The Way, Way Back

Titel: The Way, Way Back 

Premiär:  12 juli

Speltid: 1 timme 43 minuter

Genre: Komedi, Drama

Regi: 

Skådespelare:  , mfl.

Handling: 14-årige Duncan tvingas tillbringa sommarlovet med sin mamma Pam, hennes påfrestande pojkvän Trent och hans dotter Steph. Det är en tuff utmaning för Duncan att försöka passa in i den nya familje­konstellationen. Räddningen kommer genom en oväntad vänskap med Owen, den lättsamme föreståndaren på traktens populära vattenland Water Wizz. Stärkt av sitt första sommarjobb och stödet från Owen som mycket väl kommer ihåg hur utmanande tonårslivet kan vara, får Duncan en helt ny syn på sig själv och livet. Den värsta sommaren i Duncans liv blir tack vare Owen den bästa sommaren någonsin och ett viktigt kliv in i vuxenvärlden. (Från SF).

Mina tankar: Denna hade jag av någon anledning, som jag inte kommer ihåg nu, ramlat in på en trailer. Det verkade lovande, sen att man kan klippa en trailer som inte lever upp till filmen är en annan sak. Men så var det inte i detta fallet.

Speltiden: Har inte mycket att säga förutom att man blev uppslukad av filmen – positivt!

Skådespelarna: Här har man fått ihop en – på papperet – bra grupp, som även får det att funka framför kameran. Steve Carell, Toni Collette, Sam Rockwell och Liam James, som gör det väldigt bra för att vara så ung. Detta bara för att nämna några stycken.

Musiken: Lite blandat, lite feel-good toner med pop/rock-inslag, helt okej.

Totalt: Riktigt bra komedi, som bjuder på många, många skratt. Samtidigt lyckas den hålla en seriös ton när det behövs. Riktigt bra skådespeleri (med ett eller två undantag, i birollerna). Kul att se Carell i en mer seriös roll. En intressant story, som dock tar ett litet tag att komma in i (säger dock inte att det är tempofattigt), men efter en stund så tar den bättre fart.  Ja, The Way, Way Back kan jag med gott samvete rekommendera. Betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Tyskungen

Titel: Tyskungen 

Premiär:  28 juni

Speltid: 1 timme 45 minuter

Genre: Kriminalare, Thiller

Regi: 

Skådespelare: Jan Malmsjö, mfl.

Handling: När författarinnan Erica Falcks föräldrar omkommer i en våldsam bilolycka blir hon uppsökt av en man som påstår att han är hennes halvbror. När han några dagar senare hittas mördad börjar Erica gå igenom sin mammas saker. Hon upptäcker snart att hennes mamma hade mörka hemligheter, som någon gör allt för att hålla dolda. Erica dras längre och längre in i en väv av lögner och ond bråd död. Tyskungen är baserad på Camilla Läckbergs succéroman med samma namn. (Från SF).

Mina tankar: De svenska deckarna ska nu ta över biopubliken? Och med dess kvalité så förväntade jag mig inte heller något stordåd. Kan ju också tillägga att jag inte har sett någon av de tidigare delarna i ”Fjällbacka-serien”, som gått på TV.

Speltiden: Kan ha varit så att jag tappade tiden så tidigt som första kvarten. Sen blev det en hel del skruvande fram och tillbaka i stolen för att inte tappa intresset helt. Det går såå sakta.

Skådespelarna: För att vara en svensk (deckare) så tycker jag i alla fall att de flesta gör bra ifrån sig.

Musiken: Inget märkvärdigt alls, tycker jag, den ”sedvanliga” deckar-musiken. Inget annat som la’s på minnet.

Totalt: Klart sämre än t.ex. Irene Huss-filmerna (som jag gillade när jag såg dom första för en sisådär 4 år sedan, kanske är annorlunda nu?). Har inte läst boken, men uppfattade det som att – ja… – det är som vanligt skillnad på bok och film. Nä, håll dessa till TV:n, där alla andra halv taskiga deckarhistorier går. Kanske är snäll nu, men betyget blir en svag…

film-2-5

Läs även recension hos MovieZine

Baksmällan del III

Titel: The Hangover Part III

Premiär:  31 maj

Speltid: 1 timme 40 minuter

Genre: Komedi

Regi: 

Skådespelare: , mfl.

Handling: Den här gången finns det inget bröllop och ingen svensexa. Så vad kan gå fel? Det mesta visar det sig när allas vårt ”Wolfpack” är i farten. (Från SF).

Mina tankar: Den, vad som är sagt, avslutande delen i serien. Hade inte jättestora förhoppningar, efter flertalet sämre recensioner (”men den kan väl inte vara så dåligt?”). Dock så verkade den helt okej, av trailern att döma.

Speltiden: Trots en relativt kort speltid så känns det som att även dom inte har lyckats. Speciellt med tempot, då jag tycker det finns ett flertal gånger då det blir ganska segt.

Skådespelarna: Samtliga, från tidigare filmer repriserar sina respektive roller, trots det så tycker jag inte att det – den här gången – är några hej dundrande insatser.

Musiken: Upplever jag som ett högst mediokert soundtrack, till skillnad från de tidigare filmerna. Kanske jag hade för höga förhoppningar?

Totalt: Filmen gör inte direkt sitt namn troget (ingen baksmälla) och åker nog mest på framgångsvågen som det två tidigare filmerna har haft – som också levt upp till namnet. I stort är det några få skämt som går att skratta till/med (vissa som redan visats i trailern och inte är något nytt), i övrigt så var det en ganska trist historia. Även om det är en komedi så känns det som att det på nåt sätt platsar bättre i action-genren (mest för att det inte blir allt för många skratt). Besviken helt klart (och för en gångs skull så håller jag med ”kritikerna”). Betyget blir en…

film-2-5

Läs även recension hos MovieZine

Fast & Furious 6

Titel: Fast & Furious 6

Premiär:  22 maj

Speltid: 2 timmar 10 minuter

Genre: Action, Thiller

Regi: 

Skådespelare: , mfl.

Handling: Doms och Brians Rio-kupp raserade ett brottsimperium och gjorde dem och deras gäng rika, men de kommer aldrig att kunna åka hem. Under tiden har Hobbs jagat en brotts-organisation av dödligt skickliga förare genom 12 länder. Deras ledares hänsynslösa andreman visar sig vara Letty, kvinnan Dom älskade och trodde var död. Det enda sättet att stoppa gängets framfart är att överlista dem på gatunivå, så Hobbs ber Dom att samla sitt elit-team i London. Betalningen? Full benådning för dem alla, så att de kan återvända till sina hem och sina familjer igen. (Från SF).

Mina tankar: Kom in i filmserien ganska sent, men hade hört talas om den innan. Den första var väl bra (och nyskapande? kanske inte, då…) och följdes upp av två sevärda filmer. Men från nummer fyra så tycker jag att det har gått uppåt, med ”Fast Five” som jag tyckte var mycket bra. Så jag hade ändå vissa förväntningar på denna.

Speltiden: Föregångarna har varit lagom långa, under två timmar. Förutom den femte, som likt den här, var tio minuter över den gränsen (2h 10 min, alltså). Men denna gång tycker jag det var aningen långt. Två timmar jämnt hade nog varit perfekt.

Skådespelarna: Normalt sett gillar jag i stort allihop (med några få undantag och några, av dom  nya, jag inte visste vilka dom var). Ska inte säga att dom var dåliga, men det känns lite som att allt går på autopilot och turligt nog funkar det helt okej. Men det blir inga Oscars för dessa insatser om jag säger så.

Musiken: Består mestadels av hip hop och elektronisk musik, vilket även resten har gjort (vad jag kommer ihåg). Och till den här typ av film passar det ganska bra. Så jag är nöjd.

Totalt: En bra uppföljare, kort sagt. Den är inte lika bra som nummer fem i serien (som nog är den bästa), men som sagt, en bra film trots allt. Det jag på förhand var lite tveksam mot var de ”övernaturliga” fight-scenerna som var med i trailern, vilket senare blev verklighet. Efter femtioelva slag på varandra så håller dom fortfarande på – som om dom har superkrafter och inte tar någon skada, bara får lite blåmärken. Ett par actionsekvenser som blir löjliga och helt orealistiska, men går inte in i detalj på vilka. Men det jag reagerade mest på var framåt slutet. Storyn kommer inte heller riktigt upp i nivå med ”Fast Five”, men upplevde att det var lite mer humor i denna – vilket får ses som ett litet plus. Ett bra soundtrack och, på rutin, okej skådespeleri (sen kan dom ge ”The Rock” en tröja i rätt storlek till nästa film – se bild). Betyget får bli en…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

Iron Man 3

Titel: Iron Man 3 

Premiär:  24 april

Speltid: 2 timmar 9 minuter

Genre: Action, Äventyr, Sci-Fi

Regi: 

Skådespelare: , mfl.

Handling: I Iron Man 3 ställs den egensinnige men genialiske industrimagnaten Tony Stark/Iron Man mot en fiende, The Mandarin, vars kraft inte har några gränser. När hela Starks värld slås i spillror beslutar han sig för att leta upp den som är skyldig. Nu måste han mer än någonsin förlita sig på sina tekniska uppfinningar, sin genialitet och sin instinkt för att kunna skydda dem som står honom närmast och bekämpa ondskan med alla medel. (Från SF).

Mina tankar: Sommarens (vårens) första blockbuster. Jag hade dessutom is i magen med att vänta på biljett, om det skulle bli så att en ”vanlig” 2D visning skulle bli aktuellt – vilket det senare blev. Och efter ett oväntat högt betyg i en recension (svensk), så blev det väldigt höga förväntningar.

Speltiden: Tyckte upplägget var ”intressant”, och totalt sett så flög tiden förbi. Det som skulle gå att tycka mindre om är efter de långa actionscener då tempot går ner väldigt, men tycker inte det gör något hur som helst – trots att det är den längsta filmen i Iron Man-serien.

Skådespelarna: Börjar med favoriten, Downey Jr., han är som gjord för rollen som Tony Stark/Iron Man, och jag kan faktiskt inte hitta en anmärkning – i negativ bemärkelse. Både Cheadle (Rhodes) och Paltrow (Pepper Potts) samt Favreau (Happy Hogan) repriserar sina roller från förra filmen, och gör likvärdiga prestationer som tidigare – vilket är bra. Dom i nya roller, Pearce, Kingsley och Hall tycker jag presterar på hög nivå också.

Musiken: Blandning av vanligt score och ett litet soundtrack . Varav det första, var väl utformat och som ett score sak vara – ett tillägg för vad som händer på skärmen och lägga känsla och uttryck till det. Kanske att det var några gånger de låga frekvenserna blev väl ”tunga”.

Totalt: Det kan gott och väl vara den bästa Iron Man-filmen (har dock inte de tidigare så värst färskt i minnet). Det är i alla fall mer integrerad humor, än det varit i tidigare filmer vilket kul. Effekterna och CGI:n var överraskande bra och det var rikligt med detta (det hade nog inte varit möjligt att göra den här filmen för 10 år sedan, med alla detaljer och inte för den budgeten med 200 miljoner dollar). En skådespelarensemble som jag tycker gör det riktigt bra och de nya rollerna var bra castade och ett bra score. Betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

I Give It a Year

Titel: I Give It a Year 

Premiär: 26 april

Speltid: 1 timme 37 minuter

Genre: Komedi, Romantik

Regi: 

Skådespelare: Simon Baker, mfl.

Handling: Nat och Josh blir blixförälskade på en fest och trots alla sina olikheter slår de till med ett drömbröllop, bara sju månader senare. Nat är en doer som klättrat snabbt på karriärstegen medan Josh stretar på som romanförfattare.  Ingen, inte ens deras egna familjer, vänner eller prästen, tror dock att äktenskapet kommer hålla. Mycket riktigt dröjer det inte länge förrän förhållandet ställs på prov. Josh återser sin gamla kärlek Chloe , som egentligen matchar honom mycket bättre än hans nyblivna fru. Nats affärskontakt Guy är å andra sidan allt som inte Josh är: driven, charmig, sexig. Och fast besluten att förföra Nat. (Från SF).

Mina tankar: En trailer som var ganska rolig, då den stora frågan blir – är alla skämt ”förbrukade”, så att det inte är så mycket nytt när man väl ser filmen. Sen är ju det bra betygen på postern lockade, vilket ju också är det dom är till för.

Speltiden: Eftersom den lyckades med att jag inte tänkte på tiden någon gång, och att det inte blir långtråkigt (relativt kort, med dagens mått överlag). Så har jag inte något klagomål här.

Skådespelarna: Sett på papp’ert så är det inga större namn (säger dock inte att det är något som är ”dåligt”), men kan sträcka mig till att dom gör det som krävs för att klara sina roller. Men har väldigt svårt för Anna Farris och är lite klyven om Merchant (som jag upptäckt jobbat mycket med Ricky Gervais), som visserligen klarar sig för sin komiska roll.

Musiken: Här har vi lite musikmix, med en liten blandning av låtar (vissa som ”ingår i humorn”). Men det blir acceptabelt över det hela.

Totalt: Klart sevärd, men samtidigt kanske något som man inte kommer minnas om en månad eller så. Humorn och skämten är kul, men det känns som det är ”klumpigt”, typ 11 skämt i en scen sen dröjer det läänge innan det händer något nytt roligt (mycket under kort tid och få gånger, tycker jag). Sen något enstaka här och där, men skrattar gör man (jag) hur som. Acceptabelt arbete från skådespelarna, med vissa lite bättre än andra. Betyget blir en…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

Warm Bodies

Titel: Warm Bodies

Premiär: 19 april

Speltid: 1 timme 38 minuter

Genre: Komedi, Skräck, Romantik

Regi: 

Skådespelare: , mfl.

Handling: R är en ung man i en existentiell kris – han är en zombie. Han hasar sig genom ett Amerika förstört av krig och social kollaps. Hans själlösa hunger efter sina odöda kamrater är stor, men han längtar också efter något mer än blod och hjärna. Efter att ha återupplevt en tonårspojkes minnen efter att ha ätit upp hans hjärna gör R ett oväntat val som blir början till en spänd, tafatt och konstigt relation med offrets mänskliga flickvän. Julie är en frisk fläkt av färg i det övrigt trista och grå landskapet som omger R. Hans beslut att beskydda henne kommer att förvandla inte bara R, men hans död, och kanske hela den livlösa världen. (Från SF).

Mina tankar: Premissen kanske inte lät klockren, men vad jag vet så har det nog inte gjorts någon likande film (eftersom den är baserad efter en bok). Det visade sig dock bli en positiv upplevelse.

Speltiden: En riktigt trög öppning, kanske en så där 20 minuter, men efter det så gick det undan. Det vill säga jag slutade tänka på tiden, så det var bra

Skådespelarna: Både Hoult och Palmer i huvudrollerna spelar bra, samt Tipton och Corddry, i biroller. Fast Malkovich (också biroll) tycker jag gör en ganska trött insats. Men totalt så har dom fått ihop en bra cast.

Musiken: Inget riktigt score (vad jag uppfattade), men ett bra soundtrack, som ibland fyller en komisk funktion. Så helt okej.

Totalt: Sevärd film, som efter en trög start så småningom tar fart och tiden mer eller mindre flyger förbi. En ganska snygg flygning inledningsvis, och bra foto överlag. Bra insatser från de flesta skådespelarna och ett bra soundtrack. Genrebeskrivningen säger ”skräck”, men det tycker jag det inte är så mycket av, men det blev mot slutet en del humor. Betyget blir en lite starkare…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

Jakten

Titel: Jagten

Premiär: 12 april

Speltid: 1 timme 55 minuter

Genre: Drama

Regi: 

Skådespelare: , mfl.

Handling: 40-åriga Lucas har äntligen lyckats styra upp sitt liv. Efter en tuff skilsmässa har han träffat en ny flickvän, fått nytt jobb och är på god väg att bygga upp relationen med sin tonårige son Marcus. Men något går fel. Inte mycket. Bara en liten lapp. En slumpmässig lögn. Och medan snön faller och julljusen tänds, sprider sig lögnen sakta men säkert – som ett virus. Chocken och misstänksamheten frodas och det lilla samhället befinner sig plötsligt i ett tillstånd av kollektiv hysteri, allt medan Lucas kämpar ensam med näbbar och klor för att få behålla sitt liv och sin värdighet. (Från SF).

Mina tankar: Visste inte så mycket (läs: ”i stort sett något”), förutom att den visades på Cannes Film Festival förra året (kommer dock inte ihåg hur den mottogs). Och efter att ha sett trailern så var det inte direkt så att intresset gick i taket, men det hade jag inte förväntat mig heller.

Speltiden: Det var något speciellt, då den kändes ganska lång men utan att det riktigt ”påverkade” den.  Svårt att förklara, för det är ju ändå en ”normallång” film. Men det fanns en eller två mindre dippar.

Skådespelarna: Mads Mikkelsen spelar sin roll näst intill perfektion också Wedderkopp (som spelar Klara) gör det riktigt bra. Men ska inte ta ifrån resten av ensemblen sina prestationer, för dessa är också bra.

Musiken: Här har jag inte så mycket att kommentera eller anmärka på. Den ”nådde” mig inte som det kanske borde ha gjort. Dock påverkar det inte totalen, då den klarade sig ändå.

Totalt: En stark film, som med stor sannolikhet kommer att skapa diskussioner och väcka känslor (ur flera olika synvinklar). Samt en film som man kommer ihåg – danskarna kan göra film. Det är mycket bra rollprestationer från samtliga. När det kommer till ett omdöme, så velar jag lite, men ett högt betyg tycker jag den ska ha. Kanske kommer att korrigeras senare, men just nu är det en mycket stark…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

SimCity (5)

Titel: SimCity (5, 2013)

Releasedatum: 2013-03-07

Utvecklare/Utgivare: MAXIS/EA

Plattform: PC (Mac kommer senare)

Systemkrav (PC): 
Se fullständiga specifikationer här.

Genre: Simulator

Mina tankar: SimCity – 5, 2013 eller reboot – kärt barn har många namn. Såg det första av det på E3 2012 (spelmässa i Los Angeles), men hade då som jag var mer intresserad av.
Dock så blev det, ju närmare slutlig release det blev (framflyttat minst en gång) ”mer intressant”.

Hade tidigare aldrig spelat ett SimCity-spel men la händerna på (en fysisk kopia, istället för en digital download) – det nu mera slutsålda – Limited Edition (ingen större skilland förutom att man får med ”hjältar & skurkar” innehåll, jämfört med standard utgåvan). Nu har jag spelat detta i ett X antal timmar, med både positiva och negativa intryck.
Positivt är att det är riktigt kul och beroende framkallande. Bra grafik (om man nu har prestandan för att köra spelet i hög kvalité – å ja, jag kan det). Detaljerade byggnader, olika inriktningar (gruvdrift, kasino, industri, osv).
Negativt kan jag direkt ta upp detta med DRM (Digital Rights Management) vilket egentligen betyder att man måste ha konstant Internetuppkoppling för att kunna spela överhuvudtaget. Eller i alla fall komma in på spelservern, möjligt att man kan spela även om man inte har kontakt väl inne i spelet, fast då sparas antagligen inget, eftersom det ska skickas till molnet. Sen att man måste spela det via EA’s spelklient Origin och inte ”fritt”.
Annat som inte funkar som det borde, som jag upplever det, är att när man spelar online (en region med andra) är att den inte synkar mellan användarna ordentligt. Men det kanske bara är så för mig.

Vid releasen var det STORA problem, med servrar som inte kunde hantera allt folk som ville in och spela, samt diverse andra spelbuggar (trots att en ”stängd” beta har varit ute) – så nu har EA erbjudit spelare som registrerat sitt spel innan ett visst datum (tror det var 26/3) att kostnadsfritt ladda ner ett valfritt spel (från ett litet urval). Vilket ändå får anses schysst från deras sida…

Sammanfattningsvis så är SimCity 5 ett visuellt bra gjort spel, och har många andra positiva punkter. Det som jag tycker kan påverka spelet (både spelmässigt och ”tillgänglighet”) är att man måste vara konstant uppkopplad, fast det är ju få som inte har en uppkoppling (på minst 256 kbps) idag. Dock så gillar jag det så mycket så att online-grejen inte drar ner allt för mycket på betyget, som blir en…

Kon-Tiki

Titel: Kon-Tiki 

Premiär: 22 mars

Speltid: 1 timme 58 minuter

Genre: Äventyr, Biografi, Action

Regi:  och 

Skådespelare: , mfl.

Handling: 1947 blev en krigstrött värld fascinerad av den unge, norrmannen Thor Heyerdahl. Han hade utvecklat en teori om att Polynesien har blivit befolkat från Sydamerika, i motsats till de etablerade teorierna om migration från Asien. För att bevisa sin teori gjorde han något som någon aldrig tidigare hade provat – han bestämde sig för att testa sin tes i praktiken och påbörjade ett farligt äventyr över Stilla havet. (Från SF).

Mina tankar: Någorlunda förhoppningar då den var Oscarnominerad för bästa utländska film, dock det blev inget av det. Det såg ju också lovande ut, både postern och trailern ”lockade”.

Speltiden: Om man har den i åtanke, att filmen är två timmar, så kan man göra en liten ”tidsuppdelning”. Det stora frågetecknet under filmens gång blev då – hur ska man lyckas hålla det så pass intressant med en så monoton miljö, som flotten är. Jo, vars, det lyckas man ganska bra med. Så på det hela så blir det, måste jag säga, ganska lagom.

Skådespelarna: Hade jag inte någon större koll på, förutom Skarsgård. Och utifrån det så tycker jag samtliga spelar bra.

Musiken: Tycker jag inte står ut speciellt, dock så finns det lite ”mer storslagna/imponerande” scener där musiken ligger ”i fokus” för att beskriva hur episkt det ska vara. Exempelvis en scen som börjar med en helbild på Kon-Tiki, sen zoomar det ut (ända ut i rymden och panorering över stjärnorna) och sen ner till den igen.

Totalt: Det är en klart sevärd film, kanske mer än som om man är intresserad av ämnet (kan inte säga hur trogen den är till den verkliga historien). Bra skådespeleri, stundtals riktigt bra foto (och då till viss del musik) och även effekter. Något negativ som jag störde mig lite på var kontinuiteten, skäggen växer i stadig takt, men frisyrerna förblir länge de samma. En annan intressant sak är att den filmades på både norska och engelska (stackars amerikanare som inte kan läsa undertexter). Betyget blir en…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine