4 av 5

Jakten

av

Titel: Jagten

Premiär: 12 april

Speltid: 1 timme 55 minuter

Genre: Drama

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , mfl.

Handling: 40-åriga Lucas har äntligen lyckats styra upp sitt liv. Efter en tuff skilsmässa har han träffat en ny flickvän, fått nytt jobb och är på god väg att bygga upp relationen med sin tonårige son Marcus. Men något går fel. Inte mycket. Bara en liten lapp. En slumpmässig lögn. Och medan snön faller och julljusen tänds, sprider sig lögnen sakta men säkert – som ett virus. Chocken och misstänksamheten frodas och det lilla samhället befinner sig plötsligt i ett tillstånd av kollektiv hysteri, allt medan Lucas kämpar ensam med näbbar och klor för att få behålla sitt liv och sin värdighet. (Från SF).

Mina tankar: Visste inte så mycket (läs: ”i stort sett något”), förutom att den visades på Cannes Film Festival förra året (kommer dock inte ihåg hur den mottogs). Och efter att ha sett trailern så var det inte direkt så att intresset gick i taket, men det hade jag inte förväntat mig heller.

Speltiden: Det var något speciellt, då den kändes ganska lång men utan att det riktigt ”påverkade” den.  Svårt att förklara, för det är ju ändå en ”normallång” film. Men det fanns en eller två mindre dippar.

Skådespelarna: Mads Mikkelsen spelar sin roll näst intill perfektion också Wedderkopp (som spelar Klara) gör det riktigt bra. Men ska inte ta ifrån resten av ensemblen sina prestationer, för dessa är också bra.

Musiken: Här har jag inte så mycket att kommentera eller anmärka på. Den ”nådde” mig inte som det kanske borde ha gjort. Dock påverkar det inte totalen, då den klarade sig ändå.

Totalt: En stark film, som med stor sannolikhet kommer att skapa diskussioner och väcka känslor (ur flera olika synvinklar). Samt en film som man kommer ihåg – danskarna kan göra film. Det är mycket bra rollprestationer från samtliga. När det kommer till ett omdöme, så velar jag lite, men ett högt betyg tycker jag den ska ha. Kanske kommer att korrigeras senare, men just nu är det en mycket stark…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

SimCity (5)

av

Titel: SimCity (5, 2013)

Releasedatum: 2013-03-07

Utvecklare/Utgivare: MAXIS/EA

Plattform: PC (Mac kommer senare)

Systemkrav (PC): 
Se fullständiga specifikationer här.

Genre: Simulator

Mina tankar: SimCity – 5, 2013 eller reboot – kärt barn har många namn. Såg det första av det på E3 2012 (spelmässa i Los Angeles), men hade då som jag var mer intresserad av.
Dock så blev det, ju närmare slutlig release det blev (framflyttat minst en gång) ”mer intressant”.

Hade tidigare aldrig spelat ett SimCity-spel men la händerna på (en fysisk kopia, istället för en digital download) – det nu mera slutsålda – Limited Edition (ingen större skilland förutom att man får med ”hjältar & skurkar” innehåll, jämfört med standard utgåvan). Nu har jag spelat detta i ett X antal timmar, med både positiva och negativa intryck.
Positivt är att det är riktigt kul och beroende framkallande. Bra grafik (om man nu har prestandan för att köra spelet i hög kvalité – å ja, jag kan det). Detaljerade byggnader, olika inriktningar (gruvdrift, kasino, industri, osv).
Negativt kan jag direkt ta upp detta med DRM (Digital Rights Management) vilket egentligen betyder att man måste ha konstant Internetuppkoppling för att kunna spela överhuvudtaget. Eller i alla fall komma in på spelservern, möjligt att man kan spela även om man inte har kontakt väl inne i spelet, fast då sparas antagligen inget, eftersom det ska skickas till molnet. Sen att man måste spela det via EA’s spelklient Origin och inte ”fritt”.
Annat som inte funkar som det borde, som jag upplever det, är att när man spelar online (en region med andra) är att den inte synkar mellan användarna ordentligt. Men det kanske bara är så för mig.

Vid releasen var det STORA problem, med servrar som inte kunde hantera allt folk som ville in och spela, samt diverse andra spelbuggar (trots att en ”stängd” beta har varit ute) – så nu har EA erbjudit spelare som registrerat sitt spel innan ett visst datum (tror det var 26/3) att kostnadsfritt ladda ner ett valfritt spel (från ett litet urval). Vilket ändå får anses schysst från deras sida…

Sammanfattningsvis så är SimCity 5 ett visuellt bra gjort spel, och har många andra positiva punkter. Det som jag tycker kan påverka spelet (både spelmässigt och ”tillgänglighet”) är att man måste vara konstant uppkopplad, fast det är ju få som inte har en uppkoppling (på minst 256 kbps) idag. Dock så gillar jag det så mycket så att online-grejen inte drar ner allt för mycket på betyget, som blir en…

Berättelsen om Pi

av

Titel: Life of Pi

Premiär: 21 december 2012

Speltid: 2 timme 7 minuter

Genre: Äventyr, Drama

Regi: 

Skådespelare: , , , Gérard Depardieu, Rafe Spall, mfl.

Handling: Regissören Ang Lees Berättelsen om Pi är ett storslaget vackert äventyr om 16-åriga Pi som efter ett skeppsbrott befinner sig som enda överlevande människa ombord på en livbåt mitt ute på Stilla Havet. Livet på båten blir en kamp för överlevnad och dagar och nätter fyllda av spänning, hopp och förtvivlan. När räddningen till slut kommer är Pi den enda som kan återberätta historien om vad som egentligen hände därute… men frågan är om man någonsin kommer tro honom. (Från SF).

Mina tankar: Hm, bättre sent än aldrig, kanske är ett bra talesätt. Jag ville ge denna, nu mera Oscar-nominerade film (11 nomineringar) en chans innan galan går av stapeln. För av någon anledning så blev det aldrig av att se den tidigare. Sen att den fått bra recensioner (bild på nya postern) skadar ju inte eller? Så visst var förhoppningarna höga.

Speltiden: Med dagens mått är två timmar inte mycket, fast då gäller det ju att ha innehåll för det. Vissa partier blir faktiskt lite sega, men i totalten så är det okej.

Skådespelarna: Var inga jag visste vilka det var (förutom Depardieu, som jag såg i ”1492 – Den stora upptäcken”, för ett bra tag sedan och han hade bara en liten biroll i denna). Men sett överlag så tycker jag att det var helt okej insatser från de flesta. Men större delen av filmen är endast med Sharma som får agera mot sådant som ska sättas in på digital väg, vilken han gör förvånansvärt bra.

Musiken: Var inte direkt dålig, men jag hade ändå förväntat mig mer. Lite besviken blev jag allt.

Totalt: Kan lungt konstatera att jag hade för höga förväntningar på ”Pi”, men ska inte säga att jag blev besviken, det är fortfarande en väldigt bra film. Filmens starkaste sidor är; fotot, specialeffekterna (riktigt bra). Och okej skådespeleri och musik. Det som filmen tappar i story och ”tempo” tar den igen i det visuella, som är väldigt bra gjort. Just det, sen var det 3D också. Var väl bara några scener, tycker jag, som fick ”full effekt”. Det jag tyckte var lite konstigt var att det i två scener (eller så) som utnyttjade 3Dn, var att bildutsnittet ändrades, från att vara (uppskattningsvis) 16:9 till 21:9 (typ 16:9 med ”kanter”) och en blev någon form av 4:3, för att förklara det ”enkelt”. Betyget blir en lite svagare…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Pitch Perfect

av

Titel: Pitch Perfect 

Premiär: 8 februari

Speltid: 1 timme 52 minuter

Genre: Musik, Komedi

Regi: Jason Moore

Skådespelare: Anna Kendrick, Brittany Snow, Rebel Wilson, Skylar Astin, Ben Platt, Anna Camp, Alexis Knapp, Adam DeVine, mfl.

Handling: Beca är tjejen som hellre lyssnar på det som kommer ut ur hennes hörlurar än på sin omgivning. När hon börjar på universitetet har hon svårt att hitta rätt grupptillhörighet. Istället hamnar hon bland ett varierat gäng med både elaka, rara och konstiga tjejer som enbart har sina vackra sångröster gemensamt. Beca tar denna akustiska sånggrupp bort från en värld av traditionella arrangemang och perfekta harmonier till något helt annat. Tillsammans kämpar de för att nå toppen bland skolkörerna, en värld av mördande konkurrens. Det coolaste de gjort eller det mest vanvettiga? Troligtvis lite av båda. (Från SF).

Mina tankar: Hade inte några jätteförväntingar, efter en trailer som var ”okej”. Dock verkade det som att det var några hyfsade skådisar i alla fall. Positivt att det är – enligt mina mått – en ”riktig musikal”, då jag föredrar en kombination av både sång och vanlig dialog, inte bara sång.

Speltiden: Kändes som den var längre än den ”skulle” vara, alltså mycket innehåll på ”kort” tid. Vilket, jag tycker, i detta fall var positivt – det är ett bra tempo och finns inga större dippar.

Skådespelarna: Tycker jag gör bra ifrån sig, allihop. Kendrick var nog den enda (av de ”där uppe”) som jag visste vem det var. Några i ett par små biroller som jag också kände igen, Elizabeth Banks, Donald Faison och Christopher Mintz-Plasse.

Musiken: Tycker jag var mycket bra. En blandning mellan både nyare och äldre låtar, några svenska artister Agnes (mash-up), Roxette (dessa finns dock inte med i själva soundtracket) och Ace of Base . Ljudmixen i sig var mycket bra. En lista på många av låtarna finns att skåda här.

Totalt: En film som faktiskt var över min förväntan. Många skratt (trots att det var en hel del ”klicheér”), har inte skrattat så mycket till en film sedan 21 Jump Street. Många drar paralleller med TV-serien Glee, och jag tycker också att det är inne och nosar på det spåret – ska dock tillägga att jag inte har sett den, mer än trailers som visats på TV. Men väl till filmhantverket; klippningen var bra, koreografin likaså, även sångerna (och jag tyckte att de kunde sjunga, de som gjorde det), bra skådespeleri (bra kemi i casten överlag). Ljudmixen var nog det allra bästa. Jag kan bortse från att man kunde ”lista ut” hur det skulle sluta ganska mycket från start (utan att spoila något), för jag blev underhållen – och det är väl det som räknas(?). En av de bästa filmerna hittills i år, och som jag skulle kunna tänka mig att se fler gånger. Betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Jack Reacher

av

Titel: Jack Reacher 

Premiär: 4 januari 2013

Speltid: 2 timmar 10 minuter

Genre: Action, Drama, Kriminalare

Regi: Christopher McQuarrie

Skådespelare: Tom Cruise, Rosamund Pike, Robert Duvall, Richard Jenkins, Werner Herzog, David Oyelowo, Alexia Fast, mfl.

Handling: En mordutredare gräver djupare i ett fall som involverar en militärtränad krypskytt som skjutit fem slumpvis utvalda offer. Baserad på en av Lee Childs bästsäljande kriminalromaner om Jack Reacher. (Från SF).

Mina tankar: Hade lite förhoppning om att den skulle ingå i Lucia Movie Night och det visade sig att den gjorde det, yay. Även lite dåligt förberedd på vad det skulle vara för något också, man kan ju inte ha koll på alla filmer…

Speltiden: Inte mycket att anmärka på, mer än att jag upplevde att det gick lite långsamt någonstans i mitten. Kanske också att starten var aningen seg, dock ”välgjord”.

Skådespelarna: Många, eller rätt så många stora/större namn. Tom Cruise är den som leder det hela med Rosamund Pike i bakhasorna för att vara grundlig. Mycket bra skådespeleri från alla.

Musiken: Var genom hela filmen mestadels okej och med vissa partier som jag tyckte lyfte utöver det vanliga. Så fullt godkänt.

Totalt: En spännande film fylld med (allt är relativt) action, lite humoristiska inslag och med mycket bra skådespeleri, helt okej musik. Och får jag säga en bra story. Betyget blir en lite svagare…

Läs även recension hos MovieZine

Argo

av

Titel: Argo 

Premiär: 23 november

Speltid: 2 timmar

Genre: Drama, Thriller, Historisk

Regi: Ben Affleck

Skådespelare: Ben Affleck, Bryan Cranston, John Goodman, Alan Arkin, Clea DuVall, Zeljko Ivanek, Kerry Bishé, Victor Garber, Tate Donovan, mfl.

Handling: Den 4 november 1979, när den iranska revolutionen pågår för fullt, stormar iransk militär USAs ambassad i Teheran och tar 52 amerikaner som gisslan. Mitt i kaoset lyckas sex amerikaner fly och gömma sig i kanadensiska ambassadörens hem. Med vetskapen om att det bara är en tidsfråga innan militären hittar, och troligen avrättar dem, så kommer CIA-specialisten Tony Mendez med en riskfylld och okonventionell plan för att föra dem oskadda ut ur Iran… Baserad på en verklig händelse. (Från SF).

Mina tankar: Hade sett traliern i pre-rolls på videos på nätet, och tyckte det helt klart såg intressant ut. Och att det baseras på en verklig händelse kanske gjorde hela lite mer intressant. Hade också tänkt att se den, även om det inte hade ordnats med förhandsvisning – vilken tur jag har…

Speltiden: På något sätt tyckte jag att inledningen kändes konstig, kan inte riktigt säga varför (kanske inte började som jag hade tänkt mig?). Men i övrigt så var det här två timmar som passerade på i bra fart.

Skådespelarna: Filmens starkaste del, med många större namn, regissören själv – Affleck (The Town) – i huvudrollen, Goodman (The Big Lebowski), Cranston (Breaking Bad), Arkin (Little Miss Sunshine), Garber (Alias) är väl de större. Men som sagt, den starkaste delen, alla spelar mycket bra.

Musiken: Komponerad av Alexandre Desplat, som har gjort en del mindre filmer sedan första (och sista) delen i sista Harry Potter filmen, då jag fick upp ögonen för honom. Och slutprodukten blir helt okej och några gånger ”lite bättre”.

Totalt: En mycket bra film, som byggs upp rejält i spänning var det lider och blir mot slutet riktigt spännande. Affleck har gjort ett riktigt bra jobb i registolen. Bra och många erfarna skådespelare, ett bra foto, kryddat med lite humor, klockren kostym, mycket spänning och helt okej på den musikaliska biten. Vad gäller ett betyg så slits jag mellan en mycket stark fyra och ett toppbetyg, jag gillade filmen riktigt mycket. Det kan vara den bästa filmen i år, efter En oväntad vänskap, och den får en…

Läs även recension hos MovieZine

Bitchkram

av

Titel: Bitchkram 

Premiär: 19 oktober

Speltid: 1 timme 41 minuter

Genre: Drama, Komedi

Regi: Andreas Öhman

Skådespelare: Linda Molin, Fanny Ketter, Mathilda von Essen, Adam Lundgren, Antoni Norén Almén, mfl.

Handling: Kristin räknar dagarna till studenten då hon äntligen får lämna småstaden och sin manipulativa syster för sina drömmars New York. Allt är perfekt och lokaltidningen på orten har lovat att publicera Kristins krönikor om staden som aldrig sover. Men Kristin missar planet och gömmer sig istället hemma hos Andrea, en märklig ung tjej, långt ute på landet för att undvika total förnedring. I huset ingenstans tar Kristin med Andrea till New Yorks pulserande hjärta i ett vindlande virtuellt äventyr som alla därhemma kan följa i hennes artiklar. Men så tränger sig verkligheten på. (Från SF).

Mina tankar: Ska inte säga att jag hade låga förväntningar, men nu förtiden är väl inte ungdomsdraman något som tilltalar mig, men varför inte ge den en chans i alla fall – när man väl får chansen? Sen såg jag recensionen i Gomorron Sverige, där blev den inte direkt hyllad, och blev då lite fundersam…

Speltiden: Tycker att den börjar riktigt segt (och jag tar mig en liten funderare om intresset kommer vara kvar länge till), men när det väl kommer till ”verkligheten” så drar det på utan att man funderar över hur mycket det är kvar. Å vips så var det över.

Skådespelarna: Det var (nog) bara Fanny Ketter (Andrea) som jag kände igen från tidigare (då i senaste upplagan av ”Vintergatan”), och jag tycker att hon är riktigt bra. Också Linda Molin (Kristin) spelar sin karaktär med stor trovärdighet och gör det bra. Men även resterande personer, med betydande roller, gör det bra.

Musiken: En skön blandning av diverse pop-/rock-/dancelåtar (definitionen på detta har jag märkt är olika från person till person), utgör dessa ett skönt, ”glatt” och passande soundtrack till filmen.

Totalt: En mycket bra film för att vara svensk. Regissören Andreas Öhman (som f.ö. gjorde ”I rymden finns inga känslor”) har här lyckats få ihop en intressant produkt. I rollbesättningen har man lyckats pricka rätt, på de viktiga karaktärerna, och de spelas på ett mycket bra sätt. Plus ett modernt soundtrack, som gick hem hos mig. Den kanske inte kommer gå hem hos ”de äldre”, men den överraskade mig mycket, så jag klämmer till med en svag…

Läs även recension hos MovieZine

Looper

av

Titel: Looper

Premiär: 28 september

Speltid: 1 timme 58 minuter

Genre: Sci-Fi, Thriller, Action

Regi: Rian Johnson

Skådespelare: Joseph Gordon-Levitt, Bruce Willis, Emily Blunt, Paul Dano, Piper Perabo, Jeff Daniels, Pierce Gagnon, mfl.

Handling: Looper är en sci fi-thriller som utspelar sig i en framtid där tidsresor blivit vardagsmat och maffian blivit högteknologisk. Joseph Gordon-Levitt spelar yrkesmördaren vars måltavlor befinner sig i andra tidsepoker och vars avrättningar hotar att förändra både nutid och framtid. En dag får han ett uppdrag som vilket annat som helst, men när han identifierar målet inser han att det är sitt framtida jag han måste mörda. (Från SF).

Mina tankar: Hade varken hört eller läst mycket om denna (om något), några recensioner droppar in (och ett toppbetyg från Empire), tja kanske kan det vara en positiv överraskning. I Sci-Fi kan ju i stortsett vad som helst hända (har jag lärt mig)…

Speltiden: I sin helhelt okej. Tyckte det var en liten dipp någonstans i slutet av den första tredjedelen (om jag inte hade tappat tidsuppfattningen totalt). Men annars rann tiden på, i bra tempo.

Skådespelarna: Här har man fått ihop en intressant casting. Joseph Gordon-Levitt, Bruce Willis, Emily Blunt och Jeff Daniels, som tillhör huvudcasten, spelar mycket bra. Och lille Gagnon (som Cid) imponerade också stort på mig.

Musiken: Får väl ändå säga att det var okej, med sin topp mot slutet. Innan dess var det egentligen inget som direkt lyfte mitt musikaliska sinne till skyarna.

Totalt: En mycket bra Sci-Fi-film, men en intressant historia med några oväntade vändningar och mycket bra skådespeleri. Frågetecknet hamnar på Gordon-Levitt’s sminkning, hur tänkte dom där, eller ser han ut så nu för tiden? Imponerande scenografi av de futuristiska miljöerna (främst stadsöversikterna jag har i åtanke). Effekterna var bra till större delen, men det var någon scen, som jag tycker,  hade kunnat gjorts en aning bättre – lite mer trovärdig. Betyget landar på en…

Läs även recension hos MovieZine

The Amazing Spider-Man

av

Titel: The Amazing Spider-Man

Premiär: 3 juli

Speltid: 2 timmar 16 minuter

Genre: Action, Äventyr, Fantasy

Regi: Marc Webb

Skådespelare: Andrew Garfield, Emma Stone, Rhys Ifans, Denis Leary, Martin Sheen, Sally Field, Chris Zylka, mfl.

Handling: Peter Parker är en utstött high school student som blev övergiven av sina föräldrar som liten, och uppfostrad av sin farbror Ben och faster May. Som de flesta tonåringar försöker Peter att komma underfund med vem han är och hur han blev den han är idag. Peter blir också förälskad för första gången, i skolkamraten Gwen Stacy, och tillsammans kämpar de med kärleken, förpliktelser och hemligheter. När Peter upptäcker en mystisk väska som har tillhört hans pappa, så påbörjas ett sökande efter att förstå sig på hans pappas försvinnande och det leder honom till ett laboratorium på Oscorp och Dr. Curt Connor, hans pappas forna kompanjon. När Spider-Man kolliderar med Connors alter ego, The Lizard, måste Peter göra livsavgörande val och använda sina krafter för att skapa sitt eget öde och bli en hjälte. (Från SF).

Mina tankar: Hade höga förväntningar på re-booten av denna serie (kanske mer karaktären). Kunde regissören med det nästan passande efternamnet, Webb (web = nät), lyckas göra det till något bra? Jodå, det är görs bra, men jag tycker ändå jag saknar något…

Speltiden: 2 timmar och 16 minuter… det flyger (svingar?) förbi i ganska bra fart. Jag tycker att man hade kunnat korta ner på ”prologen” med några minuter, fem eller nåt.

Skådespelarna: Andrew Garfield gör den bästa gestaltningen av Spider-Man, som jag har sett (jämföra med Tobey Maguire). Stone, Ifans och till viss del Leary gör även dom fina rollprestationer. Kan väl också slänga in Martin Sheen här också. Det jag kan ”klaga” lite på är att kemin mellan Garfield och Stone kanske inte är den bästa, men jag kan låta det gå.

Musiken: Jag hade faktiskt förväntat mig ett storlaget score nu till re-booten, men jag blev lite besviken. Visst, det hade sina stunder då det stod ut över det ”vanliga”, men också stunder då det inte var mycket att ”hänga i granen”. Med det blir godkänt på det hela.

Totalt: Väl utförd nystart på Spider-Man franchiset. Bra effekter och CGI. Nu har jag ju svårt att jämföra, men återigen är det en film som skulle klara sig galant utan 3Dn. Då 3Dn nästan bara kommer till nytta i ”nätsvingar”-scenerna (som går rätt så fort) så tappar man 3D-känslan ändå, för man hinner inte med att uppfatta det ordentligt. Garfield gör en mycket bra prestation som Spindelmannen. Men också Stone, Ifans, Leary tuffar på, utan större anmärkning. För den som undrar, så är ”kungen av cameos” Stan Lee även med i denna (scenen i sig är ganska rolig också). The Amazing Spider-Man är bättre än de tre tidigare Spider-Man filmerna (där Tobey Maguire gestaltar spindeln). Och för att bygga vidare, så kan man ju undra vilken skurk som kommer dyka upp i nästa film. Betyget då? Trots att jag tycker det saknas något, så ger jag den en…

Läs även recension hos MovieZine

Rock of Ages

av

Titel: Rock of Ages 

Premiär: 23 juni

Speltid: 2 timmar 3 minuter

Genre: Musikal, Drama, Komedi

Regi: Adam Shankman

Skådespelare: Tom Cruise, Malin Åkerman, Julianne Hough, Diego Boneta, Bryan Cranston, Catherine Zeta-Jones, Alec Baldwin, Paul Giamatti, Russell Brand, Mary J. Blige, mfl.

Handling: Rock of ages kretsar kring en ökänd rockklubb i 80-talets Los Angeles. Rock’n’roll har aldrig varit större och den starkast lysande stjärnan är Stacee Jaxx. Till klubben kommer Sherrie och Drew, båda två med drömmen om det stora genombrottet men steget är långt från dröm till verklighet… (Från SF).

Mina tankar: Länge sen jag såg en musikal på bio, om jag ens har gjort det, förresten (minns inte riktigt). Men hade ändå lite förhoppningar på den, casten såg väldigt bra ut – överlag. Och sett från trailern så såg det bra ut.

Speltiden: Hade mina funderingar om det skulle gå att hålla intresset uppe. Och dels tackvare de ca 20 musikalnumren så var det inte något problem, utan det blev stundtals riktigt bra drag.

Skådespelarna: Dom har fått ihop ett hyfsat namnkunnigt gäng här, med Cruise i spetsen. Summan av detta är helt okej (har dock aldrig gillat Russell Brand något vidare). Och visst, sjunga kan de nästan allihopa. Sen om det var på riktigt eller om de hade lyckats i redigering är en annan sak.

Musiken: Tja, vart ska man börja här då? Musik av bland annat Bon Jovi, Journey, Twisted Sister, Guns N’ Roses och Poison. Detta blev i alla fall filmens höjdpunkt.

Totalt: Egentligen en ganska tråkig story, om jag ska vara ärlig. Allt som allt, en bra cast. Humor är (nästan) alltid ett plus. Sång och musik lyfter denna från att hamna på ett lägre betyg. De flesta musikalnumren väldigt bra, några till och med så bra så man sjöng med i det tysta (och stampade takten, också det tyst). Med höjdpunkter som bland annat ”Hit Me with Your Best Shot”, ”Here I Go Again”, ”Any Way You Want It”, ”We Built This City”/”We’re Not Gonna Take It” och ”Don’t Stop Believin’”. Betyget blir en…

Läs även recension hos MovieZine