3 av 5

En dag

av

Titel: One Day 

Premiär: 14 oktober (Sverige) 8 augusti (USA)

Speltid: 1 timme 47 minuter

Regi: Lone Scherfig

Skådespelare:  Anne Hathaway, Jim Sturgess, Patricia Clarkson, Tom Mison, Jodie Whittaker, Rafe Spall, Joséphine de La Baume  mfl.

Handling: Dexter och Emma lär känna varandra dagen innan de skall ta sin universitetsexamen. Efter denna enda dag tillsammans, den 15 juli, känner båda att något speciellt hänt dem. Dagen efter delas deras väg och de börjar leva sina egna liv på var sitt håll. Åren går, och livet visar sig inte riktigt bli så som de hade tänkt sig den där dageninnan examen. (Från SF).

Mina tankar: En film som baseras på en bok, ibland blir det bra och ibland inte (har inte läst den här så ska inte uttala mig). Och dansk regi, hm, undrar hur det kan gå…

Speltiden tyckte jag, med tanke på innehållet, var aningen lång. Och stundtals var det ganska långtråkigt.

Skådespelarna då? Ja, hade inte Hathaway eller Sturgess varit med, och höjt intressefaktorn, så hade det här nog blivit ett stort sömnpiller. Ett ytterligare plus för att Hathaway gjorde en bra brittisk accent.

Musiken var helt okej.

Totalt en hyfsad (läs bra) film, som dock med en intressant story (tackvare boken). Castingen var väl lyckad, till huvudrollerna i alla fall (inte för att dom andra var dåliga men håller inte klass med Hathaway och Sturgess). Fotot var ibland bra och ibland bättre. Betyget får bli en…

 

 

Läs även recension hos MovieZine

En enkel till Antibes

av

Titel: En enkel till Antibes

Premiär: 30 september (Sverige)

Speltid: 1 timme 46 minuter

Regi: Richard Hobert

Skådespelare: Sven-Bertil Taube, Rebecca Ferguson, Dan Ekborg, Malin Morgan, Torkel Petersson, Marta Oldenburg, Martin Sundbom, mfl.

Handling: Änklingen George (Sven-Bertil Taube) har fått nog av sin hemhjälp Maria (Rebecca Ferguson) som stjäl hans saker och sina vuxna barn (Dan Ekborg, Malin Morgan) som försöker sälja hans hus och komma över pengarna. Han bestämmer sig för att överraska dem med ett motdrag som får alla att rannsaka sina liv. George packar en väska och drar iväg på en svindlande resa. Han färdas genom sitt förflutna mot sina drömmars mål i en film om livet utan returbiljett. (Från SF).

Mina tankar: Ännu en film som jag gick in på utan större förväntningar.

Speltiden – helt okej, lagom längd…

Skådespelarna är bra, i alla fall huvudrolls innehavarna, vilket blir Taube och Ferguson. Birollerna tycker jag görs lite halvhjärtat, spelas av Ekborg och Morgan.

Musiken – sisådär alltså…

Totalt en bra film, med fint foto, och en helt okej casting (totalt sett). Viss humor finns, vilket lyfter det hela lite grann. Jag blev nöjd, men inte mer. Det resulterar i en…

 

 

Läs även recension hos MovieZine

Apornas planet: (r)Evolution

av

Titel: Rise of the Planet of the Apes

Premiär: 17 augusti (Sverige) 5 augusti (USA)

Speltid: 1 timme 44 minuter

Regi: Rupert Wyatt

Skådespelare: James Franco, Andy Serkis, Freida Pinto, Tom Felton, John Lithgow, Brian Cox, mfl.

Handling: Evolution blir revolution i denna eventfilm som målar upp ett framtidsscenario olikt allt vi tidigare upplevt. Ett forskarlags jakt på ett botemedel för Alzheimers leder till att en grupp apor utvecklar intelligens lik vår egen. Detta blir upptakten till ett fullskaligt krig mellan apor och människor om den planet som vi hittills kallat vår… (Från SF).

Mina tankar: -Inte många tankar inför – mer än att jag ville se den. Länge sen jag kolla på någon ”Apornas planet-film”, och har egentligen ingen koll på storyn.

Speltiden, tja, det var tur att den inte var längre…

Skådespelarna hade blandade kvalitéer, också svårt att ”bedöma” någon som inte ”syns på riktigt”. Då Andy Serkis spelar just en apa (vilket innebär att han agerade i en ”motion-capture-suite” som sen görs om i CGI) och inte kan bedömas på samma sätt. Franco i huvudrollen – godkänt, vilket väl även resten får.

Musiken var helt okej, och infann sig mer mitt i och till slutet av filmen. Möjligt att det var något innan som jag inte märkte av (jag ska inte tjata om samma ska igen).

Totalt, bra visuella effekter (då vad jag antar att alla (hur många dom nu var) aporna var datorgjorda). Lite spännande, bra action – om man kan kalla det för det. Men, men det var en fullt godkänd film, vilket gör att betyget hamnar i mitten…

 

 

Läs även recension hos MovieZine

Submarine

av

Titel: Submarine

Premiär: 26 augusti (Sverige) 2010-11 (div. filmfestivaler i UK & USA)

Speltid: 1 timme 33 minuter

Regi: Richard Ayoade

Skådespelare: Noah Taylor, Paddy Considine, Craig Roberts, Yasmin Paige, Sally Hawkins, Gemma Chan, mfl.

Handling: Femtonåriga Oliver Tate har två stora mål i livet: rädda sina föräldrars äktenskap, genom en noga uttänkt plan, och att förlora sin oskuld innan sin nästa födelsedag. Han misstänker att hans mor har en affär med New Age skummisen Graham och försöker därför styra upp sina föräldrars sexliv och diktar ihop kärleksbrev från sin mor som han skickar till sin far. Hans eget kärleksintresse Jordana är uppfriskande komplicerad; en självlärd pyroman som kräver att få överse Olivers dagboksskrivande – speciellt de bitar som handlar om henne. (Från SF).

Mina tankar: Det första jag störde på accenten (det var ju inte jätte grötigt men, på något sätt räckte det). Och vad mer då? Att den är producerat av Ben Stiller (som har ”gott & blandat” i sin produktionsstege) men inget att gnälla på.

Speltiden väl distribuerad, smått indelad i delar, i form av en epilog, prolog, del 1 osv. Helt okej upplägg.

I rollerna ser vi bland annat Noah Taylor (Kalle och chokladfabriken), Yasmin Paige (Ballet Shoes från BBC) & Sally Hawkins (Cassandra’s Dream) som spelar väldigt bra, vilket även resten av aktörerna gör. Inte mycket att klaga på här inte…

Musiken då? Jag brukar säga (åtminstone tycker jag) att om man inte lägger märke till musiksättningen så är det inget vidare. Dock la man inte direkt märke till den, bara stundtals. Men godkänt ändå.

Totalt sett vill jag ge den en fyra, men den når inte riktigt upp dit, så det slutar på en väldigt stark…

 

 

Läs även recension hos MovieZine

Bilar 2

av

Titel: Cars 2

Premiär: 5 augusti (Sverige) 22 juli (UK) 24 juni (USA)

Speltid: 1 timme 52 minuter

Regi: John Lasseter, Brad Lewis

Skådespelare (röster): (engelska) Owen Wilson, Larry the Cable Guy, Michael Caine, Emily Mortimer, Eddie Izzard, John Turturro, Bonnie Hunt mfl. (svenska) Martin Stenmarck, David Hellenius, Jan Nilsson (Janne Flash), m.fl.

Handling: Hela världen är en racerbana när racingens superstjärna Blixten McQueen sladdar tillbaka in i äventyret, givetvis med sin bästa vän Bärgarn i släptåg. I den här nya högoktaniga fortsättningen av Bilar är det dags att ta sig an världens snabbaste och skickligaste konkurrenter. Bärgarn och Blixten McQueen kommer att behöva sina pass när de nu ger sig in i en värld av fylld av intriger, spänning och blixtsnabba komiskaäventyr jorden runt. (Från SF).

Mina tankar: Ska börja med att säga att det blev den svenska 2D-versionen. Hade inga större tankar (har läst MZ:s recension) och kan i efterhand konstatera att det inte var något likt Bilar, och om jag ska säga som jag kände så handlade den här mer om Bärgarn än Blixten McQueen. Visst ”Blixten” racear ju fortfarande, men nu är ”Bärgarn” mer en delad huvudroll, om inte huvudrollen. Och det är inte lika mycket en racerfilm längre, utan mer utav en spionfilm. Det är så jag känner nu i alla fall. Humorn fanns där, bl.a (som jag tyckte var roligt) var en påhittad reklamskylt som det stod ”LasseTyre” på, med lite koppling till en av regissörerna – Lasseter.

Speltiden, stundtals in i filmen så känns det som att det borde snart ta slut, men det fortsätter en stund till och en stund till -igen. Men allt som allt så tycker faktiskt att den var liiite för lång.

Skådespelarna (röster); som vanligt är det lättare att dubba animerad film än det är att dubba ”riktig film”. Då man i ”vanlig” film kan se TYDLIGT om det inte synkar med munrörelserna, vilket inte är lika lätt i animering. Men jag tycker att det var bra gjort, och att man fick ha kvar den svenska ensemblen, med nya tillskott.

Musiken, eller i alla fall ljudsättningen var bra gjord (däckskrik å liknande). Jag hade förväntat mig lite ”riktig” komponerad musik i själva filmen, men den kom först i eftertexterna.
(Om man nu kan kalla det ”eftertext”, för då filmen tog slut, så var det kanske 5-10 sekunder ”outro” (som det blev) och duken blev vit, men musiken rullade på…)
DET HÄR KOM JAG PÅ I EFTERHAND – att Weezer har med en låt ”You Might Think” (cover från The Cars), som är ganska svängig (i scenen när dom kommer till Japan, tror jag den var med i).

Totalt sett en bra film med en del humor (som gick hem hos den äldre delen av publiken). Och jag måste säga att den var bra ”tekniskt” gjord. T.ex. landskapspanoreringen i London (var det animerat eller filmat med helikopter?). Betyget blir en…

 

 

Läs även recension hos MovieZine

Julias ögon

av

Titel: Los ojos de Julia (Julia’s Eyes)

Premiär: 22 juli (Sverige) augusti (USA) 29 oktober -10 (ESP)

Speltid: 1 timme 40 minuter

Regi: Guillem Morales

Skådespelare: Belén Rueda, Lluís Homar, Pablo Derqui, Francesc Orella, Joan Dalmau, mfl.

Handling: När Julia och hennes man ska besöka hennes tvillingsyster Sarah, som nästan är helt blind på grund av en ärftlig sjukdom, möts de av budskapet att hon begått självmord. Julia vägrar tro på att Sarah skulle ta sitt liv, men systerns underliga grannar visar inga tecken på förvåning. Julia måste nu hantera både förlusten av en älskad syster och konfrontera det faktum att hon själv lider av samma ögonsjukdom. I takt med att hennes egen syn fördunklas, tätnar mystiken kring systerns död. (Från SF).

Mina tankar: Hmm, spansktalande och skräck, två ”kriterier” jag inte kan minnas att jag sett på bioduken tidigare. Och Guillermo del Toro, som gjorde Pans Labyrint har producerat, vilket gjorde att det fanns lite förväntningar ändå.

Det är en segstartad historia, som sedan går upp i tempo. Den är klassad som en skräck-thiller, hmm, man kan stryka ett av dom (skräck). För inte tyckte jag att den var speciellt läskig…

Sen var det väl lite till och från, vissa scener var visuellt bra gjorda (främst mot slutet) och sen fanns det lite detaljmissar hit och dit (som i alla fall jag störde mig på). Och nånstans känner jag att lite av temat, ”jag-känner-att-en-mystisk-varelse-är-närvarande-fast-dom-andra-inte-tror-på-mig” stuket, har jag sett förut. Även om just det ”temat” vänder liite eftersom.

Skådisarna, var ju då alltså spanska, och jag har inte sett nån av dom tidigare (har inte sett många spanska filmer överhuvudtaget, förutom REC och Pans Labyrint), men jag tycker att dom får godkänt för sina insatser.

Längden var ganska lagom, trots allt. Som sagt, den var ganska seg i början, men gick sen upp i tempo lite för att mot slutet dra ihop det hela i ganska rask takt (som tack för att början var seg och speltiden höll på att uppnå sin gräns?).

The score (musiken, om man kan kalla det för det), var enligt mitt tycke ganska skräck-kliché-artat. Först lugnt sen en snabb rörelse och då slår man ett slag på pukan/cymbalen, och man har en baktanke på att det skulle vara lite skrämmande.

Sammanfattningsvis; inte egentligen en läskig skräckfilm. Si-och-så med storyn, men med ett överaskande/gripande(?) slut, gör att den får en svag…

 

 

Läs även recension hos MovieZine

Pirates of the Caribbean: I främmande farvatten

av

Pirates of the Caribbean: On Stranger TidesOrginaltitel: Pirates of the Caribbean: On Stranger Tides

Premiär: 18 maj (Sverige) 20 maj (USA)

Speltid: 2 timmar  19 minuter

Regi: Rob Marshall

Skådespelare: Johnny Depp, Ian McShane, Penélope Cruz, Geoffrey Rush, Kevin McNally, Keith Richards mfl.

Handling: Denna gång är Jack Sparrow (Depp) ute efter att hitta Ungdomens källa. Det visar sig senare att det inte bara är Sparrow själv som vill hitta källan, utan också spanjorerna och britterna. Sen börjar en ”katt-och-råtta-lek” om vem som ska hitta källan först. Med diverse faror som står i vägen så blir det ett äventyr utöver det vanliga.

Mina tankar: Jag kan tycka att det känns som Pirates-serien börjar mjölkas ur lite här. Visst, jag tycker att det var ”trevligt” med en till film. Den var visuellt snygg gjord, en bra ensemble med Depp, Rush (Barbossa) och McShane (Svartskägg) i spetsen och en cameo av Richards.

Dock att sitta i biosalongen i nära 2½ timma’ känns lite i längsta laget, i alla fall för den här filmen, med tanke på dess innehåll.

Den humor som fanns i dom tre första filmerna har försvunnit till viss del, visst det fanns tillfällen där smile-groparna kom fram, men det ”lyfter” inte filmen som tidigare gånger.

Men jag tror inte att ”Pirates”-fansen lär bli besvikna på I främmande farvatten. Men jag ger den ”bara”…

 

 

Läs även recension hos MovieZine

SPOILER (markera text för att läsa): Sitter man kvar hela eftertexten så finns det återigen ett litet filmklipp som ska leda för en ny väg för ännu en film (eller två). Då manusförfattarna och producenter har yppat på att det ska bli en ny trilogi (återstående delar planeras att spelas in back-to-back).