Bröllop – Annica&David

Så var det över – Annica&Davids bröllop.
Även om det är nu det börjar.

Det blev en solig och fin lördag som för min del började vid 12-tiden då jag tog D18000 och åkte in till Linköping för att hämta bruden som varit på ”uppiffning”.

Först skulle färden gå till Tinnerö för fotografering. För mig kändes det lite konstigt att fotografera innan, men det kanske är så man gör… Där fotograferade Laila Villebeck och jag fick assistera med ljus och skugga.
Men det är censur på bilderna därifrån så länge… tills de blir officiella.

Efter nästan två timmar ute i naturen (visste inte att denna, som det synes, oas fanns) så var det dags att åka till Landeryds kyrka.
Väntan avskiljt i skuggan medan föregående vigsel var över och brudparet där åkt i väg i en röd Fiat Topolino från 50-talet – kul.

Medan brudparet gömde sig i … ja vad det nu kan heta… så intog släkt och vänner kyrksalen. Det fanns nog inte så många tomma platser kvar till slut, ca 120 personer.
Trots att jag inte längre betalar ”inträde” till kyrkan tycker jag prästen var lugn och gjorde sitt jobb bra.
Å efter inte alls någon träsmak hade de två sagt ”ja” och vände sig mot oss.
Men ”Nej” svarar jag på frågan… Det är inte mina barnbarn. Även om jag senare, tillfälligt, blev adopterad av en av dem.

Därefter var det sedvanlig(?) fotografering på kyrktrappan.

Sen åkte brudparet, ståndsmässigt, i D18000 en tur in till stan (dvs Linköping) medan gästerna förflyttade sig till Slattefors magasin där resten av dygnet (och kanske lite till) skulle spenderas.

Min dotter bruden och mitt, tillfälliga, ”adoptivbarnbarn”.

Efter middag var det så dags för brudvals även om det inte var vals utan brudpolska.

Å den ljuvliga, men myggiga, sommarkvällen mörknade så sakteliga och bröllopsfesten fortsatte med många spelmän och mycket folkdans.

Vill sända ett stort tack till Sara, som blev min personliga ”overheadprojektor” (vad det betyder kanske kommer fram så småningom), och Erik för att ni ställde upp, som bla toastmasters, så mycket för våra barn. Det underlättade en hel del för oss övriga släktingar.
Å ett stort tack till alla övriga, ingen nämnd och inte glömd, som hjälpt till i både förberedelser och efterarbete och allt däremellan.

Även jag hade en trevlig dag med våra kära barn och våra nya släktingar.