Kanske en lite märlig rubrik på inlägget av en som just gått ur svenska kyrkan, men det handlar om filmen. Den för tidigt bortgångne Marty Feldmans film från 1980. Valde att använda originaltiteln i stället för den svenska Vi litar på GUD.
Viss humor förändras med tiden, men om man tar det som det var när det var så är filmen underhållande. Så det blir i all fall…
En svensk komedi(?) ”…om intriger bland ett gäng ambitiösa, neurotiska unga kvinnor som driver en dålig amatörteater på en liten bakgata i Stockholm och killarna runt dem.”
Å betyget blir:
Enligt Wikipedia:
”Sean Banan inuti Seanfrika är en svensk komedifilm från 2012.”
Kan man inte sova så var detta inte ett alternativ…
Komedi: möjligen…
Rolig: knappast…
Betyg:
En film, romantisk komedi (jaha…).
”Två vänner ger sig av på en weekendresa till ett lyxigt strandhus. Marshall tror att skälet är att reda ut lite knutar i deras vänskap, men Sam har helt andra planer. Huset ägs av en framgångsrik filmregissör – som av en händelse råkar vara tillsammans med Sams exflickvän. Och Sam har långt gångna planer på att vinna tillbaks henne.”
Komedi, nä.
Bra, nä.
Betyg:
Lila är en ung kvinna som lider av en allvarlig hormonrubbning. Hon tvingas dölja sitt tillstånd och lämnar så småningom samhället för att leva ensam i naturen. Under sin vistelse i skogen skriver Lila några kolossalt framgångsrika romaner. Hon återvänder som en kändis till samhället och börjar leta efter en man. Med hjälp av sin berömmelse och sin förtrogna Louise, lär Lila känna Nathan, en forskare, vars mål är att lära möss bordsskick. När Lila och Nathan promenerar i skogen, upptäcker de en djurisk man, som av sin mentalt störde far uppfostrats till att leva som en apa i vildmarken.
Lila spelas av Patricia Arquette, mest(?) känd för Medium.
Tja… vad ska man säga..?
Första mysfika på ledigheten. Lagom att börja med The Stig-Helmer Story.
En ”bara-vara-film”. Mys.
Betyg (med råge):
En film av Hannes Holm.
Martin (Bill Skarsgård) får ett udda sommarjobb på Sandhamn.
Förstår inte riktigt filmen även om inspiration är från Sandhamsligan och visst känns 70-talet igen (för oss som var med).
Men mer än
blir det inte. Å det kanske är för mycket…
Så äntligen… Efter hämtning av hur många förhandsbiljetter som helst (fast bara två åt gången) fick jag följa med på bio.
Drive. Ja det ger ju bra vibbar.
Å enligt MoviZine:
Drive” handlar om en enslig stuntförare, spelad av Gosling, som spenderar nätterna med att köra flyktbilar åt bankrånare och inbrottstjuvar. Vill man hyra hans tjänster är det hans regler som gäller – ge honom en tid och en plats och han väntar där i fem minuter, men bara fem minuter. Han deltar inte i rånen och han bär inga vapen. Han kör, och han är jäkligt bra på det.
Men…
Skräp, skräp, skräp.
Betyg:
Första (fler kommer?) av Spielbergs Tintin. I 3D.
Var lite fundersam om man kunde göra gamle Tintin rättvisa eller om det skulle bli en ”japansk Tintin”.
Men…
den var nog bättre än originalet (när jag väl vant mig vid karaktärernas utseende). 3D såg jag inte som någon större vinst utom i vissa fall (däremot verkade Happy Feet 2 ger mer 3D-effekt). Mer levande än de gamla animerade filerna.
Betyg:
Med snudd på fem.
Mer på Tobbes blogg.
Lunch med smörgåstårta och Kom till Casino.
Men det får nog bli en cykeltur (trots simningen i morse) för att kompensera det gõtta…