Å jag var där – en stund. Denna gång var det HK Miffe, dvs herrarnas B-lag. Hallstahammar stod för motståndet, ja om det var motstånd. Nu såg jag bara första halvlek och det verkar ha varit jämnare i andra (23-19).
Har tyckt det har varit roligare att se Miffe än ”de stora” pojkarna senaste säsongerna.
Mer vilja, entusiasm, kämparglöd och glädje. Inte underligt att A-laget rasat, utan dessa ingredienser så kommer man inte långt. Hoppas Wallin/Persson kan ändra på det denna säsong.
Men jag har undrar varför vissa får så mycket speltid med så många missar både framåt och bakåt. Så även denna match med sju (sex?) missade lägen varav ett gav ett mål i baken på snabb omställning av Hallsta. Kanske är blod tjockare…