Film

Vi är bäst!

av

Titel: Vi är bäst! 

Premiär:  11 oktober

Speltid: 1 timme 42 minuter

Genre: Drama, Komedi

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , mfl.

Handling: Stockholm 1982. En film om Bobo, Klara och Hedvig. Tre tjejer som är 13 år. Som drar runt på gatorna och babblar. Som är modiga och tuffa och starka och svaga och förvirrade och knasiga. Som får klara sig själva alldeles för tidigt. Värmer fiskpinnar i brödrosten när mamma är på krogen. Startar ett punkband utan att ha instrument att spela på, trots att alla säger att punken är död. (Från SF.se)

Mina tankar: Ska jag vara ärlig så lockade inte den här filmen, varken med postern eller trailern. Sen att jag inte är speciellt förtjust av punk-musiken som genre, kändes också som ett hinder. Men samtidigt visste jag inte riktigt vad jag skulle förvänta mig – överraskning.

Kan börja med skådespelarna. Och här så fick jag bara positiva intryck, mycket bra barnskådisar. Många (ja, rentav de flesta) vuxna kände jag inte igen, förutom ”Katarina” från ”Salve” (1997), Anna Rydgren. Den referensen tyckte jag var lite kul.

Upplägget är bra och det rullar på utan några större dippar. Sen bjuds det på lite nostalgi (säger jag som inte var med på den tiden), bland annat med Clock. Man skämtar med Solna och Västerås, vilket var ganska kul.

Sammanfattningsvis är det en ganska simpel film som gör det den ska, bra skådespeleri och vissa roliga karaktärer… och lite bra musik, faktiskt. Plus för ”levande” eftertext. Betyget blir en…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

The Butler

av

Titel: The Butler

Premiär:  11 oktober

Speltid: 2 timmar 12 minuter

Genre: Drama, Biografi

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , , mfl.

Handling: Cecil Gaines tjänade åtta presidenter som Vita Husets främste butler från 1952 till 1986. Under dessa år hade han en unik åskådarplats då politisk och rasrelaterad historia kom att skrivas.

Mina tankar: Som avslöjas från postern, det är en himlans massa med stora namn. Frågan är om det blir överflödigt och hur mycket amerikansk politik man skulle bli matad med.

Ja, den börjar från slutet och fortsätter från början. Frågetecken på det? Nä, det lät mer invecklat än det var. Det drar igång i ”modern tid” (vad det nu innebär, kanske Obama’s första runda som President) och återberättar hela historien fram tills det börjar/slutar. För min del känns filmen ganska långsam, men inte lång, men det tar ut varandra på något sätt som gör att det funkar utan att det blir tråkigt. Det händer ju saker hela tiden.

Att nämna skådespelarna är väl ett måste för denna. En hel drös, och utan att komplicera ett omdöme och så vidare så kan jag snabbt säga att det är utmärkt skådespeleri. Vissa är bara med som hastigast men likheterna (främst för presidenterna) är klockrena, speciellt Alan Rickman som Reagan.

Filmen är helt okej, men ändå tycker jag det saknas vissa komponenter. Det känns utdraget trots att storyn sträcker sig under flera decennier, kanske låter konstigt men så är det. Gällande skådespelarna känns det som att mycket talang slösas bort, i och med att presidenterna byts ut så görs även respektive skådespelare. Det blir mer som cameo-roller, tycker jag. Plus för den lilla historialektionen. Betyget landar på en…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

Rush

av

Titel: Rush

Premiär: 4 oktober

Speltid: 2 timmar 3 minuter

Genre: Action, Drama, Biografi

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , mfl.

Handling: Rush skildrar Formel 1’s glamourösa guldåldern och den sanna historien om två av världens största rivaler; den karismatiska och våghalsiga playboyen James Hunt och den briljante perfektionisten Niki Lauda. Vi följer de två extraordinära karaktärer, såväl på banan som i deras privatliv. Deras legendariska sammandrabbningar under Grand Prix, där de pressar sig själva tillbristningsgränsen, där det inte finns någon genväg till seger och inget utrymme för misstag. Om du gör ett misstag, dör du. (Från SF).

Mina tankar: Kan inte påstå att jag är något större fan av bilsport, i någon form. Inte heller att jag visste bakgrundshistorien som filmen kretsar runt.

Dock känner jag att det inte bara är en film om bilsport, och Formel 1 i stort, utan även en story om hur två stora namn inom en sport kan påverka varandra både positivt och negativt. Så om man bortser från de snyggt filmande och klippta racen, så lyckas det som sagt även gripa tag i en som inte kan/vet/har något intresse för det, just med att man finner rivaliteten mellan Hunt och Lauda fascinerande. Och att det är en gripande historia.

Det finns säkert de som har koll på hur det funkar i verkligheten och har vissa invändningar, men jag köper innehållet helt, trots att det ibland känns som det är lite till piffat för att göra det mer dramatiskt för att passa in på filmen. Så som motorhaverier och andra saker som gör att vederbörande får bryta ett lopp.

Rollsättningen har dom gjort bra. Det syns i alla fall i slutet när det är riktigt material inklippt, då man ser likheterna. Sen att jag ”stör” mig på Hemsworth (lyckade?) försök till brittisk engelska. Brühl, som jag inte har sett mycket av, är också bra.

När det kommer till summeringen, så ska den försökas hållas kortfattad. Filmen är underhållande, även om man inte är speciellt intresserad av F1. Ett plus, om man inte kan historien, är att det är spännande ända in till slutet. Skådespeleriet är mer än bara bra. Racing-scenerna är snygga och välgjorda, där får man väl också räkna in det som är gjort på dator (effekterna). Betyget landar på trots ointresse för sporten, på en (om lite svagare)…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Skumtimmen

av

Titel: Skumtimmen

Premiär:  27 september

Speltid: 1 timme 44 minuter

Genre: Drama, Mysterium

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , mfl.

Handling: Skumtimmen är en historia om försoning mellan en pappa och hans dotter. Julia har aldrig förlåtit sin pappa, som hon anklagar för sin son Jens försvinnande. Gerlof (pappan) har aldrig fullt ut tagit på sig det ansvaret, men har sedan många år gjort en egen utredning om att en tidigare försvunnen mytomspunnen mördare på Öland, Nils Kant, ska ha med Jens försvinnande att göra. Nu när Julia efter många år besöker sin pappa på Öland blir hon arg när hon upptäcker vad han har hållit på med. Samtidigt kommer det ett paket till Gerolf med Jens ena sandal. Gerlof och Julia blir mot sin vilja involverade i en resa tillsammans som blir chockartad för dem båda. Julia återvänder till sin barndomsö och tillsammans börjar de söka i det förflutna. Först nu får hon höra talas om en mytomspunnen ölänning, Nils Kant, som en gång satte skräck i en hel bygd. Han är död och begraven sedan länge, långt innan Julias pojke försvann. Ändå sägs han ibland vandra på det öländska Alvaret i skymningen. (Från SF).

Mina tankar: Ärligt talat så hade inte några större förhoppningar. Trodde att det skulle bli en ”sedvanlig deckare”, för jag hade även dålig koll på vad den egentligen handlade om, förutom att ha läst synopsisen.

Och tur var det att det inte fanns några förhoppningar. För hade jag ”trott” på den här filmen hade jag blivit väldigt, väldigt besviken. Har svårt att överhuvudtaget hitta några positiva saker med filmen. För första gången i mannaminne slumrar jag till under en biovisning. Det händer inte ens under Lucia Movie Night och då blir man ganska skör. Så den alternativa titeln ”Sömntimmen” funkar bra?

Kanske hade det blivit bra med bättre tempo? Har till och med svårt att föreställa mig en sådan alternativ version. Okej, en bra sak som jag kommer på nu. Fotot, landskapen var fina. Skådespelet var väl inte dåligt men inte heller bra, utan lite grått. Det som krävs utförs, men utan själ i arbetet. Tycker inte heller att det blir speciellt  spännande.

Nä, detta var inte speciellt bra, på något håll (ja, förutom det nämnda fina fotot). Det priset filmen kan få är att vara den första biofilmen, i år, som jag delar ut en etta till. Så det är ju alltid en bedrift, starkt jobbat! *ironi* Så den sedvanligt slutklämmen får väl denna gången utebli, trots att jag försöker få till den nu… betyget blir ju som sagt en…

film 1-5

Läs även recension hos MovieZine

Before Midnight

av

Titel: Before Midnight 

Premiär:  20 september

Speltid: 1 timme 48 minuter

Genre: Drama

Regi: 

Skådespelare: , , Walter Lassally, Yiannis Papadopoulos, Athina Rachel Tsangari, , Panos Koronis, mfl.

Handling: Richard Linklaters efterlängtade tredje film i den romantiska trilogin som började med Before Sunrise och Before Sunset, givetvis även denna gång med Julie Delpy och Ethan Hawke i huvudrollerna. (Från SF).

Mina tankar: Ja, som synopsisen avslöjar så är detta en tredje filmen i en serie. Då jag inte sett (eller faktiskt hört talas om) dessa två föregångare så försökte jag leta upp dom, men utan bra resultat.

Vad gäller skådespelarna, så tonas detta i stort ner till endast Hawke och Delpy’s karaktärer, vilket i och för sig är förklarligt då filmen handlar om dessa två. Resten tonas bort, även om dessa finns med i det ”omedvetna”.

Måste säga att det börjar bra, fortsätter helt okej men blir för min del lite för mycket. Det blir en, vad som känns som, ändlöst dialog karaktärerna mellan. Få, väldigt få uppehåll. Man matas hela tiden med nytt. Efter lite tänkande, så tror jag inte att det var mer än tio olika scener. Flygplats, bil, kök, ”balkong”, middagsbord, landsbyggd/by, hotellrum och ett hamnkafé.

Jag ska dock säga att jag tycker skådespeleriet är bra, samt att fotot (främst över de grekiska vidderna i början) och även kameraarbetet utförs på ett fint sätt. Kanske att man upplever filmen annorlunda om man sett de tidigare, och där med är ”van” med utförandet – det är inte jag. Dock gör slutet att jag vill ha mer – blandade intryck. Betyget blir en svag…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

Familjetrippen

av

Titel: We’re the Millers

Premiär:  20 september

Speltid: 1 timme 50 minuter

Genre: Komedi

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , , , mfl.

Handling: Langaren David Burke blir rånad på hela sitt lager och måste smuggla knark för att betala skulden. Men hur ska han ta sig osedd över gränsen? Han övertalar strippan Rose, den övergivne Kenny och tonårsrymlingen Casey att bli hans helyllefamilj under en kort resa fram och tillbaka över den mexikanska gränsen. I en enorm husbil ger sig ”familjen Miller” iväg för att fira nationaldagen med lite knarksmuggling. Vad kan gå fel? (Från SF).

Mina tankar: Den här hade jag haft ögonen på, en sån där knasig komedi, det gillar jag. Så det fanns definitivt förhoppningar.

Och med facit i hand, så är det här 1.50 som flyger förbi fort, hög underhållning, anser jag. Jag tycker dom har fått ihop en riktigt bra ensemble, med fin kemi, vilket även gäller för de flesta birollerna.

En i raden av bra komedier i år. Bra komediskådespel för övrigt, inte alltid det händer i komedier. Möjligen att det ska höjas ett varningens finger, det här med censur tror jag dom skippat helt (hel okej för min del – då blir det som det var tänkt?), det finns en del scener som skulle kunna anses ”osmakliga”.  Det gäller ju att det roliga ska gå hem hos åskådaren, och i det här fallet (som i många andra) så tycker jag det är stundtals jätteroligt. Många, många skratt. Och så är det alltid kul med bloopers i eftertexten, inte allt för ofta sådant är med nu för tiden. Betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Monica Z

av

Titel: Monica Z

Premiär: 13 september

Speltid: 1 timme 51 minuter

Genre: Drama, Musik

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , , , mfl.

Handling: Filmen skildrar en svensk nationalikon och stjärnas stora genombrott och blomstringstid på sextiotalet. En exceptionell artist som med unik närvaro levde ett liv på scenen samtidigt som ett turbulent kärleksliv dolde sig bakom rampljuset. (Från SF).

Mina tankar: Hade inte så mycket att gå på inför, förutom att det faktiskt hade gått bra, mycket positiv kritik. Sen hade jag ingen större koll på Zetterlunds historia, så visst, på förhand såg det ju minst sagt intressant ut.

Speltiden: Som jag så många gånger har sagt förr, med ett bra upplägg och tempo så undgår åskådaren att tänka på tiden. Den här lyckas med det till 95%.

Skådespelarna: Får nog ta och säga att Magnason gör en fläckfri tolkning av Zetterlund. Bergqvist och Ljung (Z:s föräldrar) presterar mycket bra, speciellt ”Kjelle” (som jag annars har svårt för). Även de andra birollerna tycker jag görs bra.

Musiken: Inte så mycket att krångla med här, utan det var många av Zetterlunds egna hits.

Totalt: En i raden av kommande filmer i biografi-genren (Diana, Jobs, Grace of Monaco är några fler). Hur som helst, mycket bra skådespeleri (plus bra rollsättning, i likhet, av ikoner som Povel Ramel, Tage Danielsson, Beppe Wolgers och några till). Musiken är okej (och möjligen något nostalgisk), fotot är än bättre. Historien i sig är faktiskt intressant, för mig som inte hade något större vetande om Z innan. Kan gott och väl bli Sveriges Oscars-bidrag till nästa år (anm. 5/9, nu blev det inte så). Duellerar med ”Känn ingen sorg” som bästa svenska film i år. Betyget blir en..

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Snabba Cash – Livet Deluxe

av

Titel: Snabba Cash – Livet Deluxe

Premiär:  30 augusti

Speltid: 2 timmar 7 minuter

Genre: Thriller, Drama

Regi: 

Skådespelare: , , , , , mfl.

Handling: JW lever på landsflykt, nu fast besluten att få reda på vad som hänt med sin försvunna syster Camilla. Spåren leder till Stockholms undre värld. Jorge ska göra en sista stöt, Sveriges genom tidernas största värdetransportrån. Men under de komplicerade förberedelserna möter han en kvinna från sitt förflutna: Nadja. Polisaspiranten Martin Hägerström blir handplockad till att bli infiltratör i en hemlighetsstämplad operation med mål att fälla ledaren för Stockholms serbiska maffia – Radovan Krajnic. Natalie Krajnic – Radovans juridikstuderande dotter, hamnar i korselden då hennes pappa blir utsatt för ett mordförsök. Mot sin vilja blir hon indragen i en växande maktkamp inom den serbiska maffian. Allas öden förseglas i denna avslutande del av Snabba Cash trilogin. (Från SF).

Mina tankar: Kom till insikt att jag inte hade sett andra delen (så det är noll koll på vad som hände i den…), men hoppades på att det skulle bli någon form av resumé. Vad jag kunde antyda så var det en extremt snabb ”genomgång”, men det var knappt så man hann läsa dom textremsorna. Kan ju också tillägga att jag inte läst böckerna…

Speltiden: Längst i serien, om jag inte läste fel. Till och med kanske lite för lång, för min del. Som tur är det en hel del action och inte bara dialoger fram och tillbaka.

Skådespelarna: Även om Kinnaman är (en av) de stora affischnamnen, så – får jag nog säga att – han ändå lyser med sin frånvaro (jämfört med den första). Det är mest de andra, Varela, (som står med där uppe) som får tid med kameran. Men jag tyckte att de sköter det bra.

Musiken: I början var det inte något jag lade någon större ”hänsyn” till, men när det började dra ihop sig, så blev det något som jag skulle likna vid en deckare. Och den här var i eftertexten, (enligt Shazam).

Totalt: Trots att jag inte sett del två, och kanske inte kom in i filmen som jag hoppats, så tycker jag ändå att den var fullt sevärd. Är man ute efter en språklektion, så är det bara att spetsa öronen och välja – svenska, engelska, spanska och/eller serbiska. En scen som stod ut mot det mesta var en cirka tre minuter lång tagning, vilken jag tyckte var imponerande och bra kameraarbete. Betyget blir en..

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

Elysium

av

Titel: Elysium 

Premiär:  9 augusti

Speltid: 1 timme 50 minuter

Genre: Action, Drama, Sci-Fi

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , , mfl.

Handling: År 2154 bor de priviligierade rika i en paradistillvaro på rymdstationen Elysium. Nere på den förstörda jorden slåss den övriga mänskligheten för sin överlevnad. Den härskande klassen gör allt för att bevara livsstilen på Elysium och hålla de mindre bemedlade på plats på den överbefolkade planeten under dem. Och Jordens människor ger aldrig upp hoppet om att nå Elysium en dag. Den olycksdrabbade Max hamnar i en situation som tvingar honom att ta ett riskfyllt uppdrag på Elysium, som inte bara kan rädda hans eget liv, utan även skapa större balans mellan de två världarna. Om han lyckas.  (Från SF).

Mina tankar: Hade inte så mycket på denna, förutom att,  utav trailern att döma, vara ett riktigt ögongodis visuellt sett.

Speltiden: Överlag så tuffar det på, men det finns ett par gupp, där det växlar i tempo. Kanske är det just därför det känns ”ojämnt”.

Skådespelarna: Ett par stora namn (postern). Kanske inte några mästerliga insatser från någon, men det räcker bra för denna typ av film.

Musiken: Ett ganska pampigt och maffigt soundtrack. Sånt gillas.

Totalt: Möjligen med lite inspiration och ett par trådar från sin tidigare film District 9, har Blomkamp (även här) gjort en ganska maffig sci-fi rulle. Det går inte att missa det otroligt snygga miljöerna, främst överblickarna på rymdstationen (bild 1 & 2, nu var dom inte jätte detaljrika). Fint jobb med CGIn, alltså. Sen är det något speciellt med post-apokalyptiska inslag. Trots mycket bra finns det ett par ”mindre bra” saker, slutet var väl inte riktigt till mitt belåtenhet (men det finns väl inte mycket att göra åt det, om det inte blir något alternativt slut på disc senare). Det blir en…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

Blue Jasmine

av

Titel: Blue Jasmine

Premiär:  23 augusti

Speltid: 1 timme 39 minuter

Genre: Drama

Regi: 

Skådespelare: , , , Peter Sarsgaard, Bobby Cannavale, Louis C.K., Andrew Dice Clay, mfl.

Handling: I Blue Jasmine spelar Cate Blanchett överklassfrun Jasmine som får se sin sociala prestige, Chaneldräkterna och sitt lyxliv förintas när hennes man Hal (Alec Baldwin) avslöjas som storbedragare i både affärer och kärlek. Totalt utblottad flyr hon New York och flyttar in hos sin hårt arbetande syster Ginger (Sally Hawkins) i San Francisco. Det blir en enorm kulturkrock, men också en möjlighet för de två systrarna att ta itu med sina respektive problem.  (Från SF).

Mina tankar: Woody Allen är ju alltid Woody Allen, men man ska kanske inte döma en film efter dess omslag (poster) – då tror jag detta hade varit ett bottennapp.

Speltiden: Här är jag lite osäker på hur jag ska se det. Filmen i sig är inte egentligen lång, men det är upplägget som gör att det känns längre än vad det är (det går inte i kronologisk ordning). Uppskattningsvis mitt i filmen höll John Blund på att komma…

Skådespelarna: Är i alla fall namnkunniga, då samtliga med betydelsefulla roller fick stå med på postern. Men det är ändå Blanchett som drar det större lasset, hon gör det bra. Och har inget att klaga på hos resterande heller. Mycket bra.

Musiken: Lite så där som det brukar vara i Woody’s filmer, jazzigt/blues-aktigt. Det är något som man associerar till hans filmer (Match Point kanske är undantaget).

Totalt: Jag tycker Woody Allen har haft lite gott & blandat genom åren. Blue Jasmine är någonstans i mitten. Jag tycker att det blir lite rörigt när filmen inte är ”tydligt uppställd” i kronologisk ordning (det finns filmer där det funkar). Det gör att det ibland är svårt att hänga med när det bryts mellan då- och nutid mellan två-tre scener.  Och även om aktörerna lyfter, vad jag tycker är, en ganska ointressant historia så drar det inte upp helheten. Så det blir en…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine