Emma Stone

The Amazing Spider-Man 2

av

Titel: The Amazing Spider-Man 2 

Premiär: 18 april

Speltid: 2 timmar 22 minuter

Genre: Action, Sci-Fi, Äventyr

Regi: 

Skådespelare:  , , , , , , mfl.

Handling: Spider-Mans största strid har alltid pågått inom honom själv: kampen mellan den vardaglige Peter Parker och det tunga ansvar som vilar på Spider-Mans axlar. Men nu ställs Peter Parker inför en mycket större konflikt: Electro, en fiende med betydligt större krafter än han själv. Och när hans gamle vän Harry Osborn återvänder inser Peter att alla hans fiender har en sak gemensamt: OsCorp. Kan Spider-Man skydda New York-borna från den ondska som hotar staden? (Från SF.se)

Mina tankar: Första uppföljaren till vad som kanske var en aning tidig reboot av karaktären. Gillade trots det den första, så hade givetvis förhoppningar på den här också. Filmen finns att tillgå i 3D, dock inte på SF:s biografer.

Det börjar mer som en komedi än en actionfilm, men känner dock inte att det gör så mycket, för det blir 10 ton action senare. En skurk ska det ju också vara, men här får vi till och med flera stycken (i olika fokus).

Garfield och Stone är åter tillbaks i sina roller och dansar igenom detta utan problem, kemi på hög nivå. Foxx (Electro) är också bra, lyckas fånga in ”hela skalan”, både nördig och halv skräckinjagande. Sen är det värt att nämna DeHaan (Harry Osborn, den som sett Sam Raimi’s Spider-Man vet vad som är att vänta) som jag tycker har mer att ge.

Underhållande film, som uppfyller mina förväntningar. Action, komedi och lite emotions ett bra omfång för en bra film. Bra skådespelare, faktiskt lite spänning och längtan för mer. Lång speltid, 2 timmar 22 minuter, vilket det inte känns som – det är ju positivt. Tredje filmen kommer 2016 (och 4:e 2018). Betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

The Amazing Spider-Man

av

Titel: The Amazing Spider-Man

Premiär: 3 juli

Speltid: 2 timmar 16 minuter

Genre: Action, Äventyr, Fantasy

Regi: Marc Webb

Skådespelare: Andrew Garfield, Emma Stone, Rhys Ifans, Denis Leary, Martin Sheen, Sally Field, Chris Zylka, mfl.

Handling: Peter Parker är en utstött high school student som blev övergiven av sina föräldrar som liten, och uppfostrad av sin farbror Ben och faster May. Som de flesta tonåringar försöker Peter att komma underfund med vem han är och hur han blev den han är idag. Peter blir också förälskad för första gången, i skolkamraten Gwen Stacy, och tillsammans kämpar de med kärleken, förpliktelser och hemligheter. När Peter upptäcker en mystisk väska som har tillhört hans pappa, så påbörjas ett sökande efter att förstå sig på hans pappas försvinnande och det leder honom till ett laboratorium på Oscorp och Dr. Curt Connor, hans pappas forna kompanjon. När Spider-Man kolliderar med Connors alter ego, The Lizard, måste Peter göra livsavgörande val och använda sina krafter för att skapa sitt eget öde och bli en hjälte. (Från SF).

Mina tankar: Hade höga förväntningar på re-booten av denna serie (kanske mer karaktären). Kunde regissören med det nästan passande efternamnet, Webb (web = nät), lyckas göra det till något bra? Jodå, det är görs bra, men jag tycker ändå jag saknar något…

Speltiden: 2 timmar och 16 minuter… det flyger (svingar?) förbi i ganska bra fart. Jag tycker att man hade kunnat korta ner på ”prologen” med några minuter, fem eller nåt.

Skådespelarna: Andrew Garfield gör den bästa gestaltningen av Spider-Man, som jag har sett (jämföra med Tobey Maguire). Stone, Ifans och till viss del Leary gör även dom fina rollprestationer. Kan väl också slänga in Martin Sheen här också. Det jag kan ”klaga” lite på är att kemin mellan Garfield och Stone kanske inte är den bästa, men jag kan låta det gå.

Musiken: Jag hade faktiskt förväntat mig ett storlaget score nu till re-booten, men jag blev lite besviken. Visst, det hade sina stunder då det stod ut över det ”vanliga”, men också stunder då det inte var mycket att ”hänga i granen”. Med det blir godkänt på det hela.

Totalt: Väl utförd nystart på Spider-Man franchiset. Bra effekter och CGI. Nu har jag ju svårt att jämföra, men återigen är det en film som skulle klara sig galant utan 3Dn. Då 3Dn nästan bara kommer till nytta i ”nätsvingar”-scenerna (som går rätt så fort) så tappar man 3D-känslan ändå, för man hinner inte med att uppfatta det ordentligt. Garfield gör en mycket bra prestation som Spindelmannen. Men också Stone, Ifans, Leary tuffar på, utan större anmärkning. För den som undrar, så är ”kungen av cameos” Stan Lee även med i denna (scenen i sig är ganska rolig också). The Amazing Spider-Man är bättre än de tre tidigare Spider-Man filmerna (där Tobey Maguire gestaltar spindeln). Och för att bygga vidare, så kan man ju undra vilken skurk som kommer dyka upp i nästa film. Betyget då? Trots att jag tycker det saknas något, så ger jag den en…

Läs även recension hos MovieZine

Niceville

av

Titel: The Help

Premiär: 23 september (Sverige) 10 augusti (USA)

Speltid: 2 timmar 26 minuter

Regi: Tate Taylor

Skådespelare: Emma Stone, Viola Davis, Bryce Dallas Howard, Octavia Spencer, Jessica Chastain, Ahna O’Reilly, mfl.

Handling: Baserad på den omtalade och bästsäljande boken Niceville skildrar berättelsen om tre extraordinära kvinnor i 1960-talets Missisippi. Socitetsflickan Skeeter återvänder från universitetet fast besluten om att bli författare, men vänder upp och ner på både sina vänners liv, och hela den lilla staden där dem bor, när hon beslutar sig för att ge sig i kast med ett hemligt skrivprojekt: En bok baserad på färgade kvinnors berättelser om hur det är att arbeta i de vita överklassfamiljernas hem. Hushållerskan Aibileen är den första som berättar sin historia -vilket inte ses med blida ögon av hennes vänner i den sammansvettsade färgade församlingen. Snart vågar dock fler kvinnor träda fram med sina berättelser. Men att bryta mot socitetens oskrivna lagar utsätter dem alla för en risk. Niceville är en tidlös historia om systerskap över gränser och möjlighet till förändring. (Från SF).

Mina tankar: Hade inte några högre förväntningar, egentligen. Kanske att tankarna gick åt filmens längd, kombinerat med genren drama. Men blev mycket positivt överaskad – på flera sätt.

Speltiden – trots sina dryga 2 timmar och 30 minuter – så kändes den aldrig långtråkig. Den var mycket bra disponerad. Personligen har jag inget att klaga på.

Skådespelarna skötte sig fint, ingenting att anmärka på här inte. Några mer kända och några kanske inte lika kända. Bra huvudroller likaså birollerna. Två tummar upp.

Musiken, hm, jag antar att den får godkänt. 60-tal och lite nykompnerat, behöver jag säga mer?

Totalt, bra och fin film om ”relationen” mellan svarta och vita i USA under 60-talet. Kan inte jämföra med boken, då jag inte läst den, men antar att man fått med ganska mycket – då p.g.a. speltiden.
Känslofyllt, en del humor (trots ämnet), fint skådespeleri, med mera. Jag hade inte blivit besviken om jag hade köpt biljett till filmen. Så betyget blir, för stunden i alla fall, en…

 

 

Läs även recension hos MovieZine

Crazy, Stupid, Love

av

Titel: Crazy, Stupid, Love

Premiär: 23 september (Sverige) 29 juli (USA)

Speltid: 1 timme 58 minuter

Regi: Glenn Ficarra, John Requa

Skådespelare: Steve Carell, Ryan Gosling, Julianne Moore, Emma Stone, Marisa Tomei, Kevin Bacon, mfl.

Handling: En vardagkväll som alla andra får Cal en obehaglig överraskning. Hans fru Emily vill skiljas. Medan Emily genast får uppmärksamhet av kollegan David har Cal svårare att gå vidare. På en bar där han försöker dränka sina sorger träffar han Jacob, en kvinnotjusare med alla de rätta replikerna, de rätta kläderna och den rätta attityden. Jacob tar Cal under sina vingar och snart är Cal en fullfjädrad casanova. Men när det gäller kärlek går ingen säker, inte ens en casanova. (Från SF).

Mina tankar: Vid första anblicken tänkte jag ”-Det här kanske är en rolig film”, då Steve Carell är med i den. Blev det så då? Jo, faktiskt – men inte enbart för Carells skull – utan alla var delaktiga på sitt sätt.

Speltiden, kanske att den var lite för lång. Då mitten-partiet på något sätt känns lite långdraget. Men, kanske ska tillägga att det nog inte hade räckt om den bara hade varit dryga 1 timme och 30 minuter.

Skådespelarna är mycket bra, en till två tumme/-ar upp för allihop. Tycker inte det är mycket mer att säga här…

Musik, ja det var ju inte – som jag upplevde det – något ”komponerat”. Möjligen lite små snuttar här å där i så fall, men mestadels ”färdig musik” (som jag brukar säga ett bra ”score” lägger man märke till utan att veta om det).

Totalt en bra komedi med vissa finesser, den bjuder på måånga skratt. Och har en ganska rolig tvist, som jag tror inte många väntade sig efter omständigheterna. Det resulterar i betygsväg en…

 

 

Läs även recension hos MovieZine