Steve Carell

The Way, Way Back

av

Titel: The Way, Way Back 

Premiär:  12 juli

Speltid: 1 timme 43 minuter

Genre: Komedi, Drama

Regi: , 

Skådespelare:  , , , , , , , , mfl.

Handling: 14-årige Duncan tvingas tillbringa sommarlovet med sin mamma Pam, hennes påfrestande pojkvän Trent och hans dotter Steph. Det är en tuff utmaning för Duncan att försöka passa in i den nya familje­konstellationen. Räddningen kommer genom en oväntad vänskap med Owen, den lättsamme föreståndaren på traktens populära vattenland Water Wizz. Stärkt av sitt första sommarjobb och stödet från Owen som mycket väl kommer ihåg hur utmanande tonårslivet kan vara, får Duncan en helt ny syn på sig själv och livet. Den värsta sommaren i Duncans liv blir tack vare Owen den bästa sommaren någonsin och ett viktigt kliv in i vuxenvärlden. (Från SF).

Mina tankar: Denna hade jag av någon anledning, som jag inte kommer ihåg nu, ramlat in på en trailer. Det verkade lovande, sen att man kan klippa en trailer som inte lever upp till filmen är en annan sak. Men så var det inte i detta fallet.

Speltiden: Har inte mycket att säga förutom att man blev uppslukad av filmen – positivt!

Skådespelarna: Här har man fått ihop en – på papperet – bra grupp, som även får det att funka framför kameran. Steve Carell, Toni Collette, Sam Rockwell och Liam James, som gör det väldigt bra för att vara så ung. Detta bara för att nämna några stycken.

Musiken: Lite blandat, lite feel-good toner med pop/rock-inslag, helt okej.

Totalt: Riktigt bra komedi, som bjuder på många, många skratt. Samtidigt lyckas den hålla en seriös ton när det behövs. Riktigt bra skådespeleri (med ett eller två undantag, i birollerna). Kul att se Carell i en mer seriös roll. En intressant story, som dock tar ett litet tag att komma in i (säger dock inte att det är tempofattigt), men efter en stund så tar den bättre fart.  Ja, The Way, Way Back kan jag med gott samvete rekommendera. Betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Hope Springs

av

Titel: Hope Springs 

Premiär: 7 september

Speltid: 1 timme 40 minuter

Genre: Komedi, Drama

Regi: David Frankel

Skådespelare: Meryl Streep, Tommy Lee Jones, Steve Carell, Jean Smart, Elisabeth Shue, Ben Rappaport, Brett Rice, mfl.

Handling: Ett gift pars äktenskap sjunger på sista versen. För att råda bot på problemen åker de till ett äktenskapsretreat där en terapeut, spelad av stjärnkomikern Steve Carell, under en intensiv och oortodox helg försöker få dem att rädda sitt äktenskap. (Från SF).

Mina tankar: Så här direkt nån timme efter att ha sett den, så kan jag utan tvekan säga att detta inte var en film som riktade sig till min målgrupp. Utan den riktar sig mer mot den äldre skaran. Tydligen tillåten från 7 år nu, enligt SFs hemsida. 15 år stod det på min biljett (kanske hamnar där emellan, 11)…

Speltiden: Något seg, men flyter ändå på bra på något vis. Och, på grund av ”temat”, så blir det också lite upprepande i vissa scener.

Skådespelarna: Två stycken veteraner, Meryl Streep och Tommy Lee Jones. De båda svajar lite i sitt agerande och i kemin sinsemellan (vilket dom ju i för sig ska göra), men mesta dels så tycker jag de gör det bra. Sen var det ju också Steve Carell, som agerar i en ”seriös roll”, utan så komiska inslag. Det gör han faktiskt också bra.

Musiken: Jag noterade bara två musikstycken, under filmens gång, men det visade sig senare att det faktiskt var ett drygt dussintal (på bland bands-manér). Hur som helst så blir det inget toppen betyg på denna front, knappt godkänt.

Totalt: Halvbra film, för min smak, men funkar troligtvis bättre för den tänkta målgruppen. Jodå, jag fick mig några skratt emellanåt. Skådespeleriet lyfter mot vad annars är en tråkig handling. Betyget pendlar mellan en tvåa och en svag trea, och det är just det jag känner att den landar på, för tillfället, en…

Läs även recension hos MovieZine

Crazy, Stupid, Love

av

Titel: Crazy, Stupid, Love

Premiär: 23 september (Sverige) 29 juli (USA)

Speltid: 1 timme 58 minuter

Regi: Glenn Ficarra, John Requa

Skådespelare: Steve Carell, Ryan Gosling, Julianne Moore, Emma Stone, Marisa Tomei, Kevin Bacon, mfl.

Handling: En vardagkväll som alla andra får Cal en obehaglig överraskning. Hans fru Emily vill skiljas. Medan Emily genast får uppmärksamhet av kollegan David har Cal svårare att gå vidare. På en bar där han försöker dränka sina sorger träffar han Jacob, en kvinnotjusare med alla de rätta replikerna, de rätta kläderna och den rätta attityden. Jacob tar Cal under sina vingar och snart är Cal en fullfjädrad casanova. Men när det gäller kärlek går ingen säker, inte ens en casanova. (Från SF).

Mina tankar: Vid första anblicken tänkte jag ”-Det här kanske är en rolig film”, då Steve Carell är med i den. Blev det så då? Jo, faktiskt – men inte enbart för Carells skull – utan alla var delaktiga på sitt sätt.

Speltiden, kanske att den var lite för lång. Då mitten-partiet på något sätt känns lite långdraget. Men, kanske ska tillägga att det nog inte hade räckt om den bara hade varit dryga 1 timme och 30 minuter.

Skådespelarna är mycket bra, en till två tumme/-ar upp för allihop. Tycker inte det är mycket mer att säga här…

Musik, ja det var ju inte – som jag upplevde det – något ”komponerat”. Möjligen lite små snuttar här å där i så fall, men mestadels ”färdig musik” (som jag brukar säga ett bra ”score” lägger man märke till utan att veta om det).

Totalt en bra komedi med vissa finesser, den bjuder på måånga skratt. Och har en ganska rolig tvist, som jag tror inte många väntade sig efter omständigheterna. Det resulterar i betygsväg en…

 

 

Läs även recension hos MovieZine