I Give It a Year

Titel: I Give It a Year 

Premiär: 26 april

Speltid: 1 timme 37 minuter

Genre: Komedi, Romantik

Regi: 

Skådespelare: Simon Baker, mfl.

Handling: Nat och Josh blir blixförälskade på en fest och trots alla sina olikheter slår de till med ett drömbröllop, bara sju månader senare. Nat är en doer som klättrat snabbt på karriärstegen medan Josh stretar på som romanförfattare.  Ingen, inte ens deras egna familjer, vänner eller prästen, tror dock att äktenskapet kommer hålla. Mycket riktigt dröjer det inte länge förrän förhållandet ställs på prov. Josh återser sin gamla kärlek Chloe , som egentligen matchar honom mycket bättre än hans nyblivna fru. Nats affärskontakt Guy är å andra sidan allt som inte Josh är: driven, charmig, sexig. Och fast besluten att förföra Nat. (Från SF).

Mina tankar: En trailer som var ganska rolig, då den stora frågan blir – är alla skämt ”förbrukade”, så att det inte är så mycket nytt när man väl ser filmen. Sen är ju det bra betygen på postern lockade, vilket ju också är det dom är till för.

Speltiden: Eftersom den lyckades med att jag inte tänkte på tiden någon gång, och att det inte blir långtråkigt (relativt kort, med dagens mått överlag). Så har jag inte något klagomål här.

Skådespelarna: Sett på papp’ert så är det inga större namn (säger dock inte att det är något som är ”dåligt”), men kan sträcka mig till att dom gör det som krävs för att klara sina roller. Men har väldigt svårt för Anna Farris och är lite klyven om Merchant (som jag upptäckt jobbat mycket med Ricky Gervais), som visserligen klarar sig för sin komiska roll.

Musiken: Här har vi lite musikmix, med en liten blandning av låtar (vissa som ”ingår i humorn”). Men det blir acceptabelt över det hela.

Totalt: Klart sevärd, men samtidigt kanske något som man inte kommer minnas om en månad eller så. Humorn och skämten är kul, men det känns som det är ”klumpigt”, typ 11 skämt i en scen sen dröjer det läänge innan det händer något nytt roligt (mycket under kort tid och få gånger, tycker jag). Sen något enstaka här och där, men skrattar gör man (jag) hur som. Acceptabelt arbete från skådespelarna, med vissa lite bättre än andra. Betyget blir en…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

Berättelsen om Pi

Titel: Life of Pi

Premiär: 21 december 2012

Speltid: 2 timme 7 minuter

Genre: Äventyr, Drama

Regi: 

Skådespelare: Gérard DepardieuRafe Spall, mfl.

Handling: Regissören Ang Lees Berättelsen om Pi är ett storslaget vackert äventyr om 16-åriga Pi som efter ett skeppsbrott befinner sig som enda överlevande människa ombord på en livbåt mitt ute på Stilla Havet. Livet på båten blir en kamp för överlevnad och dagar och nätter fyllda av spänning, hopp och förtvivlan. När räddningen till slut kommer är Pi den enda som kan återberätta historien om vad som egentligen hände därute… men frågan är om man någonsin kommer tro honom. (Från SF).

Mina tankar: Hm, bättre sent än aldrig, kanske är ett bra talesätt. Jag ville ge denna, nu mera Oscar-nominerade film (11 nomineringar) en chans innan galan går av stapeln. För av någon anledning så blev det aldrig av att se den tidigare. Sen att den fått bra recensioner (bild på nya postern) skadar ju inte eller? Så visst var förhoppningarna höga.

Speltiden: Med dagens mått är två timmar inte mycket, fast då gäller det ju att ha innehåll för det. Vissa partier blir faktiskt lite sega, men i totalten så är det okej.

Skådespelarna: Var inga jag visste vilka det var (förutom Depardieu, som jag såg i ”1492 – Den stora upptäcken”, för ett bra tag sedan och han hade bara en liten biroll i denna). Men sett överlag så tycker jag att det var helt okej insatser från de flesta. Men större delen av filmen är endast med Sharma som får agera mot sådant som ska sättas in på digital väg, vilken han gör förvånansvärt bra.

Musiken: Var inte direkt dålig, men jag hade ändå förväntat mig mer. Lite besviken blev jag allt.

Totalt: Kan lungt konstatera att jag hade för höga förväntningar på ”Pi”, men ska inte säga att jag blev besviken, det är fortfarande en väldigt bra film. Filmens starkaste sidor är; fotot, specialeffekterna (riktigt bra). Och okej skådespeleri och musik. Det som filmen tappar i story och ”tempo” tar den igen i det visuella, som är väldigt bra gjort. Just det, sen var det 3D också. Var väl bara några scener, tycker jag, som fick ”full effekt”. Det jag tyckte var lite konstigt var att det i två scener (eller så) som utnyttjade 3Dn, var att bildutsnittet ändrades, från att vara (uppskattningsvis) 16:9 till 21:9 (typ 16:9 med ”kanter”) och en blev någon form av 4:3, för att förklara det ”enkelt”. Betyget blir en lite svagare…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

En dag

Titel: One Day 

Premiär: 14 oktober (Sverige) 8 augusti (USA)

Speltid: 1 timme 47 minuter

Regi: Lone Scherfig

Skådespelare:  Anne HathawayJim SturgessPatricia ClarksonTom MisonJodie WhittakerRafe SpallJoséphine de La Baume  mfl.

Handling: Dexter och Emma lär känna varandra dagen innan de skall ta sin universitetsexamen. Efter denna enda dag tillsammans, den 15 juli, känner båda att något speciellt hänt dem. Dagen efter delas deras väg och de börjar leva sina egna liv på var sitt håll. Åren går, och livet visar sig inte riktigt bli så som de hade tänkt sig den där dageninnan examen. (Från SF).

Mina tankar: En film som baseras på en bok, ibland blir det bra och ibland inte (har inte läst den här så ska inte uttala mig). Och dansk regi, hm, undrar hur det kan gå…

Speltiden tyckte jag, med tanke på innehållet, var aningen lång. Och stundtals var det ganska långtråkigt.

Skådespelarna då? Ja, hade inte Hathaway eller Sturgess varit med, och höjt intressefaktorn, så hade det här nog blivit ett stort sömnpiller. Ett ytterligare plus för att Hathaway gjorde en bra brittisk accent.

Musiken var helt okej.

Totalt en hyfsad (läs bra) film, som dock med en intressant story (tackvare boken). Castingen var väl lyckad, till huvudrollerna i alla fall (inte för att dom andra var dåliga men håller inte klass med Hathaway och Sturgess). Fotot var ibland bra och ibland bättre. Betyget får bli en…

 

 

Läs även recension hos MovieZine