Snabba Cash – Livet Deluxe

av

Titel: Snabba Cash – Livet Deluxe

Premiär:  30 augusti

Speltid: 2 timmar 7 minuter

Genre: Thriller, Drama

Regi: 

Skådespelare: , , , , , mfl.

Handling: JW lever på landsflykt, nu fast besluten att få reda på vad som hänt med sin försvunna syster Camilla. Spåren leder till Stockholms undre värld. Jorge ska göra en sista stöt, Sveriges genom tidernas största värdetransportrån. Men under de komplicerade förberedelserna möter han en kvinna från sitt förflutna: Nadja. Polisaspiranten Martin Hägerström blir handplockad till att bli infiltratör i en hemlighetsstämplad operation med mål att fälla ledaren för Stockholms serbiska maffia – Radovan Krajnic. Natalie Krajnic – Radovans juridikstuderande dotter, hamnar i korselden då hennes pappa blir utsatt för ett mordförsök. Mot sin vilja blir hon indragen i en växande maktkamp inom den serbiska maffian. Allas öden förseglas i denna avslutande del av Snabba Cash trilogin. (Från SF).

Mina tankar: Kom till insikt att jag inte hade sett andra delen (så det är noll koll på vad som hände i den…), men hoppades på att det skulle bli någon form av resumé. Vad jag kunde antyda så var det en extremt snabb ”genomgång”, men det var knappt så man hann läsa dom textremsorna. Kan ju också tillägga att jag inte läst böckerna…

Speltiden: Längst i serien, om jag inte läste fel. Till och med kanske lite för lång, för min del. Som tur är det en hel del action och inte bara dialoger fram och tillbaka.

Skådespelarna: Även om Kinnaman är (en av) de stora affischnamnen, så – får jag nog säga att – han ändå lyser med sin frånvaro (jämfört med den första). Det är mest de andra, Varela, (som står med där uppe) som får tid med kameran. Men jag tyckte att de sköter det bra.

Musiken: I början var det inte något jag lade någon större ”hänsyn” till, men när det började dra ihop sig, så blev det något som jag skulle likna vid en deckare. Och den här var i eftertexten, (enligt Shazam).

Totalt: Trots att jag inte sett del två, och kanske inte kom in i filmen som jag hoppats, så tycker jag ändå att den var fullt sevärd. Är man ute efter en språklektion, så är det bara att spetsa öronen och välja – svenska, engelska, spanska och/eller serbiska. En scen som stod ut mot det mesta var en cirka tre minuter lång tagning, vilken jag tyckte var imponerande och bra kameraarbete. Betyget blir en..

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

Elysium

av

Titel: Elysium 

Premiär:  9 augusti

Speltid: 1 timme 50 minuter

Genre: Action, Drama, Sci-Fi

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , , mfl.

Handling: År 2154 bor de priviligierade rika i en paradistillvaro på rymdstationen Elysium. Nere på den förstörda jorden slåss den övriga mänskligheten för sin överlevnad. Den härskande klassen gör allt för att bevara livsstilen på Elysium och hålla de mindre bemedlade på plats på den överbefolkade planeten under dem. Och Jordens människor ger aldrig upp hoppet om att nå Elysium en dag. Den olycksdrabbade Max hamnar i en situation som tvingar honom att ta ett riskfyllt uppdrag på Elysium, som inte bara kan rädda hans eget liv, utan även skapa större balans mellan de två världarna. Om han lyckas.  (Från SF).

Mina tankar: Hade inte så mycket på denna, förutom att,  utav trailern att döma, vara ett riktigt ögongodis visuellt sett.

Speltiden: Överlag så tuffar det på, men det finns ett par gupp, där det växlar i tempo. Kanske är det just därför det känns ”ojämnt”.

Skådespelarna: Ett par stora namn (postern). Kanske inte några mästerliga insatser från någon, men det räcker bra för denna typ av film.

Musiken: Ett ganska pampigt och maffigt soundtrack. Sånt gillas.

Totalt: Möjligen med lite inspiration och ett par trådar från sin tidigare film District 9, har Blomkamp (även här) gjort en ganska maffig sci-fi rulle. Det går inte att missa det otroligt snygga miljöerna, främst överblickarna på rymdstationen (bild 1 & 2, nu var dom inte jätte detaljrika). Fint jobb med CGIn, alltså. Sen är det något speciellt med post-apokalyptiska inslag. Trots mycket bra finns det ett par ”mindre bra” saker, slutet var väl inte riktigt till mitt belåtenhet (men det finns väl inte mycket att göra åt det, om det inte blir något alternativt slut på disc senare). Det blir en…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

Blue Jasmine

av

Titel: Blue Jasmine

Premiär:  23 augusti

Speltid: 1 timme 39 minuter

Genre: Drama

Regi: 

Skådespelare: , , , Peter Sarsgaard, Bobby Cannavale, Louis C.K., Andrew Dice Clay, mfl.

Handling: I Blue Jasmine spelar Cate Blanchett överklassfrun Jasmine som får se sin sociala prestige, Chaneldräkterna och sitt lyxliv förintas när hennes man Hal (Alec Baldwin) avslöjas som storbedragare i både affärer och kärlek. Totalt utblottad flyr hon New York och flyttar in hos sin hårt arbetande syster Ginger (Sally Hawkins) i San Francisco. Det blir en enorm kulturkrock, men också en möjlighet för de två systrarna att ta itu med sina respektive problem.  (Från SF).

Mina tankar: Woody Allen är ju alltid Woody Allen, men man ska kanske inte döma en film efter dess omslag (poster) – då tror jag detta hade varit ett bottennapp.

Speltiden: Här är jag lite osäker på hur jag ska se det. Filmen i sig är inte egentligen lång, men det är upplägget som gör att det känns längre än vad det är (det går inte i kronologisk ordning). Uppskattningsvis mitt i filmen höll John Blund på att komma…

Skådespelarna: Är i alla fall namnkunniga, då samtliga med betydelsefulla roller fick stå med på postern. Men det är ändå Blanchett som drar det större lasset, hon gör det bra. Och har inget att klaga på hos resterande heller. Mycket bra.

Musiken: Lite så där som det brukar vara i Woody’s filmer, jazzigt/blues-aktigt. Det är något som man associerar till hans filmer (Match Point kanske är undantaget).

Totalt: Jag tycker Woody Allen har haft lite gott & blandat genom åren. Blue Jasmine är någonstans i mitten. Jag tycker att det blir lite rörigt när filmen inte är ”tydligt uppställd” i kronologisk ordning (det finns filmer där det funkar). Det gör att det ibland är svårt att hänga med när det bryts mellan då- och nutid mellan två-tre scener.  Och även om aktörerna lyfter, vad jag tycker är, en ganska ointressant historia så drar det inte upp helheten. Så det blir en…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

HockeyAllsvenskans 15 första omgångar på TV (13/14)

av

TV10/Viasat Hockey (numera torsdagar istället för fredagar)
12/9 Björklöven – Malmö
19/9 Timrå – Mora
26/9 Mora – Djurgården
3/10 Karlskoga – Djurgården
10/10 Västerås – Oskarshamn
17/10 Djurgården – Rögle
24/10 Malmö – Björklöven

Inget SSK här, synd…

Viasat Hockey
13/9 Timrå – Västerås
14/9 Södertälje – Mora
16/9 Västerås – Karlskoga
18/9 Karlskrona – Södertälje
20/9 Västerås – Djurgården
21/9 Malmö – Rögle
23/9 Troja-Ljungby – Södertälje
24/9 Rögle – Oskarshamn
27/9 Timrå – Björklöven
29/9 Björklöven – Karlskoga
1/10 Djurgården – Timrå
2/10 Oskarshamn – Malmö
4/10 Karlskrona – Mora
5/10 Djurgården – Björklöven
6/10 Malmö – Västerås
9/10 Södertälje – Djurgården
11/10 Almtuna – Södertälje
12/10 Troja-Ljungby – Björklöven
14/10 Rögle – Björklöven
15/10 Asplöven – Djurgården
16/10 Oskarshamn – Almtuna
18/10 Björklöven – Karlskrona
19/10 Timrå – Malmö
21/10 Västerås – Rögle
23/10 Södertälje – Rögle
26/10 Karlskoga – Västerås
27/10 Djurgården – Malmö

S24 (Aftonbladet, tror det är 79/match eller 129-149/månaden)
12/9 Djurgården – Troja-Ljungby
15/9 Karlskrona – Rögle
18/9 Djurgården – Oskarshamn
21/9 Södertälje – Timrå
24/9 Almtuna – Djurgården
26/9 Västerås – Rögle
30/9 Malmö – Södertälje
2/10 Mora – Rögle
3/10 Södertälje – Björklöven
5/10 Rögle – Timrå
9/10 Karlskoga – Rögle
11/10 Djurgården – Karlskrona
16/10 Troja-Ljungby – Timrå
23/10 Troja-Ljungby – Djurgården
25/10 Rögle – Karlskrona

Resten går på till stor sannorlighet på HockeyAllsvenskan Play (kostade 59-69/match förra säsongen, FAQ finns här).

Monsters University

av

Titel: Monsters University

Premiär:  31 juli

Speltid: 1 timme 50 minuter

Genre: Komedi, Animerat, Äventyr

Regi: 

Skådespelare:  (röster). Engelska: , , , , , , , mfl.
Svenska: Johan Ulveson, Allan Svensson, Jan Mybrand, Ewa Fröling, Per Andersson, mfl.

Handling: Här får vi återigen möta våra favoritmonster Mike och Sully från den stora succén Monsters, Inc. Mike Wazowski har drömt om att bli en Skrämmare sedan han var ett litet monster och nu ska han äntligen börja på universitetet. Och han vet, bättre än någon annan, att de bästa Skrämmarna kommer från Monsters University. Men under den första terminen går hans planer i stöpet när han möter den överlägsne James P Sullivan, ”Sully”, född till Skrämmare. De är bägge tävlingsinriktade men nu leder deras tävlingsinstinkt till att allt spårar ur och att de bägge blir utslängda från universitetets Skrämmarlinje. För att göra saken ännu värre inser de bägge att de måste jobba tillsammans, ihop med ett udda gäng misslyckade monster, om de någonsin ska ställa saker och ting tillrätta. (Från SF).

Mina tankar: Förväntade mig inget storverk. Sen har vi det här med ”prequels” – har man sett första/originalet, så vet man oftast hur det kommer att gå.

Speltiden: Var, utan att krångla till det, för lång.

Skådespelarna: Det här lip-sync är nog det största problemet med att dubba film. Men bortsett från det så tycker jag att de tillsatta rösterna var bra. Ulveson som Mike och Svensson som Sulley (även första filmen) och sen rullar listan på.

Musiken: Faktiskt inte mycket jag lade märke till, men antar att det var ”klassiskt” Pixar.

Totalt: Börjar med en parentes; kortfilmen, innan huvudattraktionen, ”Det blå paraplyet” var riktigt bra. ”University” har i vissa fall även översatts med ”studentliv” (konstigt att man inte kör på en ”fast”). Bra röstskådespel, lagom med humor och skratt (som dock mest blev fniss) och filmen i sig är ju snyggt gjord. Det som drar ner är att man redan vet hur det kommer att sluta (ja, om man har sett Monsters Inc., det vill säga). Så det blir inte så spännande som det skulle kunna bli. Betyget blir en stark…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

The Heat

av

Titel: The Heat 

Premiär:  9 augusti

Speltid: 1 timme 47 minuter

Genre: Komedi, Action

Regi: 

Skådespelare: , , , , , mfl.

Handling:  Den ambitiösa FBI-agenten Sarah Ashburn skulle få sitt efterlängtade karriärslyft om hon bara klarade av att samarbeta. Med ett löfte om befordran åker hon till Boston för att leta upp och fånga en maffiaboss. Hennes dröm ser ut att bli lite mer avlägsen när hon tvingas att jobba ihop med Shannon Mullen, den polis som fångat bossens närmaste man. Sarah gör alltid allt strikt efter regelboken. Shannon, ja hon är lite mer för att … improvisera. (Från SF).

Mina tankar: Blev inte direkt imponerad av trailern. Men som många gånger förr kan det gömma sig en riktig kanon rulle bakom den – jaa, eller tvärtom…

Speltiden: Inga större problem alls, en liten dipp (uppskattningsvis i mitten), så inga bekymmer i totalen. ”Time flies by”.

Skådespelarna: Här har man klart satsat på två namn – Bullock och McCarthy. Och sen mindre kända (allt är relativt, och beroende på intresse). Jane Curtin kände jag igen när jag såg vem det var, men annars inte många. Tycker både Bullock och McCarthy spelar bra och har en bra kemi sinsemellan. Birollerna, tja, helt okej där med.

Musiken: Var mest bestående av ett soundtrack (går att skåda här), och ett par dänger man kände igen. Över förväntan? Ja, det är okej.

Totalt: Redan (ja, den har ju varit uppe sen sent juni, på andra ställen) pratas det om en uppföljare. Säg en gång när det inte gör det nu förtiden? Men nog om det nu. The Heat skulle man kunna säga är en film lik 21 Jump Street, men med kvinnliga huvudkaraktärer. Och jag tycker också att den är i samma klass. Mycket humor (vad vore en komedi utan..?), dock kan ”ploten” var igenkänd på något vis. Skulle jag rekommendera den? Jodå, och betyget hamnar på en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Känn ingen sorg

av

Titel: Känn ingen sorg 

Premiär:  19 juli

Speltid: 1 timme 59 minuter

Genre: Drama

Regi: , 

Skådespelare: , , , , , , mfl.

Handling: Påls största dröm är att hålla på med musik. Det vet barndomsvännerna Lena och Johnny, det vet också farfar Rolle även om han helst av allt skulle se att Pål skaffade sig ett redigt jobb. När Prinsessan Eva dyker upp som en virvelvind i sommarnatten och fångar Påls uppmärksamhet upptäcker hon att hon delar hans dröm. Problemet är att det enda som står mellan Pål och drömmen är hans egna tvångstankar som gång efter en annan får honom att spåra ur precis när som mest står på spel. En film baserad på historier och karaktärer hämtade från Håkan Hellströms texter och musik. (Från SF).

Mina tankar: Visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig hade bara sett en kort TV-spot, som väl inte visade allt för mycket. Är inte heller något större fans av Hellström. Så det var upp till bevis.

Speltiden: Två timmar (ja, 1.59) kanske är lite långt, men jag kan inte säga att det blev långtråkigt (segt är en annan sak). Det blev ett par bitar som jag kände var ”utfyllnad”.

Skådespelarna: Mycket bra! Adam Lundgren (Torka aldrig tårar utan handskar) spelar bra i huvudrollen och von Brömssen gör en bra biroll. Sen var det inte många jag kände igen/mindes någon tidigare roll, men tycker också att resten spelar bra.

Musiken: Man hade ju kunnat tro att soundtracket bara skulle bestå av Hellström-låtar. Tur i oturen, kanske, men så var det inte. Ett par var det, sen var det även några referenser till låtar.

Totalt: Nu internationellt kända Mårlind & Stein (Underworld: Awakening) har fått ihop en bra film. Ett par scener med välgjorda CGI-effekter, bland annat en demolering av Älvsborgsbron. Ett par snygga kameraåkningar och foto, men aningen ojämn ljudmix. Lite humor som lättar upp på vissa ställen. Störde mig lite på karaktären Pål, virrig och ostrukturerad (som för övrigt, för min del, påminner mycket om Hellström själv). Men det är inte så att skådespeleriet är dåligt, utan tvärtom som tidigare påpekat. Att man blandar tidsperioder (klädseln (80-tal?) och smartphones) är en detalj jag har svårt att smälta. Filmen höjer sig i slutet (man får själv avgöra hur ”klyschigt”). Det positiva överväger det negativa, och det är den bästa svenska filmen i år – hittills. Betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

The Way, Way Back

av

Titel: The Way, Way Back 

Premiär:  12 juli

Speltid: 1 timme 43 minuter

Genre: Komedi, Drama

Regi: , 

Skådespelare:  , , , , , , , , mfl.

Handling: 14-årige Duncan tvingas tillbringa sommarlovet med sin mamma Pam, hennes påfrestande pojkvän Trent och hans dotter Steph. Det är en tuff utmaning för Duncan att försöka passa in i den nya familje­konstellationen. Räddningen kommer genom en oväntad vänskap med Owen, den lättsamme föreståndaren på traktens populära vattenland Water Wizz. Stärkt av sitt första sommarjobb och stödet från Owen som mycket väl kommer ihåg hur utmanande tonårslivet kan vara, får Duncan en helt ny syn på sig själv och livet. Den värsta sommaren i Duncans liv blir tack vare Owen den bästa sommaren någonsin och ett viktigt kliv in i vuxenvärlden. (Från SF).

Mina tankar: Denna hade jag av någon anledning, som jag inte kommer ihåg nu, ramlat in på en trailer. Det verkade lovande, sen att man kan klippa en trailer som inte lever upp till filmen är en annan sak. Men så var det inte i detta fallet.

Speltiden: Har inte mycket att säga förutom att man blev uppslukad av filmen – positivt!

Skådespelarna: Här har man fått ihop en – på papperet – bra grupp, som även får det att funka framför kameran. Steve Carell, Toni Collette, Sam Rockwell och Liam James, som gör det väldigt bra för att vara så ung. Detta bara för att nämna några stycken.

Musiken: Lite blandat, lite feel-good toner med pop/rock-inslag, helt okej.

Totalt: Riktigt bra komedi, som bjuder på många, många skratt. Samtidigt lyckas den hålla en seriös ton när det behövs. Riktigt bra skådespeleri (med ett eller två undantag, i birollerna). Kul att se Carell i en mer seriös roll. En intressant story, som dock tar ett litet tag att komma in i (säger dock inte att det är tempofattigt), men efter en stund så tar den bättre fart.  Ja, The Way, Way Back kan jag med gott samvete rekommendera. Betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Tyskungen

av

Titel: Tyskungen 

Premiär:  28 juni

Speltid: 1 timme 45 minuter

Genre: Kriminalare, Thiller

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , Jan Malmsjö, mfl.

Handling: När författarinnan Erica Falcks föräldrar omkommer i en våldsam bilolycka blir hon uppsökt av en man som påstår att han är hennes halvbror. När han några dagar senare hittas mördad börjar Erica gå igenom sin mammas saker. Hon upptäcker snart att hennes mamma hade mörka hemligheter, som någon gör allt för att hålla dolda. Erica dras längre och längre in i en väv av lögner och ond bråd död. Tyskungen är baserad på Camilla Läckbergs succéroman med samma namn. (Från SF).

Mina tankar: De svenska deckarna ska nu ta över biopubliken? Och med dess kvalité så förväntade jag mig inte heller något stordåd. Kan ju också tillägga att jag inte har sett någon av de tidigare delarna i ”Fjällbacka-serien”, som gått på TV.

Speltiden: Kan ha varit så att jag tappade tiden så tidigt som första kvarten. Sen blev det en hel del skruvande fram och tillbaka i stolen för att inte tappa intresset helt. Det går såå sakta.

Skådespelarna: För att vara en svensk (deckare) så tycker jag i alla fall att de flesta gör bra ifrån sig.

Musiken: Inget märkvärdigt alls, tycker jag, den ”sedvanliga” deckar-musiken. Inget annat som la’s på minnet.

Totalt: Klart sämre än t.ex. Irene Huss-filmerna (som jag gillade när jag såg dom första för en sisådär 4 år sedan, kanske är annorlunda nu?). Har inte läst boken, men uppfattade det som att – ja… – det är som vanligt skillnad på bok och film. Nä, håll dessa till TV:n, där alla andra halv taskiga deckarhistorier går. Kanske är snäll nu, men betyget blir en svag…

film-2-5

Läs även recension hos MovieZine