4 av 5

Guardians of the Galaxy

av

Titel: Guardians of the Galaxy 

Premiär: 1 augusti 2014

Speltid: 2 timmar 1 minut

Genre: Action, Äventyr, Sci-Fi

Regi: James Gunn

Skådespelare: Chris Pratt, Zoe Saldana, Dave Bautista, Vin Diesel (röst), Bradley Cooper (röst), Lee Pace, Michael Rooker, Karen Gillan, John C. Reilly, Glenn Close,  m.fl.

Handling: Äventyraren Peter Quill stjäl en eftertraktad himlakropp från Ronan, som är en kraftfull skurk med ambitioner att förinta hela universum. Peter slår sig sen samman med Rocket, en vapengalen tvättbjörn, Groot, en trälik humanoid, den gåtfulla Gamora och den hämndlystne Drax the Destroyer. Tillsammans bildar de ett futuristiskt team av superhjältar som skyddar galaxen mot faror. (Från SF.se).

Mina tankar: Fler Marvel-karaktärer blir till spelfilm – roligt säger jag som nog får se mig som en som föredrar Marvel- före DC-universumet, när det kommer till film. Marvel har Iron Man, Thor, Captain America och Hulken = The Avengers, plus X-Men (och en hel drös som är påväg), DC har väl i stort sett ”bara” Batman och Stålmannen (Man of Steel/Superman) som har kommit så lång så de fått egna filmer (har inte kollat upp detta, så ”salta” lite där).
”Galaxens väktare” är väl ganska okända för de flesta som inte är insatta i ämnet. Jag fick lite koll på dom när jag spelade LEGO Marvel Super Heroes. Och som jag var inne på, Marvel-filmer är allt som oftast underhållande, så förväntningarna var höga.

Skådespelarna Pratt (Peter Quill/Star-Lord) och Zaldana (Gamora), Bautista (Drax, och är en WWE-profil) och Diesel och Cooper som gör rösterna till Groot respektive Rocket Racoon. Och dessa tillsammans klickar så himla bra – även att karaktärerna är lite dysfunktionella – med lite extra cred till Pratt, Cooper och (trots fåtal ord – ”I am Groot”) Diesel. Samtliga skådespelare var bra.

Gällande speltiden är jag lite delad, då jag gärna hade sett lite mer. Men är samtidigt nöjd över att det inte blev en allt för lång tillställning på 2.30 eller likande, då hade det nog kunnat bli lite utdraget på vissa ställen.

Musiken är ett viktigt element som måste nämnas. Filmen följer musiken som en liten stig, eller tvärtom – hur man nu vill se det. Soundtracket passar perfekt där det är, enkelt sagt och tillför en del komik på sina ställen. Några höjdpunkter är ”Hooked on a Feeling” (med Blåblus), ”I Want You Back” och ”Ain’t No Mountain High Enough”.

Marvel-röj i rymden. Beundransvärd CGI, skådespeleri, musik – ja, genomgående väldigt bra. Om man ska störa sig på något så är det att jag tycker man försöker få in lite för mycket humor, som egentligen inte behövs. Den klarar sig gott utan de ”påtvingade” skämten. Sen bitvis svajig 3D (postkonverterad kom vi fram till i eftertexten).  Nästa Marvel film (den sista i fas 2) blir The Avengers: Age of Ultron, 1 maj 2015. Guardians of the Galaxy (i klass med The Avengers) – som jag får säga levde upp till förväntningarna, om än inte på det sätt jag tänkt,  får i betyg en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Transformers: Age of Extinction

av

Titel: Transformers: Age of Extinction

Premiär: 10 juli 2014

Speltid: 2 timmar 45 minuter

Genre: Action, Äventyr, Sci-Fi

Regi: Michael Bay

Skådespelare: Mark Wahlberg, Nicola Peltz, Jack Reynor, Stanley Tucci, Kelsey Grammer, Titus Welliver, Sophia Myles, Bingbing Li, m.fl.

Handling: Det har gått tre år sedan Sentinel Primes förräderi och decepticons ödeläggelse av Chicago. Trots att autobots hindrat att jorden ödelagts räknas de redan som överflödiga av världens regeringar. Det är när bilmecken Cade upptäcker att långtradaren han ska slakta för delar är en autobot, den legendariske Optimus Prime, som det blir uppenbart att det finns krafter som gör allt för att autobots inte ska återaktiveras. Samtidigt uppmärksammas hela världen på ett nytt hot. Något världen aldrig skådat förr. (Från SF.se).

Mina tankar: Med både en skeptisk tanke men också förväntan sätter jag mig i biostolen. Skeptisk är jag för att filmskaparna i och med den här nya Transformers-filmen på ett sätt har reboot:at detta franchise (även om det är en fortsättning från den senaste filmen), då med helt ny ensemble på skådespelarsidan (regissör Michael ”explosioner” Bay är dock kvar) och man vet då inte helt riktigt vad man ska förvänta sig. Speciellt då jag faktiskt gillade skådespelarna i den tidigare trilogin. Och med en förväntan för att det ändå skulle bli intressant att se om dessa nya aktörer kunde ”ersätta” de tidigare. Spelade ingen roll att det inte var samma karaktärer, utan helt nya, så det skulle vara nollställt i vilket fall.

Speltiden ska jag kommentera på en gång, 2 timmar och 45 minuter men action blir lite jobbigt. Tidigare filmer har ju också dom varit runt 2-och-30 sträcket. Så det kanske inte är helt främmande, men det är upplagt lite knasigt tycker jag. Största delen av handlingen utspelar sig i USA och en del i Kina/Hong Kong. Så problemet är att det lite känns som 1½ film. Man konfronterar skurkarna och har en fight mellan de olika Transformers:arna (inte ett ord men det ser bättre ut) i USA. Sen åker man till Asien och har en liten uppgörelse även där. Det blir ganska matigt med så mycket action.

Skådespelarna med Mark Wahlberg i spetsen och Stanley Tucci känner jag igen från tidigare (presterar ofta bra, lika så här måste jag säga). Resten av huvudensemblen är för min del nya ansikten, men jag köper även deras prestationer till större delen. Finns några sekvenser som det kan bli lite halvdant i, men det är nog på grund av manuset.

En riktig actionrökare och CGI-fest, men visst funkar det sett på det hela. Måste även ge lite extra beröm till specialeffekterna (till skillnad i från ”Hobbit 2”). Ett skådespeleri som fungerar och ”uppdaterade” (bilmodellerna) Transformers är ju alltid trevligt. Helt klart en blockbuster som lyckas med det som är tänkt, vara underhållande (och dra in pengar till dom som har producerat). Betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Förr eller senare exploderar jag

av

Titel: The Fault in Our Stars 

Premiär: 22 juni

Speltid: 2 timmar 6 minuter

Genre: Drama, Romantik

Regi: Josh Boone

Skådespelare: Shailene Woodley, Ansel Elgort, Nat Wolff, Laura Dern, Sam Trammell, Willem Dafoe, Lotte Verbeek, mfl.

Handling: Hazel och Gus är två ovanliga tonåringar som har en hel del gemensamt; en kvick och syrlig humor, ett förakt för det traditionella och en kärlek som tar med dem – och oss – på en oförglömlig resa. Förr eller senare exploderar jag är en gripande och livsbejakande kärlekshistoria mot alla odds. Baserat på den bästsäljande boken av John Green om det roliga, spännande och jobbiga i att leva och att vara kär. (Från SF.se)

Mina tankar: Filmen är alltså baserad på John Greens bok, med samma namn. En bok som jag faktiskt har läst – eller ja, lyssnat på är mer korrekt. Visst lät det bra, så en filmadaption kan säkert bli bra. Sen att det har varit mycket hype kring den här på YouTube-community:t (John Green är en av ”pionjärerna”).

Skådespelarna är riktigt bra. Woodley går från klarhet till klarhet (sedan The Descendants och The Spectacular Now), hon har visat vad hon kan och kommer med stor sannolikhet bli ett riktigt stort namn i Hollywood. Elgort är ett nytt namn (om man bortser från Divergent där han hade en ”mindre” roll, och där även Woodley spelar huvudrollen), men jag blev imponerad av hans agerande. Dern (som jag mest minns från Jurassic Park), Trammel (mest känd från serien True Blood) spelar även dom imponerande.

Ett annat utropstecken är tempot och flytet, då jag inte tänker på tiden en gång. Kanske för att jag hade lite ”koll” på vad som var kvar och så, då jag hade boken hyfsat färskt i minnet. Men något positivt hursomhelst.

En mycket bra adaption, känslomässig bergochdalbana och utmärkta skådespelare. Jag kan dock rekommendera att se den i ”mindre skala”, då jag fick uppleva (av de 98% av publiken, som är den tilltänkta målgruppen) mycket tårar och snyftningar. Men jag rekommenderar även att se filmen, trots detta, och betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

The Amazing Spider-Man 2

av

Titel: The Amazing Spider-Man 2 

Premiär: 18 april

Speltid: 2 timmar 22 minuter

Genre: Action, Sci-Fi, Äventyr

Regi: 

Skådespelare:  , , , , , , mfl.

Handling: Spider-Mans största strid har alltid pågått inom honom själv: kampen mellan den vardaglige Peter Parker och det tunga ansvar som vilar på Spider-Mans axlar. Men nu ställs Peter Parker inför en mycket större konflikt: Electro, en fiende med betydligt större krafter än han själv. Och när hans gamle vän Harry Osborn återvänder inser Peter att alla hans fiender har en sak gemensamt: OsCorp. Kan Spider-Man skydda New York-borna från den ondska som hotar staden? (Från SF.se)

Mina tankar: Första uppföljaren till vad som kanske var en aning tidig reboot av karaktären. Gillade trots det den första, så hade givetvis förhoppningar på den här också. Filmen finns att tillgå i 3D, dock inte på SF:s biografer.

Det börjar mer som en komedi än en actionfilm, men känner dock inte att det gör så mycket, för det blir 10 ton action senare. En skurk ska det ju också vara, men här får vi till och med flera stycken (i olika fokus).

Garfield och Stone är åter tillbaks i sina roller och dansar igenom detta utan problem, kemi på hög nivå. Foxx (Electro) är också bra, lyckas fånga in ”hela skalan”, både nördig och halv skräckinjagande. Sen är det värt att nämna DeHaan (Harry Osborn, den som sett Sam Raimi’s Spider-Man vet vad som är att vänta) som jag tycker har mer att ge.

Underhållande film, som uppfyller mina förväntningar. Action, komedi och lite emotions ett bra omfång för en bra film. Bra skådespelare, faktiskt lite spänning och längtan för mer. Lång speltid, 2 timmar 22 minuter, vilket det inte känns som – det är ju positivt. Tredje filmen kommer 2016 (och 4:e 2018). Betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Need for Speed

av

Titel: Need for Speed 

Premiär: 14 mars

Speltid: 2 timmar 10 minuter

Genre: Action, Drama

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , , mfl.

Handling: Tobey har precis kommit ut ur fängelset. Trots det bestämmer han sig ändå för att vara med i ett cross country race. Han vill hämnas sin före detta affärspartner som satte dit honom. Med det är också hans gamla partner som har planlagt racet och som sätter ett pris på Tobeys huvud så fort tävlingen startar. Need for speed är baserat på ett av världens mest populära racingspel. (Från SF.se)

Mina tankar: Det är med blandade tankar jag går in och sätter min i biostolen. En tv-spelsfilm (från en spelserie som kanske har sett sina bättre dagar, med (min) höjdpunkt Hot Pursuit). Hur mycket skulle EA, spelutgivaren, blanda sig i filmskapandet. Någon som var rätt väntat var att det inte skulle bli någon större ovation från kritikerkåren. Man får ta det för vad det är – en film som ska underhålla och inte behöver ha allt djup och ”krimskrams” som ”mästerverken” har.

Har man dålig koll på genren och ”motståndarna”, så är det här det närmsta man kan komma en Fast & Furious-film (de första två, tre) utan att vara det. Så känns det spontant också efter att filmen är slut. Men det kretsar (i stort sett) bara kring racingen i Need for Speed. 3D-biten då, jo här var det enda alternativet (tur att man har brillor, så man slipper lägga 15-20 kr extra på det), och jag tycker den hade klarat sig bra utan det. Scener som fick full effekt var mindre än en handfull, i mitt tycke.

Skådespelarna, som det kanske inte ”krävs” lika mycket av i en sån här film, funkar bra. Med, för mig, ett par välkända ansikten.

En klart underhållande bilracingfilm, som ställer sig bra i rank med liknande filmer. Exotiska bilar (Lamborghini Sesto Elemento, McLaren P1, Koenigsegg Agera och Bugatti Veyron för att nämna ett par), okej skådespeleri och rätt så snygg foto. Popcornunderhållning på hög nivå. Betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Saving Mr. Banks

av

Titel: Saving Mr. Banks 

Premiär: 14 mars

Speltid: 2 timmar 6 minuter

Genre: Komedi, Drama

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , , , mfl.

Handling: När Walt Disneys döttrar bad honom göra en film grundad på deras favoritbok, P. L. Travers “Mary Poppins” gav han dem ett löfte – som han inte insåg att det skulle ta honom 20 år att införliva. I sin jakt på att komma över rättigheterna ställs Walt öga mot öga mot en helt kompromisslös författare som absolut inte har några som helst planer på att låta sin älskade magiska barnflicka misshandlas av Hollywoodmaskinen. Men när boken slutar sälja och hon får ont om pengar går Travers motvilligt med på att resa till Los Angeles för att lyssna till Disneys filmplaner. (Från SF.se)

Mina tankar: Då jag var lite dåligt påläst så trodde jag att det mesta skulle kretsa kring Disney’s person,  men den var vinklad ur ett annat perspektiv. Men en positiv överraskning hur som helst. Och en finurlig poster också.

Trots att filmen drar över 2 timmar-strecket så tycker jag att det inte finns någon(!) dipp, det är imponerande. Som onödigt vetande kan jag också tipsa om att sitta genom eftertexterna, där det bjuds på en liten ”godbit”.

Rollistan är imponerande, minst sagt. Hanks, Thompson, Giamatti, Farrell och Schwartzman är de största (från min synvinkel). Och jag tänker inte klaga på någon, utan det är mycket bra prestationer från allihopa.

En mycket sevärd film, detta och mysig på sitt sätt men även lite rolig. Bra kostym, fint foto, bra skådespelarinsatser och kamera arbete. Som sagt, stor plus för att den rullar på utan problem. Betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

av

Titel: Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann 

Premiär: 25 december

Speltid: 1 timme 52 minuter

Genre: Komedi, Äventyr

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , , , mfl.

Handling: Efter ett långt och händelserikt liv hamnar Allan Karlsson på ett ålderdomshem i tron att det blir hans slutstation. Problemet är bara att hans hälsa fortfarande är utmärkt och dagarna blir därför alldeles för trista. När firandet av Allans hundrade födelsedag närmar sig, vilket Allan själv inte är det minsta intresserad av, tar han chansen och flyr sin tråkiga vardag.  (Från SF.se)

Mina tankar: Filmen som är baserad på Jonas Jonassons bok med samma namn. Faktiskt så har jag hunnit läst (ja, lyssnat på ljudboken), men tyckte inte riktigt att den var så rolig och bra som många har påstått. Säger inte att den var dålig.

Utförandet på filmen är ju lite eller ganska annorlunda än boken. Man har skrivit om en del och då ljudboken, som är dryga 14 timmar, så har man fått klippa ganska ordentligt – till under två timmar.

Tycker det, på något sätt känns som att regissör Herngren har gjort en liten ”Solsidan-casting”, med Skäringer, Ralph Carlsson (som känns väldigt tråkig och grå) och Rheborg (som dock bara har en väldigt liten roll). Tycker inte att Skäringer behöver spela på så mycket, då jag tycker hon återgestaltar sin karaktär i ”Solsidan”. Gustafsson gör detta riktigt bra i huvudrollen. Hade farhågor att det skulle bli en parodi på karaktären i ”Gustafsson 3 trappor”. De som ingår i MC-gänget känns dock väldigt ”meeh”.

På det hela en mycket bra film. Imponerande mask och smink, Gustafsson briljerar i sin roll samt de flesta i övriga roller spelar okej också. Har sett någon siffra på 63 miljoner, vilket skulle vara filmens budget och alltså bli en av svensk films dyraste filmer (komedi). Många specialeffekter och bra sådana dessutom. Betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

The Secret Life of Walter Mitty

av

Titel: The Secret Life of Walter Mitty

Premiär: 24 januari 2014

Speltid: 1 timme 55 minuter

Genre: Komedi, Drama, Äventyr

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , mfl.

Handling: Walter Mitty är en dagdrömmare som har för vana att försvinna in i en värld av fantasier fyllda med hjältedåd, romantik och action. När hans jobb hotas ger han sig iväg på ett äventyr som överträffar alla hans vildaste fantasier. (Från SF.se)

Mina tankar: Hade bara sett en trailer för den här, då kändes det inte jättespännande. Men det är väl fördelen med att se filmer ”blint”, att det kan visa sig vara riktiga överraskningar.

Ett ganska intressant koncept som i och med  huvudkaraktärens, Walter Mitty, dagdrömmar kan det bli ganska flippat och komiskt. Efter lite efterforskning så är det baserat på en novel från 1939.

Skådespeleriet är bra, mestadels Stiller som driver filmen med sitt lilla äventyr. Kristen Wiig och Adam Scott (och de andra) gör det bra i birollerna.

Trevlig film, som överraskade mig positivt, bra jobb av Stiller i både registolen samt huvudrollen och likaså de i birollerna. Ett bra tempo gör att det inte finns några större dippar. Fint foto (speciellt scenerna på Island, med dess öppna och bergiga landskap). Och de specialeffekterna som finns gör jobbet bra. Betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Hobbit: Smaugs ödemark

av

Titel: The Hobbit: The Desolation of Smaug 

Premiär: 11 december

Speltid: 2 timmar 41 minuter

Genre: Äventyr, Fantasy, Drama

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , , , , , , , , , , mfl.

Handling: Här är fortsättningen på Bilbo Baggers äventyrliga resa tillsammans med Gandalf och de tretton dvärgarna, ledda av Thorin Ekensköld, för att återkräva Ensliga berget och dvärgarnas förlorade rike Erebor. Efter att ha lyckats överleva första etappen av den oväntade resan, kämpar gruppen vidare österut genom den förrädiska skogen Mörkveden. Där ställs de öga mot öga med den gigantiske Beorn, en hord av jättespindlar och tillfångatas av de farliga skogsalverna. Efter en dramatisk flykt lyckas de ta sig till Sjöstaden och vidare till Ensliga berget för att möta den största faran av alla – den enorma draken Smaug. En utmaning som kommer sätta deras mod och vänskap på slutgiltigt prov. (Från SF.se)

Mina tankar: Då man är ”nollställd” inför ett nytt äventyr, så är det svårt att ha förväntningar om man inte vet vad som ska vänta. En oväntad resa tyckte jag var riktigt bra. Därav blev förväntningarna höga inför fortsättningen, kanske lite för höga? Äventyret sågs i vanlig 2D.

I stort samma folk som var med i förra (och dom presterar likvärt som i första filmen), dock har med vi Mikael Persbrandt (som Beorn), Orlando Bloom (Legolas från Ringen-trilogin), Evangeline Lilly (kanske mest känd som Kate från ”Lost”), Stephen Fry och Benedict Cumberbatch (från BBC:s Sherlock) dock lånar han bara ut rösten. De nya tycker jag klara uppgiften bra och Perbrandt var en positiv överraskning.

Den är ett par minuter kortare än den första filmen, men jag upplevde det som att den här var den längre, detta trots att den här innehöll mer action. Kanske att det var så att de lite långsammare partierna tappar för de scenerna med lite mer fart i.

En STOR svaghet med denna del är att CGI och specialeffekter ser ut som ett tv-spel från slutet av förra millennieskiftet, det är riktigt illa. Speciellt då stor del av filmen hänger på att det för att få till effekter som man tänkt sig. Så man borde kanske spenderat lite mer av de 200.000.000 dollar av budgeten på denna punkten.

Det är en bra fortsättning på berättelsen, med fina miljöer, bra skådespeleri och för det mesta bra effekter. Kanske att man har ”missbrukat” och använt för mycket CGI och specialeffekter, då man inte låter alla sådana scener spela på lika villkor. En sak om man har ”jämnt dåliga”, men att varva riktigt snygga effekter med näst intill skrattretande, nja, det gillar jag inte. Och nu direkt efter känner jag mig då lite besviken på helheten (för att inte tala om cliff-hangern). Betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Philomena

av

Titel: Philomena

Premiär: 6 decemeber

Speltid: 1 timme 38 minuter

Genre: Drama, Komedi

Regi: 

Skådespelare: , , , , , mfl.

Handling: Den cyniske journalisten Martin Sixsmith blir kontaktad av en kvinna vars mamma Philomena helt nyligen avslöjat en tung hemlighet hon burit på i över 50 år. Som tonåring födde hon en son utanför äktenskap på ett strikt religiöst Irland. Hon fick behålla honom i tre år, men sedan togs pojken ifrån henne och såldes till ett amerikanskt par. Philomena förbjöds att någonsin söka upp honom. Några år senare flyttar Philomena till England där hon gifter sig och bildar familj. Men med sig i djupet av sitt hjärta har hon minnet av sonen hon i unga år tvingats lämna bort. Philomena behöver nu Martins hjälp att finna honom. Tillsammans beger de sig till USA.  Sökandet efter en försvunnen son blir början på en oväntad vänskap. (Från SF.se)

Mina tankar: Att gå in helt oförberedd för en film kan ha både sina fördelar och nackdelar. Den här gången var det nog en fördel, för jag tror att den här hade gått under radarn om det inte blivit som det blev, med snabba ryck. Postern (den här är den som är på biograferna) är väl inte heller allt för tilltalande. Dock har den fått majoriteten fina betyg. Filmen är baserad på en bok, som i sin tur är tagen från en riktig händelse.

Skådespelarna som i huvudsak är rutinerade Judi Dench (som har bland annat har en hel drös med Bond-filmer i bagaget) och Steve Coogan, som även skrivit manuset (Natt på Museet-filmerna och Jorden runt på 80 dagar, 2004, där han gestaltade Phileas Fogg). Båda två gör riktigt fina rollprestationer, där det är Dench som briljerar.

Trots relativ kort speltid så känns det stundtals lite trögflytande, men jag upplever det inte som att det har stor påverkan på helheten, trots allt.

En fin film, som möjligen får lite push av att det har en djupare grund i och med att det baserat på en verklig händelse. Det bjuds på både humor med skratt och sorg, lite spänning, samt är inne och nuddar på religion på grund av omständigheterna/bakgrunden. Och inte att glömma, det lysande skådespeleriet från Dench och Coogan. Betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine