Ryan Gosling

Drive

av

Titel: Drive 

Premiär: 18 november

Speltid: 1 timme 40 minuter

Regi: Nicolas Winding Refn

Skådespelare: Ryan Gosling, Carey Mulligan, Bryan Cranston, Albert Brooks, Oscar Isaac, Christina Hendricks, Ron Perlman, mfl.

Handling: En stuntförare från Hollywood drömmer om att slå sig fram på de professionella racingbanorna. Samtidigt som han frilansar som förare i den kriminella världen retar han upp några av Los Angeles farligaste män. (Från SF).

Mina tankar: Efter en lovande trailer, och intressant synopsis, var ”peppen” ganska hög för den här filmen. Men efter det hela så är det inte lika stort, blandat faktiskt. Till och börja med kan dom (vilket nu det är) skriva om/ny synopsis.

Speltiden, tja… Den börjar lovande, och tiden flyger i stort sett förbi dom första 15-20 minuterna. Sen åker det berg-och-dalbana, ibland ”drar det iväg” och ibland känns det riktigt utdraget.

Skådespelarna, Ryan Gosling, tycker jag är mycket bra. Likaså Ron Perlman och Carey Mulligan.

Musiken är lite gott & blandat, ”vanliga låtar” och lite instrumental stämningsmusik. Men den får godkänt.

Totalt, en lovande start som sen dalar i kvalité – och det ordentligt. Och jag citerar från synopsisen; ”retar han upp några av Los Angeles farligaste män”, ja, det blir stundtals riktigt mycket gore och blod, genom diverse hagelbössor och knivhugg. Drive hade kunnat bli något riktigt bra, om det inte hade gått i riktningen som det gjorde. Visst, kanske hade det blivit en film i stil med Fast & Furious eller Transporter, men det är, enligt mig, bra filmer i genren ”bil-action-film”. Dock var fotot väldigt fint och väl gjort. Men i slutänden får Drive + musiken + Ryan Gosling i kombination en svaaag…

 

 

 

Läs även recension hos MovieZine

Crazy, Stupid, Love

av

Titel: Crazy, Stupid, Love

Premiär: 23 september (Sverige) 29 juli (USA)

Speltid: 1 timme 58 minuter

Regi: Glenn Ficarra, John Requa

Skådespelare: Steve Carell, Ryan Gosling, Julianne Moore, Emma Stone, Marisa Tomei, Kevin Bacon, mfl.

Handling: En vardagkväll som alla andra får Cal en obehaglig överraskning. Hans fru Emily vill skiljas. Medan Emily genast får uppmärksamhet av kollegan David har Cal svårare att gå vidare. På en bar där han försöker dränka sina sorger träffar han Jacob, en kvinnotjusare med alla de rätta replikerna, de rätta kläderna och den rätta attityden. Jacob tar Cal under sina vingar och snart är Cal en fullfjädrad casanova. Men när det gäller kärlek går ingen säker, inte ens en casanova. (Från SF).

Mina tankar: Vid första anblicken tänkte jag ”-Det här kanske är en rolig film”, då Steve Carell är med i den. Blev det så då? Jo, faktiskt – men inte enbart för Carells skull – utan alla var delaktiga på sitt sätt.

Speltiden, kanske att den var lite för lång. Då mitten-partiet på något sätt känns lite långdraget. Men, kanske ska tillägga att det nog inte hade räckt om den bara hade varit dryga 1 timme och 30 minuter.

Skådespelarna är mycket bra, en till två tumme/-ar upp för allihop. Tycker inte det är mycket mer att säga här…

Musik, ja det var ju inte – som jag upplevde det – något ”komponerat”. Möjligen lite små snuttar här å där i så fall, men mestadels ”färdig musik” (som jag brukar säga ett bra ”score” lägger man märke till utan att veta om det).

Totalt en bra komedi med vissa finesser, den bjuder på måånga skratt. Och har en ganska rolig tvist, som jag tror inte många väntade sig efter omständigheterna. Det resulterar i betygsväg en…

 

 

Läs även recension hos MovieZine