Grundserien & säsongen i backspegeln

av

Då var grundserien (och säsongen) avslutad… Det gick ju inte riktigt enligt planen.

Jag sa (tippade) inför säsongen att det skulle sluta så här…

  1. Malmö Redhawks
  2. Rögle BK
  3. Södertälje Sportklubb
  4. Örebro Hockeyklubb
  5. Mora IK
  6. Leksands IF
  7. VIK Västerås HK
  8. Almtuna IS
  9. IK Oskarshamn
  10. Tingsryds AIF
  11. IF Troja-Ljungby
  12. Bofors Bobcats
  13. Borås Hockey
  14. IF Sundsvall Hockey
Det blev inte rätt någonstans (förutom placeringarna 13 & 14, som på förhand inte var så svår tippade).
  1. Örebro (102)
  2. Leksand (100)
  3. Bofors (99)
  4. Västerås (95)
  5. Rögle (85)
  6. Oskarsham (82)
  7. Malmö (81)
  8. Mora (80)
  9. Södertälje (76)
  10. Troja/Ljungby (69)
  11. Almtuna (64)
  12. Tingsryd (58)
  13. Borås (51)
  14. Sundsvall (50)

Det som sticker ut är att Malmö inte vann (de klarade PO med 57 sekunder, genom 1-0 seger mot AIS). Sen att jag tippat Bofors på 12(!) plats, de gick direkt till KS. Men även att SSK inte klarade sig, varken till KS, eller PO för den delen heller…

Tänker inte analysera alla lags prestationer i detalj, utom möjligen Malmö. Då kan jag lika bra ta upp det nu. Med det laget som man har så borde de ha klarat sig med en topp 3 placering. Men nu visade sig att motivation slår klass.

Nu till ”egen-analysen”.

Till att börja med så påstår jag att SSK hade ALDRIG klarat en bättre placering utan Hudácek. Försvaret i stort har varit bra, jämfört med anfallsspelet. SSK gjorde minst mål (tillsammans med Tingsryd, 110 mål), men det var bara två lag som släppte in mindre mål (Leksand 101 och Västerås 116) SSK släppte 120.

Målvaktssidan, tycker jag inte behövs analyseras allt för mycket. Kanske att det var en del enkla misstag och ”dylikt”. Lite statistik:
Idoff; 12 matcher, 2.47 GAA och SVS% .916
Hudácek; 43 matcher, 2.09 GAA och SVS% .926

Backsidan, var den lagdelen med mest rutin, dock inte mer än två över 25. Personligen tycker jag att några inte uppfyllde förväntningarna gällande mål/poängproduktion.

Forwardssidan, två stycken över 25, inte lika mycket rutin här.
Några nämnvärda, Blid gjorde 102 poäng i div. 2 (10/11) men bara 4 poäng 11/12, med fyra fler matcher. ”Sloven-paret” Jeglic/Sabolic skulle vara poängplockarna som skulle vara i toppen av poängligan – det blev inte så… Tillsammans gjorde de 37 poäng (11/12), jämför det med (10/11, i Österrike) 113 poäng. Jeglic hade visserligen en liten skadeperiod, men det gjorde inte mycket skillnad i poängväg, tror jag.
Månsson har väl också haft en mindre bra säsong (och även varit i andra ”blåsväder”, bl.a. Kvällsöppet där han och Lasse Anrell diskuterade bragdguldet(?), och han fick även en plats i ”Kanon & Kalkon”). Av det jag sett den här säsongen så, tycker jag, att han ser tröttare ut än förra säsongen. Vissa argumenterar för att man ska riva hans kontrakt.

Hela interna poängligan:

Julian Jakobsen 12 19 31
 Tony Lagerström 9 14 23
 Ziga Jeglic 10 11 21
 Andreas Gröndahl 10 9 19
 Thom Flodqvist 10 8 18
 Emil Lundberg 6 12 18
 Robert Sabolic 6 11 17
 Mathias Månsson 5 10 15
 Kurt Davis 1 14 15
 Andreas Hjelm 7 7 14
 Jonas Engström 5 9 14
 Emil Billberg 6 6 12
 Alexander Lagerström 6 4 10
 Blaz Gregorc 3 6 9
 Jason Strudwick 3 5 8
 Alexander Ytterell 3 4 7
 Fredrik Sonntag 2 5 7
 Mikko Kalteva 1 6 7
 Viktor Lööv 3 3 6
 Greger Hanson 1 4 5
 Christofer Blid 1 3 4
 Jacob Dahlström 0 3 3
 Stefan Bemström 0 2 2
 Björn Hjärpe 0 1 1
 Fernando Pisani 0 1 1

Tre stycken över 20 poäng, inte godkänt, enligt min mening.

Hur ser det ut i kontraktsväg då? Jo, 6 stycken har kontrakt över (minst) nästa säsong, inga målvakter dock…

Och till nästa säsong så ska jag inte tippa så optimistiskt, det har jag gjort de två senaste säsongerna – och så hur det har gått (påstår INTE att det är mitt fel)…

Men nu är säsongen slut, och mars har knappt börjat… försäsongen börjar imorgon, låååååångt kvar till nästa säsong… 🙁

War Horse

av

Titel: War Horse

Premiär: 24 februari

Speltid: 2 timmar 27 minuter

Genre: Drama, Krig, Historisk

Regi: Steven Spielberg

Skådespelare: Jeremy Irvine, Peter Mullan, Emily Watson, David Thewlis, Tom Hiddleston, Benedict Cumberbatch, Celine Buckens, mfl.

Handling: War Horse är en berättelse om lojalitet, hopp och envishet på den engelska landsbygden under första världskriget. Pojken Albert och hans häst Joey separeras från varandra när Joey säljs till försvarsmakten och sänds ut till fronterna i första världskriget men Albert ger sig inte utan strid. Trots sin unga ålder ger han sig iväg till Frankrike för att rädda sin kära vän. (Från SF).

Mina tankar: Kan man göra en film om en häst (man har visserligen gjort det förut, typ Seabiscuit och den där andra som jag inte kommer ihåg vad den heter). Men jodå, jag tycker Spielberg har lyckats bra med det.

Speltiden: Man kan ju tänka sig att dessa dryga 2 och en halv timmar kommer kännas ganska långdraget, för en film om en häst. Det tycker jag inte är fallet, det händer saker i stort sett hela tiden. Någon smärre ”down period” finns väl, men som egentligen påverkar negativt.

Skådespelarna: Hästen Joey (använde man 14 olika hästar till, de gjorde väl ett bra jobb). Till de riktiga aktörerna, huvudrollen (spelad av Irvine) som här gjorde sin första stora roll gjorde det bra. Men det är ju också några stora namn i birollerna, David Thewlis (Lupin i Harry Potter) och Benedict Cumberbatch (BBC:s Sherlock och Tinker Tailor Soldier Spy) var bra de stunderna de var med i.

Musiken: Komponerad av John Willimas (som också gjorde musiken till Tintin) var också bra, dock inte mästerlig. En svagare 4/5, har lite svårt att bestämma…

Totalt: Vet inte riktigt var jag ska börja… Fotot var riktigt bra, och att få en häst till att göra det de gjorde får väl ses som bra. Och skådisarna är inte något att klaga på heller. Ska man (jag) vara vara kritisk till dialogen så kanske det i efterhand hade varit bättre om tyskarna och fransoserna hade fått tala sitt eget språk, i stället för den (ibland) hemska engelska brytningen. Det jag väntade på under eftertexten var något i stil med ”no animals were harmed making this movie”, det såg jag inte (kanske inte var tillräckligt uppmärksam). War Horse är klart en av de bättre filmerna jag har sett i år, och ger den en stabil…

 

 

Läs även recension hos MovieZine

Mission: Impossible – Ghost Protocol

av

Titel: Mission: Impossible – Ghost Protocol

Premiär: 27 januari

Speltid: 2 timmar 13 minuter

Genre: Action, Äventyr, Thriller

Regi: Brad Bird

Skådespelare: Tom Cruise, Jeremy Renner, Simon Pegg, Paula Patton, Michael Nyqvist, Anil Kapoor, Léa Seydoux, Josh Holloway, mfl.

Handling: När Ethan Hunt och IMF beskylls för att ha bombat Kreml klipper den amerikanska staten plötsligt alla band till organisationen, något presidenten kallar ”Ghost Protocol”. Utan resurser eller manskap måste Ethan hitta ett sätt att rentvå sin organisations namn och dessutom förebygga ännu en terrorattack. För att komplicera saken ytterligare måste han genomföra uppdraget tillsammans med ett team bestående av andra sparkade IMF-agenter, med personliga motiv som han inte är helt klar över. (Från SF).

Mina tankar: Till och börja med så ska jag säga att jag var väldigt förvånad över att det blev en så sen premiär. Då den visades redan den 7 december på Dubai’s Film Festival och under december i resten av världen, men vi i norden fick vänta till sist… trots att det är en svensk med i filmen.

Speltiden: Kändes inte speciellt lång tack vare att det är full fart nästan från början. Det får ses som positivt, eftersom man har blivit rejält underhållen under de dryga två timmarna.

Skådespelarna: Tom Cruise gör, som oftast, en riktigt fin insats. Likaså Simon Pegg (som står för mycket av humorn), Paula Patton, Jeremy Renner och Michael Nyqvist (som också har bra engelskt uttal) gör bra roller.

Musiken: Den var väl bra, men kanske lite under förväntan, men godkänt får den – 3/5. Sen är ju såklart också Mission: Impossible temat med, och det är ju bra…

Totalt: Riktigt bra actionrulle, som följs upp med bra skådespeleri. Humorn lyfter också en bit. Och scenerna vid, eller kanske ska säga på, Burj Khalifa är riktigt bra gjort och är en av de mest intensiva scenerna. Fotot och kameraarbetet där var mycket bra, och det hade nog inte gått att få det lika bra om man inte hade varit på location, med andra ord, tror det skulle vara svårt att göra de miljöerna digitalt. Och från vad jag kunde se så var det inte heller för mycket små detaljmissar. En mycket positiv upplevelse och betyget blir en stark…

 

 

Läs även recension hos MovieZine

Paramore: Grace

av

Titel: Paramore: Grace

Författare: Ben Welch

Sidantal: 144

Språk: Engelska

ISBN10: 1906191166

Handlar om: Hur Paramore som grupp startade upp, och deras resa i med och motgång, fram till och med deras tredje studioalbum brand new eyes, som släpptes i slutet av 2009.

Mina tankar: Har lyssnat på Paramore sedan sent 2007, jag gick på deras första (riktiga) konsert i Sverige 2009. Något år senare såg jag att det fanns en biografi om dom, så den skrevs upp på önskelistan – julen 2011 fick jag händerna på den.

Text varvas med mer eller mindre ”unika” bilder, från bandets begynnelsen fram tills då boken tidsmässigt slutar. Ett bra upplägg kan jag tycka, för om det bara hade varit 144 sidor löpande text, så hade det blivit ganska tråkigt. Speciellt eftersom Welch har ett ganska tråkigt sätt att skriva på. Jag störde mig också på att han har en tendens att segla iväg när han skriver om diverse referenser (andra band, influenser och liknande).

Fast jag gillar hans upplägg då en ny skiva har släppts, då går han igenom varje på i ordning på CDn och beskriver dessa ganska i detalj. Visst, sen hade vi olika smak över vilka låtar som var bättre än andra, men man kan väl inte få allt.

Det som förvånade mig mest var nog att det har varit så mycket ”turbulens” för och emellan dom, med medlemmar som hoppat av och kommit in och annat. Och trots det hur långt de har kommit, med fans världen över, då de började redan 2004. Om två (2014) år firar de dessutom 10-års jubileum, ganska otroligt egentligen…

Som en liten notering då boken har dryga två år på nacken nu är att de två herrarna till vänster på omslaget, Josh och Zac Farro, nu har lämnat bandet. Men det spelar ingen roll för boken, då den bara sträcker sig fram till 2009. Så jag summerar Paramore: Grace som en helt klart intressant bok (biografi), så jag ger den en solid…

My Week with Marilyn

av

Titel: My Week with Marilyn

Premiär: 13 januari

Speltid: 1 timme 39 minuter

Genre: Biografi, Romantik, Drama

Regi: Simon Curtis

Skådespelare: Michelle Williams, Eddie Redmayne, Julia Ormond, Kenneth Branagh, Emma Watson, Geraldine Somerville, Toby Jones, Dominic Cooper, Judi Dench, mfl.

Handling: I ett desperat försök att bli tagen på större allvar reser ikonen Marilyn Monroe till London 1956 för att spela mot legenden Laurence Olivier i ”Prinsen och balettflickan”. Den ömhetstörstande Marilyn känner sig övergiven av maken Arthur Miller och attraherad av Oliviers assistent, den unge Colin Clark. Hennes verkliga Londonäventyr äger därför snarare rum bakom kameran och utom synhåll för sina dominanta medskådespelare. Colin blir snart Marilyns fasta och trygga punkt, samtidigt som han också blir Oliviers enda hopp att kunna slutföra sin film genom sin förmåga att hålla den impulsiva Marilyn i schakt. Upp över öronen förälskad är det nu Colins hjärta som riskerar att krossas… av världens största filmstjärna! (Från SF).

Mina tankar: Första filmen för i år (ja, på bio…). Är inte direkt något större fan av Monroe, men den såg på något sätt intressant ut. Och relativt med ”stora” namn…

Speltiden: Den var egentligen ganska kort, men då det stundtals kan bli lite avslaget, så känns det som att den är mycket längre än den verkligen är…

Skådespelarna: Bra jobb av castingen, en blandning av, för mig, större namn och mindre kända. Williams gör en bra Monroe, utseendemässigt (kanske tackvare kostym, som gjorde ett bra jobb). Men även att jag inte är så insatt (kan/vet något om) i de andra karaktärerna så tycker jag ändå att de andra (Redmayne, Branagh, Watson, Cooper och Dench för att nämna några) spelar bra.

Musiken: Tyckte jag inte var något märkvärdigt. Då och då framhävs den lite mer än i övrigt, och det är då man (läs jag) får upp ögonen för det… (2/5).

Totalt: Då filmen till större delen kretsar kring det två huvudkaraktärerna (Monroe och Clark), vilket är helt självklart, kan jag ändå inte sluta känna saknad av birollerna, som jag upplever tas ”ur fokus” mer än det hade behövts. Men en mycket fin kostym och foto, höjer lite extra. Störde mig dock på några detaljmissar i vissa scener (felplaceringar hit och dit), men det märker nog inte den ”normala” av.  Men i det hela är My Week with Marilyn en helt okej och sevärd film, vilket i betyg resulterar en stabil…

 

 

Läs även recension hos MovieZine

Filmåret 2012

av

Dryga veckan in på 2012 så är det väl dags att slänga upp listan med filmer som jag anser vara sevärda under året.

Sen är det säkert några jag har glömt (troligvis en hel drös), som gör att de inte finns med på listan (säger inte heller att jag kommer se dom som nya). Eventuellt blir en extra lista med ”bubblare”…

Första recensionen för året blir My Week with Marilyn, som troligtvis kommer upp torsdag kväll.

I övrigt gällande ”recensionerna” så funderade jag på att ändra upplägget, men jag känner att min journalistiska ådra inte riktigt finns (skriva i stil med ”pressen”), så fortsätter jag som tidigare. Vilket jag även tycker funkar som en rättvis ”bedömning”.

3 avgörande omgångar (till att börja med)…

av

De tre kommande omgångarna är tre ”avgörande” matcher, sett till tabelläget. Matcherna är följande;

Fredag: Oskarshamn (borta)
Söndag: Malmö (borta)
Fredag: Rögle (hemma)

Om det inte blir några poäng på dessa matcher så skulle jag tro att jakten på en Playoff-plats är körd. Vid full poäng (9) så har man 58 poäng och är med i racet på allvar.

Jag tror att det behövs 6 poäng (55 totalt) för att hålla kontakt med övre halvan (för inte kan ALLA resultat gå våran väg i tre omgångar).

Optimalt resultat för den kommande omgången (35) skulle vara att 3 poäng mot Oskarshamn (samtidigt som Malmö och Rögle förlorar, plus att Mora & Troja delar på poängen, plus en bonus poäng från övertid/straffar).

Omgång 36 skulle vara 3 poäng mot Malmö (samtidigt som Rögle, Mora, Troja och Oskarshamn förlorar). Nu lär det ju inte bli så, men.

Man ska vara nöjda om man får med sig 5-6 poäng de tre kommande, i alla fall…

Tabellen

Örebro 34 49 78
Bofors 34 37 73
Västerås 34 33 63
Leksand 34 22 62
–>Rögle 34 13 56
–>Oskarshamn 34 0 54
–>Mamlö 34 5 52
–>Södertälje 34 -11 49
->Mora 34 8 47
->Troja-Ljungby 34 -12 47
Tingsryd 34 -31 40
Almtuna 34 -27 36
Sundsvall 34 -42 31
Borås 34 -44 26

Biljettåret 2011

av

Gick igenom den årliga högen av diverse biljetter. Och biofilm blev det en del (mer än vanligt).

33 stycken (eller 0,63/vecka)…

Hockey blev det lite också…

  • LHC – SSK (3/2)
  • SSK – HV (5/3)
  • SSK – Rögle (19/3)
  • SSK – Växjö (25/3)
  • LHC – SSK (8/9)
  • SSK – Almtuna (26/11)
  • Västerås – SSK (16/12)

Handboll gick att klämma in också…

  • SM finaler (Scandinavium) (7/5)