man sett den här historien ett antal gånger i lika utföranden, och man kan i princip lista ut hur det kommer sluta inom 10-15 minuter. Tur att den inte var så lång. Betyget blir en…

film-2-5

Läs även recension hos MovieZine

Philomena

av

Titel: Philomena

Premiär: 6 decemeber

Speltid: 1 timme 38 minuter

Genre: Drama, Komedi

Regi: 

Skådespelare: , , , , , mfl.

Handling: Den cyniske journalisten Martin Sixsmith blir kontaktad av en kvinna vars mamma Philomena helt nyligen avslöjat en tung hemlighet hon burit på i över 50 år. Som tonåring födde hon en son utanför äktenskap på ett strikt religiöst Irland. Hon fick behålla honom i tre år, men sedan togs pojken ifrån henne och såldes till ett amerikanskt par. Philomena förbjöds att någonsin söka upp honom. Några år senare flyttar Philomena till England där hon gifter sig och bildar familj. Men med sig i djupet av sitt hjärta har hon minnet av sonen hon i unga år tvingats lämna bort. Philomena behöver nu Martins hjälp att finna honom. Tillsammans beger de sig till USA.  Sökandet efter en försvunnen son blir början på en oväntad vänskap. (Från SF.se)

Mina tankar: Att gå in helt oförberedd för en film kan ha både sina fördelar och nackdelar. Den här gången var det nog en fördel, för jag tror att den här hade gått under radarn om det inte blivit som det blev, med snabba ryck. Postern (den här är den som är på biograferna) är väl inte heller allt för tilltalande. Dock har den fått majoriteten fina betyg. Filmen är baserad på en bok, som i sin tur är tagen från en riktig händelse.

Skådespelarna som i huvudsak är rutinerade Judi Dench (som har bland annat har en hel drös med Bond-filmer i bagaget) och Steve Coogan, som även skrivit manuset (Natt på Museet-filmerna och Jorden runt på 80 dagar, 2004, där han gestaltade Phileas Fogg). Båda två gör riktigt fina rollprestationer, där det är Dench som briljerar.

Trots relativ kort speltid så känns det stundtals lite trögflytande, men jag upplever det inte som att det har stor påverkan på helheten, trots allt.

En fin film, som möjligen får lite push av att det har en djupare grund i och med att det baserat på en verklig händelse. Det bjuds på både humor med skratt och sorg, lite spänning, samt är inne och nuddar på religion på grund av omständigheterna/bakgrunden. Och inte att glömma, det lysande skådespeleriet från Dench och Coogan. Betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Hunger Games: Catching Fire

av

Titel: The Hunger Games: Catching Fire

Premiär: 20 november

Speltid: 2 timmar 26 minuter

Genre: Action, Äventyr

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , , , , mfl.

Handling: Katniss trodde att en vinst i Hungerspelen var lika med framgång, lycka och berömmelse, men istället skulle det bara leda till fruktan. Huvudstaden är inte nöjd med henne. Hennes prestationer på arenan har gjutit mod i rebellstyrkorna – och i takt med att upproret växer sig starkare, ökar också riskerna för Katniss och de hon älskar – inklusive Gale och Peeta som slåss om hennes gunst. Varje val hon gör får ödesdigra konsekvenser. Och det är då huvudstaden blottar sin slutgiltiga fälla. (Från SF.se)

Mina tankar: En väntad uppföljare till filmen med samma titelnamn – The Hunger Games. Och för att inte förvirra publiken så fick även denna filmen den ”övertiteln” och undertitel ”Catching Fire”, vilket andra boken i serien heter. Trots stor succé efter första filmen (spelade in 8x sin budget) har jag inte tagit mig tid att läsa serien, så helt grön på vad den kom att handla om (utöver synopsisen).

Blev halvt chockad när jag såg speltiden (även om det vid senare efterforskningar/catch-up, visade sig att även första filmen hade snarlik längd), dock var det inte något större problem efter att en ganska långsam introduktion och recap från förra filmen.

Vad gäller skådespelarensemblen så tycker jag att samtliga höjt sig ett snäpp i rollprestationerna (har dock ingen koll på vad förlagan säger om karaktärerna).

Då kostymavdelningen (och även smink) har en ganska betydande roll till filmen så tycker jag att det ska kommenteras. För även om utseendet på dräkterna inte alltid är det snyggaste, så tar det inte ifrån dem att dessa är ganska imponerande skapelser (se dessa för några exempel, 1, 2, 3, 4 och 5).

Lyckad uppföljare som ger mersmak. Bra skådespeleri, effekterna i stort och för den som inte har läst böckerna (kanske även för de som har gjort det) bra spänning. Och tack vare att slutet på filmen får mig att vilja se nästa film och fortsättningen på en gång (men det får vänta ett år) drar upp lite grann faktiskt – det är något speciellt med cliffhangers som görs bra. Betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Mig äger ingen

av

Titel: Mig äger ingen

Premiär: 8 november

Speltid: 1 timme 50 minuter

Genre: Drama

Regi: 

Skådespelare: , , , , , mfl.

Handling: En gripande men samtidigt varm och humoristisk berättelse om 5-åriga Lisas villkorslösa kärlek till sin alkoholiserade pappa. Det är också en skildring av Sverige på 70-talet och arbetarklassens bleknande ideal. Mamman lämnar familjen och Lisa kämpar för att behålla bilden av hjältepappan. Till slut ställs Lisa inför ett livsavgörande val. (Från SF.se)

Mina tankar: En film på en bok… inte varje dag man ser det *host*. Ska man vara riktigt noga och uppmärksam så är det faktiskt ”fritt baserat på…”, så det gör ju skillnad. För min del spelar det ingen roll då jag inte har läst boken och inte kan relatera/referera till och från.

Så här i efterhand får jag ta och säga att det var en bra historia, även om jag tyckte det fanns någon story-lucka mot slutet. Dom missar ”=-tecknet” i ekvationen, typ (varför blev det som det blev). Sen att det var mycket politiskt tjafs med arbetarklasser och så vidare, relevant för storyn, men kände inte att jag brydde mig i det, mer än att kommentera det.

Dålig koll på rollbesättningen, förutom Persbrandt (och Sten Ljunggren som hade en biroll). Men prestationerna var mycket bra från allihopa. Snack om att Persbrandt gör sin bästa rollprestation någonsin, det låter jag vara osagt, men det lär ju vara bättre än Hamilton-filmerna.

Den är ju bra och allt, men jag tycker att den stapplar lite för mycket och håller för lågt tempo. Lite humor plockas upp med en sekvens då Persbrandts karaktär träffar en norsk tjej (det här med språket). Regissören har lyckats få en ”bra grå ton” på filmen och alkoholism som tema är väl inte direkt att leka med. Betyget blir en…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

Gravity

av

Titel: Gravity 

Premiär: 25 oktober

Speltid: 1 timme 31 minuter

Genre: Sci-Fi, Drama, Thriller

Regi: 

Skådespelare: , , , , , mfl.

Handling: Dr. Ryan Stone är medicintekniker och är ute på sitt första uppdrag i rymden tillsammans med den erfarna astronauten Matt Kowalsky som är ute på sin sista resa innan pensionen. Rymdfärjan förstörs, Stone och Kowalsky är helt ensamma – och endast ihopkopplade med varandra glider de ut i mörkret. Av tystnaden förstår de att all kommunikation med Jorden har brutits och samtidigt som rädslan övergår i panik så försvinner lite syre för varje litet andetag. (Från SF.se)

Mina tankar: Nyfikenheten var väldigt stor redan efter första trailern. Sen att Cuarón satt i registolen gjorde inte saken värre. Sen velade jag lite mellan om jag skulle se vanliga eller 3D-versionen, det blev det senare. Det var ju det som anti-3D-kritikerna hade sagt. Risken var väl dock att filmen hade blivit över-hypad.

Det är inget snack om att detta är den visuellt snyggaste filmen i år, kanske till och med de senaste åren. 3D:n är mestadels helt okej, det finns scener där vissa objekt inte går i synk ordentligt så det blir bara halveffekt (möjligt att det bara var mina ögon). Men om man bortser från 3D:n som extra attribut, så är det otroligt snyggt gjorda specialeffekter, kan tänka mig att större delen filmades på green-screen. Tyngdlösheten har man fått till snyggt och trovärdigt.

I förteckningen har jag fått med de mesta i rollistan. Nu är det bara Bullock och Clooney som får agera ordentligt och deras insatser är det inget fel på, tycker jag.

Måste också kort nämna soundtracket, som jag tycker imponerar stort. Både maffigt och minimalistiskt på samma gång.

Efter en otrolig sammanhängande och till slut ganska intensiv öppningsscen så går tempot ner. Sen fortsätter det i ganska lågt tempo, men går under två-tre omgångar upp i intensitet. Speltiden, 1.30 går rätt så fort, trots att det inte händer jättemycket, sen kommer slutsekvensen som går fort och rätt som det är så är det slut. Det finns mycket bra saker, skådespeleri, effekterna(!) och musiken. Tyvärr, så känner inte jag att detta är en fullpoängare, utan det får räcka med en stark…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

About Time

av

Titel:  About Time

Premiär:  18 oktober

Speltid: 2 timmar 3 minuter

Genre: Drama, Komedi, Sci-Fi

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , mfl.

Handling: När en godhjärtad, men tafatt, ung advokat får veta av sin far att alla män i hans familj kan resa i tiden, beslutar han sig för att försöka använda tidsresorna för att hitta ”den rätta”, uppvakta henne och bilda familj. (Från SF.se)

Mina tankar: Temat låter ju lovande – tidsresor. Jag gillade… nja, gillar The Butterfly Effect då det sist jag såg den fortfarande var en fullpoängare. Så denna hade ju minst sagt goda förutsättningar.

Skådespelarna är bra, samtliga av dem. Tycker kemin mellan Gleeson och McAdams funkar bra och Bill Nighy, i en biroll, kan fortfarande prestera. I och med detta, samt att storyn är bra så är det inte några problem att sitta igenom dessa lite mer än två timmarna som filmen är.

Det blir stora möjligheter i och med att man leker med tiden. Mindre lyckade saker kan göras bättre i en form av repris. Roliga saker kan göras om igen, på olika sätt. Många gånger blir det känslomässigt och humoristiskt.

Mot slutet tycker jag att det till och med blir ganska spännande då man får veta att det finns ”begränsningar” som detta med tidsresor innebär, och för att man vill karaktärerna det bästa. Det blir ganska känslomässigt.

För att summera detta så kan jag utan tvekan säga att jag tyckte om den. Inte riktigt i klass med Butterfly Effect, men är och nosar i bakhasorna. Finfint skådespeleri, oftast bra kamera (ett par scener som är ”manual”). Den lyckas med humor, trots att det ibland är lite töntigt, men på ett bra sätt. Plus att det blir spännande mot slutet. Betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Vi är bäst!

av

Titel: Vi är bäst! 

Premiär:  11 oktober

Speltid: 1 timme 42 minuter

Genre: Drama, Komedi

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , mfl.

Handling: Stockholm 1982. En film om Bobo, Klara och Hedvig. Tre tjejer som är 13 år. Som drar runt på gatorna och babblar. Som är modiga och tuffa och starka och svaga och förvirrade och knasiga. Som får klara sig själva alldeles för tidigt. Värmer fiskpinnar i brödrosten när mamma är på krogen. Startar ett punkband utan att ha instrument att spela på, trots att alla säger att punken är död. (Från SF.se)

Mina tankar: Ska jag vara ärlig så lockade inte den här filmen, varken med postern eller trailern. Sen att jag inte är speciellt förtjust av punk-musiken som genre, kändes också som ett hinder. Men samtidigt visste jag inte riktigt vad jag skulle förvänta mig – överraskning.

Kan börja med skådespelarna. Och här så fick jag bara positiva intryck, mycket bra barnskådisar. Många (ja, rentav de flesta) vuxna kände jag inte igen, förutom ”Katarina” från ”Salve” (1997), Anna Rydgren. Den referensen tyckte jag var lite kul.

Upplägget är bra och det rullar på utan några större dippar. Sen bjuds det på lite nostalgi (säger jag som inte var med på den tiden), bland annat med Clock. Man skämtar med Solna och Västerås, vilket var ganska kul.

Sammanfattningsvis är det en ganska simpel film som gör det den ska, bra skådespeleri och vissa roliga karaktärer… och lite bra musik, faktiskt. Plus för ”levande” eftertext. Betyget blir en…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

The Butler

av

Titel: The Butler

Premiär:  11 oktober

Speltid: 2 timmar 12 minuter

Genre: Drama, Biografi

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , , mfl.

Handling: Cecil Gaines tjänade åtta presidenter som Vita Husets främste butler från 1952 till 1986. Under dessa år hade han en unik åskådarplats då politisk och rasrelaterad historia kom att skrivas.

Mina tankar: Som avslöjas från postern, det är en himlans massa med stora namn. Frågan är om det blir överflödigt och hur mycket amerikansk politik man skulle bli matad med.

Ja, den börjar från slutet och fortsätter från början. Frågetecken på det? Nä, det lät mer invecklat än det var. Det drar igång i ”modern tid” (vad det nu innebär, kanske Obama’s första runda som President) och återberättar hela historien fram tills det börjar/slutar. För min del känns filmen ganska långsam, men inte lång, men det tar ut varandra på något sätt som gör att det funkar utan att det blir tråkigt. Det händer ju saker hela tiden.

Att nämna skådespelarna är väl ett måste för denna. En hel drös, och utan att komplicera ett omdöme och så vidare så kan jag snabbt säga att det är utmärkt skådespeleri. Vissa är bara med som hastigast men likheterna (främst för presidenterna) är klockrena, speciellt Alan Rickman som Reagan.

Filmen är helt okej, men ändå tycker jag det saknas vissa komponenter. Det känns utdraget trots att storyn sträcker sig under flera decennier, kanske låter konstigt men så är det. Gällande skådespelarna känns det som att mycket talang slösas bort, i och med att presidenterna byts ut så görs även respektive skådespelare. Det blir mer som cameo-roller, tycker jag. Plus för den lilla historialektionen. Betyget landar på en…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

Rush

av

Titel: Rush

Premiär: 4 oktober

Speltid: 2 timmar 3 minuter

Genre: Action, Drama, Biografi

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , mfl.

Handling: Rush skildrar Formel 1’s glamourösa guldåldern och den sanna historien om två av världens största rivaler; den karismatiska och våghalsiga playboyen James Hunt och den briljante perfektionisten Niki Lauda. Vi följer de två extraordinära karaktärer, såväl på banan som i deras privatliv. Deras legendariska sammandrabbningar under Grand Prix, där de pressar sig själva tillbristningsgränsen, där det inte finns någon genväg till seger och inget utrymme för misstag. Om du gör ett misstag, dör du. (Från SF).

Mina tankar: Kan inte påstå att jag är något större fan av bilsport, i någon form. Inte heller att jag visste bakgrundshistorien som filmen kretsar runt.

Dock känner jag att det inte bara är en film om bilsport, och Formel 1 i stort, utan även en story om hur två stora namn inom en sport kan påverka varandra både positivt och negativt. Så om man bortser från de snyggt filmande och klippta racen, så lyckas det som sagt även gripa tag i en som inte kan/vet/har något intresse för det, just med att man finner rivaliteten mellan Hunt och Lauda fascinerande. Och att det är en gripande historia.

Det finns säkert de som har koll på hur det funkar i verkligheten och har vissa invändningar, men jag köper innehållet helt, trots att det ibland känns som det är lite till piffat för att göra det mer dramatiskt för att passa in på filmen. Så som motorhaverier och andra saker som gör att vederbörande får bryta ett lopp.

Rollsättningen har dom gjort bra. Det syns i alla fall i slutet när det är riktigt material inklippt, då man ser likheterna. Sen att jag ”stör” mig på Hemsworth (lyckade?) försök till brittisk engelska. Brühl, som jag inte har sett mycket av, är också bra.

När det kommer till summeringen, så ska den försökas hållas kortfattad. Filmen är underhållande, även om man inte är speciellt intresserad av F1. Ett plus, om man inte kan historien, är att det är spännande ända in till slutet. Skådespeleriet är mer än bara bra. Racing-scenerna är snygga och välgjorda, där får man väl också räkna in det som är gjort på dator (effekterna). Betyget landar på trots ointresse för sporten, på en (om lite svagare)…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine