4 av 5

Moonrise Kingdom

av

Titel: Moonrise Kingdom 

Premiär: 6 juni

Speltid: 1 timme 34 minuter

Genre: Drama, Komedi

Regi: Wes Anderson

Skådespelare: Edward Norton, Bruce Willis, Bill Murray, Harvey Keitel, Tilda Swinton, Frances McDormand, Kara Hayward, Jared Gilman, Jason Schwartzman, mfl.

Handling: Moonrise Kingdom utspelar sig under ett scoutläger sommarlovet 1965. Två unga turturduvor har träffats ett år tidigare och ingått en hemlig pakt: den här sommaren ska de rymma och bosätta sig i vildmarken. (Från SF).

Mina tankar: Hade inte så stor koll på den här. Först när den gick upp på Cannes Film Festival (den öppnade, till och med), hörde jag talas om den. Ett par stora namn, hmm, kanske är det något att se ändå?

Speltiden: Den lyckas med konststycket att bibehålla intresset uppe, och att man inte tar till tanken ”är det långt kvar?”.  Jo, förresten, det hände en gång. Men tanken då var ”är den redan slut?”. Visst, den var lite seg på vissa bitar, men det drar inte ner slutupplevelsen.

Skådespelarna: Här har vi en handfull etablerade skådisar, Edward Norton, Bruce Willis, Bill Murray, Frances McDormand. Även Swinton och Keitel, även om dessa inte har så mycket ”skärmtid”. Samtliga sköter sig strålande. Vad det gäller huvudrollsinnehavarna, Hayward och Gilman, som båda gör sin filmdebut (av vad som går att utläsa från IMDb) så är också dom felfria.

Musiken: Är komponerad av Alexandre Desplat (bl.a. Harry Potter och Dödsrelikerna – del 1 & 2) och han brukar få ihop musiken. Det hade från början inte lagt märke till, vilket gjorde att jag i stort sett inte hade några förväntningar. Men det var en positiv upplevelse – mycket bra.

Totalt: Hmm, ja, det var en lite skum film det här. Skådisarna levererar, musiken är bra. Men det känns som det saknas något, men vet inte vad. Jag vet inte riktigt vilket betyg filmens ska få, den pendlar mellan en trea och fyra.  Får se vad det blir när jag ”smält” den. Men tillsvidare blir det en svag…

Läs även recension hos MovieZine

The Avengers

av

Titel: The Avengers

Premiär: 27 april

Speltid: 2 timmar 22 minuter

Genre: Action, Sci-Fi, Äventyr

Regi: Joss Whedon

Skådespelare:  Robert Downey Jr., Chris Evans, Scarlett Johansson, Mark Ruffalo, Chris Hemsworth, Jeremy Renner, Tom Hiddleston, Clark Gregg, Cobie Smulders, Stellan Skarsgård, Samuel L. Jackson, Paul Bettany, mfl.

Handling: En brokig skara individer med superkrafter samlas ihop av den hemliga organisationen S.H.I.E.L.D. för att skydda planeten mot invaderande styrkor från yttre rymden. Tillsammans bildar de motvilliga superhjältarna gruppen The Avengers. (Från SF).

Mina tankar: Hade höga förväntningar på, vad man skulle kalla, den ultimata superhjältefilmen (från Marvel dvs.) – med hjältar som Iron Man, Hulken, Thor, Captain America, Black Widow och Hawkeye. Sen tvekade jag lite kring aspekten att 3D-versionen är efterkonverterad, den är alltså filmad i 2D. Värt att notera är också att filmen hade premiär en vecka före USA, alltid något, och att (i skrivande stund) redan spelat in över $17 000 000…

Speltiden: Början kan upplevas som aningen seg, men när den väl kommer igång på riktigt så flyger tiden i stort sett iväg. Detta trots att den är cirka 20 minuter längre än vad tidigare filmerna, Iron Man (+2), Thor och Captain America. Men det blir nästan ett måste då filmen ska omfatta så många ”huvudkaraktärer”.

Skådespelarna: Ja, här har vi en hel hög begåvade aktörer. Favoriten Robert Downey Jr. (Iron Man), men också Chris Evans (Captain America), Chris Hemsworth (Thor), Mark Ruffalo (Hulken, tredje personen att gestalta karaktären på lika många filmer), Scarlett Johansson (Black Widow), Jeremy Renner (Hawkeye), Samuel L. Jackson (Nick Fury) och Tom Hiddleston (Loke). Plus flera andra, som inte får lika mycket skärmtid, så som Stellan Skarsgård, Clark Gregg, Gwyneth Paltrow och Cobie Smulders. Nästan så att det inte kan bli bättre.

Musiken: Noterade att det endast är fyra riktiga sånger i soundtracket, men i övrigt var det helt okej.

Totalt: Underhållande, actionfylld, bra skådespeleri, humoristisk och utmärkta effekter. Vad gäller 3D:n, så var den helt okej, och vad jag kunde känna så spelade den faktorn ingen större roll för att utöka upplevelsen (dels för att den inte var i ”real 3D”). När det kommer till betyget, så vill jag ge den en solklar femma, men jag känner inte att jag som ”åskådare” får det jag vill (mycket möjligt att den når upp till det efter en andra gång). Men nu är det en ”positiv”…

 

 

Läs även recension hos MovieZine

21 Jump Street

av

Titel: 21 Jump Street 

Premiär: 20 april

Speltid: 1 timme 50 minuter

Genre: Action, Komedi

Regi: Phil Lord, Chris Miller

Skådespelare: Jonah Hill, Channing Tatum, Ice Cube, Brie Larson, Dave Franco, Rob Riggle, Ellie Kemper, DeRay Davis, mfl.

Handling: I denna actionkomedi blir två poliser (Jonah Hill och Channing Tatum) omplacerade och får ett nytt uppdrag som ”under cover-poliser” på en gymnasieskola. De tvingas byta sina polisbrickor och vapen mot ryggsäckar och läxböcker – allt för att att infiltrera ett gäng ungdomar och för att lösa den illegala droghandel som inträffat. Poliserna får strikta riktlinjer om att icke nyttja alkohol, inleda relationer med elever, använda droger mm och samtliga regler blir svåra att efterleva… (Från SF).

Mina tankar: Det var länge sen jag såg en actionkomedi som jag skrattade så mycket åt.

Speltiden: Föll mig till belåtenheten, alldeles lagom, behövs inte kommentera mycket mer på denna punkt…

Skådespelarna: Tycker att Jonah Hill och Channing Tantum har en bra kemi ihop, och det är också dom två som har högst kvalitet framför kameran. Övriga, i birollerna, är väl inte jättebra men får nog ge dom godkänt i alla fall. Och som en liten bonus vi får även se en cameo av Johnny Depp. ~3/5

Musiken: Är inte något speciellt på något sätt, men räknar man det totala soundtracket (”in-film-låtar”) så höjs det en liten bit (svagare 3/5).

Totalt: Underhållande och många skratt. Det kombinerat med en helt okej historia, det ger bra förutsättningar för ett bra omdöme (även om inte alla ”delar” är jättebra på ett enskilt plan). Plus för att jag gillar också en aspekt där det ”drivs” med filmexplosioner vs. ”riktiga” explosioner. Betyget blir en svag…

 

 

Läs även recension hos MovieZine

The Hunger Games

av

Titel: The Hunger Games

Premiär: 23 mars

Speltid: 2 timmar 22 minuter

Genre: Action, Drama, Sci-Fi

Regi: Gary Ross

Skådespelare: Jennifer Lawrence, Josh Hutcherson, Liam Hemsworth, Elizabeth Banks, Woody Harrelson, Alexander Ludwig, Isabelle Fuhrman, Donald Sutherland, mfl.

Handling: Hungerspelen är baserad på Suzanne Collins succéroman med samma namn, om en gastkramande framtid som är grym, rå, falsk och egentligen bara handlar om en sak – att hålla folket i schack. Varje år direktsänds Hunger games som en av de största mediala händelserna. Från varje distrikt lottas två ungdomar mellan tolv och arton ut att delta i tävlingen. De skickas omedelbart till huvudstaden där de ska stylas, tränas och visas upp i direktsända intervjuer, för att sedan delta i spelet där bara en vinner – den som överlever. Katniss Everdeen är sexton år. Hon älskar sin lillasyster Prim över allt annat, och försöker skydda henne från allt hemskt i distrikt tolv, men mot Hungergames har hon inget skydd. När det är Prims namn som dras i lottningen ser Katniss ingen annan utväg än att själv ta Prims plats i spelen. (Från SF).

Mina tankar: Ännu en film baserad på en bokserie (som jag inte har läst). Och stigande förväntningar efter att de första (positiva) recensionerna trillade in. Trots att jag egentligen inte riktigt visste vad som väntade, bortsett från vad som visades i trailern.

Speltiden: Kanske var i längsta laget, men samtidigt undrar jag om man hade fått med det viktigaste om den varit kortare. Möjligt att man hade kunnat kapa 10 minuter.

Skådespelarna: Här har dom fått ihop en riktigt bra ensemble, tycker jag. Lawrence (Winter’s Bone), Hutcherson (Bron till Terabitia), Harrelson (Zombieland) plus de övriga. ~4/5

Musiken: Njae, alltså… Det var ju den ”regelrätta bakgrundsmusiken”, som jag dock inte tyckte räckte för att förhöja filmupplevelsen något extra. Vilket jag tycker är meningen, så den punkten får bara ~2/5. Men låtarna under eftertexten var ganska bra faktiskt.

Totalt: Underhållande, spännande och väl utförd. Bra skådespelarinsatser, men ett mindre bra soundtrack. Jag tvekade lite i början över vad jag skulle sätta för betyg, men när jag väl bestämde mig så blev det en mycket stabil…

 

 

Läs även recension hos MovieZine

Hugo Cabret

av

Titel: Hugo

Premiär: 16 mars

Speltid: 2 timmar 6 minuter

Genre: Drama, Äventyr, Familj

Regi: Martin Scorsese

Skådespelare: Asa Butterfield, Chloë Grace Moretz, Sacha Baron Cohen, Ben Kingsley, Helen McCrory, Emily Mortimer, Christopher Lee, mfl.

Handling: Hugo Cabret är en historia om en föräldralös pojke som lever ett hemligt liv inne i väggarna på en tågstation i Paris. Med hjälp av en excentrisk flicka försöker han lösa ett mysterium som kretsar kring hans döda far, den ilskna ägaren till leksaksaffären under honom och ett hjärtformat lås som verkar sakna nyckel. Filmen är baserad på Brian Selznicks prisbelönta och fantasifulla succébok En fantastisk upptäckt av Hugo Cabret (The Invention of Hugo Cabret) och har belönats med 5 Oscar®. (Från SF).

Mina tankar: Hade ganska stor förhoppningar när de första recensionerna (från USA) kom. Men bra förutsättningar och en bra ensemble. Att den tog hem ett par Oscars gjorde ju inte väntan mindre. Samtidigt kan jag inte sluta förundras över varför man inte har en någorlunda ”jämn” release. Den kom ut förra julen ”over there” och, först 3(!) månader senare får den premiär här – och då har den redan släpps på DVD/Blu-ray i USA.

Speltiden: Trots sina dryga två timmar så tycker inte jag att det blir några längre sekvenser som blir tråkiga. Två, tre gånger när filmen bytte tempo, drog jag en funderade över hur långt det hade gått (och hur mycket som var kvar).

Skådespelarna: En hel hög med etablerade sådana, bortsett från kanske Butterfield (Pojken i randig pyjamas) och Moretz (Kick-Ass). Men bara för att dom inte är ”etablerade” (äldre kanske är ett bättre ord) betyder inte det att dom är dåliga, i det här fallet tvärt om faktiskt. Alla agerar bra, men det är Kingsley, Butterfield och Mortez som är bäst. ~4/5

Musiken: Tycker jag inte var något utomordentligt, förutom i vissa sekvenser möjligen, men trots allt helt okej. ~3/5.

Totalt: Underhållande film, som hade klarat sig fint utan 3D, och är väl genomförd. Snygga effekter och mycket bra foto, lägger en fin grund. Att skådespelarna håller hög klass, skadar ju inte direkt heller. Det blir en…

 

 

Läs även recension hos MovieZine

War Horse

av

Titel: War Horse

Premiär: 24 februari

Speltid: 2 timmar 27 minuter

Genre: Drama, Krig, Historisk

Regi: Steven Spielberg

Skådespelare: Jeremy Irvine, Peter Mullan, Emily Watson, David Thewlis, Tom Hiddleston, Benedict Cumberbatch, Celine Buckens, mfl.

Handling: War Horse är en berättelse om lojalitet, hopp och envishet på den engelska landsbygden under första världskriget. Pojken Albert och hans häst Joey separeras från varandra när Joey säljs till försvarsmakten och sänds ut till fronterna i första världskriget men Albert ger sig inte utan strid. Trots sin unga ålder ger han sig iväg till Frankrike för att rädda sin kära vän. (Från SF).

Mina tankar: Kan man göra en film om en häst (man har visserligen gjort det förut, typ Seabiscuit och den där andra som jag inte kommer ihåg vad den heter). Men jodå, jag tycker Spielberg har lyckats bra med det.

Speltiden: Man kan ju tänka sig att dessa dryga 2 och en halv timmar kommer kännas ganska långdraget, för en film om en häst. Det tycker jag inte är fallet, det händer saker i stort sett hela tiden. Någon smärre ”down period” finns väl, men som egentligen påverkar negativt.

Skådespelarna: Hästen Joey (använde man 14 olika hästar till, de gjorde väl ett bra jobb). Till de riktiga aktörerna, huvudrollen (spelad av Irvine) som här gjorde sin första stora roll gjorde det bra. Men det är ju också några stora namn i birollerna, David Thewlis (Lupin i Harry Potter) och Benedict Cumberbatch (BBC:s Sherlock och Tinker Tailor Soldier Spy) var bra de stunderna de var med i.

Musiken: Komponerad av John Willimas (som också gjorde musiken till Tintin) var också bra, dock inte mästerlig. En svagare 4/5, har lite svårt att bestämma…

Totalt: Vet inte riktigt var jag ska börja… Fotot var riktigt bra, och att få en häst till att göra det de gjorde får väl ses som bra. Och skådisarna är inte något att klaga på heller. Ska man (jag) vara vara kritisk till dialogen så kanske det i efterhand hade varit bättre om tyskarna och fransoserna hade fått tala sitt eget språk, i stället för den (ibland) hemska engelska brytningen. Det jag väntade på under eftertexten var något i stil med ”no animals were harmed making this movie”, det såg jag inte (kanske inte var tillräckligt uppmärksam). War Horse är klart en av de bättre filmerna jag har sett i år, och ger den en stabil…

 

 

Läs även recension hos MovieZine

Mission: Impossible – Ghost Protocol

av

Titel: Mission: Impossible – Ghost Protocol

Premiär: 27 januari

Speltid: 2 timmar 13 minuter

Genre: Action, Äventyr, Thriller

Regi: Brad Bird

Skådespelare: Tom Cruise, Jeremy Renner, Simon Pegg, Paula Patton, Michael Nyqvist, Anil Kapoor, Léa Seydoux, Josh Holloway, mfl.

Handling: När Ethan Hunt och IMF beskylls för att ha bombat Kreml klipper den amerikanska staten plötsligt alla band till organisationen, något presidenten kallar ”Ghost Protocol”. Utan resurser eller manskap måste Ethan hitta ett sätt att rentvå sin organisations namn och dessutom förebygga ännu en terrorattack. För att komplicera saken ytterligare måste han genomföra uppdraget tillsammans med ett team bestående av andra sparkade IMF-agenter, med personliga motiv som han inte är helt klar över. (Från SF).

Mina tankar: Till och börja med så ska jag säga att jag var väldigt förvånad över att det blev en så sen premiär. Då den visades redan den 7 december på Dubai’s Film Festival och under december i resten av världen, men vi i norden fick vänta till sist… trots att det är en svensk med i filmen.

Speltiden: Kändes inte speciellt lång tack vare att det är full fart nästan från början. Det får ses som positivt, eftersom man har blivit rejält underhållen under de dryga två timmarna.

Skådespelarna: Tom Cruise gör, som oftast, en riktigt fin insats. Likaså Simon Pegg (som står för mycket av humorn), Paula Patton, Jeremy Renner och Michael Nyqvist (som också har bra engelskt uttal) gör bra roller.

Musiken: Den var väl bra, men kanske lite under förväntan, men godkänt får den – 3/5. Sen är ju såklart också Mission: Impossible temat med, och det är ju bra…

Totalt: Riktigt bra actionrulle, som följs upp med bra skådespeleri. Humorn lyfter också en bit. Och scenerna vid, eller kanske ska säga på, Burj Khalifa är riktigt bra gjort och är en av de mest intensiva scenerna. Fotot och kameraarbetet där var mycket bra, och det hade nog inte gått att få det lika bra om man inte hade varit på location, med andra ord, tror det skulle vara svårt att göra de miljöerna digitalt. Och från vad jag kunde se så var det inte heller för mycket små detaljmissar. En mycket positiv upplevelse och betyget blir en stark…

 

 

Läs även recension hos MovieZine

Paramore: Grace

av

Titel: Paramore: Grace

Författare: Ben Welch

Sidantal: 144

Språk: Engelska

ISBN10: 1906191166

Handlar om: Hur Paramore som grupp startade upp, och deras resa i med och motgång, fram till och med deras tredje studioalbum brand new eyes, som släpptes i slutet av 2009.

Mina tankar: Har lyssnat på Paramore sedan sent 2007, jag gick på deras första (riktiga) konsert i Sverige 2009. Något år senare såg jag att det fanns en biografi om dom, så den skrevs upp på önskelistan – julen 2011 fick jag händerna på den.

Text varvas med mer eller mindre ”unika” bilder, från bandets begynnelsen fram tills då boken tidsmässigt slutar. Ett bra upplägg kan jag tycka, för om det bara hade varit 144 sidor löpande text, så hade det blivit ganska tråkigt. Speciellt eftersom Welch har ett ganska tråkigt sätt att skriva på. Jag störde mig också på att han har en tendens att segla iväg när han skriver om diverse referenser (andra band, influenser och liknande).

Fast jag gillar hans upplägg då en ny skiva har släppts, då går han igenom varje på i ordning på CDn och beskriver dessa ganska i detalj. Visst, sen hade vi olika smak över vilka låtar som var bättre än andra, men man kan väl inte få allt.

Det som förvånade mig mest var nog att det har varit så mycket ”turbulens” för och emellan dom, med medlemmar som hoppat av och kommit in och annat. Och trots det hur långt de har kommit, med fans världen över, då de började redan 2004. Om två (2014) år firar de dessutom 10-års jubileum, ganska otroligt egentligen…

Som en liten notering då boken har dryga två år på nacken nu är att de två herrarna till vänster på omslaget, Josh och Zac Farro, nu har lämnat bandet. Men det spelar ingen roll för boken, då den bara sträcker sig fram till 2009. Så jag summerar Paramore: Grace som en helt klart intressant bok (biografi), så jag ger den en solid…

Real Steel

av

Titel: Real Steel

Premiär: 25 november

Speltid: 2 timmar 7 minuter

Regi: Shawn Levy

Skådespelare: Hugh Jackman, Evangeline Lilly, Dakota Goyo, Anthony Mackie, Kevin Durand, Hope Davis, James Rebhorn, Marco Ruggeri, Karl Yune, Olga Fonda, mfl.

Handling: Charlie Kenton (Hugh Jackman) är en före detta slagskämpe som inte längre har en chans sedan enorma stålrobotar tagit över boxningsringarna. Nu tjänar han knappt sitt uppehälle genom att sätta ihop halvdana robotar från metallskrot och dra från den ena boxningsmatchen till den andra. När Charlie når botten är han tvungen att slå sig ihop med sin son Max, som han knappt haft någon kontakt dem tidigare. Tillsammans börjar de träna en utmanare till den stora titeln i mästerskapet. Allt står på spel när Charlie och Max, mot alla odds, får en sista chans till comeback. (Från SF).

Mina tankar: En film om robotar som inte är en ”Transformers-film” (eller annan robotfilm, för den delen), hur kan det gå? Och efter en intressant trailer och fullt acceptabel slutprodukt – så javisst funkar det!

Speltiden var, om man ska vara lite negativ, kanske aningen lång. Men trots det är det inte egentligen långtråkigt någon gång, kanske att det var lite ”trögt” i början. Men det är nog för att introducera Jackmans karaktär ordentligt.

Skådespelarna Hugh Jackman (bl. a. X-Men) och Evangeline Lilly (Lost) håller ofta bra klass, vilket de även gjorde i den här. Men också Anthony Mackie och Kevin Durand i birollerna spelade bra.

Musiken, är en bra variation av pop/rock musik (kanske mest rock). Jag tycker det passade filmen bra, så ett fullt godkänt soundtrack.

Totalt, en bra ”robot-action” (som inte är Transformers eller liknande). Bra foto och mycket bra visuella effekter (robotarna, som jag kan tänkta mig var gjorda med både animerade, fysiska modeller och motion-capture). Något som jag störde mig lite på var karaktären Max (Dakota Goyo) som är 11 år, men kändes som han var betydligt äldre, med det språk och ”attityd” som han hade. Story-mässigt kanske lite förutsägbar, men jag gillade den ändå, och betyget blir en…

 

 

Läs även recension hos MovieZine

Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet

av

Titel: The Adventures of Tintin: Secret of the Unicorn

Premiär: 28 oktober (Sverige) 26 okt (UK) 21 dec (USA)

Speltid: 1 timme 47 minuter

Regi: Steven Spielberg

Skådespelare:  Engelska röster: Jamie Bell, Andy Serkis, Daniel Craig, Simon Pegg, Nick Frost, Toby Jones,  mfl.
Svenska röster: Jesper Adefelt, Johan Rabaeus, Johan Hedenberg, Allan Svensson, Niklas Falk, Christian Fex, Magnus Roosmann, mfl.

Handling: Tre små fartygsmodeller, en epidemi av fickstölder, mystiska antikvitetshandlare, ett märkligt slott som ruvar på en hemlighet… När kapten Haddock berättar om sin legendariske förfader, herr François de Hadoque, faller bitarna på plats. Och det visar sig att Tintin och Milou är en sagolik sjörövarskatt på spåren.

Mina tankar: Tintin + Steven Spielberg + Peter Jackson måste väl bara vara en bra kombo!? Jo, visst är det bra. Otroligt fin gjord animering (tackvare att den är filmad med motion-capture?). Och det blev den svenska 3D-versionen (får ta den originalversionen vid ett senare tillfälle).

Speltiden kändes att vara riktigt lång, trots det stundtals höga tempot. Hade inte gjort nåt om den hade nått upp i två timmar. Även om jag tyckte det kändes som den gjorde det.

Skådespelarna (rösterna) var ändå hyfsat okej (synd att inte var dom ”riktiga”), men den som hade ”bäst” röst var nog Johan Rabeus (Sakharin/Rackham den Röde) och även Johan Hedenberg (Haddock) funkade.

Musiken, komponerad av John Williams, var bra. Men tycker inte riktigt att den är i klass med vad han egentligen kan. Scenerna på Enhörningen är det som imponerar mest på mig.

Totalt ett visuellt ögongodis. Lite drar ner att dubbningen inte riktigt ”lipsync:a” fullt ut, då vissa scener sägs något som inte går ihop med munrörelserna överhuvudtaget (beror nog på exaktheten som uppnås med motion-capture). Man har också lyckas behålla humorn, utan att det blir larvigt. Ser redan fram emot den planerade fortsättningen med Solens tempel. Det är nära en fullpoängare, men räcker inte fullt ut – just nu. Så Enhörningen får i betyg en…

 

 

Läs även recension hos MovieZine