Hobbit: Femhäraslaget

Titel: The Hobbit: The Battle of the Five Armies

Premiär: 10 december

Speltid: 2 timmar 24 minuter

Genre: Äventyr, Fantasy

RegiPeter Jackson

SkådespelareIan McKellen, Martin Freeman, Richard ArmitageBenedict CumberbatchLee PaceEvangeline LillyLuke EvansCate BlanchettOrlando BloomAidan TurnerHugo WeavingChristopher LeeJames Nesbittm.fl.

Handling: Efter att ha återkrävt dvärgarnas rike från draken Smaug har gruppen oavsiktligt släppt lös Smaug, som rasande låter sin eld drabba de försvarslösa männen, kvinnorna och barnen i Sjöstaden.  Thorin är besatt av den återfunna skatten och offrar såväl vänskap som ära för att inte förlora den trots att Bilbo desperat kämpar för att få honom att ta reson. Slutligen tvingas Bilbo fatta ett riskfyllt beslut – men ännu större faror väntar. Den mäktige fienden Sauron har skickat en armé av orcher för att anfalla Ensliga berget, något som undgått alla förutom Gandalf. (Från SF.se).

Mina tankar: Det var till en början lite ”osäkert” om, eller rättare sagt kanske ”när” jag skulle ta mig tid att titta på finalen i Hobbit-trilogin (svårt att gå på nattpremiären när man har saker att göra på dagarna). Men bestämde mig först för dagen efter – som jag spontant ändrade till premiärkvällen (på ”rätt” datum). Skippade även detta år 3D och HFR (High Frame Rate).

Gällande speltiden så tyckte jag den kändes kortare än de dryga 2.30h (vet inte om jag slumrade till?). Sen om eftertexterna är längre – så den effektiva tiden blir kortare – i och med att det är avslutningen Det är full gas från början till slutet, med några tempodippar.

Det är samtliga som repriserar rollerna (konstigt vore annars, då filmerna är inspelade ”back-to-back”). Så jag tycker, fortfarande, att de gör ett bra jobb.

Det är en godkänd avslutning på trilogin om hobbiten Bilbo och hans äventyr. Positivt jämfört med mellandelen är att de har lagt tid på CGI den här gången, det ser bättre ut helt enkelt. Någon enstaka scen som känns som parodi (ska inte nämna när, det kommer man märka). Sen att man animerar(?) Billy Connolly’s karaktär kändes tveksamt. Det finns en del riktigt vackra scener och vyer, samt att slaget är ganska storslaget. Plus för att speltiden känns kort, trots att den är ganska lång. Vår egen Persbrandt som hade en roll i del 2, hade ett ”blink-and-you-miss-it” scen. Att sätta ett betyg på filmen är svårt, den pendlar lite – men det får bli en svag…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Blue Jasmine

TitelBlue Jasmine

Premiär:  23 augusti

Speltid: 1 timme 39 minuter

Genre: Drama

Regi: 

Skådespelare: Peter SarsgaardBobby CannavaleLouis C.K.Andrew Dice Clay, mfl.

Handling: I Blue Jasmine spelar Cate Blanchett överklassfrun Jasmine som får se sin sociala prestige, Chaneldräkterna och sitt lyxliv förintas när hennes man Hal (Alec Baldwin) avslöjas som storbedragare i både affärer och kärlek. Totalt utblottad flyr hon New York och flyttar in hos sin hårt arbetande syster Ginger (Sally Hawkins) i San Francisco. Det blir en enorm kulturkrock, men också en möjlighet för de två systrarna att ta itu med sina respektive problem.  (Från SF).

Mina tankar: Woody Allen är ju alltid Woody Allen, men man ska kanske inte döma en film efter dess omslag (poster) – då tror jag detta hade varit ett bottennapp.

Speltiden: Här är jag lite osäker på hur jag ska se det. Filmen i sig är inte egentligen lång, men det är upplägget som gör att det känns längre än vad det är (det går inte i kronologisk ordning). Uppskattningsvis mitt i filmen höll John Blund på att komma…

Skådespelarna: Är i alla fall namnkunniga, då samtliga med betydelsefulla roller fick stå med på postern. Men det är ändå Blanchett som drar det större lasset, hon gör det bra. Och har inget att klaga på hos resterande heller. Mycket bra.

Musiken: Lite så där som det brukar vara i Woody’s filmer, jazzigt/blues-aktigt. Det är något som man associerar till hans filmer (Match Point kanske är undantaget).

Totalt: Jag tycker Woody Allen har haft lite gott & blandat genom åren. Blue Jasmine är någonstans i mitten. Jag tycker att det blir lite rörigt när filmen inte är ”tydligt uppställd” i kronologisk ordning (det finns filmer där det funkar). Det gör att det ibland är svårt att hänga med när det bryts mellan då- och nutid mellan två-tre scener.  Och även om aktörerna lyfter, vad jag tycker är, en ganska ointressant historia så drar det inte upp helheten. Så det blir en…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

Hobbit: En oväntad resa

Titel: The Hobbit: An Unexpected Journey 

Premiär: 12 december

Speltid: 2 timmar 50 minuter

Genre: Äventyr, Fantasy

Regi: Peter Jackson

Skådespelare: Martin FreemanIan McKellenIan HolmElijah WoodHugo WeavingCate BlanchettChristopher LeeRichard Armitage, Ken StottGraham McTavishStephen HunterWilliam KircherJames NesbittAdam BrownAndy Serkis, mfl.

Handling: Berättelsen om Bilbo Baggers resa för att återkräva dvärgarnas kungadöme Erebor som för länge sedan erövrades av draken Smaug. Under resans gång korsas Bilbos väg av trollkarlen Gandalf Grå och plötsligt ingår Bilbo i en grupp bestående av tretton dvärgar som leds av den legendariska krigaren Torin Ekenskölde. Vägen mot dvärgarnas rike går via vildmarken, genom områden där orcher och troll härjar fritt. Målet för resan är Ensamma berget men först måste de ta sig igenom dvärgarnas tunnlar och det är här Bilbo träffar den varelse som kommer att påverka resten av hans liv – Gollum. Ensam med Gollum vid stranden av en underjordisk sjö upptäcker den intet ont anande Bilbo inom sig både ett mod och en falskhet han inte kände till själv. Det är också nu Gollums skatt, ringen som besitter en oväntad kraft och makt, hamnar i Bilbos ägo. En enkel guldring som bestämmer Midgårds öde på ett sätt som Bilbo inte ens kan föreställa sig i sin livligaste fantasi … (Från SF).

Mina tankar: Börjande se fram emot den här ganska sent, trots att den varit ganska hypad redan i början av året (ja till om med mot slutet av förra, då jag minns att jag tittade på en production diary av regissören runt jul). Och som med Sagan om Ringen-trilogin har jag inte läst boken heller, så vet inte vad man ska förvänta sig heller. Ganska nyligen (två-tre månader sedan) blev det klart att också denna ska bli en trilogi (på EN, ~300 sidor, bok, ”ge oss mer pengar, tack!”), från början var det bara tänkt att det skulle bli två (del 2 heter, just nu, Hobbit: Smaugs ödemark och del 3 Hobbit: Bort och hem igen). Och, kanske ska tilläggas, att det blev 2D-versionen och inte vare sig ”vanlig 3D” eller så som filmen är ”tänkt att ses” i 3D med 48 bilder i sekunden (dubbelt så snabbt som filmer brukar spelas in).

Speltiden: Vid första anblicken kan det upplevas som skrämmande för en (1) film (visserligen så har han ju gjort längre, Konungens återkomst och King King-remaken), kruxet är ju att behålla åskådarens uppmärksamhet. Fast när det väl var igång så tyckte jag att det inte var några större problem, några gånger som det känns som ett slut ska komma, men det inte gör det. Så trots allt är jag nöjd och belåten.

Skådespelarna: Kanske nästan fler än man kan räkna till? Nä, skämt åsido, men det är ju trots allt en hel del. Ett par av dem får man återse från Ringen-trilogin, men större delen är helt nya. För att inte dra ut på något allt för mycket, så nöjer jag mig med att konstatera att skådespeleriet var utmärkt.

Musiken: Gjord av samma man som också gjorde Sagan om Ringen-trilogin – Howard Shore. Lyssnade på en preview (pre-hearing?) som Rolling Stone (tidning) hade och tyckte det lät ganska mycket som den tidigare trilogin. Och väl kombinerat med filmbilderna så blev det ungefär likartat med Ringen-trilogin vilket, i min värld, håller sig runt mästerverksklass.

Totalt: Jag tycker Hobbit: En oväntad resa är en mycket bra film, och trots den långa speltiden så blir den inte tråkig någon gång, och gillar man fantasy så tror jag att man kommer gilla den. Man kan tydligt se att det är samma man som har gjort Ringen-trilogin för det finns många likheter i framförandet (kamera osv.). Effekterna och CGI är till stor del jättebra, men det finns några scener då det kan se lite ”onaturligt” ut. Skådespelarna håller hög klass, även om inte alla har jätte mycket skärmtid. Fotot är riktigt bra och det finns ett par landskapssvep som är riktigt snygga, och även musiken håller riktigt hög klass. Får också säga att kostym är bra gjord. En film av hög klass, minst sagt. Gällande slutet, utan att säga något, så undrade jag innan hur stor cliffhanger det skulle vara. Enligt min mening så har de lyckats avsluta det på ett bra sätt – och man vill se mer på en gång. Jag blev inte besviken och har inte något att klaga på så betyget hamnar på en…

Fortsättningen, Smaugs ödemark, har premiär 13 december 2013 (undra hur det blir med Lucia Movie Night för SF då? Kanske ingår den? Mina recensioner, för detta års event, kommer nog upp någon gång under morgondagen) och Bort och hem igen, 18 juli 2014… Ska också bli spännande att se hur det går på box office.

Läs även recension hos MovieZine

Hanna

Titel: Hanna

Premiär: 6 juli (Sverige) 8 april (USA)

Speltid: 1 timme 51 minuter

Regi: Joe Wright

Skådespelare: Saoirse RonanEric BanaCate BlanchettTom Hollander, mfl.

Handling: 14 åriga Hanna har uppfostrats att bli en kallhjärtad dödsmaskin. Hon har vuxit upp på en gudsförgäten och undangömd plats på jorden utestängd från samhället och vändpunkten i hennes liv blir när hon sänds ut på ett farligt uppdrag av sin pappa. Under sin jakt genom Europa förföljs hon av en skoningslös CIA-kvinna med en mörk hemlighet. När hon närmar sig målet för sin resa så kommer hon också närmare sanningen om sin egen existens. (Från SF).

Mina tankar: Ännu en förhandsvisning, hmm, hade inga som helst förväntningar på den här filmen (hade inte ens sett trailern).

Det är en blandad känsla av besvikelse och ett ”jaha…”, men också en känsla av ”slutar inte filmen snart?”, om det beror på innehållet eller något annat kan jag inte sätta fingret på för tillfället.

Visst, jag kan inte komma ihåg att jag (också här) har sett en liknande film, lite ”Kill Bill”, men ändå inte.

Något annat jag inte gillade var sättet vissa scener var filmade, då med vad som kan kännas som en handhållen kamera, vilket resulterar i att det blir riktigt skakigt (åksjuk, vilket jag inte brukar vara/bli annars).

Skådisinsatserna var ok, det är Saoirse Ronan i huvudrollen som gör filmen sevärd.

Hade jag betalat för biljetten (gratis till förhandsvisning) har jag nog haft en känsla av att kasta-pengarna-i-sjön, för jag hade då inte betalat 100 kr, eller vad det nu kommer att kosta, för att se den.

Soundtracket var bra, gjort av The Chemical Brothers, det är också just det som kan göra att betyget (eventuellt) lyfts upp till en svag 3:a, men just nu är det bara en…

 

 

Läs även recension hos MovieZine