Ja, utan de orden hade jag inte gjort det jag har gjort och jag skulle inte från i morrn var privatanställd som upphandlingskonsult.
Det var för ganska precis tre år sedan jag skulle ha ett samtal med en av mina medarbetare/kollegor. Av någon underlig anledning så är inte hen på plats utan vi har mötet via telefon i stället. Vi pratat om uppgifter etc och plötsligt kommer det…
”Du är en mobbare…”
Ja, var och en har ju rätt till sin egna uppfattning och upplevelse. Men om man inte inser att man varken har vilja eller förmågan så… å tycker man att allt ska vara rättvist… ja…
Jag förväntar mig att man vill, vågar, har förmågan och tar ansvar för att få ansvar. Men när man får ansvar och inte gör något åt det, ja…
Jag har under senaste år varit referens åt två unga människor som vill, vågat, haft förmågan och tagit det ansvar de fått. Nu ska jag inte säga att det var min förtjänst att de fick nya jobb och kunde gå vidare, men… var och en får ju ha sin uppfattning om det…
Å de kan ju inte ha tyckt att jag är en mobbare…
Nåja, nu tror jag inte hen förväntade att orden skulle få den effekt som de fick. Insåg där och då att jag var värd mer än så. För att göra en gammal historia kort så läs på Ny karriär.
Hen ville att samtalet skulle stanna mellan oss, varför då?
Så bekymra dig inte över andra tycker, tro på det du gör och vända ev negativa sker till positiva.
Om hen lärt sig nåt på dessa tre år, tja vem vet…
Brukar alltid ta med en bild, men tycker inte att det passar denna gång.
Sorry, the comment form is closed at this time.