Med tanke på gårdagens inlägg kommer en favorit i repris. Tidigare publicerad 13 oktober 2008 på Projektskolans projektplats i samband med avsnitet Balans i livet.
Det är nu fyra år sedan balansen försvann för mig, inte lika drastiskt och
dramatiskt som för Elisabeth (jag är ju bara pappa…), men ändå.
Igenkännandet var stort – minnet, kontrollbehovet… när Elisabeth
berättade.
Efter sommaren blev det åter igen ordentlig obalans:
– barn
– hustru
– hus
– jobb
– handboll
– projektkurs
– å inte minst mig själv (vart tog jag vägen, skulle ju ta hand om mig…?)
Det var så illa att (till och med) mina nära, kära lärgruppsvänner såg och
märkte det.
Då var det åter dax att sansa sig och börja fundera. Från förnekelse in i
kaoset…
Nu är jag på banan igen med begränsad hastighet (nu när det går att
anpassa hastigheten till vägen…).
Men nu har ju lockläkten/springläkten kommit…
Å så har KST-projektet rullat igång…
Å handbollssäsongen…
Å så är det snart jul…
Så det drabbar inte bara andra – det drabbar även mig! Och dig om du
inte har en kvalitetssäkringsplan för dig.
/Håkan
Nästan människa och långt ifrån certifierad projektledare
Fast jag blev ju certifierad projektledare till jul 2008 trots allt.
Sorry, the comment form is closed at this time.