4 av 5

Hunger Games: Catching Fire

av

Titel: The Hunger Games: Catching Fire

Premiär: 20 november

Speltid: 2 timmar 26 minuter

Genre: Action, Äventyr

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , , , , mfl.

Handling: Katniss trodde att en vinst i Hungerspelen var lika med framgång, lycka och berömmelse, men istället skulle det bara leda till fruktan. Huvudstaden är inte nöjd med henne. Hennes prestationer på arenan har gjutit mod i rebellstyrkorna – och i takt med att upproret växer sig starkare, ökar också riskerna för Katniss och de hon älskar – inklusive Gale och Peeta som slåss om hennes gunst. Varje val hon gör får ödesdigra konsekvenser. Och det är då huvudstaden blottar sin slutgiltiga fälla. (Från SF.se)

Mina tankar: En väntad uppföljare till filmen med samma titelnamn – The Hunger Games. Och för att inte förvirra publiken så fick även denna filmen den ”övertiteln” och undertitel ”Catching Fire”, vilket andra boken i serien heter. Trots stor succé efter första filmen (spelade in 8x sin budget) har jag inte tagit mig tid att läsa serien, så helt grön på vad den kom att handla om (utöver synopsisen).

Blev halvt chockad när jag såg speltiden (även om det vid senare efterforskningar/catch-up, visade sig att även första filmen hade snarlik längd), dock var det inte något större problem efter att en ganska långsam introduktion och recap från förra filmen.

Vad gäller skådespelarensemblen så tycker jag att samtliga höjt sig ett snäpp i rollprestationerna (har dock ingen koll på vad förlagan säger om karaktärerna).

Då kostymavdelningen (och även smink) har en ganska betydande roll till filmen så tycker jag att det ska kommenteras. För även om utseendet på dräkterna inte alltid är det snyggaste, så tar det inte ifrån dem att dessa är ganska imponerande skapelser (se dessa för några exempel, 1, 2, 3, 4 och 5).

Lyckad uppföljare som ger mersmak. Bra skådespeleri, effekterna i stort och för den som inte har läst böckerna (kanske även för de som har gjort det) bra spänning. Och tack vare att slutet på filmen får mig att vilja se nästa film och fortsättningen på en gång (men det får vänta ett år) drar upp lite grann faktiskt – det är något speciellt med cliffhangers som görs bra. Betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Gravity

av

Titel: Gravity 

Premiär: 25 oktober

Speltid: 1 timme 31 minuter

Genre: Sci-Fi, Drama, Thriller

Regi: 

Skådespelare: , , , , , mfl.

Handling: Dr. Ryan Stone är medicintekniker och är ute på sitt första uppdrag i rymden tillsammans med den erfarna astronauten Matt Kowalsky som är ute på sin sista resa innan pensionen. Rymdfärjan förstörs, Stone och Kowalsky är helt ensamma – och endast ihopkopplade med varandra glider de ut i mörkret. Av tystnaden förstår de att all kommunikation med Jorden har brutits och samtidigt som rädslan övergår i panik så försvinner lite syre för varje litet andetag. (Från SF.se)

Mina tankar: Nyfikenheten var väldigt stor redan efter första trailern. Sen att Cuarón satt i registolen gjorde inte saken värre. Sen velade jag lite mellan om jag skulle se vanliga eller 3D-versionen, det blev det senare. Det var ju det som anti-3D-kritikerna hade sagt. Risken var väl dock att filmen hade blivit över-hypad.

Det är inget snack om att detta är den visuellt snyggaste filmen i år, kanske till och med de senaste åren. 3D:n är mestadels helt okej, det finns scener där vissa objekt inte går i synk ordentligt så det blir bara halveffekt (möjligt att det bara var mina ögon). Men om man bortser från 3D:n som extra attribut, så är det otroligt snyggt gjorda specialeffekter, kan tänka mig att större delen filmades på green-screen. Tyngdlösheten har man fått till snyggt och trovärdigt.

I förteckningen har jag fått med de mesta i rollistan. Nu är det bara Bullock och Clooney som får agera ordentligt och deras insatser är det inget fel på, tycker jag.

Måste också kort nämna soundtracket, som jag tycker imponerar stort. Både maffigt och minimalistiskt på samma gång.

Efter en otrolig sammanhängande och till slut ganska intensiv öppningsscen så går tempot ner. Sen fortsätter det i ganska lågt tempo, men går under två-tre omgångar upp i intensitet. Speltiden, 1.30 går rätt så fort, trots att det inte händer jättemycket, sen kommer slutsekvensen som går fort och rätt som det är så är det slut. Det finns mycket bra saker, skådespeleri, effekterna(!) och musiken. Tyvärr, så känner inte jag att detta är en fullpoängare, utan det får räcka med en stark…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

About Time

av

Titel:  About Time

Premiär:  18 oktober

Speltid: 2 timmar 3 minuter

Genre: Drama, Komedi, Sci-Fi

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , mfl.

Handling: När en godhjärtad, men tafatt, ung advokat får veta av sin far att alla män i hans familj kan resa i tiden, beslutar han sig för att försöka använda tidsresorna för att hitta ”den rätta”, uppvakta henne och bilda familj. (Från SF.se)

Mina tankar: Temat låter ju lovande – tidsresor. Jag gillade… nja, gillar The Butterfly Effect då det sist jag såg den fortfarande var en fullpoängare. Så denna hade ju minst sagt goda förutsättningar.

Skådespelarna är bra, samtliga av dem. Tycker kemin mellan Gleeson och McAdams funkar bra och Bill Nighy, i en biroll, kan fortfarande prestera. I och med detta, samt att storyn är bra så är det inte några problem att sitta igenom dessa lite mer än två timmarna som filmen är.

Det blir stora möjligheter i och med att man leker med tiden. Mindre lyckade saker kan göras bättre i en form av repris. Roliga saker kan göras om igen, på olika sätt. Många gånger blir det känslomässigt och humoristiskt.

Mot slutet tycker jag att det till och med blir ganska spännande då man får veta att det finns ”begränsningar” som detta med tidsresor innebär, och för att man vill karaktärerna det bästa. Det blir ganska känslomässigt.

För att summera detta så kan jag utan tvekan säga att jag tyckte om den. Inte riktigt i klass med Butterfly Effect, men är och nosar i bakhasorna. Finfint skådespeleri, oftast bra kamera (ett par scener som är ”manual”). Den lyckas med humor, trots att det ibland är lite töntigt, men på ett bra sätt. Plus att det blir spännande mot slutet. Betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Rush

av

Titel: Rush

Premiär: 4 oktober

Speltid: 2 timmar 3 minuter

Genre: Action, Drama, Biografi

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , mfl.

Handling: Rush skildrar Formel 1’s glamourösa guldåldern och den sanna historien om två av världens största rivaler; den karismatiska och våghalsiga playboyen James Hunt och den briljante perfektionisten Niki Lauda. Vi följer de två extraordinära karaktärer, såväl på banan som i deras privatliv. Deras legendariska sammandrabbningar under Grand Prix, där de pressar sig själva tillbristningsgränsen, där det inte finns någon genväg till seger och inget utrymme för misstag. Om du gör ett misstag, dör du. (Från SF).

Mina tankar: Kan inte påstå att jag är något större fan av bilsport, i någon form. Inte heller att jag visste bakgrundshistorien som filmen kretsar runt.

Dock känner jag att det inte bara är en film om bilsport, och Formel 1 i stort, utan även en story om hur två stora namn inom en sport kan påverka varandra både positivt och negativt. Så om man bortser från de snyggt filmande och klippta racen, så lyckas det som sagt även gripa tag i en som inte kan/vet/har något intresse för det, just med att man finner rivaliteten mellan Hunt och Lauda fascinerande. Och att det är en gripande historia.

Det finns säkert de som har koll på hur det funkar i verkligheten och har vissa invändningar, men jag köper innehållet helt, trots att det ibland känns som det är lite till piffat för att göra det mer dramatiskt för att passa in på filmen. Så som motorhaverier och andra saker som gör att vederbörande får bryta ett lopp.

Rollsättningen har dom gjort bra. Det syns i alla fall i slutet när det är riktigt material inklippt, då man ser likheterna. Sen att jag ”stör” mig på Hemsworth (lyckade?) försök till brittisk engelska. Brühl, som jag inte har sett mycket av, är också bra.

När det kommer till summeringen, så ska den försökas hållas kortfattad. Filmen är underhållande, även om man inte är speciellt intresserad av F1. Ett plus, om man inte kan historien, är att det är spännande ända in till slutet. Skådespeleriet är mer än bara bra. Racing-scenerna är snygga och välgjorda, där får man väl också räkna in det som är gjort på dator (effekterna). Betyget landar på trots ointresse för sporten, på en (om lite svagare)…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Familjetrippen

av

Titel: We’re the Millers

Premiär:  20 september

Speltid: 1 timme 50 minuter

Genre: Komedi

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , , , mfl.

Handling: Langaren David Burke blir rånad på hela sitt lager och måste smuggla knark för att betala skulden. Men hur ska han ta sig osedd över gränsen? Han övertalar strippan Rose, den övergivne Kenny och tonårsrymlingen Casey att bli hans helyllefamilj under en kort resa fram och tillbaka över den mexikanska gränsen. I en enorm husbil ger sig ”familjen Miller” iväg för att fira nationaldagen med lite knarksmuggling. Vad kan gå fel? (Från SF).

Mina tankar: Den här hade jag haft ögonen på, en sån där knasig komedi, det gillar jag. Så det fanns definitivt förhoppningar.

Och med facit i hand, så är det här 1.50 som flyger förbi fort, hög underhållning, anser jag. Jag tycker dom har fått ihop en riktigt bra ensemble, med fin kemi, vilket även gäller för de flesta birollerna.

En i raden av bra komedier i år. Bra komediskådespel för övrigt, inte alltid det händer i komedier. Möjligen att det ska höjas ett varningens finger, det här med censur tror jag dom skippat helt (hel okej för min del – då blir det som det var tänkt?), det finns en del scener som skulle kunna anses ”osmakliga”.  Det gäller ju att det roliga ska gå hem hos åskådaren, och i det här fallet (som i många andra) så tycker jag det är stundtals jätteroligt. Många, många skratt. Och så är det alltid kul med bloopers i eftertexten, inte allt för ofta sådant är med nu för tiden. Betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Monica Z

av

Titel: Monica Z

Premiär: 13 september

Speltid: 1 timme 51 minuter

Genre: Drama, Musik

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , , , mfl.

Handling: Filmen skildrar en svensk nationalikon och stjärnas stora genombrott och blomstringstid på sextiotalet. En exceptionell artist som med unik närvaro levde ett liv på scenen samtidigt som ett turbulent kärleksliv dolde sig bakom rampljuset. (Från SF).

Mina tankar: Hade inte så mycket att gå på inför, förutom att det faktiskt hade gått bra, mycket positiv kritik. Sen hade jag ingen större koll på Zetterlunds historia, så visst, på förhand såg det ju minst sagt intressant ut.

Speltiden: Som jag så många gånger har sagt förr, med ett bra upplägg och tempo så undgår åskådaren att tänka på tiden. Den här lyckas med det till 95%.

Skådespelarna: Får nog ta och säga att Magnason gör en fläckfri tolkning av Zetterlund. Bergqvist och Ljung (Z:s föräldrar) presterar mycket bra, speciellt ”Kjelle” (som jag annars har svårt för). Även de andra birollerna tycker jag görs bra.

Musiken: Inte så mycket att krångla med här, utan det var många av Zetterlunds egna hits.

Totalt: En i raden av kommande filmer i biografi-genren (Diana, Jobs, Grace of Monaco är några fler). Hur som helst, mycket bra skådespeleri (plus bra rollsättning, i likhet, av ikoner som Povel Ramel, Tage Danielsson, Beppe Wolgers och några till). Musiken är okej (och möjligen något nostalgisk), fotot är än bättre. Historien i sig är faktiskt intressant, för mig som inte hade något större vetande om Z innan. Kan gott och väl bli Sveriges Oscars-bidrag till nästa år (anm. 5/9, nu blev det inte så). Duellerar med ”Känn ingen sorg” som bästa svenska film i år. Betyget blir en..

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

The Heat

av

Titel: The Heat 

Premiär:  9 augusti

Speltid: 1 timme 47 minuter

Genre: Komedi, Action

Regi: 

Skådespelare: , , , , , mfl.

Handling:  Den ambitiösa FBI-agenten Sarah Ashburn skulle få sitt efterlängtade karriärslyft om hon bara klarade av att samarbeta. Med ett löfte om befordran åker hon till Boston för att leta upp och fånga en maffiaboss. Hennes dröm ser ut att bli lite mer avlägsen när hon tvingas att jobba ihop med Shannon Mullen, den polis som fångat bossens närmaste man. Sarah gör alltid allt strikt efter regelboken. Shannon, ja hon är lite mer för att … improvisera. (Från SF).

Mina tankar: Blev inte direkt imponerad av trailern. Men som många gånger förr kan det gömma sig en riktig kanon rulle bakom den – jaa, eller tvärtom…

Speltiden: Inga större problem alls, en liten dipp (uppskattningsvis i mitten), så inga bekymmer i totalen. ”Time flies by”.

Skådespelarna: Här har man klart satsat på två namn – Bullock och McCarthy. Och sen mindre kända (allt är relativt, och beroende på intresse). Jane Curtin kände jag igen när jag såg vem det var, men annars inte många. Tycker både Bullock och McCarthy spelar bra och har en bra kemi sinsemellan. Birollerna, tja, helt okej där med.

Musiken: Var mest bestående av ett soundtrack (går att skåda här), och ett par dänger man kände igen. Över förväntan? Ja, det är okej.

Totalt: Redan (ja, den har ju varit uppe sen sent juni, på andra ställen) pratas det om en uppföljare. Säg en gång när det inte gör det nu förtiden? Men nog om det nu. The Heat skulle man kunna säga är en film lik 21 Jump Street, men med kvinnliga huvudkaraktärer. Och jag tycker också att den är i samma klass. Mycket humor (vad vore en komedi utan..?), dock kan ”ploten” var igenkänd på något vis. Skulle jag rekommendera den? Jodå, och betyget hamnar på en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Känn ingen sorg

av

Titel: Känn ingen sorg 

Premiär:  19 juli

Speltid: 1 timme 59 minuter

Genre: Drama

Regi: , 

Skådespelare: , , , , , , mfl.

Handling: Påls största dröm är att hålla på med musik. Det vet barndomsvännerna Lena och Johnny, det vet också farfar Rolle även om han helst av allt skulle se att Pål skaffade sig ett redigt jobb. När Prinsessan Eva dyker upp som en virvelvind i sommarnatten och fångar Påls uppmärksamhet upptäcker hon att hon delar hans dröm. Problemet är att det enda som står mellan Pål och drömmen är hans egna tvångstankar som gång efter en annan får honom att spåra ur precis när som mest står på spel. En film baserad på historier och karaktärer hämtade från Håkan Hellströms texter och musik. (Från SF).

Mina tankar: Visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig hade bara sett en kort TV-spot, som väl inte visade allt för mycket. Är inte heller något större fans av Hellström. Så det var upp till bevis.

Speltiden: Två timmar (ja, 1.59) kanske är lite långt, men jag kan inte säga att det blev långtråkigt (segt är en annan sak). Det blev ett par bitar som jag kände var ”utfyllnad”.

Skådespelarna: Mycket bra! Adam Lundgren (Torka aldrig tårar utan handskar) spelar bra i huvudrollen och von Brömssen gör en bra biroll. Sen var det inte många jag kände igen/mindes någon tidigare roll, men tycker också att resten spelar bra.

Musiken: Man hade ju kunnat tro att soundtracket bara skulle bestå av Hellström-låtar. Tur i oturen, kanske, men så var det inte. Ett par var det, sen var det även några referenser till låtar.

Totalt: Nu internationellt kända Mårlind & Stein (Underworld: Awakening) har fått ihop en bra film. Ett par scener med välgjorda CGI-effekter, bland annat en demolering av Älvsborgsbron. Ett par snygga kameraåkningar och foto, men aningen ojämn ljudmix. Lite humor som lättar upp på vissa ställen. Störde mig lite på karaktären Pål, virrig och ostrukturerad (som för övrigt, för min del, påminner mycket om Hellström själv). Men det är inte så att skådespeleriet är dåligt, utan tvärtom som tidigare påpekat. Att man blandar tidsperioder (klädseln (80-tal?) och smartphones) är en detalj jag har svårt att smälta. Filmen höjer sig i slutet (man får själv avgöra hur ”klyschigt”). Det positiva överväger det negativa, och det är den bästa svenska filmen i år – hittills. Betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

The Way, Way Back

av

Titel: The Way, Way Back 

Premiär:  12 juli

Speltid: 1 timme 43 minuter

Genre: Komedi, Drama

Regi: , 

Skådespelare:  , , , , , , , , mfl.

Handling: 14-årige Duncan tvingas tillbringa sommarlovet med sin mamma Pam, hennes påfrestande pojkvän Trent och hans dotter Steph. Det är en tuff utmaning för Duncan att försöka passa in i den nya familje­konstellationen. Räddningen kommer genom en oväntad vänskap med Owen, den lättsamme föreståndaren på traktens populära vattenland Water Wizz. Stärkt av sitt första sommarjobb och stödet från Owen som mycket väl kommer ihåg hur utmanande tonårslivet kan vara, får Duncan en helt ny syn på sig själv och livet. Den värsta sommaren i Duncans liv blir tack vare Owen den bästa sommaren någonsin och ett viktigt kliv in i vuxenvärlden. (Från SF).

Mina tankar: Denna hade jag av någon anledning, som jag inte kommer ihåg nu, ramlat in på en trailer. Det verkade lovande, sen att man kan klippa en trailer som inte lever upp till filmen är en annan sak. Men så var det inte i detta fallet.

Speltiden: Har inte mycket att säga förutom att man blev uppslukad av filmen – positivt!

Skådespelarna: Här har man fått ihop en – på papperet – bra grupp, som även får det att funka framför kameran. Steve Carell, Toni Collette, Sam Rockwell och Liam James, som gör det väldigt bra för att vara så ung. Detta bara för att nämna några stycken.

Musiken: Lite blandat, lite feel-good toner med pop/rock-inslag, helt okej.

Totalt: Riktigt bra komedi, som bjuder på många, många skratt. Samtidigt lyckas den hålla en seriös ton när det behövs. Riktigt bra skådespeleri (med ett eller två undantag, i birollerna). Kul att se Carell i en mer seriös roll. En intressant story, som dock tar ett litet tag att komma in i (säger dock inte att det är tempofattigt), men efter en stund så tar den bättre fart.  Ja, The Way, Way Back kan jag med gott samvete rekommendera. Betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Iron Man 3

av

Titel: Iron Man 3 

Premiär:  24 april

Speltid: 2 timmar 9 minuter

Genre: Action, Äventyr, Sci-Fi

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , , mfl.

Handling: I Iron Man 3 ställs den egensinnige men genialiske industrimagnaten Tony Stark/Iron Man mot en fiende, The Mandarin, vars kraft inte har några gränser. När hela Starks värld slås i spillror beslutar han sig för att leta upp den som är skyldig. Nu måste han mer än någonsin förlita sig på sina tekniska uppfinningar, sin genialitet och sin instinkt för att kunna skydda dem som står honom närmast och bekämpa ondskan med alla medel. (Från SF).

Mina tankar: Sommarens (vårens) första blockbuster. Jag hade dessutom is i magen med att vänta på biljett, om det skulle bli så att en ”vanlig” 2D visning skulle bli aktuellt – vilket det senare blev. Och efter ett oväntat högt betyg i en recension (svensk), så blev det väldigt höga förväntningar.

Speltiden: Tyckte upplägget var ”intressant”, och totalt sett så flög tiden förbi. Det som skulle gå att tycka mindre om är efter de långa actionscener då tempot går ner väldigt, men tycker inte det gör något hur som helst – trots att det är den längsta filmen i Iron Man-serien.

Skådespelarna: Börjar med favoriten, Downey Jr., han är som gjord för rollen som Tony Stark/Iron Man, och jag kan faktiskt inte hitta en anmärkning – i negativ bemärkelse. Både Cheadle (Rhodes) och Paltrow (Pepper Potts) samt Favreau (Happy Hogan) repriserar sina roller från förra filmen, och gör likvärdiga prestationer som tidigare – vilket är bra. Dom i nya roller, Pearce, Kingsley och Hall tycker jag presterar på hög nivå också.

Musiken: Blandning av vanligt score och ett litet soundtrack . Varav det första, var väl utformat och som ett score sak vara – ett tillägg för vad som händer på skärmen och lägga känsla och uttryck till det. Kanske att det var några gånger de låga frekvenserna blev väl ”tunga”.

Totalt: Det kan gott och väl vara den bästa Iron Man-filmen (har dock inte de tidigare så värst färskt i minnet). Det är i alla fall mer integrerad humor, än det varit i tidigare filmer vilket kul. Effekterna och CGI:n var överraskande bra och det var rikligt med detta (det hade nog inte varit möjligt att göra den här filmen för 10 år sedan, med alla detaljer och inte för den budgeten med 200 miljoner dollar). En skådespelarensemble som jag tycker gör det riktigt bra och de nya rollerna var bra castade och ett bra score. Betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine