Rhys Ifans

She’s Funny That Way

av

Titel: She’s Funny That Way 

Premiär: 20 juni

Speltid: 1 timme 34 minuter

Genre: Komedi

Regi: Peter Bogdanovich

Skådespelare: Imogen Poots, Illeana Douglas, Owen Wilson, Rhys Ifans, Austin Pendleton, Jennifer Aniston, Will Forte, Kathryn Hahn, George Morfogen, m.fl.

Handling: Izzy, en ”call girl” med drömmar om Broadway, blir bokad av regissören Arnold Albertson som blir förtjust i den målmedvetna unga kvinnan. Detta leder till att natten slutar med att han betalar henne 30 000 dollar för att aldrig prostituera sig igen. Izzys lycka fortsätter då hon får provspela mot stjärnan Delta Simmons för en Broadway-föreställning som Deltas make – samme Arnold – regisserar. Till råga på allt fattar även pjäsens manusförfattare Joshua tycke för Izzy, vilket inte går hand i hand med att han redan dejtar den excentriska Jane, Izzys psykolog. (Från SF.se).

Mina tankar: Hade ingen koll på denna innan, och det var en ren slump att jag ”hade möjlighet” att se den. Eller jo, att det var en komedi gick ju uppenbarligen att se på postern.

Hade filmen varit längre hade det nog blivit totalt kaos i och med alla ”hit-å-dit-handlingar” (den personen känner den personen som känner den personen som känner första personen, som ett litet kretslopp). 1 timme och 30 minuter kändes alldeles lagom.

När det gäller ensemblen så har vi ju faktiskt ett par större namn. Poots, som jag faktiskt såg redan  i ”28 veckor senare” (2007) och har sett flera rollprestationer är det en person att även i framtiden hålla utkik efter. Sen de ”vanliga” Hollywood:arna; Wilson, Aniston, Forte, Hahn och Ifans. Ja, det är ett bra mix/prestation, typ.

En helt okej film, som berättar en historia där vi har ett par karaktärer som på olika sätt någon eller några och på detta sätt uppstår det vissa ”svårigheter”, vilket är beskrivet ovan. Den har sina stunder och som är roliga, men det finns även mindre bra stunder. Men hur som helst är det bra skådespeleri och några andra kända ansikten som dyker upp i mindre roller. Underhållning för stunden, javisst. Betyget blir en…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

The Amazing Spider-Man

av

Titel: The Amazing Spider-Man

Premiär: 3 juli

Speltid: 2 timmar 16 minuter

Genre: Action, Äventyr, Fantasy

Regi: Marc Webb

Skådespelare: Andrew Garfield, Emma Stone, Rhys Ifans, Denis Leary, Martin Sheen, Sally Field, Chris Zylka, mfl.

Handling: Peter Parker är en utstött high school student som blev övergiven av sina föräldrar som liten, och uppfostrad av sin farbror Ben och faster May. Som de flesta tonåringar försöker Peter att komma underfund med vem han är och hur han blev den han är idag. Peter blir också förälskad för första gången, i skolkamraten Gwen Stacy, och tillsammans kämpar de med kärleken, förpliktelser och hemligheter. När Peter upptäcker en mystisk väska som har tillhört hans pappa, så påbörjas ett sökande efter att förstå sig på hans pappas försvinnande och det leder honom till ett laboratorium på Oscorp och Dr. Curt Connor, hans pappas forna kompanjon. När Spider-Man kolliderar med Connors alter ego, The Lizard, måste Peter göra livsavgörande val och använda sina krafter för att skapa sitt eget öde och bli en hjälte. (Från SF).

Mina tankar: Hade höga förväntningar på re-booten av denna serie (kanske mer karaktären). Kunde regissören med det nästan passande efternamnet, Webb (web = nät), lyckas göra det till något bra? Jodå, det är görs bra, men jag tycker ändå jag saknar något…

Speltiden: 2 timmar och 16 minuter… det flyger (svingar?) förbi i ganska bra fart. Jag tycker att man hade kunnat korta ner på ”prologen” med några minuter, fem eller nåt.

Skådespelarna: Andrew Garfield gör den bästa gestaltningen av Spider-Man, som jag har sett (jämföra med Tobey Maguire). Stone, Ifans och till viss del Leary gör även dom fina rollprestationer. Kan väl också slänga in Martin Sheen här också. Det jag kan ”klaga” lite på är att kemin mellan Garfield och Stone kanske inte är den bästa, men jag kan låta det gå.

Musiken: Jag hade faktiskt förväntat mig ett storlaget score nu till re-booten, men jag blev lite besviken. Visst, det hade sina stunder då det stod ut över det ”vanliga”, men också stunder då det inte var mycket att ”hänga i granen”. Med det blir godkänt på det hela.

Totalt: Väl utförd nystart på Spider-Man franchiset. Bra effekter och CGI. Nu har jag ju svårt att jämföra, men återigen är det en film som skulle klara sig galant utan 3Dn. Då 3Dn nästan bara kommer till nytta i ”nätsvingar”-scenerna (som går rätt så fort) så tappar man 3D-känslan ändå, för man hinner inte med att uppfatta det ordentligt. Garfield gör en mycket bra prestation som Spindelmannen. Men också Stone, Ifans, Leary tuffar på, utan större anmärkning. För den som undrar, så är ”kungen av cameos” Stan Lee även med i denna (scenen i sig är ganska rolig också). The Amazing Spider-Man är bättre än de tre tidigare Spider-Man filmerna (där Tobey Maguire gestaltar spindeln). Och för att bygga vidare, så kan man ju undra vilken skurk som kommer dyka upp i nästa film. Betyget då? Trots att jag tycker det saknas något, så ger jag den en…

Läs även recension hos MovieZine