Les Misérables

Titel: Les Misérables

Premiär: 18 januari

Speltid: 2 timmar 38 minuter

Genre: Musikal, Drama, Romantik

Regi: Tom Hooper

Skådespelare: Hugh JackmanRussell CroweAnne HathawayAmanda SeyfriedSacha Baron CohenHelena Bonham CarterEddie Redmayne, mfl.

Handling: Med artonhundratalets Frankrike som skådeplats berättar Les Misérables en fängslande berättelse om krossade drömmar och olycklig kärlek, passion, offer och försoning – en tidlös saga om den mänskliga själens odödlighet. Jackman spelar ex-fången Jean Valjean, jagad sedan årtionden av den hänsynslösa polismannen Javert (Crowe) efter att han en gång brutit mot sin villkorliga frigivning. När Valjean går med på att ta hand om fabriksarbetaren Fantines (Hathaway) unga dotter, Cosette, förändras deras liv för alltid. (Från SF).

Mina tankar: När denna blev Oscarnominerad, så blev det hela lite mer intressant (för som vanligt så brukar dessa inte gå upp på bio förrän efter galan gått av staplen). I och med det så fick jag en hel del förhoppningar, det enda som egentligen ”skrämde” mig var speltiden, som vid första anblicken kändes väl lång…

Speltiden: Och mina farhågor besannades. Tycker den är minst en (1) timme för lång, dessutom är den väldigt, väldigt tempofattig. Svårt med tidsuppfattning i en mörk salong, men uppskattningsvis så kändes det redan efter halva filmen att det här är lite väl. Och det här var nog första gången jag inte ville/orkade sitta kvar eftertexterna.

Skådespelarna: Crowe och Jackman, vars karaktärer ”följs åt” genom filmen, är väldigt bra och de båda visar att de kan sjunga. Hathaway i en biroll imponerar också och kan ta några toner. Seyfried (som visade att hon kunde sjunga redan i Mamma Mia!) och Redmayne gör det acceptabelt. Baron Cohen och Bonham Carter (som jag tycker har haft samma frisyr i alla senaste filmerna jag har sett henne i) står för de lite ”komiska” inslagen, också dessa med sång, och gör det rätt så bra.

Musiken: Efter skådespelarna, så är musiken filmens starkaste kort. Kortfattat kan jag säga att jag gillade den, sångerna var också bra. Har inte mycket mer att säga på den här punkten, tummen upp.

Totalt: En ”riktig” musikal, 98% av dialogerna (och i vissa fall monologerna) var ren sång – eller ibland försök till, inte alltid jag tyckte det lät bra. Kanske inte min typ av musikal, jag gillar mer sådana med vanlig dialog varvat med musik. Några punkter jag tyckte var bra var, som sagt, skådespeleriet (Hathaway kan mycket väl få pris för bästa kvinnliga biroll – vilket hon också är nominerad till), fotot, kostym och smink (kan inte klaga om dessa tar hem någon statyett i respektive kategori), ljudmixen var hyfsad också. Hade den varit kortare eller haft ett högre tempo kanske det hade räckt till ett högre betyg, men som det nu visade sig vara, så blir det inte mer än en…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

Harry Potter och Dödsrelikerna: del 2

Titel: Harry Potter and the Deathly Hallows – Part 2

Premiär: 13 juli (Sverige) 15 juli (USA)  7 juli (London)

Speltid: 2 timmar 10 minuter

Regi: David Yates

Skådespelare: Daniel RadcliffeEmma WatsonRupert GrintHelena Bonham CarterRalph FiennesJim Broadbent,Robbie ColtraneRalph FiennesMichael GambonJohn HurtJason IsaacsGary OldmanAlan RickmanMaggie SmithDavid ThewlisEmma ThompsonJulie Walters, mfl.

Handling: Harry Potter och Dödsrelikerna: Del 2 är den sista filmen om Harry Potters äventyr och den direkta fortsättningen på”Harry Potter och Dödsrelikerna: Del1”. Allt har lett fram till detta, den ödesmättade uppgörelsen mellan de goda och onda krafterna i magins värld. Ondskan finns överallt och ingen går längre säker men det kan bli Harry Potter som måste göra den största uppoffringen när han en sista gång ställs mot Lord Voldemort. Slutet är här. (Från SF).

Mina tankar: Wow, magiskt!!!

Slutet på det film-franchise som spelat in mest pengar, exkluderat den här filmen, av alla filmserier hittills – mer än $6.360.000.000.

Jag måste säga att denna nu ligger i topp. Även om David Yates har fått kritik för att han inte följt böckerna (5-7, vilket för sig inte bara är hans fel, även om han är ansvarig för slutprodukten) lika detaljerat som tidigare regissörer så har han totalt gjort en bra insats.

Dödsrelikerna del 2 är visuellt fantastisk gjord (även att den inte var i 3D). Och som vanligt görs saker om, vissa större än andra, men det går faktiskt att leva med det för stämningen är fortfarande alldeles underbar. Den sedvanliga humorn funkar som den är tänkt (i alla fall som jag upplever det) trots att det nu är mycket mörkare än tidigare.

Speltiden var helt ok, och inte egentligen för kort (kan ju diskuteras) som man tyckte från början och disponerades mer eller mindre utmärkt. Filmen tar vid precis där del 1 slutade, startar första fem-tio minuterna lugnt och sen rullade på i ordentlig fart.

Ensemblen sköter sig bra, som vanligt, och visar faktiskt att dom (trion främst) har utvecklats i sitt skådespeleri. Men den som sticker ut lite extra är Alan Rickman (Snape). Oj, vad bra han var i denna!

Musiken, komponerad av Alexandre Desplat (som även komponerade del 1), var mycket bra och blandad med ”den gamla” musiken från de två första filmerna, gör att detta står i topp!

Slutligen. Då filmatiseringen av sagan om Harry Potter nu är slut, på riktigt, kan jag inte annat än att tacka filmskaparna för deras tolkning av dessa äventyr (som ju dock inte hade varit möjligt utan böckerna) trots skiftande kvalité, inte att nån är dålig, utan innehållet.

Äventyret avslutas med flaggan i topp – vilket gör att Harry Potter och Dödsrelikerna: del 2 får…

 

 

Toppbetyg!!

Och jag blir inte förvånad om filmen drar in mer än $30 miljoner, under premiärhelgen, inte heller om den spelar in mer än De vises sten (mer än $974.000.000, som är i topp för HP), vilket jag skulle tycka var konstigt om den inte gjorde. Man kan hoppas att den går över $1 miljard, det skulle vara en bra avslutning…

Läs även recension hos MovieZine