filmrecension

Jag saknar dig

av

Titel: Jag saknar dig

Premiär: 19 augusti (Sverige) 4 februari (GIFF*)

Speltid: 2 timmar 5 minuter

Regi: Anders Grönros

Skådespelare: Thomas Hanzon, Tom Ljungman, Erika Midfjäll, Hanna Midfjäll, Ludvig Nilsson, Birthe Wingren, Ola Rapace, mfl.

Handling: Det här är berättelsenom hur alla runt omkring kan komma tillbaka till livet när någon nära dör, och hur ett nytt liv växer fram ur sorgen. Filmen Jag saknar dig baseras på Peter Pohls och Kinna Gieths roman Jag saknar dig, jag saknar dig, som vann Augustpriset 1992 i klassen Barn- och ungdomsböcker. En feelgood historia – om sorg. (Från SF).

Mina tankar: Till och börja med så hade jag inte mycket kött på benen inför den här. Möjligtvis att huvudrollerna inte var något(?) välkända.

Speltiden var lite konstigt upplagt. Jag tyckte allt gick fort i början, och efter olyckan så känns det lite som att allt börjar om på något sätt, men ändå inte (lite svårt att ”beskriva”). Men det blir liksom som att man känner ”- jaha, vad är det som är kvar att göra”. Vilket dock mer (eller mindre) förklaras till slut. Men, totalt sett, kanske i längsta laget.

Skådespelarna var, ”njae”. Då de båda huvudrollerna (Erika & Hanna Midfjäll) inte har något (enligt IMDb) på meritlistan, inom film, så blir inte insatsen helt 100%, men klart godkänt för att vara första gången. Men vi har också Thomas Hanzon (som pappan) och Ola Rapace (i form av vad jag tror var någon form av kurator). Men allt som allt, så duger det.

Musiken, tja, här var det ärligt talat inte mycket att hänga i granen. I stort sett en (1) låt ”Turn The Tide” med AiluCrash, som går på ”repeat”. Och den tillhör storyn så, det är som det är, men jag säger inte att den var direkt dålig. Men den sätter sig ganska bra på hjärnan efter det.

Allt som allt, är det en väldigt bra film som får känslorna att vakna till. Fint foto, bra story (jag har inte läst boken som den är baserad på, så har inget att jämföra med) och bra manus. Och totalt sett är det en av de bästa svenska filmerna i år. Vilket resulterar i betyget…

 

 

Läs även recension hos MovieZine

*Göteborgs Internationella Film Festival.

Kyss Mig

av

Titel: Kyss Mig

Premiär: 29 juli (Sverige)

Speltid: 1 timme 47 minuter

Regi: Alexandra-Therese Keining

Skådespelare: Lena Endre, Krister Henriksson, Ruth Vega Fernandez, Joakim Nätterqvist, Liv Mjönes, Tom Ljungman, Björn Kjellman, mfl.

Handling: Mia och Frida, båda i 30-års åldern, möts för första gången på deras respektive föräldrars förlovningsfest. Mias pappa Lasse och Fridas mamma Elisabeth ska gifta sig. Nu ska döttrarna från deras tidigare äktenskap äntligen träffa varandra. Lasses dotter, Mia, är nyss hemkommen med pojkvännen Tim och de planerar för fullt sitt bröllop. Trots den komplicerade familjekonstellationen uppstår starka känslor mellan Mia och Frida som inte går att stoppa. KYSS MIG är en storslagen och romantisk kärlekshistoria som får oanade konsekvenser för alla inblandade. (Från SF).

Mina tankar:  Tänker går rakt på sak. Det här var inte ”min” film, så det finns inte mycket mer att säga på den här punkten.

Speltiden, känns faktiskt väldigt långdragen och faktiskt nästan lite likt Julias ögon.

Skådisarna, tja vad ska man säga här då? Både Lena Endre och Krister Henriksson spelar det hela bra. Men det var nästan så att den som hade minst scentid var den bästa. Björn Kjellman gör rollen som prästen (och då var det som det blev mest skratt i salongen). Även ”Arn” (Joakim Nätterqvist) gör en acceptabel insats.

Musiken, var väl i stort ett obefintlig. Något svagt instrumentalt här och där, men inget speciellt. Det som utmärker sig finns i slutet, nämligen Robyn med With Every Heartbeat.

Detta summeras, som mindre bra, och helhetsintrycket ”INTE MIN FILM” och betyget blir en svag…

 

 

Läs även recension hos MovieZine

Harry Potter och Dödsrelikerna: del 2

av

Titel: Harry Potter and the Deathly Hallows – Part 2

Premiär: 13 juli (Sverige) 15 juli (USA)  7 juli (London)

Speltid: 2 timmar 10 minuter

Regi: David Yates

Skådespelare: Daniel Radcliffe, Emma Watson, Rupert Grint, Helena Bonham Carter, Ralph Fiennes, Jim Broadbent,Robbie Coltrane, Ralph Fiennes, Michael Gambon, John Hurt, Jason Isaacs, Gary Oldman, Alan Rickman, Maggie Smith, David Thewlis, Emma Thompson, Julie Walters, mfl.

Handling: Harry Potter och Dödsrelikerna: Del 2 är den sista filmen om Harry Potters äventyr och den direkta fortsättningen på”Harry Potter och Dödsrelikerna: Del1”. Allt har lett fram till detta, den ödesmättade uppgörelsen mellan de goda och onda krafterna i magins värld. Ondskan finns överallt och ingen går längre säker men det kan bli Harry Potter som måste göra den största uppoffringen när han en sista gång ställs mot Lord Voldemort. Slutet är här. (Från SF).

Mina tankar: Wow, magiskt!!!

Slutet på det film-franchise som spelat in mest pengar, exkluderat den här filmen, av alla filmserier hittills – mer än $6.360.000.000.

Jag måste säga att denna nu ligger i topp. Även om David Yates har fått kritik för att han inte följt böckerna (5-7, vilket för sig inte bara är hans fel, även om han är ansvarig för slutprodukten) lika detaljerat som tidigare regissörer så har han totalt gjort en bra insats.

Dödsrelikerna del 2 är visuellt fantastisk gjord (även att den inte var i 3D). Och som vanligt görs saker om, vissa större än andra, men det går faktiskt att leva med det för stämningen är fortfarande alldeles underbar. Den sedvanliga humorn funkar som den är tänkt (i alla fall som jag upplever det) trots att det nu är mycket mörkare än tidigare.

Speltiden var helt ok, och inte egentligen för kort (kan ju diskuteras) som man tyckte från början och disponerades mer eller mindre utmärkt. Filmen tar vid precis där del 1 slutade, startar första fem-tio minuterna lugnt och sen rullade på i ordentlig fart.

Ensemblen sköter sig bra, som vanligt, och visar faktiskt att dom (trion främst) har utvecklats i sitt skådespeleri. Men den som sticker ut lite extra är Alan Rickman (Snape). Oj, vad bra han var i denna!

Musiken, komponerad av Alexandre Desplat (som även komponerade del 1), var mycket bra och blandad med ”den gamla” musiken från de två första filmerna, gör att detta står i topp!

Slutligen. Då filmatiseringen av sagan om Harry Potter nu är slut, på riktigt, kan jag inte annat än att tacka filmskaparna för deras tolkning av dessa äventyr (som ju dock inte hade varit möjligt utan böckerna) trots skiftande kvalité, inte att nån är dålig, utan innehållet.

Äventyret avslutas med flaggan i topp – vilket gör att Harry Potter och Dödsrelikerna: del 2 får…

 

 

Toppbetyg!!

Och jag blir inte förvånad om filmen drar in mer än $30 miljoner, under premiärhelgen, inte heller om den spelar in mer än De vises sten (mer än $974.000.000, som är i topp för HP), vilket jag skulle tycka var konstigt om den inte gjorde. Man kan hoppas att den går över $1 miljard, det skulle vara en bra avslutning…

Läs även recension hos MovieZine

Julias ögon

av

Titel: Los ojos de Julia (Julia’s Eyes)

Premiär: 22 juli (Sverige) augusti (USA) 29 oktober -10 (ESP)

Speltid: 1 timme 40 minuter

Regi: Guillem Morales

Skådespelare: Belén Rueda, Lluís Homar, Pablo Derqui, Francesc Orella, Joan Dalmau, mfl.

Handling: När Julia och hennes man ska besöka hennes tvillingsyster Sarah, som nästan är helt blind på grund av en ärftlig sjukdom, möts de av budskapet att hon begått självmord. Julia vägrar tro på att Sarah skulle ta sitt liv, men systerns underliga grannar visar inga tecken på förvåning. Julia måste nu hantera både förlusten av en älskad syster och konfrontera det faktum att hon själv lider av samma ögonsjukdom. I takt med att hennes egen syn fördunklas, tätnar mystiken kring systerns död. (Från SF).

Mina tankar: Hmm, spansktalande och skräck, två ”kriterier” jag inte kan minnas att jag sett på bioduken tidigare. Och Guillermo del Toro, som gjorde Pans Labyrint har producerat, vilket gjorde att det fanns lite förväntningar ändå.

Det är en segstartad historia, som sedan går upp i tempo. Den är klassad som en skräck-thiller, hmm, man kan stryka ett av dom (skräck). För inte tyckte jag att den var speciellt läskig…

Sen var det väl lite till och från, vissa scener var visuellt bra gjorda (främst mot slutet) och sen fanns det lite detaljmissar hit och dit (som i alla fall jag störde mig på). Och nånstans känner jag att lite av temat, ”jag-känner-att-en-mystisk-varelse-är-närvarande-fast-dom-andra-inte-tror-på-mig” stuket, har jag sett förut. Även om just det ”temat” vänder liite eftersom.

Skådisarna, var ju då alltså spanska, och jag har inte sett nån av dom tidigare (har inte sett många spanska filmer överhuvudtaget, förutom REC och Pans Labyrint), men jag tycker att dom får godkänt för sina insatser.

Längden var ganska lagom, trots allt. Som sagt, den var ganska seg i början, men gick sen upp i tempo lite för att mot slutet dra ihop det hela i ganska rask takt (som tack för att början var seg och speltiden höll på att uppnå sin gräns?).

The score (musiken, om man kan kalla det för det), var enligt mitt tycke ganska skräck-kliché-artat. Först lugnt sen en snabb rörelse och då slår man ett slag på pukan/cymbalen, och man har en baktanke på att det skulle vara lite skrämmande.

Sammanfattningsvis; inte egentligen en läskig skräckfilm. Si-och-så med storyn, men med ett överaskande/gripande(?) slut, gör att den får en svag…

 

 

Läs även recension hos MovieZine

Transformers 3: Dark of the Moon

av

Titel: Transformers: Dark of the Moon

Premiär: 29 juni (Sverige) 28 juni (USA)

Speltid: 2 timmar 34 minuter

Regi: Michael Bay

Skådespelare: Shia LaBeouf, Rosie Huntington-Whiteley, Josh Duhamel, Tyrese Gibson, John Turturro, Patrick Dempsey, Kevin Dunn, Julie White, John Malkovich, Frances McDormand, mfl.

Handling: Då Decepticons såg ut att förlora kriget mot Autobotsskickade de ett skepp mot jorden med ett innehåll som skulle rädda deras ras. De amerikanska astronauter som upptäckte det kraschade skeppet på månen tystade ner händelsen i vad de trodde var mänsklighetens intresse. Men när hemligheten läcker ut vaknar den slumrande fienden och kriget mellan Autobots och Decepticons kan plötsligt få en helt annan utgång. (Från SF).

Mina tankar: Till och börja med så blev jag lite sur för att den bara visades i 3D (i alla fall i Lkpg), men efter att först ha konstaterat att jag inte är 3D-blind (att man inte kan se 3D effekterna) och att det inte va’ så pjåkit i alla fall, så har min skeptisism över 3D lagt sig lite.Men föredrar fortfarande gamla hederliga 2D-formatet, inte bara för att det kostar 30-40 spänn mer, utan för att man då vet vad man ”får”. Men ja, 3D var lite häftigt…

Skulle vilja sammanfatta lite snabbt; ”pang”, ”explosion”, ”slowmotion”, lite humor (och 3D). och så lite explosioner till. Inte för att det är nåt fel på det, men det är lite av Michael Bay’s stil, speciellt i Transformers-serien.

Skådis-ensemblen tycker jag faktiskt gick ihop bra. Tycker dock att vissa fick lite för lite on-screen time (t.ex. Kevin Dunn & Julie White (som Sam’s föräldrar. Deras scener med Shia LaBeouf lyfter upp det hela lite till), men inte så mycket man kan göra åt det nu.

Längden var väl i längsta laget kände jag, visst man fick valuta för pengen. Men utan att försöka spoila något, men början gick i ganska rask takt för att sedan avta lite, och sen upp igen.

Soundtracket var inget att klaga på, bland anant Linkin Park, My Chemical Romance. Paramore har ju också, som bekant, en låt med. Dock lär fansen som går och ser filmen ”bara” för det, bli ganska besvikna. Monster är nämligen bara (vad jag kunde höra) med i eftertexterna – och som jag uppfattade det, en aning nedklippt.

Så slutligen, kände den var för bra för en trea ändå och liiite för dålig för en femma, så jag kör med en…

 

 

Läs även recension hos MovieZine

Hanna

av

Titel: Hanna

Premiär: 6 juli (Sverige) 8 april (USA)

Speltid: 1 timme 51 minuter

Regi: Joe Wright

Skådespelare: Saoirse Ronan, Eric Bana, Cate Blanchett, Tom Hollander, mfl.

Handling: 14 åriga Hanna har uppfostrats att bli en kallhjärtad dödsmaskin. Hon har vuxit upp på en gudsförgäten och undangömd plats på jorden utestängd från samhället och vändpunkten i hennes liv blir när hon sänds ut på ett farligt uppdrag av sin pappa. Under sin jakt genom Europa förföljs hon av en skoningslös CIA-kvinna med en mörk hemlighet. När hon närmar sig målet för sin resa så kommer hon också närmare sanningen om sin egen existens. (Från SF).

Mina tankar: Ännu en förhandsvisning, hmm, hade inga som helst förväntningar på den här filmen (hade inte ens sett trailern).

Det är en blandad känsla av besvikelse och ett ”jaha…”, men också en känsla av ”slutar inte filmen snart?”, om det beror på innehållet eller något annat kan jag inte sätta fingret på för tillfället.

Visst, jag kan inte komma ihåg att jag (också här) har sett en liknande film, lite ”Kill Bill”, men ändå inte.

Något annat jag inte gillade var sättet vissa scener var filmade, då med vad som kan kännas som en handhållen kamera, vilket resulterar i att det blir riktigt skakigt (åksjuk, vilket jag inte brukar vara/bli annars).

Skådisinsatserna var ok, det är Saoirse Ronan i huvudrollen som gör filmen sevärd.

Hade jag betalat för biljetten (gratis till förhandsvisning) har jag nog haft en känsla av att kasta-pengarna-i-sjön, för jag hade då inte betalat 100 kr, eller vad det nu kommer att kosta, för att se den.

Soundtracket var bra, gjort av The Chemical Brothers, det är också just det som kan göra att betyget (eventuellt) lyfts upp till en svag 3:a, men just nu är det bara en…

 

 

Läs även recension hos MovieZine

Super 8

av

Titel: Super 8

Premiär: 17 juni (Sverige) 10 juni (USA)

Speltid: 1 timme 51 minuter

Regi: J. J. Abrams

Skådespelare: Joel Courtney, Kyle Chandler, Ron Eldard, Noah Emmerich, Elle Fanning mfl.

Handling: Ett par kompisar håller på att spela in en zombie-film (med super 8-film). En scen ska göras, nattetid, vid tågstationen och mitt under pågående inspelningen så sker en tågolycka (tåget tillhör militären). Efter kraschen så rymmer något stort ur en av vagnarna, innan militären kommer dit. Plötsligt börjar både människor och djur försvinna, och barnen tar upp jakten för att se vad som ligger bakom detta mysterium.

Mina tankar: På förhandsvisning, och tja, vart ska man börja? Jag tycker filmen tar fart ganska fort. Sen rullar det på ganska bra, man har en känsla om vad som kommer att hända härnäst – ibland har man rätt och ibland inte…

Thriller-stämningen blandas med humor (som faktiskt funkar, tackvare karaktärernas ”egenskaper”) och även en bit kärlek (se postern, så behöver jag inte säga nåt 😛 ).

Speltiden var helt ok, lagom lång, tycker inte att det ”dras ut” på något. Men å andra sidan vet jag inte hur lång ”director’s cut” är.

Då historien utgår från barnen så tycker jag att ensemblen funkar bra, det blir ju sevärt i alla fall.

I nu läget komma på att jag har sett en ”liknande” film (E.T.?) och jag ger den;


Läs även recension hos MovieZine

Pirates of the Caribbean: I främmande farvatten

av

Pirates of the Caribbean: On Stranger TidesOrginaltitel: Pirates of the Caribbean: On Stranger Tides

Premiär: 18 maj (Sverige) 20 maj (USA)

Speltid: 2 timmar  19 minuter

Regi: Rob Marshall

Skådespelare: Johnny Depp, Ian McShane, Penélope Cruz, Geoffrey Rush, Kevin McNally, Keith Richards mfl.

Handling: Denna gång är Jack Sparrow (Depp) ute efter att hitta Ungdomens källa. Det visar sig senare att det inte bara är Sparrow själv som vill hitta källan, utan också spanjorerna och britterna. Sen börjar en ”katt-och-råtta-lek” om vem som ska hitta källan först. Med diverse faror som står i vägen så blir det ett äventyr utöver det vanliga.

Mina tankar: Jag kan tycka att det känns som Pirates-serien börjar mjölkas ur lite här. Visst, jag tycker att det var ”trevligt” med en till film. Den var visuellt snygg gjord, en bra ensemble med Depp, Rush (Barbossa) och McShane (Svartskägg) i spetsen och en cameo av Richards.

Dock att sitta i biosalongen i nära 2½ timma’ känns lite i längsta laget, i alla fall för den här filmen, med tanke på dess innehåll.

Den humor som fanns i dom tre första filmerna har försvunnit till viss del, visst det fanns tillfällen där smile-groparna kom fram, men det ”lyfter” inte filmen som tidigare gånger.

Men jag tror inte att ”Pirates”-fansen lär bli besvikna på I främmande farvatten. Men jag ger den ”bara”…

 

 

Läs även recension hos MovieZine

SPOILER (markera text för att läsa): Sitter man kvar hela eftertexten så finns det återigen ett litet filmklipp som ska leda för en ny väg för ännu en film (eller två). Då manusförfattarna och producenter har yppat på att det ska bli en ny trilogi (återstående delar planeras att spelas in back-to-back).