Kjell Bergqvist

Monica Z

av

Titel: Monica Z

Premiär: 13 september

Speltid: 1 timme 51 minuter

Genre: Drama, Musik

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , , , mfl.

Handling: Filmen skildrar en svensk nationalikon och stjärnas stora genombrott och blomstringstid på sextiotalet. En exceptionell artist som med unik närvaro levde ett liv på scenen samtidigt som ett turbulent kärleksliv dolde sig bakom rampljuset. (Från SF).

Mina tankar: Hade inte så mycket att gå på inför, förutom att det faktiskt hade gått bra, mycket positiv kritik. Sen hade jag ingen större koll på Zetterlunds historia, så visst, på förhand såg det ju minst sagt intressant ut.

Speltiden: Som jag så många gånger har sagt förr, med ett bra upplägg och tempo så undgår åskådaren att tänka på tiden. Den här lyckas med det till 95%.

Skådespelarna: Får nog ta och säga att Magnason gör en fläckfri tolkning av Zetterlund. Bergqvist och Ljung (Z:s föräldrar) presterar mycket bra, speciellt ”Kjelle” (som jag annars har svårt för). Även de andra birollerna tycker jag görs bra.

Musiken: Inte så mycket att krångla med här, utan det var många av Zetterlunds egna hits.

Totalt: En i raden av kommande filmer i biografi-genren (Diana, Jobs, Grace of Monaco är några fler). Hur som helst, mycket bra skådespeleri (plus bra rollsättning, i likhet, av ikoner som Povel Ramel, Tage Danielsson, Beppe Wolgers och några till). Musiken är okej (och möjligen något nostalgisk), fotot är än bättre. Historien i sig är faktiskt intressant, för mig som inte hade något större vetande om Z innan. Kan gott och väl bli Sveriges Oscars-bidrag till nästa år (anm. 5/9, nu blev det inte så). Duellerar med ”Känn ingen sorg” som bästa svenska film i år. Betyget blir en..

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Mammas pojkar

av

Titel: Mammas pojkar 

Premiär: 25 december

Speltid: 1 timme 40 minuter

Genre: Komedi

Regi: Ulf Malmros

Skådespelare: Björn Starrin, Johan Östling, Mia Skäringer, Kjell Bergqvist, Tuva Novotny, mfl.

Handling: Prästen Gunilla försöker få ordning på sina vuxna söner Thor och Oden, som är besatta av Hårdrock. De vägrar att flytta hemifrån och skaffa familj. Men när Jenny, byns lärarinna och Line Dance-instruktör, dyker upp så förändras allt. Bakom varandras ryggar inleder bröderna kampen om Jennys hjärta. (Från SF).

Mina tankar: Svårt att ”förbereda sig” på en film, som man inte kanske skulle se i vanliga fall. En film som ska vara årets svenska julfilm.

Speltiden: Börjar lite segt, men kommer upp lite i fart för att inte göra det helt ointressant. Kanske 10 minuter för lång, den här typ av film bör ligga på 1 timme och 30 minuter. Så det får väl ses som godkänt.

Skådespelarna: Tja, inte direkt någon skådis-elit i denna. Möjligen Bergqvist, men har aldrig gillat honom och inte Skäringer heller för den delen. Men sett överlag så gör alla på sin höjd godkända insatser.

Musiken: Hårdrock är huvudtemat. Inte jätteförtjust i den typ av musik, men det gick att leva med i alla fall.

Totalt: En ”typisk” svensk komedi, men med ett lite udda tema möjligen. Humor finns och visst blev det ganska många skratt. Sen var det ju den där värmländskan, ja.  Betyget blir en svag…

Läs även recension hos MovieZine

Gammal film i modern tappning…

av

Åse-Nisse kommer tillbaka på bioduken – i modern tappning.

Denna gång spelas Åsa-Nisse av Kjell Bergqvist, Mikael Segerström gestaltar Klabbarparn. Andra aktörer blir Ann Petrén, Sissela Kyle, Johan Glans och Maria Lundqvist. (länk till IMDb)

Inslag från Rapport:

Frågan är om det blir något lyckat av detta, sådana filmer är ju inget man ”gör om” bara så där… och känns som man har fått in en aningen tveksam ensemble…