romlin.eu

På UC summit berättades det om hur Scania utnyttja de sociala medierna, bland annat som marknasföring.
En digital inföding (dvs en som är född efter att Internet, mobiltelefoner etc blivit var persons egendom) pratade också om hur hon, och många andra, ser på sociala medier och krav på en framtida arbetsgivare.

Nu tror jag att det är viss skillnad på ”folk” och ”folk”, även här. Är man ”administratör” (inte bara ”pappersvändare” utan kontorsarbetare, kan styra sitt arbete i mångt och mycket) kan säkerligen de sociala medierna vara ett bra inslag. Men en kirurg (Twittrar: ”nu skär jag” och ”oops, nu blöder det lite för mycket”) eller någon vid ”löpande bandet” (”dj-a nu missade jag skruva fast dörren ordentligt”) har kanske inte riktigt samma möjligheter eller behov. Inte just då i alla fall, vid deras ”grundarbete”. Klart de kan ha mycket utbyte ändå, inför sitt ”grundarbete” eller som återkoppling från sina framgångar/misstag.

Vi, som varit med ett tag i alla fall, vet att det finns risker med dessa. Personligen tillåter jag inte någon Facebook-applikation, man vet inte i vilka sammanhang man öppnar upp sig. Det är motsvarande som att inte öppna e-post som verkar misstänkt eller att inte klicka på en länk utan att känna att det finns lite koll. Lika lite som jag ringer tillbaks på okända telefonnummer (i princip inte på kända heller).

Man kan inte lita på alla och allt alltid.

”Motsatsen” till digital inföding är en digital invandrare.