Månad: december 2012

Biljettåret 2012

av

Då var det dags år den numera årliga listan av biljetter.

Filmer:

Totalt 22 stycken, med ett snitt på 0,42/vecka.
Hockey:
  • SSK – Borås (4/1)
  • SSK – Leksand (27/12)

(dåligt med matcher på plats, tur att man kan se dom på TV/nätet).

Övrigt:
  • OS-kval, handboll (7/4)

Filmer att se fram emot 2013

av

Då 2013 står för dörren med ett nytt filmår så kommer listan på de filmer att se fram emot.

2013 års filmer /*= film har redan haft premiär i USA (eller annat land)

  • Jack Reacher*
  • Gangster Squad
  • Röjar-Ralf*
  • Anna Karenina*
  • Cloud Atlas*
  • Du gör mig galen!*(bara för att jag har sett den redan)
  • Kon-Tiki*
  • Oblivion (Horizons)
  • Iron Man 3
  • Star Trek Into Darkness
  • Baksmällan Del 3
  • The Fast & Furious 6
  • After Earth
  • Dumma mej 2
  • Monsters studentliv
  • Percy Jackson: Monsterhavet
  • jOBS (även att jag inte är ett ”äpple”)
  • Kick-Ass 2
  • End of the World
  • Flygplan (typ som bilar)
  • The World’s End
  • Thor: The Dark World
  • The Hunger Games: Catching Fire
  • Hobbit: Samugs ödemark
  • Hundraåringen

och fler dyker väl upp…

Lucia Movie Night 2012

av

I år visades Mammas pojkar, Jack Reacher och Du gör mig galen! (klicka på respektive titel för att läsa min recension, även om dessa inte blev alltför långa och detaljerade).

Får nog ta och säga att totalt sett så var det nog snäppet vassare i år, jämfört med ifjol. Dock ingen 3D-film, men det var nog mer trendigt förra året. Förvånade mig att det var så långa filmer (två över 2 timmar).

Hade från början kanske önskat några av dessa titlar lite mer:

  • Berättelsen om Pi
  • Kon-Tiki
  • Gangster Squad
  • Röjar-Ralf

Läs mer här.

Du gör mig galen!

av

Titel: Silver Linings Playbook 

Premiär: 27 februari 2013

Speltid: 2 timmar 2 minuter

Genre: Komedi, Drama, Romantik

Regi: David O. Russell

Skådespelare: Bradley Cooper, Jennifer Lawrence, Robert De Niro, Chris Tucker, Jacki Weaver, Julia Stiles, John Ortiz, mfl.

Handling: En före detta lärare som precis släppts ut från den psykiatriska anstalten där han suttit efter att ha försökt slå ihjäl sin frus älskare. Nu tvingas han flytta hem till sina föräldrar och gör allt han kan för återförenas med sin motvilliga ex-fru. På en brokig väg dit möter han Tiffany. (Från SF).

Mina tankar: Det enda jag hade på benen innan var att jag hade sett postern i ”researchen” av vilka möjliga filmer som skulle visas. En poster som möjligtvis avslöjade att det i alla fall var två bra skådisar med. Plus att det är baserat på en bok (Silver Linings Playbook).

Speltiden: Möjligen i längsta laget, eller så var det för att man hade sett två filmer innan och att man var lite trött och behövde något ”över det vanliga” för att hålla intresset uppe.

Skådespelarna: Tycker allihopa är bra. Speciellt tycker jag att de två huvudrollerna, spelade av Bradley Cooper (från Baksmällan-filmerna) och Lawrence (som numera kanske är mest känd från The Hunger Games filmen) är mycket bra. Och att Chirs Tucker, i en biroll, faktiskt kan vara seriös var positivt.

Musiken: Tyckte jag inte var något speciellt märkvärdigt, utan noterade bara färdig musiksättning. Men antar att det i totalen var bra.

Totalt: En sådan film som man egentligen vet hur den slutar efter att det har gått 10-15 minuter. Men det som är bra i den här är att det bjuds på några ”överraskningar”. En bra grupp med skådisar och en ganska trevlig historia. Ett stort frågetecken på den svenska titeln, har dock inte något bättre i åtanke, men hade man inte kunnat hitta på någon bättre titel? Betyget blir en…

Läs även recension hos MovieZine

Jack Reacher

av

Titel: Jack Reacher 

Premiär: 4 januari 2013

Speltid: 2 timmar 10 minuter

Genre: Action, Drama, Kriminalare

Regi: Christopher McQuarrie

Skådespelare: Tom Cruise, Rosamund Pike, Robert Duvall, Richard Jenkins, Werner Herzog, David Oyelowo, Alexia Fast, mfl.

Handling: En mordutredare gräver djupare i ett fall som involverar en militärtränad krypskytt som skjutit fem slumpvis utvalda offer. Baserad på en av Lee Childs bästsäljande kriminalromaner om Jack Reacher. (Från SF).

Mina tankar: Hade lite förhoppning om att den skulle ingå i Lucia Movie Night och det visade sig att den gjorde det, yay. Även lite dåligt förberedd på vad det skulle vara för något också, man kan ju inte ha koll på alla filmer…

Speltiden: Inte mycket att anmärka på, mer än att jag upplevde att det gick lite långsamt någonstans i mitten. Kanske också att starten var aningen seg, dock ”välgjord”.

Skådespelarna: Många, eller rätt så många stora/större namn. Tom Cruise är den som leder det hela med Rosamund Pike i bakhasorna för att vara grundlig. Mycket bra skådespeleri från alla.

Musiken: Var genom hela filmen mestadels okej och med vissa partier som jag tyckte lyfte utöver det vanliga. Så fullt godkänt.

Totalt: En spännande film fylld med (allt är relativt) action, lite humoristiska inslag och med mycket bra skådespeleri, helt okej musik. Och får jag säga en bra story. Betyget blir en lite svagare…

Läs även recension hos MovieZine

Mammas pojkar

av

Titel: Mammas pojkar 

Premiär: 25 december

Speltid: 1 timme 40 minuter

Genre: Komedi

Regi: Ulf Malmros

Skådespelare: Björn Starrin, Johan Östling, Mia Skäringer, Kjell Bergqvist, Tuva Novotny, mfl.

Handling: Prästen Gunilla försöker få ordning på sina vuxna söner Thor och Oden, som är besatta av Hårdrock. De vägrar att flytta hemifrån och skaffa familj. Men när Jenny, byns lärarinna och Line Dance-instruktör, dyker upp så förändras allt. Bakom varandras ryggar inleder bröderna kampen om Jennys hjärta. (Från SF).

Mina tankar: Svårt att ”förbereda sig” på en film, som man inte kanske skulle se i vanliga fall. En film som ska vara årets svenska julfilm.

Speltiden: Börjar lite segt, men kommer upp lite i fart för att inte göra det helt ointressant. Kanske 10 minuter för lång, den här typ av film bör ligga på 1 timme och 30 minuter. Så det får väl ses som godkänt.

Skådespelarna: Tja, inte direkt någon skådis-elit i denna. Möjligen Bergqvist, men har aldrig gillat honom och inte Skäringer heller för den delen. Men sett överlag så gör alla på sin höjd godkända insatser.

Musiken: Hårdrock är huvudtemat. Inte jätteförtjust i den typ av musik, men det gick att leva med i alla fall.

Totalt: En ”typisk” svensk komedi, men med ett lite udda tema möjligen. Humor finns och visst blev det ganska många skratt. Sen var det ju den där värmländskan, ja.  Betyget blir en svag…

Läs även recension hos MovieZine

Hobbit: En oväntad resa

av

Titel: The Hobbit: An Unexpected Journey 

Premiär: 12 december

Speltid: 2 timmar 50 minuter

Genre: Äventyr, Fantasy

Regi: Peter Jackson

Skådespelare: Martin Freeman, Ian McKellen, Ian Holm, Elijah Wood, Hugo Weaving, Cate Blanchett, Christopher Lee, Richard Armitage, Ken Stott, Graham McTavish, Stephen Hunter, William Kircher, James Nesbitt, Adam Brown, Andy Serkis, mfl.

Handling: Berättelsen om Bilbo Baggers resa för att återkräva dvärgarnas kungadöme Erebor som för länge sedan erövrades av draken Smaug. Under resans gång korsas Bilbos väg av trollkarlen Gandalf Grå och plötsligt ingår Bilbo i en grupp bestående av tretton dvärgar som leds av den legendariska krigaren Torin Ekenskölde. Vägen mot dvärgarnas rike går via vildmarken, genom områden där orcher och troll härjar fritt. Målet för resan är Ensamma berget men först måste de ta sig igenom dvärgarnas tunnlar och det är här Bilbo träffar den varelse som kommer att påverka resten av hans liv – Gollum. Ensam med Gollum vid stranden av en underjordisk sjö upptäcker den intet ont anande Bilbo inom sig både ett mod och en falskhet han inte kände till själv. Det är också nu Gollums skatt, ringen som besitter en oväntad kraft och makt, hamnar i Bilbos ägo. En enkel guldring som bestämmer Midgårds öde på ett sätt som Bilbo inte ens kan föreställa sig i sin livligaste fantasi … (Från SF).

Mina tankar: Börjande se fram emot den här ganska sent, trots att den varit ganska hypad redan i början av året (ja till om med mot slutet av förra, då jag minns att jag tittade på en production diary av regissören runt jul). Och som med Sagan om Ringen-trilogin har jag inte läst boken heller, så vet inte vad man ska förvänta sig heller. Ganska nyligen (två-tre månader sedan) blev det klart att också denna ska bli en trilogi (på EN, ~300 sidor, bok, ”ge oss mer pengar, tack!”), från början var det bara tänkt att det skulle bli två (del 2 heter, just nu, Hobbit: Smaugs ödemark och del 3 Hobbit: Bort och hem igen). Och, kanske ska tilläggas, att det blev 2D-versionen och inte vare sig ”vanlig 3D” eller så som filmen är ”tänkt att ses” i 3D med 48 bilder i sekunden (dubbelt så snabbt som filmer brukar spelas in).

Speltiden: Vid första anblicken kan det upplevas som skrämmande för en (1) film (visserligen så har han ju gjort längre, Konungens återkomst och King King-remaken), kruxet är ju att behålla åskådarens uppmärksamhet. Fast när det väl var igång så tyckte jag att det inte var några större problem, några gånger som det känns som ett slut ska komma, men det inte gör det. Så trots allt är jag nöjd och belåten.

Skådespelarna: Kanske nästan fler än man kan räkna till? Nä, skämt åsido, men det är ju trots allt en hel del. Ett par av dem får man återse från Ringen-trilogin, men större delen är helt nya. För att inte dra ut på något allt för mycket, så nöjer jag mig med att konstatera att skådespeleriet var utmärkt.

Musiken: Gjord av samma man som också gjorde Sagan om Ringen-trilogin – Howard Shore. Lyssnade på en preview (pre-hearing?) som Rolling Stone (tidning) hade och tyckte det lät ganska mycket som den tidigare trilogin. Och väl kombinerat med filmbilderna så blev det ungefär likartat med Ringen-trilogin vilket, i min värld, håller sig runt mästerverksklass.

Totalt: Jag tycker Hobbit: En oväntad resa är en mycket bra film, och trots den långa speltiden så blir den inte tråkig någon gång, och gillar man fantasy så tror jag att man kommer gilla den. Man kan tydligt se att det är samma man som har gjort Ringen-trilogin för det finns många likheter i framförandet (kamera osv.). Effekterna och CGI är till stor del jättebra, men det finns några scener då det kan se lite ”onaturligt” ut. Skådespelarna håller hög klass, även om inte alla har jätte mycket skärmtid. Fotot är riktigt bra och det finns ett par landskapssvep som är riktigt snygga, och även musiken håller riktigt hög klass. Får också säga att kostym är bra gjord. En film av hög klass, minst sagt. Gällande slutet, utan att säga något, så undrade jag innan hur stor cliffhanger det skulle vara. Enligt min mening så har de lyckats avsluta det på ett bra sätt – och man vill se mer på en gång. Jag blev inte besviken och har inte något att klaga på så betyget hamnar på en…

Fortsättningen, Smaugs ödemark, har premiär 13 december 2013 (undra hur det blir med Lucia Movie Night för SF då? Kanske ingår den? Mina recensioner, för detta års event, kommer nog upp någon gång under morgondagen) och Bort och hem igen, 18 juli 2014… Ska också bli spännande att se hur det går på box office.

Läs även recension hos MovieZine

52/2=26…

av

…vilket betyder att halva HockeyAllsvenskan är spelad.

Efter 1/4 så såg det ut såg det ut så här;

  1 Leksand   13  8  2  1  2  44-31   28
  2 Karlskoga 13  9  4  0  0  37-25   27
  3 Oskarsham 13  7  4  2  0  44-34   25
  4 Örebro    13  7  4  1  1  40-31   24
  5 Västerås  13  7  5  1  0  42-33   23
  6 Djurgårde 13  6  4  1  2  32-28   22
  7 Troja/Lju 13  6  5  1  1  33-33   21
  8 Mora      13  4  5  4  0  39-34   20
  9 Södertälj 13  6  6  0  1  38-35   19
 10 Tingsryd  13  4  6  1  2  26-33   16
 11 Malmö     13  5  7  0  1  21-35   16
 12 Asplöven  13  3  8  1  1  30-42   12
 13 Almtuna   13  3  8  0  2  26-36   11
 14 Karlskron 13  3 10  0  0  24-46    9

Och nu ser tabellen ut så här;

  1 Leksand   26 15  5  2  4  89-66   53
  2 Västerås  26 15  7  3  1  82-59   52
  3 Karlskoga 26 16  9  1  0  82-60   50
  4 Södertälj 26 15  8  2  1  79-60   50
  5 Malmö     26 13  9  2  2  80-66   45
  6 Mora      26 11  8  5  2  77-64   45
  7 Örebro    26 12  9  2  3  82-69   43
  8 Oskarsham 26 12 12  2  0  78-76   40
  9 Djurgårde 26 11  9  1  5  65-64   40
 10 Troja/Lju 26 11 13  1  1  66-76   36
 11 Asplöven  26  7 15  2  2  67-101  27
 12 Almtuna   26  8 16  0  2  56-75   26
 13 Tingsryd  26  6 16  2  2  52-75   24
 14 Karlskron 26  5 21  0  0  49-93   15

Man kan nu tydligt se uppdelningen, en topp-4, 5-9, 10-13 och Karlskrona är tvärsist.

Och det lag som har imponerat mest måste vara SSK som fortsatte vandringen uppåt och hade 13 vinster på 15 matcher, trots att man har tappat Hagelin, sedan drygt en handfull matcher tillbaka (visserligen fått in en back och ett par spelare som dock bara gjorde ett par matcher).
Men även Malmö har börjat klättra uppåt (och var laget som bröt SSKs segersvit ,vilket var extra jobbigt), likaså Troja-Ljungby. Har gått sämre för Djurgården, Oskarshamn och Örebro som har tappat lite mot ”slutet”.
Men så här långt så kan man i alla fall vara lung om man håller sig före Karlskrona och ett lag till i botten för att slippa kvala neråt. Uppåt är det mer tajt och kan väl egentligen sluta hur som helst.

Kommer en till sådan här, efter att alla lagen har spelat 39 matcher – tre fjärdedelar.