Igår var det sedvanlig besök på blodtappen för lite mänsklig omtanke, både till blodbehövande och barncancerfonden som får min ersättning (30:-).
För en gångs skull var det kö, sju före.
Då slog det mig när jag satt och väntade – hur svårt kan det vara att låta ersättningen gå till välgörande i stället för att ta en pocketbok, en handduk eller samla glas?
