3 av 5

Noah

av

Titel: Noah 

Premiär: 4 april

Speltid: 2 timmar 18 minuter

Genre: Action, Drama, Äventyr

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , , mfl.

Handling: Gud har bestämt sig för att ödelägga världen och förgöra alla varelser på den. Men en rättfärdig man, Noah, får i uppdrag att rädda en utvald skara som ska befolka jorden på nytt. När syndafloden närmar sig blir tiden knapp att bygga en jättelik ark som ska rymma överlevarna. (Från SF.se)

Mina tankar: Det här var en av kommande (nu har den visserligen gått ett tag men i alla fall), som jag hade stora förhoppningar på. Postern säger ”3D”, det blev det inget med, kanske lika bra det. För mig på ytan en välkänd historia (sen om det är sant eller inte och man ska tro på en viss bok?), men inte mer djupgående än så.

Stor del av budgeten gick åt till specialeffekterna (har jag läst någonstans, men minns inte var i skrivande stund). Jag tycker det är ett blandat resultat som har åstadkommits. En del (de flesta) är bra gjorda, men en del är lite sådär.

I skådisväg så finns här ett par stora namn, de flesta (Crowe, Connelly, Watson, Lerman och Winstone) fick vara med på omslaget. Samtliga av dessa presterar bra men det känns som det saknas något för dom att jobba med – manuset.

Noah var en film som jag, som sagt, hade stora förhoppningar på, men jag blev faktiskt lite besviken. Med en speltid på nästan 2 timmar och 20 minuter så kan man tyckas få lite mer djup än vad man faktiskt fick och det blir väldigt utdraget. Karaktärerna blir ”platta” och i och med det att manuset känns halvbra gör att skådespelarna inte får så mycket att spela på. Dock tycker jag alla får godkänt, utan tvekan (till och med Crowe, som jag har aningen svårt för nu för tiden). VFX:en som helhet får godkänt, trots att jag tycker man borde ha fått ut mer av dom pengarna. Betyget blir en svag…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

Divergent

av

Titel: Divergent

Premiär: 30 april

Speltid: 2 timmar 19 minuter

Genre: Action, Sci-Fi, Äventyr

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , , mfl.

Handling: En särskild dag varje år måste alla sextonåringar välja vilken grupp de vill tillhöra för resten av livet. För Beatrice Prior står valet mellan att stanna kvar med sin familj eller att vara den hon innerst inne är. Hon gör ett val som överraskar alla, inklusive henne själv. Under extrema fysiska och psykiska prövningar måste Beatrice försöka avgöra vilka som är hennes verkliga vänner. Vågar hon lita på sin karismatiska, men mycket hemlige instruktör Four? Hon bär också på en farlig hemlighet. När samhället hotas av våldsamma konflikter inser hon att den skulle kunna rädda de människor hon älskar. Om den inte förgör henne först. Divergent är baserad på Veronica Roths dystopiska science fiction bok, som tillsammans med uppföljaren, Insurgent, redan har sålt i över en och en halv miljon exemplar världen över. (Från SF.se)

Mina tankar: Nollställd inför, förutom att det var förvånande att det är mer än 1 månad kvar till officiell premiär – men det var ju kul. Vissa sade att det skulle vara en ”blandning” av Twilight och The Hunger Games (gemensam nämnare, en kvinnlig protagonist). Och sen var det det här med bok —> film – igen. Inget jag har läst, denna gång heller.

Temat och ”tiden” (futuristiskt) gör att det känns som att det finns potential. Det är oftast spännande med dystopiska (apokalyptiska och liknande) förutsättningar i film. Men tyckte den kändes en aning för lång, kanske hade det rätt bra om den klockat in på jämna 2 timmar.

Skådespelarna kändes plockade från alla möjliga håll. Woodley, som har varit bra sedan genombrottet med The Descendants från 2011, visar att hon är ett namn att räkna med i framtiden. Winslet gör en okej insats, i biroll, som antagonist. Sen finns det de har har lite mer att bevisa för min del. Men sett på stort så är det bra.

En svårbedömd film. Det finns en del bra saker och en del mindre bra. Jag tyckte det var svårt att komma in i filmen, något som inte funkade 100% med berättandet, och kameraarbetet kändes ibland obalanserat. På den positiva sidan, bra skådespelare (en del större namn än andra), VFX var bra gjorda. Sen är nog så att jag inte tillhör den tilltänkta målgruppen. Så det blir med blandade intryck väntar jag på uppföljaren, Insurgent, som kommer nästa år. Betyget blir en…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

Hallåhallå

av

Titel: Hallåhallå

Premiär: 7 februari

Speltid: 1 timme 38 minuter

Genre: Komedi, Drama

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , , mfl.

Handling: En gång var det Disa och Laban och deras två barn. Men nu har Disas man skaffat en ny kärlek, nya kläder och en helt ny framtid, medan Disa fastnat i ett liv satt på vänt. Men så dyker en babblande sjubarnspappa från Grycksbo upp på biblioteket. En ilsken patient vaknar till liv på jobbet. Och en ny kampsport kommer till stan. Plötsligt tar livet en annan vändning. (Från SF.se)

Mina tankar: Första tanken var; ”dåligt Photoshoppad poster”, som dessutom är ganska likt Maria Bloms tidigare film ”Masjävlar” (utspelar sig också i Dalarna(!) ). Men man har lärt sig med åren att inte döma en film på ytan/postern, vilket också känns som jag har yppat om tidigare. Jaja, nu är det så.

Tempot är bra – bara en liten snabb dipp drygt 2/3 in. Å andra sidan klockar den in på under två timmar, så det kan vara en orsak också. Så inga tråkigheter här inte.

Trots att det inte är något jättenamn i rollistan så presterar samtliga här mycket bra. Som ytterligare tillägg är även sångaren David Lindgren med gör en liten biroll, och klarar det bra på sin karisma.

En klart godkänd film. Det är ganska mycket ”skratthumor”, vilket är trevligt. Bra foto, musik och skådespelare. Titeln är också lite finurlig, vilket man göra en koppling till inom tio minuter – kul. Betyget blir en…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

Delivery Man

av

Titel: Delivery Man 

Premiär: 31 januari 2014

Speltid: 1 timme 45 minuter

Genre: Komedi, Drama

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , , mfl.

Handling: David Wozniak är en medelmåtta, en dag får han reda på att han genom anonyma donationer till en fertilitetsklinik, 20 år tidigare, att han är biologisk far till 533 barn. Nu har 142 av dem inlett en rättegångsprocess för att få reda på hans identitet. Han måste då bestämma sig om han ska göra sin identitet offentlig eller inte.

Mina tankar: Hade inte någon koll på denna (knappt att den fanns). Blev dock smått tveksam när Vince Vaughn’s namn dök upp på duken, han som ju inte har gjort några toppfilmer senaste åren. Tydligen har regissören Scott gjort en remake på sin egna film från 2011 (som dock gick under annan titel och var ”mindre”).

Som sagt, tycker Vaughn är lite sisådär, men får i den här filmen spela med lite mer djup än normalt. Tycker väl inte att det är toppenkemi mellan samtliga, men individuellt så funkar det för vad som ”krävs”.

En okej/sevärd film, enligt mig. Humor (som ger ett par skratt) blandas med viss seriositet, skådespeleriet funkar och flyter på bra tempomässigt. Betyget blir en…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

Mig äger ingen

av

Titel: Mig äger ingen

Premiär: 8 november

Speltid: 1 timme 50 minuter

Genre: Drama

Regi: 

Skådespelare: , , , , , mfl.

Handling: En gripande men samtidigt varm och humoristisk berättelse om 5-åriga Lisas villkorslösa kärlek till sin alkoholiserade pappa. Det är också en skildring av Sverige på 70-talet och arbetarklassens bleknande ideal. Mamman lämnar familjen och Lisa kämpar för att behålla bilden av hjältepappan. Till slut ställs Lisa inför ett livsavgörande val. (Från SF.se)

Mina tankar: En film på en bok… inte varje dag man ser det *host*. Ska man vara riktigt noga och uppmärksam så är det faktiskt ”fritt baserat på…”, så det gör ju skillnad. För min del spelar det ingen roll då jag inte har läst boken och inte kan relatera/referera till och från.

Så här i efterhand får jag ta och säga att det var en bra historia, även om jag tyckte det fanns någon story-lucka mot slutet. Dom missar ”=-tecknet” i ekvationen, typ (varför blev det som det blev). Sen att det var mycket politiskt tjafs med arbetarklasser och så vidare, relevant för storyn, men kände inte att jag brydde mig i det, mer än att kommentera det.

Dålig koll på rollbesättningen, förutom Persbrandt (och Sten Ljunggren som hade en biroll). Men prestationerna var mycket bra från allihopa. Snack om att Persbrandt gör sin bästa rollprestation någonsin, det låter jag vara osagt, men det lär ju vara bättre än Hamilton-filmerna.

Den är ju bra och allt, men jag tycker att den stapplar lite för mycket och håller för lågt tempo. Lite humor plockas upp med en sekvens då Persbrandts karaktär träffar en norsk tjej (det här med språket). Regissören har lyckats få en ”bra grå ton” på filmen och alkoholism som tema är väl inte direkt att leka med. Betyget blir en…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

Vi är bäst!

av

Titel: Vi är bäst! 

Premiär:  11 oktober

Speltid: 1 timme 42 minuter

Genre: Drama, Komedi

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , mfl.

Handling: Stockholm 1982. En film om Bobo, Klara och Hedvig. Tre tjejer som är 13 år. Som drar runt på gatorna och babblar. Som är modiga och tuffa och starka och svaga och förvirrade och knasiga. Som får klara sig själva alldeles för tidigt. Värmer fiskpinnar i brödrosten när mamma är på krogen. Startar ett punkband utan att ha instrument att spela på, trots att alla säger att punken är död. (Från SF.se)

Mina tankar: Ska jag vara ärlig så lockade inte den här filmen, varken med postern eller trailern. Sen att jag inte är speciellt förtjust av punk-musiken som genre, kändes också som ett hinder. Men samtidigt visste jag inte riktigt vad jag skulle förvänta mig – överraskning.

Kan börja med skådespelarna. Och här så fick jag bara positiva intryck, mycket bra barnskådisar. Många (ja, rentav de flesta) vuxna kände jag inte igen, förutom ”Katarina” från ”Salve” (1997), Anna Rydgren. Den referensen tyckte jag var lite kul.

Upplägget är bra och det rullar på utan några större dippar. Sen bjuds det på lite nostalgi (säger jag som inte var med på den tiden), bland annat med Clock. Man skämtar med Solna och Västerås, vilket var ganska kul.

Sammanfattningsvis är det en ganska simpel film som gör det den ska, bra skådespeleri och vissa roliga karaktärer… och lite bra musik, faktiskt. Plus för ”levande” eftertext. Betyget blir en…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

The Butler

av

Titel: The Butler

Premiär:  11 oktober

Speltid: 2 timmar 12 minuter

Genre: Drama, Biografi

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , , mfl.

Handling: Cecil Gaines tjänade åtta presidenter som Vita Husets främste butler från 1952 till 1986. Under dessa år hade han en unik åskådarplats då politisk och rasrelaterad historia kom att skrivas.

Mina tankar: Som avslöjas från postern, det är en himlans massa med stora namn. Frågan är om det blir överflödigt och hur mycket amerikansk politik man skulle bli matad med.

Ja, den börjar från slutet och fortsätter från början. Frågetecken på det? Nä, det lät mer invecklat än det var. Det drar igång i ”modern tid” (vad det nu innebär, kanske Obama’s första runda som President) och återberättar hela historien fram tills det börjar/slutar. För min del känns filmen ganska långsam, men inte lång, men det tar ut varandra på något sätt som gör att det funkar utan att det blir tråkigt. Det händer ju saker hela tiden.

Att nämna skådespelarna är väl ett måste för denna. En hel drös, och utan att komplicera ett omdöme och så vidare så kan jag snabbt säga att det är utmärkt skådespeleri. Vissa är bara med som hastigast men likheterna (främst för presidenterna) är klockrena, speciellt Alan Rickman som Reagan.

Filmen är helt okej, men ändå tycker jag det saknas vissa komponenter. Det känns utdraget trots att storyn sträcker sig under flera decennier, kanske låter konstigt men så är det. Gällande skådespelarna känns det som att mycket talang slösas bort, i och med att presidenterna byts ut så görs även respektive skådespelare. Det blir mer som cameo-roller, tycker jag. Plus för den lilla historialektionen. Betyget landar på en…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

Before Midnight

av

Titel: Before Midnight 

Premiär:  20 september

Speltid: 1 timme 48 minuter

Genre: Drama

Regi: 

Skådespelare: , , Walter Lassally, Yiannis Papadopoulos, Athina Rachel Tsangari, , Panos Koronis, mfl.

Handling: Richard Linklaters efterlängtade tredje film i den romantiska trilogin som började med Before Sunrise och Before Sunset, givetvis även denna gång med Julie Delpy och Ethan Hawke i huvudrollerna. (Från SF).

Mina tankar: Ja, som synopsisen avslöjar så är detta en tredje filmen i en serie. Då jag inte sett (eller faktiskt hört talas om) dessa två föregångare så försökte jag leta upp dom, men utan bra resultat.

Vad gäller skådespelarna, så tonas detta i stort ner till endast Hawke och Delpy’s karaktärer, vilket i och för sig är förklarligt då filmen handlar om dessa två. Resten tonas bort, även om dessa finns med i det ”omedvetna”.

Måste säga att det börjar bra, fortsätter helt okej men blir för min del lite för mycket. Det blir en, vad som känns som, ändlöst dialog karaktärerna mellan. Få, väldigt få uppehåll. Man matas hela tiden med nytt. Efter lite tänkande, så tror jag inte att det var mer än tio olika scener. Flygplats, bil, kök, ”balkong”, middagsbord, landsbyggd/by, hotellrum och ett hamnkafé.

Jag ska dock säga att jag tycker skådespeleriet är bra, samt att fotot (främst över de grekiska vidderna i början) och även kameraarbetet utförs på ett fint sätt. Kanske att man upplever filmen annorlunda om man sett de tidigare, och där med är ”van” med utförandet – det är inte jag. Dock gör slutet att jag vill ha mer – blandade intryck. Betyget blir en svag…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

Snabba Cash – Livet Deluxe

av

Titel: Snabba Cash – Livet Deluxe

Premiär:  30 augusti

Speltid: 2 timmar 7 minuter

Genre: Thriller, Drama

Regi: 

Skådespelare: , , , , , mfl.

Handling: JW lever på landsflykt, nu fast besluten att få reda på vad som hänt med sin försvunna syster Camilla. Spåren leder till Stockholms undre värld. Jorge ska göra en sista stöt, Sveriges genom tidernas största värdetransportrån. Men under de komplicerade förberedelserna möter han en kvinna från sitt förflutna: Nadja. Polisaspiranten Martin Hägerström blir handplockad till att bli infiltratör i en hemlighetsstämplad operation med mål att fälla ledaren för Stockholms serbiska maffia – Radovan Krajnic. Natalie Krajnic – Radovans juridikstuderande dotter, hamnar i korselden då hennes pappa blir utsatt för ett mordförsök. Mot sin vilja blir hon indragen i en växande maktkamp inom den serbiska maffian. Allas öden förseglas i denna avslutande del av Snabba Cash trilogin. (Från SF).

Mina tankar: Kom till insikt att jag inte hade sett andra delen (så det är noll koll på vad som hände i den…), men hoppades på att det skulle bli någon form av resumé. Vad jag kunde antyda så var det en extremt snabb ”genomgång”, men det var knappt så man hann läsa dom textremsorna. Kan ju också tillägga att jag inte läst böckerna…

Speltiden: Längst i serien, om jag inte läste fel. Till och med kanske lite för lång, för min del. Som tur är det en hel del action och inte bara dialoger fram och tillbaka.

Skådespelarna: Även om Kinnaman är (en av) de stora affischnamnen, så – får jag nog säga att – han ändå lyser med sin frånvaro (jämfört med den första). Det är mest de andra, Varela, (som står med där uppe) som får tid med kameran. Men jag tyckte att de sköter det bra.

Musiken: I början var det inte något jag lade någon större ”hänsyn” till, men när det började dra ihop sig, så blev det något som jag skulle likna vid en deckare. Och den här var i eftertexten, (enligt Shazam).

Totalt: Trots att jag inte sett del två, och kanske inte kom in i filmen som jag hoppats, så tycker jag ändå att den var fullt sevärd. Är man ute efter en språklektion, så är det bara att spetsa öronen och välja – svenska, engelska, spanska och/eller serbiska. En scen som stod ut mot det mesta var en cirka tre minuter lång tagning, vilken jag tyckte var imponerande och bra kameraarbete. Betyget blir en..

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

Elysium

av

Titel: Elysium 

Premiär:  9 augusti

Speltid: 1 timme 50 minuter

Genre: Action, Drama, Sci-Fi

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , , mfl.

Handling: År 2154 bor de priviligierade rika i en paradistillvaro på rymdstationen Elysium. Nere på den förstörda jorden slåss den övriga mänskligheten för sin överlevnad. Den härskande klassen gör allt för att bevara livsstilen på Elysium och hålla de mindre bemedlade på plats på den överbefolkade planeten under dem. Och Jordens människor ger aldrig upp hoppet om att nå Elysium en dag. Den olycksdrabbade Max hamnar i en situation som tvingar honom att ta ett riskfyllt uppdrag på Elysium, som inte bara kan rädda hans eget liv, utan även skapa större balans mellan de två världarna. Om han lyckas.  (Från SF).

Mina tankar: Hade inte så mycket på denna, förutom att,  utav trailern att döma, vara ett riktigt ögongodis visuellt sett.

Speltiden: Överlag så tuffar det på, men det finns ett par gupp, där det växlar i tempo. Kanske är det just därför det känns ”ojämnt”.

Skådespelarna: Ett par stora namn (postern). Kanske inte några mästerliga insatser från någon, men det räcker bra för denna typ av film.

Musiken: Ett ganska pampigt och maffigt soundtrack. Sånt gillas.

Totalt: Möjligen med lite inspiration och ett par trådar från sin tidigare film District 9, har Blomkamp (även här) gjort en ganska maffig sci-fi rulle. Det går inte att missa det otroligt snygga miljöerna, främst överblickarna på rymdstationen (bild 1 & 2, nu var dom inte jätte detaljrika). Fint jobb med CGIn, alltså. Sen är det något speciellt med post-apokalyptiska inslag. Trots mycket bra finns det ett par ”mindre bra” saker, slutet var väl inte riktigt till mitt belåtenhet (men det finns väl inte mycket att göra åt det, om det inte blir något alternativt slut på disc senare). Det blir en…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine