Ibland går det på tok. Ibland går det riktigt på tok för att man gör ett misstag.
Att erkänna att man gjort misstag är stort, det tyder på mogna och mod. Ju större misstag, ju mer mod krävs…
Idag gjorde jag ett misstag. Behöver inte gå in på varför eller hur utan bara konstatera att det hände. För så här ska det inte se ut…
Då vänster benet hamnade i kläm övertalades jag att åka till akuten. Så det blev lite hospitering…
Relativt kort väntan innan jag fick omsorg. Trots vad man kan tro efter vad jag sagt när jag kommit in hemma och talat om vad som hänt var blodtrycket för lågt. Så det blev initialt ett litet annat fokus än vad som var tänkt. Men efter en stund i ”bakstupa” läge så var det ok.
Efter ytterligare relativt kort vänta fick jag omdömet att det inte var någon skelettskada, bara blåmärken,svullet och ömt.
Så nu sitter jag med benet i högläge och blir ompysslad.
Å ber kära sönerna om ursäkt för det jag ställde till med som ni fick ta hand om/städa upp och att ni fick höra pappa säga saker som pappa inte brukar säga…
Skadeanmälningarna är gjorda, så det är bara resten kvar… å det är ju värdsliga saker…
2 Responses to “Nä…”
Sorry, the comment form is closed at this time.
Skönt att de kroppsliga skadorna blev mindre än de världsliga.
Men, vilken tur att det bara blev materiella skador, bara lite på benet, men det läker…