Lincoln

Titel: Lincoln 

Premiär: 25 januari

Speltid: 2 timmar 30 minuter

Genre: Drama, Biografi, Historisk

Regi: 

Skådespelare: Joseph Gordon-LevittHal HolbrookTommy Lee Jones, Julie White, mfl.

Handling: I en nation som är svårt splittrad av krig gör Lincoln allt för att stoppa inbördeskriget, förena landet och avskaffa slaveriet. Med stort mod och redo att göra allt som krävs, även bryta mot lagen, vet Lincoln att hans beslut under denna kritiska tid kommer att vara avgörande för kommande generationers liv. (Från SF).

Mina tankar: Då det blev ganska spontant att se denna så hann jag inte få några större förväntningar. Filmen hade också gått ganska omärkt förbi, för min del, förutom att några Oscars-nomineringar hade intjänats. Så efter en lite snabb och grundlig ”förstudie”, så var det enda jag oroade mig för att det skulle vara i stil med det jag upplevde med Les Misérables, att vara för lång och tempofattig.

Speltiden: Oj, var ska jag börja? Tyvärr så var denna ännu värre upplagd än ”Les Mis”. Första halvtimmen var väl okej, men sen blev det riktigt långtråkigt. Inte mycket till tempo, vilket gör att intresset dalar ganska på en gång. Det blev till slut lite jobbigt att sitta igenom dessa 2 timmar och 30 minuter.

Skådespelarna: Är inte direkt några nykomlingar, utan dom här (med undantag för någon enstaka, med betydande roll) har många, många år inom branschen. Och tur är väl också det, för hade inte skådespelet varit väldigt bra (kanske inte allt för krävande, trots mycket dialoger) så hade det här varit ett riktigt bottennapp.

Musiken: Tydligen har John Williams (som ofta komponerar bra, ”Tintin”, ”Jurassic Park”, ja listan kan göras lång) gjort, men tycker inte han lyckats så bra med detta score, då jag tycker det går förbi obemärkt. Vilket är synd, då filmen var i behov av något mer som stod ut, utöver skådespeleriet.

Totalt: Det är inte precis så att jag är inte ”bryr mig” om Lincoln och händelsen (som är av betydande roll för amerikansk historia) som filmen kretsar om, men jag tycker det utförs på ett mindre bra sätt (hade förväntat mig mer av Spielberg). Otroligt mycket (allt är relativt) dialog och det är väldigt tempofattigt, ja, jag ska inte dra ut på det mycket mer. Men det blev tillslut ett stort sömnpiller. Det som räddar filmen från bottenskrapet blir skådespelarinsatserna. Betyget blir endast en…

film-2-5

Läs även recension hos MovieZine

Hitchcock

Titel: Hitchcock

Premiär: 8 februari

Speltid: 1 timme 38 minuter

Genre: Drama, Biografi

Regi: Sacha Gervasi

Skådespelare: Anthony HopkinsHelen MirrenScarlett JohanssonToni ColletteJessica BielJames D’Arcy, mfl.

Handling: I centrum av HITCHCOCK står kärlekshistorien mellan en av världens mest inflytelserika regissörer Alfred Hitchcock och hans fru Alma Reville. En relation som ställs på prov under inspelningen av en av Hitchcocks mest kända filmer Psycho. (Från SF).

Mina tankar: Visste inte vad jag skulle förvänta mig här. Var så lat att till och med en titt på en trailer uteblev. Fast att döma av postern så såg det ju i alla fall ut som att smink och kostym hade gjort ett bra jobb.

Speltiden: Har inte så mycket att kommentera på denna punkt, förutom att jag tyckte att det blev tempofattigt i ett par scener. Vilket är lite synd då filmen inte är så speciellt lång. Men fullt acceptabelt.

Skådespelarna: Filmens starkaste punkt. Hopkins gör en enastående rolltolkning av ”Hitch”. Mirren, som Alma Reville, är som oftast bra. Men också Collette (Hitch’s assisent), Johansson (Janet Leigh), Biel (Vera Miles) gör bra prestationer.

Musiken: Får nog ta att säga att det är filmens svagaste länk. Den märktes knappt av. Förutom i en scen där ”Hitch” står och lyssnar utanför biosalongen på premiärvisningen av Psycho, där man använt originalmusiken – vilket gjorde det både effektfullt och komiskt, säger inte mer än så.

Totalt: En film som jag tycker varken överraskar eller kan ses som Oscar-material (förutom kostym och smink – även om masken ibland så lite konstig ut), trots en intressant story. Men den var ändå helt klart sevärd (men kanske inte någon man ser flera gånger om). Snygg scenografi och bra skådespeleri. Filmen avslutas med en klockren scen, där ”Hitch” pratar till publiken, och det görs en ganska rolig (om man kan uttrycka sig så) referens. Slutbetyget blir en…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

Berättelsen om Pi

Titel: Life of Pi

Premiär: 21 december 2012

Speltid: 2 timme 7 minuter

Genre: Äventyr, Drama

Regi: 

Skådespelare: Gérard DepardieuRafe Spall, mfl.

Handling: Regissören Ang Lees Berättelsen om Pi är ett storslaget vackert äventyr om 16-åriga Pi som efter ett skeppsbrott befinner sig som enda överlevande människa ombord på en livbåt mitt ute på Stilla Havet. Livet på båten blir en kamp för överlevnad och dagar och nätter fyllda av spänning, hopp och förtvivlan. När räddningen till slut kommer är Pi den enda som kan återberätta historien om vad som egentligen hände därute… men frågan är om man någonsin kommer tro honom. (Från SF).

Mina tankar: Hm, bättre sent än aldrig, kanske är ett bra talesätt. Jag ville ge denna, nu mera Oscar-nominerade film (11 nomineringar) en chans innan galan går av stapeln. För av någon anledning så blev det aldrig av att se den tidigare. Sen att den fått bra recensioner (bild på nya postern) skadar ju inte eller? Så visst var förhoppningarna höga.

Speltiden: Med dagens mått är två timmar inte mycket, fast då gäller det ju att ha innehåll för det. Vissa partier blir faktiskt lite sega, men i totalten så är det okej.

Skådespelarna: Var inga jag visste vilka det var (förutom Depardieu, som jag såg i ”1492 – Den stora upptäcken”, för ett bra tag sedan och han hade bara en liten biroll i denna). Men sett överlag så tycker jag att det var helt okej insatser från de flesta. Men större delen av filmen är endast med Sharma som får agera mot sådant som ska sättas in på digital väg, vilken han gör förvånansvärt bra.

Musiken: Var inte direkt dålig, men jag hade ändå förväntat mig mer. Lite besviken blev jag allt.

Totalt: Kan lungt konstatera att jag hade för höga förväntningar på ”Pi”, men ska inte säga att jag blev besviken, det är fortfarande en väldigt bra film. Filmens starkaste sidor är; fotot, specialeffekterna (riktigt bra). Och okej skådespeleri och musik. Det som filmen tappar i story och ”tempo” tar den igen i det visuella, som är väldigt bra gjort. Just det, sen var det 3D också. Var väl bara några scener, tycker jag, som fick ”full effekt”. Det jag tyckte var lite konstigt var att det i två scener (eller så) som utnyttjade 3Dn, var att bildutsnittet ändrades, från att vara (uppskattningsvis) 16:9 till 21:9 (typ 16:9 med ”kanter”) och en blev någon form av 4:3, för att förklara det ”enkelt”. Betyget blir en lite svagare…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Pitch Perfect

Titel: Pitch Perfect 

Premiär: 8 februari

Speltid: 1 timme 52 minuter

Genre: Musik, Komedi

Regi: Jason Moore

Skådespelare: Anna KendrickBrittany SnowRebel WilsonSkylar AstinBen PlattAnna CampAlexis KnappAdam DeVine, mfl.

Handling: Beca är tjejen som hellre lyssnar på det som kommer ut ur hennes hörlurar än på sin omgivning. När hon börjar på universitetet har hon svårt att hitta rätt grupptillhörighet. Istället hamnar hon bland ett varierat gäng med både elaka, rara och konstiga tjejer som enbart har sina vackra sångröster gemensamt. Beca tar denna akustiska sånggrupp bort från en värld av traditionella arrangemang och perfekta harmonier till något helt annat. Tillsammans kämpar de för att nå toppen bland skolkörerna, en värld av mördande konkurrens. Det coolaste de gjort eller det mest vanvettiga? Troligtvis lite av båda. (Från SF).

Mina tankar: Hade inte några jätteförväntingar, efter en trailer som var ”okej”. Dock verkade det som att det var några hyfsade skådisar i alla fall. Positivt att det är – enligt mina mått – en ”riktig musikal”, då jag föredrar en kombination av både sång och vanlig dialog, inte bara sång.

Speltiden: Kändes som den var längre än den ”skulle” vara, alltså mycket innehåll på ”kort” tid. Vilket, jag tycker, i detta fall var positivt – det är ett bra tempo och finns inga större dippar.

Skådespelarna: Tycker jag gör bra ifrån sig, allihop. Kendrick var nog den enda (av de ”där uppe”) som jag visste vem det var. Några i ett par små biroller som jag också kände igen, Elizabeth BanksDonald Faison och Christopher Mintz-Plasse.

Musiken: Tycker jag var mycket bra. En blandning mellan både nyare och äldre låtar, några svenska artister Agnes (mash-up), Roxette (dessa finns dock inte med i själva soundtracket) och Ace of Base . Ljudmixen i sig var mycket bra. En lista på många av låtarna finns att skåda här.

Totalt: En film som faktiskt var över min förväntan. Många skratt (trots att det var en hel del ”klicheér”), har inte skrattat så mycket till en film sedan 21 Jump Street. Många drar paralleller med TV-serien Glee, och jag tycker också att det är inne och nosar på det spåret – ska dock tillägga att jag inte har sett den, mer än trailers som visats på TV. Men väl till filmhantverket; klippningen var bra, koreografin likaså, även sångerna (och jag tyckte att de kunde sjunga, de som gjorde det), bra skådespeleri (bra kemi i casten överlag). Ljudmixen var nog det allra bästa. Jag kan bortse från att man kunde ”lista ut” hur det skulle sluta ganska mycket från start (utan att spoila något), för jag blev underhållen – och det är väl det som räknas(?). En av de bästa filmerna hittills i år, och som jag skulle kunna tänka mig att se fler gånger. Betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Du gör mig galen!

TitelSilver Linings Playbook 

Premiär: 27 februari 2013

Speltid: 2 timmar 2 minuter

Genre: Komedi, Drama, Romantik

Regi: David O. Russell

Skådespelare: Bradley CooperJennifer LawrenceRobert De NiroChris TuckerJacki WeaverJulia StilesJohn Ortiz, mfl.

Handling: En före detta lärare som precis släppts ut från den psykiatriska anstalten där han suttit efter att ha försökt slå ihjäl sin frus älskare. Nu tvingas han flytta hem till sina föräldrar och gör allt han kan för återförenas med sin motvilliga ex-fru. På en brokig väg dit möter han Tiffany. (Från SF).

Mina tankar: Det enda jag hade på benen innan var att jag hade sett postern i ”researchen” av vilka möjliga filmer som skulle visas. En poster som möjligtvis avslöjade att det i alla fall var två bra skådisar med. Plus att det är baserat på en bok (Silver Linings Playbook).

Speltiden: Möjligen i längsta laget, eller så var det för att man hade sett två filmer innan och att man var lite trött och behövde något ”över det vanliga” för att hålla intresset uppe.

Skådespelarna: Tycker allihopa är bra. Speciellt tycker jag att de två huvudrollerna, spelade av Bradley Cooper (från Baksmällan-filmerna) och Lawrence (som numera kanske är mest känd från The Hunger Games filmen) är mycket bra. Och att Chirs Tucker, i en biroll, faktiskt kan vara seriös var positivt.

Musiken: Tyckte jag inte var något speciellt märkvärdigt, utan noterade bara färdig musiksättning. Men antar att det i totalen var bra.

Totalt: En sådan film som man egentligen vet hur den slutar efter att det har gått 10-15 minuter. Men det som är bra i den här är att det bjuds på några ”överraskningar”. En bra grupp med skådisar och en ganska trevlig historia. Ett stort frågetecken på den svenska titeln, har dock inte något bättre i åtanke, men hade man inte kunnat hitta på någon bättre titel? Betyget blir en…

Läs även recension hos MovieZine

Jack Reacher

Titel: Jack Reacher 

Premiär: 4 januari 2013

Speltid: 2 timmar 10 minuter

Genre: Action, Drama, Kriminalare

Regi: Christopher McQuarrie

Skådespelare: Tom CruiseRosamund PikeRobert DuvallRichard JenkinsWerner HerzogDavid OyelowoAlexia Fast, mfl.

Handling: En mordutredare gräver djupare i ett fall som involverar en militärtränad krypskytt som skjutit fem slumpvis utvalda offer. Baserad på en av Lee Childs bästsäljande kriminalromaner om Jack Reacher. (Från SF).

Mina tankar: Hade lite förhoppning om att den skulle ingå i Lucia Movie Night och det visade sig att den gjorde det, yay. Även lite dåligt förberedd på vad det skulle vara för något också, man kan ju inte ha koll på alla filmer…

Speltiden: Inte mycket att anmärka på, mer än att jag upplevde att det gick lite långsamt någonstans i mitten. Kanske också att starten var aningen seg, dock ”välgjord”.

Skådespelarna: Många, eller rätt så många stora/större namn. Tom Cruise är den som leder det hela med Rosamund Pike i bakhasorna för att vara grundlig. Mycket bra skådespeleri från alla.

Musiken: Var genom hela filmen mestadels okej och med vissa partier som jag tyckte lyfte utöver det vanliga. Så fullt godkänt.

Totalt: En spännande film fylld med (allt är relativt) action, lite humoristiska inslag och med mycket bra skådespeleri, helt okej musik. Och får jag säga en bra story. Betyget blir en lite svagare…

Läs även recension hos MovieZine

Mammas pojkar

Titel: Mammas pojkar 

Premiär: 25 december

Speltid: 1 timme 40 minuter

Genre: Komedi

Regi: Ulf Malmros

Skådespelare: Björn StarrinJohan ÖstlingMia SkäringerKjell BergqvistTuva Novotny, mfl.

Handling: Prästen Gunilla försöker få ordning på sina vuxna söner Thor och Oden, som är besatta av Hårdrock. De vägrar att flytta hemifrån och skaffa familj. Men när Jenny, byns lärarinna och Line Dance-instruktör, dyker upp så förändras allt. Bakom varandras ryggar inleder bröderna kampen om Jennys hjärta. (Från SF).

Mina tankar: Svårt att ”förbereda sig” på en film, som man inte kanske skulle se i vanliga fall. En film som ska vara årets svenska julfilm.

Speltiden: Börjar lite segt, men kommer upp lite i fart för att inte göra det helt ointressant. Kanske 10 minuter för lång, den här typ av film bör ligga på 1 timme och 30 minuter. Så det får väl ses som godkänt.

Skådespelarna: Tja, inte direkt någon skådis-elit i denna. Möjligen Bergqvist, men har aldrig gillat honom och inte Skäringer heller för den delen. Men sett överlag så gör alla på sin höjd godkända insatser.

Musiken: Hårdrock är huvudtemat. Inte jätteförtjust i den typ av musik, men det gick att leva med i alla fall.

Totalt: En ”typisk” svensk komedi, men med ett lite udda tema möjligen. Humor finns och visst blev det ganska många skratt. Sen var det ju den där värmländskan, ja.  Betyget blir en svag…

Läs även recension hos MovieZine

Hobbit: En oväntad resa

Titel: The Hobbit: An Unexpected Journey 

Premiär: 12 december

Speltid: 2 timmar 50 minuter

Genre: Äventyr, Fantasy

Regi: Peter Jackson

Skådespelare: Martin FreemanIan McKellenIan HolmElijah WoodHugo WeavingCate BlanchettChristopher LeeRichard Armitage, Ken StottGraham McTavishStephen HunterWilliam KircherJames NesbittAdam BrownAndy Serkis, mfl.

Handling: Berättelsen om Bilbo Baggers resa för att återkräva dvärgarnas kungadöme Erebor som för länge sedan erövrades av draken Smaug. Under resans gång korsas Bilbos väg av trollkarlen Gandalf Grå och plötsligt ingår Bilbo i en grupp bestående av tretton dvärgar som leds av den legendariska krigaren Torin Ekenskölde. Vägen mot dvärgarnas rike går via vildmarken, genom områden där orcher och troll härjar fritt. Målet för resan är Ensamma berget men först måste de ta sig igenom dvärgarnas tunnlar och det är här Bilbo träffar den varelse som kommer att påverka resten av hans liv – Gollum. Ensam med Gollum vid stranden av en underjordisk sjö upptäcker den intet ont anande Bilbo inom sig både ett mod och en falskhet han inte kände till själv. Det är också nu Gollums skatt, ringen som besitter en oväntad kraft och makt, hamnar i Bilbos ägo. En enkel guldring som bestämmer Midgårds öde på ett sätt som Bilbo inte ens kan föreställa sig i sin livligaste fantasi … (Från SF).

Mina tankar: Börjande se fram emot den här ganska sent, trots att den varit ganska hypad redan i början av året (ja till om med mot slutet av förra, då jag minns att jag tittade på en production diary av regissören runt jul). Och som med Sagan om Ringen-trilogin har jag inte läst boken heller, så vet inte vad man ska förvänta sig heller. Ganska nyligen (två-tre månader sedan) blev det klart att också denna ska bli en trilogi (på EN, ~300 sidor, bok, ”ge oss mer pengar, tack!”), från början var det bara tänkt att det skulle bli två (del 2 heter, just nu, Hobbit: Smaugs ödemark och del 3 Hobbit: Bort och hem igen). Och, kanske ska tilläggas, att det blev 2D-versionen och inte vare sig ”vanlig 3D” eller så som filmen är ”tänkt att ses” i 3D med 48 bilder i sekunden (dubbelt så snabbt som filmer brukar spelas in).

Speltiden: Vid första anblicken kan det upplevas som skrämmande för en (1) film (visserligen så har han ju gjort längre, Konungens återkomst och King King-remaken), kruxet är ju att behålla åskådarens uppmärksamhet. Fast när det väl var igång så tyckte jag att det inte var några större problem, några gånger som det känns som ett slut ska komma, men det inte gör det. Så trots allt är jag nöjd och belåten.

Skådespelarna: Kanske nästan fler än man kan räkna till? Nä, skämt åsido, men det är ju trots allt en hel del. Ett par av dem får man återse från Ringen-trilogin, men större delen är helt nya. För att inte dra ut på något allt för mycket, så nöjer jag mig med att konstatera att skådespeleriet var utmärkt.

Musiken: Gjord av samma man som också gjorde Sagan om Ringen-trilogin – Howard Shore. Lyssnade på en preview (pre-hearing?) som Rolling Stone (tidning) hade och tyckte det lät ganska mycket som den tidigare trilogin. Och väl kombinerat med filmbilderna så blev det ungefär likartat med Ringen-trilogin vilket, i min värld, håller sig runt mästerverksklass.

Totalt: Jag tycker Hobbit: En oväntad resa är en mycket bra film, och trots den långa speltiden så blir den inte tråkig någon gång, och gillar man fantasy så tror jag att man kommer gilla den. Man kan tydligt se att det är samma man som har gjort Ringen-trilogin för det finns många likheter i framförandet (kamera osv.). Effekterna och CGI är till stor del jättebra, men det finns några scener då det kan se lite ”onaturligt” ut. Skådespelarna håller hög klass, även om inte alla har jätte mycket skärmtid. Fotot är riktigt bra och det finns ett par landskapssvep som är riktigt snygga, och även musiken håller riktigt hög klass. Får också säga att kostym är bra gjord. En film av hög klass, minst sagt. Gällande slutet, utan att säga något, så undrade jag innan hur stor cliffhanger det skulle vara. Enligt min mening så har de lyckats avsluta det på ett bra sätt – och man vill se mer på en gång. Jag blev inte besviken och har inte något att klaga på så betyget hamnar på en…

Fortsättningen, Smaugs ödemark, har premiär 13 december 2013 (undra hur det blir med Lucia Movie Night för SF då? Kanske ingår den? Mina recensioner, för detta års event, kommer nog upp någon gång under morgondagen) och Bort och hem igen, 18 juli 2014… Ska också bli spännande att se hur det går på box office.

Läs även recension hos MovieZine

Argo

Titel: Argo 

Premiär: 23 november

Speltid: 2 timmar

Genre: Drama, Thriller, Historisk

Regi: Ben Affleck

Skådespelare: Ben AffleckBryan CranstonJohn GoodmanAlan ArkinClea DuVallZeljko IvanekKerry BishéVictor GarberTate Donovan, mfl.

Handling: Den 4 november 1979, när den iranska revolutionen pågår för fullt, stormar iransk militär USAs ambassad i Teheran och tar 52 amerikaner som gisslan. Mitt i kaoset lyckas sex amerikaner fly och gömma sig i kanadensiska ambassadörens hem. Med vetskapen om att det bara är en tidsfråga innan militären hittar, och troligen avrättar dem, så kommer CIA-specialisten Tony Mendez med en riskfylld och okonventionell plan för att föra dem oskadda ut ur Iran… Baserad på en verklig händelse. (Från SF).

Mina tankar: Hade sett traliern i pre-rolls på videos på nätet, och tyckte det helt klart såg intressant ut. Och att det baseras på en verklig händelse kanske gjorde hela lite mer intressant. Hade också tänkt att se den, även om det inte hade ordnats med förhandsvisning – vilken tur jag har…

Speltiden: På något sätt tyckte jag att inledningen kändes konstig, kan inte riktigt säga varför (kanske inte började som jag hade tänkt mig?). Men i övrigt så var det här två timmar som passerade på i bra fart.

Skådespelarna: Filmens starkaste del, med många större namn, regissören själv – Affleck (The Town) – i huvudrollen, Goodman (The Big Lebowski), Cranston (Breaking Bad), Arkin (Little Miss Sunshine), Garber (Alias) är väl de större. Men som sagt, den starkaste delen, alla spelar mycket bra.

Musiken: Komponerad av Alexandre Desplat, som har gjort en del mindre filmer sedan första (och sista) delen i sista Harry Potter filmen, då jag fick upp ögonen för honom. Och slutprodukten blir helt okej och några gånger ”lite bättre”.

Totalt: En mycket bra film, som byggs upp rejält i spänning var det lider och blir mot slutet riktigt spännande. Affleck har gjort ett riktigt bra jobb i registolen. Bra och många erfarna skådespelare, ett bra foto, kryddat med lite humor, klockren kostym, mycket spänning och helt okej på den musikaliska biten. Vad gäller ett betyg så slits jag mellan en mycket stark fyra och ett toppbetyg, jag gillade filmen riktigt mycket. Det kan vara den bästa filmen i år, efter En oväntad vänskap, och den får en…

Läs även recension hos MovieZine

Bröllop i Italien

TitelDen skaldede frisør 

Premiär: 16 november

Speltid: 1 timme 56 minuter

Genre: Komedi, Romantik

Regi: Susanne Bier

Skådespelare: Pierce BrosnanTrine DyrholmKim BodniaPaprika SteenSebastian JessenChristiane Schaumburg-Müller, mfl.

Handling: Med Bröllop i Italien är Susanne Bier tillbaka igen med en härlig romantisk komedi, i samma anda som ”Fyra bröllop och en begravning”. Det är en berättelse om en rad olika livsöden – där alla söker kärleken. En film om passion och lycka, om svartsjuka och ensamhet. Men först och främst om att ha modet att göra livets stora val – även fast man tror att det är försent. (Från SF).

Mina tankar: Visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Blev förvånad(?) att det hoppar friskt i språket, växlar mellan danska (som dock inte var alltför grötig) och engelska (med acceptabla uttal från de som inte är ”native-speaking”). Och en regissör som har Oscars belönats med pris för bästa utländska film (Hämnden).

Speltiden: Har jag ingenting att anmärka på, tyckte det gick förbi ganska fort.

Skådespelarna: Börjar med Pierce Brosnan, som har varit en liten favorit sen jag för första gången såg honom som Bond i GoldenEye, och gör det bra med vad han har att jobba med (men kanske känns lite malplacerad?). Resten då? För mig helt okända (vilket jag faktiskt kollade upp, om det var så), men dem gjorde också bra prestationer, tycker jag.

Musiken: Tycker jag inte utmärkte sig allt för mycket och kanske inte var jätte mycket heller, men det var några partier som lyfte och totalt helt okej.

Totalt: Bra och klart sevärd film, som dock inte bjuder på några större överraskningar (i alla fall för mig, som ju sett en del) och kanske aningen ”rörig” historia. Men ett riktigt fint foto främst på landskapsvyerna, bra skådespelare och en nypa (ganska bokstavligen, enligt mitt tycke) humor. Något jag började undra lite över var om alla verkligen hade så riktigt blåa ögon, eller om det lades till i post-production, dom verkligen lyste. Sen lite funderingar över titeln i sig, så var den väl halvbra, men den lockar nog i alla fall mer än orginaltiteln ”Den skallige frisören”. Hur som helst, det slutar på en fin och stabil…

Läs även recension hos MovieZine