betyg

En gång i Phuket

av

Titel: En gång i Phuket  

Premiär: 3 februari (2012)

Speltid: 1 timme 45 minuter

Regi: Staffan Lindberg

Skådespelare: Peter Magnusson, Susanne Thorson, David Hellenius, Jenny Skavlan, Frida Hallgren, mfl.

Handling: Sven är en karriärcoach med inrutat vardagsliv som fått nog av att hjälpa andra att byta liv. Sven vill ha något mer. Han vill bli fri som äventyraren Johan, en gammal skolkompis som blivit rikskändis för sina böcker om att kasta loss från vardagen och förverkliga sig själv. (Från SF).

Mina tankar: Det var knappt att jag hade hört talas om den, så hade inga större förhoppningar och tankar.

Speltiden, helt okej. Hade inte behovet av att vara längre, om jag säger så.

Skådespelarna, med Magnusson och Hellenius i spetsen funkar och uppfyller filmens syfte och lyckas bra med, vad jag skulle kalla, ”den lata humorn” (typ sånt man skrattar åt per automatik).

Musiken, är väl egentligen ingenting speciellt att hänga i granen, 2/5 om man ska sätta den i enskilt betyg.

Totalt en genomsnittlig svensk komedi, inte egentligen tråkig – men inte heller hysteriskt kul. Dock vackra thailänska miljöer, vilket höjer fotot en aning. Betyget blir en ”lägre”…

 

 

Läs även recension hos MovieZine

Real Steel

av

Titel: Real Steel

Premiär: 25 november

Speltid: 2 timmar 7 minuter

Regi: Shawn Levy

Skådespelare: Hugh Jackman, Evangeline Lilly, Dakota Goyo, Anthony Mackie, Kevin Durand, Hope Davis, James Rebhorn, Marco Ruggeri, Karl Yune, Olga Fonda, mfl.

Handling: Charlie Kenton (Hugh Jackman) är en före detta slagskämpe som inte längre har en chans sedan enorma stålrobotar tagit över boxningsringarna. Nu tjänar han knappt sitt uppehälle genom att sätta ihop halvdana robotar från metallskrot och dra från den ena boxningsmatchen till den andra. När Charlie når botten är han tvungen att slå sig ihop med sin son Max, som han knappt haft någon kontakt dem tidigare. Tillsammans börjar de träna en utmanare till den stora titeln i mästerskapet. Allt står på spel när Charlie och Max, mot alla odds, får en sista chans till comeback. (Från SF).

Mina tankar: En film om robotar som inte är en ”Transformers-film” (eller annan robotfilm, för den delen), hur kan det gå? Och efter en intressant trailer och fullt acceptabel slutprodukt – så javisst funkar det!

Speltiden var, om man ska vara lite negativ, kanske aningen lång. Men trots det är det inte egentligen långtråkigt någon gång, kanske att det var lite ”trögt” i början. Men det är nog för att introducera Jackmans karaktär ordentligt.

Skådespelarna Hugh Jackman (bl. a. X-Men) och Evangeline Lilly (Lost) håller ofta bra klass, vilket de även gjorde i den här. Men också Anthony Mackie och Kevin Durand i birollerna spelade bra.

Musiken, är en bra variation av pop/rock musik (kanske mest rock). Jag tycker det passade filmen bra, så ett fullt godkänt soundtrack.

Totalt, en bra ”robot-action” (som inte är Transformers eller liknande). Bra foto och mycket bra visuella effekter (robotarna, som jag kan tänkta mig var gjorda med både animerade, fysiska modeller och motion-capture). Något som jag störde mig lite på var karaktären Max (Dakota Goyo) som är 11 år, men kändes som han var betydligt äldre, med det språk och ”attityd” som han hade. Story-mässigt kanske lite förutsägbar, men jag gillade den ändå, och betyget blir en…

 

 

Läs även recension hos MovieZine

Drive

av

Titel: Drive 

Premiär: 18 november

Speltid: 1 timme 40 minuter

Regi: Nicolas Winding Refn

Skådespelare: Ryan Gosling, Carey Mulligan, Bryan Cranston, Albert Brooks, Oscar Isaac, Christina Hendricks, Ron Perlman, mfl.

Handling: En stuntförare från Hollywood drömmer om att slå sig fram på de professionella racingbanorna. Samtidigt som han frilansar som förare i den kriminella världen retar han upp några av Los Angeles farligaste män. (Från SF).

Mina tankar: Efter en lovande trailer, och intressant synopsis, var ”peppen” ganska hög för den här filmen. Men efter det hela så är det inte lika stort, blandat faktiskt. Till och börja med kan dom (vilket nu det är) skriva om/ny synopsis.

Speltiden, tja… Den börjar lovande, och tiden flyger i stort sett förbi dom första 15-20 minuterna. Sen åker det berg-och-dalbana, ibland ”drar det iväg” och ibland känns det riktigt utdraget.

Skådespelarna, Ryan Gosling, tycker jag är mycket bra. Likaså Ron Perlman och Carey Mulligan.

Musiken är lite gott & blandat, ”vanliga låtar” och lite instrumental stämningsmusik. Men den får godkänt.

Totalt, en lovande start som sen dalar i kvalité – och det ordentligt. Och jag citerar från synopsisen; ”retar han upp några av Los Angeles farligaste män”, ja, det blir stundtals riktigt mycket gore och blod, genom diverse hagelbössor och knivhugg. Drive hade kunnat bli något riktigt bra, om det inte hade gått i riktningen som det gjorde. Visst, kanske hade det blivit en film i stil med Fast & Furious eller Transporter, men det är, enligt mig, bra filmer i genren ”bil-action-film”. Dock var fotot väldigt fint och väl gjort. Men i slutänden får Drive + musiken + Ryan Gosling i kombination en svaaag…

 

 

 

Läs även recension hos MovieZine

Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet

av

Titel: The Adventures of Tintin: Secret of the Unicorn

Premiär: 28 oktober (Sverige) 26 okt (UK) 21 dec (USA)

Speltid: 1 timme 47 minuter

Regi: Steven Spielberg

Skådespelare:  Engelska röster: Jamie Bell, Andy Serkis, Daniel Craig, Simon Pegg, Nick Frost, Toby Jones,  mfl.
Svenska röster: Jesper Adefelt, Johan Rabaeus, Johan Hedenberg, Allan Svensson, Niklas Falk, Christian Fex, Magnus Roosmann, mfl.

Handling: Tre små fartygsmodeller, en epidemi av fickstölder, mystiska antikvitetshandlare, ett märkligt slott som ruvar på en hemlighet… När kapten Haddock berättar om sin legendariske förfader, herr François de Hadoque, faller bitarna på plats. Och det visar sig att Tintin och Milou är en sagolik sjörövarskatt på spåren.

Mina tankar: Tintin + Steven Spielberg + Peter Jackson måste väl bara vara en bra kombo!? Jo, visst är det bra. Otroligt fin gjord animering (tackvare att den är filmad med motion-capture?). Och det blev den svenska 3D-versionen (får ta den originalversionen vid ett senare tillfälle).

Speltiden kändes att vara riktigt lång, trots det stundtals höga tempot. Hade inte gjort nåt om den hade nått upp i två timmar. Även om jag tyckte det kändes som den gjorde det.

Skådespelarna (rösterna) var ändå hyfsat okej (synd att inte var dom ”riktiga”), men den som hade ”bäst” röst var nog Johan Rabeus (Sakharin/Rackham den Röde) och även Johan Hedenberg (Haddock) funkade.

Musiken, komponerad av John Williams, var bra. Men tycker inte riktigt att den är i klass med vad han egentligen kan. Scenerna på Enhörningen är det som imponerar mest på mig.

Totalt ett visuellt ögongodis. Lite drar ner att dubbningen inte riktigt ”lipsync:a” fullt ut, då vissa scener sägs något som inte går ihop med munrörelserna överhuvudtaget (beror nog på exaktheten som uppnås med motion-capture). Man har också lyckas behålla humorn, utan att det blir larvigt. Ser redan fram emot den planerade fortsättningen med Solens tempel. Det är nära en fullpoängare, men räcker inte fullt ut – just nu. Så Enhörningen får i betyg en…

 

 

Läs även recension hos MovieZine

Huvudjägarna

av

Titel: Hodejegerne

Premiär: 4 november (Sverige) 26 augusti (Norge)

Speltid: 1 timme 40 minuter

Regi: Morten Tyldum

Skådespelare: Nikolaj Coster-Waldau, Aksel Hennie, Julie R. Ølgaard, Joachim Rafaelsen, Baard Owe, Synnøve Macody Lund, m.fl.

Handling: Roger är den charmiga skurken som till synes har allt. Han är den mest framgångsrika headhuntern någonsin. Han är gift med den alltför vackra galleristen Diana, har en alldeles för tjusig villa och för att hålla näsan över vattenytan ekonomiskt, måste han stjäla lite för mycket konst. (Från SF).

Mina tankar: En norsk actionfilm, hmm, kan det vara något? Den baseras på Jo Nesbøs bok, med samma namn.

Speltiden tyckte jag kändes kort, den stora anledningen till det är nog att det är ganska högt tempo filmen igenom (eller för att jag hade glömt, alternativt trodde att den var längre).

Skådespelarna var väl överraskande bra (för att vara från norden). Så helt okej på den punkten, alltså.

Musiken får nog ett ganska lågt betyg (ska inte gå in på alla detaljer och krav jag har här).

Totalt sett en bra actionrulle, med högt tempo, vilket gör att man inte sitter och blir uttråkad (kanske nån enstaka stund). Plus överlag bra skådespeleri. Betyget blir en svag…

 

 

Läs även recension hos MovieZine

Paranormal Activity 3

av

Titel: Paranormal Activity 3

Premiär: 21 oktober (Sverige, USA, UK)

Speltid: 1 timme 24 minuter

Regi: Henry Joost, Ariel Schulman

Skådespelare: Katie Featherston, Sprague Grayden, Chloe Csengery, Jessica Tyler Brown, Christopher Nicholas Smith, Brian Boland, m.fl.

Handling: 1988, 18 år innan de skräckinjagande händelserna i de föregående filmerna,försöker de unga Kristi och Katie fånga spökmyten Bloody Mary på videoband. Det kommer att bli deras första möte med den osaliga ande som ska förfölja dem senare i livet. (Från SF).

Mina tankar: Uppföljare på uppföljare. Eller snarare prequel på prequel. Hur som helst filmen uppfyllde sitt syfte.

Speltiden, kändes som att den var längre än vad den egentligen var. Mycket längre dessutom.

Skådespelarna, var ärlig talat inte dom bästa, men dom får det att funka för och uppfyller filmens syfte (se rädda och skrämda ut).

Musiken, inte mycket till soundtrack här inte, utan mer av ljudeffekter hit och dit. ”-Bu”…

Totalt en helt okej skräckfilm, som dock har både sina toppar och dalar, och i stort sett samma upplägg som sina tidigare filmer. Det var relativt hög skrämselfaktor, även om vissa scener och sekvenser kan bli aningen förutsägbara – samtidigt som vissa inte riktigt blev som man kunde tro. Betyget blir en…

 

 

Läs även recension hos MovieZine

En dag

av

Titel: One Day 

Premiär: 14 oktober (Sverige) 8 augusti (USA)

Speltid: 1 timme 47 minuter

Regi: Lone Scherfig

Skådespelare:  Anne Hathaway, Jim Sturgess, Patricia Clarkson, Tom Mison, Jodie Whittaker, Rafe Spall, Joséphine de La Baume  mfl.

Handling: Dexter och Emma lär känna varandra dagen innan de skall ta sin universitetsexamen. Efter denna enda dag tillsammans, den 15 juli, känner båda att något speciellt hänt dem. Dagen efter delas deras väg och de börjar leva sina egna liv på var sitt håll. Åren går, och livet visar sig inte riktigt bli så som de hade tänkt sig den där dageninnan examen. (Från SF).

Mina tankar: En film som baseras på en bok, ibland blir det bra och ibland inte (har inte läst den här så ska inte uttala mig). Och dansk regi, hm, undrar hur det kan gå…

Speltiden tyckte jag, med tanke på innehållet, var aningen lång. Och stundtals var det ganska långtråkigt.

Skådespelarna då? Ja, hade inte Hathaway eller Sturgess varit med, och höjt intressefaktorn, så hade det här nog blivit ett stort sömnpiller. Ett ytterligare plus för att Hathaway gjorde en bra brittisk accent.

Musiken var helt okej.

Totalt en hyfsad (läs bra) film, som dock med en intressant story (tackvare boken). Castingen var väl lyckad, till huvudrollerna i alla fall (inte för att dom andra var dåliga men håller inte klass med Hathaway och Sturgess). Fotot var ibland bra och ibland bättre. Betyget får bli en…

 

 

Läs även recension hos MovieZine

Johnny English Reborn

av

Titel: Johnny English Reborn

Premiär: 7 oktober (Sverige, UK) 28 oktober (USA)

Speltid: 1 timme 57 minuter

Regi: Oliver Parker

Skådespelare:  Rowan Atkinson, Rosamund Pike, Dominic West, Gillian Anderson, Daniel Kaluuya, mfl.

Handling: Under åren sedan MI7:s toppspion plötsligt försvann från kartan har han trimmat på sina unika förmågor i en avlägsen region i Asien. Men när hans chefer hör talas om att ett attentat planeras mot Kinas premiärminister måste de snabbt jaga rätt på den högst okonventionella agenten. Snart är Johnny English redo att än en gång rädda världen. (Från SF).

Mina tankar: Tyckte första filmen var bra när den kom ut. Så förhoppningarna på uppföljaren var ganska höga och jag blev inte besviken.

Speltiden – bra disponerad, kanske att det drar ut på det i slutet lite, men det blir inte tråkigt. (Noterat att den är längre än den första filmen, som var ca 1h 30min).

Skådespelarna – Atkinson, Anderson, Pike och de andra gör vad som behövs för att hålla nivån på filmen uppe. Egentligen inte något att klaga på här.

Musiken kanske inte får nån Oscars, men det vara inte dåligt. Hyfsat likt första filmen, om inte minnet sviker.

Totalt en bra och rolig film. Effekterna kanske inte är något att hurra för, men dom funkar, likaså storyn funkar helt okej. Dock fanns det några detaljmissar som syntes ganska klart, t.ex. en scen med en fallskärm. Och sitt klart eftertexten – det bjuds på ytterligare en scen. Och betyget blir en…

 

 

Läs även recension hos MovieZine

Svensson Svensson – I nöd och lust

av

Titel: Svensson Svensson – I nöd och lust

Premiär: 14 oktober (Sverige)

Speltid: 1 timme 25 minuter

Regi: Leif Lindblom

Skådespelare: Allan Svensson, Suzanne Reuter, Peter Dalle, Marie Robertson, Torkel Petersson, mfl.

Handling: Gustav och Lena Svensson står inför sin 30-åriga bröllopsdag, men Lena orkar inte med Gustav längre utan vill att de ska skiljas. Det enda Gustav gör är att titta på sport – vilken sport som helst – och ger inte Lena någon uppmärksamhet alls. Gustav däremot tycker att allt är toppen och tycker inte att de kan ge upp bara en vecka innan sitt jubileum. Lena ger Gustav en absolut sista chans och de åker iväg på en kärleksweek-end där Gustav ska få bevisa att Lena är viktigare än fotboll och TV. Men på hotellet dyker fotbollslegend Tommy Franzén upp och ställer allt på sin spets. (Från SF).

Mina tankar: Tja, det här var en sån där film som man kunde lista ut slutet innan den hade börjat. Likaså alla dessa tolkningsfel, när repliken kom, så hade man (eller i alla fall jag) listat ut ”följderna” av det hela.

Speltiden var med tanke på innehållet lagom, punkt slut.

Skådespelarna, tja, jag skulle säga att de som får godkänt är Ralf Edström och Arne Hegerfors (som bara var med en kort stund i cameos). Så, det talar om vilken nivå det var på skådespeleriet i den här filmen.

Musiken var bättre än aktörerna – dock inte bra.

Totalt en riktigt dålig film, som har ett ”klassiskt upplägg” för en sån här film (syftningsfel?, kanske, men ni fattar vad jag menar), bestående utav lite småhumor och karaktärer som tror att den hör saker – som sen visar sig vara helt fel, vilket får följden att de gör bort sig. Filmen utspelas under vinter, och det kanske hade varit bättre att släppa/lansera filmen som en ”julens storfilm” (vilket det inte är, överhuvudtaget). Den enda gången jag skrattade, på riktigt, var under en 1-sekundssekvens med Hegerfors. Kanske nån gång mer, betyget blir…

 

 

Läs även recension hos MovieZine

En enkel till Antibes

av

Titel: En enkel till Antibes

Premiär: 30 september (Sverige)

Speltid: 1 timme 46 minuter

Regi: Richard Hobert

Skådespelare: Sven-Bertil Taube, Rebecca Ferguson, Dan Ekborg, Malin Morgan, Torkel Petersson, Marta Oldenburg, Martin Sundbom, mfl.

Handling: Änklingen George (Sven-Bertil Taube) har fått nog av sin hemhjälp Maria (Rebecca Ferguson) som stjäl hans saker och sina vuxna barn (Dan Ekborg, Malin Morgan) som försöker sälja hans hus och komma över pengarna. Han bestämmer sig för att överraska dem med ett motdrag som får alla att rannsaka sina liv. George packar en väska och drar iväg på en svindlande resa. Han färdas genom sitt förflutna mot sina drömmars mål i en film om livet utan returbiljett. (Från SF).

Mina tankar: Ännu en film som jag gick in på utan större förväntningar.

Speltiden – helt okej, lagom längd…

Skådespelarna är bra, i alla fall huvudrolls innehavarna, vilket blir Taube och Ferguson. Birollerna tycker jag görs lite halvhjärtat, spelas av Ekborg och Morgan.

Musiken – sisådär alltså…

Totalt en bra film, med fint foto, och en helt okej casting (totalt sett). Viss humor finns, vilket lyfter det hela lite grann. Jag blev nöjd, men inte mer. Det resulterar i en…

 

 

Läs även recension hos MovieZine