Film

American Hustle

av

Titel: American Hustle 

Premiär: 21 februari 2014

Speltid: 2 timmar 18 minuter

Genre: Drama, Kriminalare

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , , mfl.

Handling: American Hustle utspelar sig under en av de mest chockerande skandalerna i USA:s historia och handlar om den briljante bedragaren Irving och hans minst lika listiga och förföriska kumpan Sydney. De har levt ett lyxigt liv finansierat av bedrägerier men är nu tvingade att arbeta för FBI för att själva undvika straff. FBI-agenten Richie tvingar dem att infiltrera New Jersey maffian och snart befinner de sig i en värld som är lika farlig som den är förtrollande, full av brottslingar och politiker som den passionerade Carmine som hamnat på FBI:s radar. Kommer Irvings oförutsägbara fru Rosalyn var den som råkar dra i tråden som får hela deras värld att rasa samman. (Från SF.se)

Mina tankar: Hade spanat in denna redan innan och då verkade den intressant. Många (allt är relativt) stora namn så visst finns det en potential. Dessutom baserat på verkliga händelser.

Skådespeleriet är det som är bäst i filmen, tack vare ett rutinerat gäng och ett plus för att det finns kemi.

Det som jag inte gillar alls är att det är alldeles för lång speltid och det blir många slöa partier. Hade nog blivit betydligt bättre om den landat på någonstans på 1 och 50-sträcket.

En ”njae-film” tycker jag det här var, inte helt värdelös men inte direkt bra heller. Som sagt, skådespeleriet är det bästa med filmen och, tyvärr, så blir den långa speltiden och tempot det som drar ner helheten, för min del. Känner heller inte att det blir så spännande. Betyget blir en…

film-2-5

Läs även recension hos MovieZine

Delivery Man

av

Titel: Delivery Man 

Premiär: 31 januari 2014

Speltid: 1 timme 45 minuter

Genre: Komedi, Drama

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , , mfl.

Handling: David Wozniak är en medelmåtta, en dag får han reda på att han genom anonyma donationer till en fertilitetsklinik, 20 år tidigare, att han är biologisk far till 533 barn. Nu har 142 av dem inlett en rättegångsprocess för att få reda på hans identitet. Han måste då bestämma sig om han ska göra sin identitet offentlig eller inte.

Mina tankar: Hade inte någon koll på denna (knappt att den fanns). Blev dock smått tveksam när Vince Vaughn’s namn dök upp på duken, han som ju inte har gjort några toppfilmer senaste åren. Tydligen har regissören Scott gjort en remake på sin egna film från 2011 (som dock gick under annan titel och var ”mindre”).

Som sagt, tycker Vaughn är lite sisådär, men får i den här filmen spela med lite mer djup än normalt. Tycker väl inte att det är toppenkemi mellan samtliga, men individuellt så funkar det för vad som ”krävs”.

En okej/sevärd film, enligt mig. Humor (som ger ett par skratt) blandas med viss seriositet, skådespeleriet funkar och flyter på bra tempomässigt. Betyget blir en…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

The Secret Life of Walter Mitty

av

Titel: The Secret Life of Walter Mitty

Premiär: 24 januari 2014

Speltid: 1 timme 55 minuter

Genre: Komedi, Drama, Äventyr

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , mfl.

Handling: Walter Mitty är en dagdrömmare som har för vana att försvinna in i en värld av fantasier fyllda med hjältedåd, romantik och action. När hans jobb hotas ger han sig iväg på ett äventyr som överträffar alla hans vildaste fantasier. (Från SF.se)

Mina tankar: Hade bara sett en trailer för den här, då kändes det inte jättespännande. Men det är väl fördelen med att se filmer ”blint”, att det kan visa sig vara riktiga överraskningar.

Ett ganska intressant koncept som i och med  huvudkaraktärens, Walter Mitty, dagdrömmar kan det bli ganska flippat och komiskt. Efter lite efterforskning så är det baserat på en novel från 1939.

Skådespeleriet är bra, mestadels Stiller som driver filmen med sitt lilla äventyr. Kristen Wiig och Adam Scott (och de andra) gör det bra i birollerna.

Trevlig film, som överraskade mig positivt, bra jobb av Stiller i både registolen samt huvudrollen och likaså de i birollerna. Ett bra tempo gör att det inte finns några större dippar. Fint foto (speciellt scenerna på Island, med dess öppna och bergiga landskap). Och de specialeffekterna som finns gör jobbet bra. Betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Hobbit: Smaugs ödemark

av

Titel: The Hobbit: The Desolation of Smaug 

Premiär: 11 december

Speltid: 2 timmar 41 minuter

Genre: Äventyr, Fantasy, Drama

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , , , , , , , , , , mfl.

Handling: Här är fortsättningen på Bilbo Baggers äventyrliga resa tillsammans med Gandalf och de tretton dvärgarna, ledda av Thorin Ekensköld, för att återkräva Ensliga berget och dvärgarnas förlorade rike Erebor. Efter att ha lyckats överleva första etappen av den oväntade resan, kämpar gruppen vidare österut genom den förrädiska skogen Mörkveden. Där ställs de öga mot öga med den gigantiske Beorn, en hord av jättespindlar och tillfångatas av de farliga skogsalverna. Efter en dramatisk flykt lyckas de ta sig till Sjöstaden och vidare till Ensliga berget för att möta den största faran av alla – den enorma draken Smaug. En utmaning som kommer sätta deras mod och vänskap på slutgiltigt prov. (Från SF.se)

Mina tankar: Då man är ”nollställd” inför ett nytt äventyr, så är det svårt att ha förväntningar om man inte vet vad som ska vänta. En oväntad resa tyckte jag var riktigt bra. Därav blev förväntningarna höga inför fortsättningen, kanske lite för höga? Äventyret sågs i vanlig 2D.

I stort samma folk som var med i förra (och dom presterar likvärt som i första filmen), dock har med vi Mikael Persbrandt (som Beorn), Orlando Bloom (Legolas från Ringen-trilogin), Evangeline Lilly (kanske mest känd som Kate från ”Lost”), Stephen Fry och Benedict Cumberbatch (från BBC:s Sherlock) dock lånar han bara ut rösten. De nya tycker jag klara uppgiften bra och Perbrandt var en positiv överraskning.

Den är ett par minuter kortare än den första filmen, men jag upplevde det som att den här var den längre, detta trots att den här innehöll mer action. Kanske att det var så att de lite långsammare partierna tappar för de scenerna med lite mer fart i.

En STOR svaghet med denna del är att CGI och specialeffekter ser ut som ett tv-spel från slutet av förra millennieskiftet, det är riktigt illa. Speciellt då stor del av filmen hänger på att det för att få till effekter som man tänkt sig. Så man borde kanske spenderat lite mer av de 200.000.000 dollar av budgeten på denna punkten.

Det är en bra fortsättning på berättelsen, med fina miljöer, bra skådespeleri och för det mesta bra effekter. Kanske att man har ”missbrukat” och använt för mycket CGI och specialeffekter, då man inte låter alla sådana scener spela på lika villkor. En sak om man har ”jämnt dåliga”, men att varva riktigt snygga effekter med näst intill skrattretande, nja, det gillar jag inte. Och nu direkt efter känner jag mig då lite besviken på helheten (för att inte tala om cliff-hangern). Betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Kärlek Deluxe

av

Titel: Kärlek Deluxe

Premiär: 17 januari 2014

Speltid: 1 timme 32 minuter

Genre: Komedi

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , , mfl.

Handling: Chic-lit-drottningen Selma Trastell har allt men är ändå inte nöjd. Hennes böcker säljer som smör men sågas allt värre av kritikerna i takt med framgångarna. Hon drömmer istället om att skriva en viktig bok och ta plats i finkulturens salonger. Selma möter sin hårdaste kritiker, den blivande akademiledamoten Britta Mattsson som slagit vad med sin förläggare om att hon kan göra Selma till en ”riktig” författare. (Från SF.se)

Mina tankar: Efter att ha sett trailern till den här så var jag ytterst tveksam, men som många gånger förr, se filmen och döm sedan. Får väl se hur det går med det…

Skådespelarna tycker jag är högst mediokra, saknar utstrålning och kemi. Tejle’s karaktär störde jag mig på något så otroligt. Ljusglimten är ”förlagsreceptionisten”, som jag kände igen från Crazy Pictures från Norrköping.

Njae, detta var väl inte jättebra. Trots detta så fanns det ett par roliga moment och one-liners. Undrar också om dom använde sig av en praktikant för ljudläggningen, för den var otroligt ojämn – volymmässigt. Annars så har man sett den här historien ett antal gånger i lika utföranden, och man kan i princip lista ut hur det kommer sluta inom 10-15 minuter. Tur att den inte var så lång. Betyget blir en…

film-2-5

Läs även recension hos MovieZine

Philomena

av

Titel: Philomena

Premiär: 6 decemeber

Speltid: 1 timme 38 minuter

Genre: Drama, Komedi

Regi: 

Skådespelare: , , , , , mfl.

Handling: Den cyniske journalisten Martin Sixsmith blir kontaktad av en kvinna vars mamma Philomena helt nyligen avslöjat en tung hemlighet hon burit på i över 50 år. Som tonåring födde hon en son utanför äktenskap på ett strikt religiöst Irland. Hon fick behålla honom i tre år, men sedan togs pojken ifrån henne och såldes till ett amerikanskt par. Philomena förbjöds att någonsin söka upp honom. Några år senare flyttar Philomena till England där hon gifter sig och bildar familj. Men med sig i djupet av sitt hjärta har hon minnet av sonen hon i unga år tvingats lämna bort. Philomena behöver nu Martins hjälp att finna honom. Tillsammans beger de sig till USA.  Sökandet efter en försvunnen son blir början på en oväntad vänskap. (Från SF.se)

Mina tankar: Att gå in helt oförberedd för en film kan ha både sina fördelar och nackdelar. Den här gången var det nog en fördel, för jag tror att den här hade gått under radarn om det inte blivit som det blev, med snabba ryck. Postern (den här är den som är på biograferna) är väl inte heller allt för tilltalande. Dock har den fått majoriteten fina betyg. Filmen är baserad på en bok, som i sin tur är tagen från en riktig händelse.

Skådespelarna som i huvudsak är rutinerade Judi Dench (som har bland annat har en hel drös med Bond-filmer i bagaget) och Steve Coogan, som även skrivit manuset (Natt på Museet-filmerna och Jorden runt på 80 dagar, 2004, där han gestaltade Phileas Fogg). Båda två gör riktigt fina rollprestationer, där det är Dench som briljerar.

Trots relativ kort speltid så känns det stundtals lite trögflytande, men jag upplever det inte som att det har stor påverkan på helheten, trots allt.

En fin film, som möjligen får lite push av att det har en djupare grund i och med att det baserat på en verklig händelse. Det bjuds på både humor med skratt och sorg, lite spänning, samt är inne och nuddar på religion på grund av omständigheterna/bakgrunden. Och inte att glömma, det lysande skådespeleriet från Dench och Coogan. Betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Hunger Games: Catching Fire

av

Titel: The Hunger Games: Catching Fire

Premiär: 20 november

Speltid: 2 timmar 26 minuter

Genre: Action, Äventyr

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , , , , mfl.

Handling: Katniss trodde att en vinst i Hungerspelen var lika med framgång, lycka och berömmelse, men istället skulle det bara leda till fruktan. Huvudstaden är inte nöjd med henne. Hennes prestationer på arenan har gjutit mod i rebellstyrkorna – och i takt med att upproret växer sig starkare, ökar också riskerna för Katniss och de hon älskar – inklusive Gale och Peeta som slåss om hennes gunst. Varje val hon gör får ödesdigra konsekvenser. Och det är då huvudstaden blottar sin slutgiltiga fälla. (Från SF.se)

Mina tankar: En väntad uppföljare till filmen med samma titelnamn – The Hunger Games. Och för att inte förvirra publiken så fick även denna filmen den ”övertiteln” och undertitel ”Catching Fire”, vilket andra boken i serien heter. Trots stor succé efter första filmen (spelade in 8x sin budget) har jag inte tagit mig tid att läsa serien, så helt grön på vad den kom att handla om (utöver synopsisen).

Blev halvt chockad när jag såg speltiden (även om det vid senare efterforskningar/catch-up, visade sig att även första filmen hade snarlik längd), dock var det inte något större problem efter att en ganska långsam introduktion och recap från förra filmen.

Vad gäller skådespelarensemblen så tycker jag att samtliga höjt sig ett snäpp i rollprestationerna (har dock ingen koll på vad förlagan säger om karaktärerna).

Då kostymavdelningen (och även smink) har en ganska betydande roll till filmen så tycker jag att det ska kommenteras. För även om utseendet på dräkterna inte alltid är det snyggaste, så tar det inte ifrån dem att dessa är ganska imponerande skapelser (se dessa för några exempel, 1, 2, 3, 4 och 5).

Lyckad uppföljare som ger mersmak. Bra skådespeleri, effekterna i stort och för den som inte har läst böckerna (kanske även för de som har gjort det) bra spänning. Och tack vare att slutet på filmen får mig att vilja se nästa film och fortsättningen på en gång (men det får vänta ett år) drar upp lite grann faktiskt – det är något speciellt med cliffhangers som görs bra. Betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Mig äger ingen

av

Titel: Mig äger ingen

Premiär: 8 november

Speltid: 1 timme 50 minuter

Genre: Drama

Regi: 

Skådespelare: , , , , , mfl.

Handling: En gripande men samtidigt varm och humoristisk berättelse om 5-åriga Lisas villkorslösa kärlek till sin alkoholiserade pappa. Det är också en skildring av Sverige på 70-talet och arbetarklassens bleknande ideal. Mamman lämnar familjen och Lisa kämpar för att behålla bilden av hjältepappan. Till slut ställs Lisa inför ett livsavgörande val. (Från SF.se)

Mina tankar: En film på en bok… inte varje dag man ser det *host*. Ska man vara riktigt noga och uppmärksam så är det faktiskt ”fritt baserat på…”, så det gör ju skillnad. För min del spelar det ingen roll då jag inte har läst boken och inte kan relatera/referera till och från.

Så här i efterhand får jag ta och säga att det var en bra historia, även om jag tyckte det fanns någon story-lucka mot slutet. Dom missar ”=-tecknet” i ekvationen, typ (varför blev det som det blev). Sen att det var mycket politiskt tjafs med arbetarklasser och så vidare, relevant för storyn, men kände inte att jag brydde mig i det, mer än att kommentera det.

Dålig koll på rollbesättningen, förutom Persbrandt (och Sten Ljunggren som hade en biroll). Men prestationerna var mycket bra från allihopa. Snack om att Persbrandt gör sin bästa rollprestation någonsin, det låter jag vara osagt, men det lär ju vara bättre än Hamilton-filmerna.

Den är ju bra och allt, men jag tycker att den stapplar lite för mycket och håller för lågt tempo. Lite humor plockas upp med en sekvens då Persbrandts karaktär träffar en norsk tjej (det här med språket). Regissören har lyckats få en ”bra grå ton” på filmen och alkoholism som tema är väl inte direkt att leka med. Betyget blir en…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

Gravity

av

Titel: Gravity 

Premiär: 25 oktober

Speltid: 1 timme 31 minuter

Genre: Sci-Fi, Drama, Thriller

Regi: 

Skådespelare: , , , , , mfl.

Handling: Dr. Ryan Stone är medicintekniker och är ute på sitt första uppdrag i rymden tillsammans med den erfarna astronauten Matt Kowalsky som är ute på sin sista resa innan pensionen. Rymdfärjan förstörs, Stone och Kowalsky är helt ensamma – och endast ihopkopplade med varandra glider de ut i mörkret. Av tystnaden förstår de att all kommunikation med Jorden har brutits och samtidigt som rädslan övergår i panik så försvinner lite syre för varje litet andetag. (Från SF.se)

Mina tankar: Nyfikenheten var väldigt stor redan efter första trailern. Sen att Cuarón satt i registolen gjorde inte saken värre. Sen velade jag lite mellan om jag skulle se vanliga eller 3D-versionen, det blev det senare. Det var ju det som anti-3D-kritikerna hade sagt. Risken var väl dock att filmen hade blivit över-hypad.

Det är inget snack om att detta är den visuellt snyggaste filmen i år, kanske till och med de senaste åren. 3D:n är mestadels helt okej, det finns scener där vissa objekt inte går i synk ordentligt så det blir bara halveffekt (möjligt att det bara var mina ögon). Men om man bortser från 3D:n som extra attribut, så är det otroligt snyggt gjorda specialeffekter, kan tänka mig att större delen filmades på green-screen. Tyngdlösheten har man fått till snyggt och trovärdigt.

I förteckningen har jag fått med de mesta i rollistan. Nu är det bara Bullock och Clooney som får agera ordentligt och deras insatser är det inget fel på, tycker jag.

Måste också kort nämna soundtracket, som jag tycker imponerar stort. Både maffigt och minimalistiskt på samma gång.

Efter en otrolig sammanhängande och till slut ganska intensiv öppningsscen så går tempot ner. Sen fortsätter det i ganska lågt tempo, men går under två-tre omgångar upp i intensitet. Speltiden, 1.30 går rätt så fort, trots att det inte händer jättemycket, sen kommer slutsekvensen som går fort och rätt som det är så är det slut. Det finns mycket bra saker, skådespeleri, effekterna(!) och musiken. Tyvärr, så känner inte jag att detta är en fullpoängare, utan det får räcka med en stark…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

About Time

av

Titel:  About Time

Premiär:  18 oktober

Speltid: 2 timmar 3 minuter

Genre: Drama, Komedi, Sci-Fi

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , mfl.

Handling: När en godhjärtad, men tafatt, ung advokat får veta av sin far att alla män i hans familj kan resa i tiden, beslutar han sig för att försöka använda tidsresorna för att hitta ”den rätta”, uppvakta henne och bilda familj. (Från SF.se)

Mina tankar: Temat låter ju lovande – tidsresor. Jag gillade… nja, gillar The Butterfly Effect då det sist jag såg den fortfarande var en fullpoängare. Så denna hade ju minst sagt goda förutsättningar.

Skådespelarna är bra, samtliga av dem. Tycker kemin mellan Gleeson och McAdams funkar bra och Bill Nighy, i en biroll, kan fortfarande prestera. I och med detta, samt att storyn är bra så är det inte några problem att sitta igenom dessa lite mer än två timmarna som filmen är.

Det blir stora möjligheter i och med att man leker med tiden. Mindre lyckade saker kan göras bättre i en form av repris. Roliga saker kan göras om igen, på olika sätt. Många gånger blir det känslomässigt och humoristiskt.

Mot slutet tycker jag att det till och med blir ganska spännande då man får veta att det finns ”begränsningar” som detta med tidsresor innebär, och för att man vill karaktärerna det bästa. Det blir ganska känslomässigt.

För att summera detta så kan jag utan tvekan säga att jag tyckte om den. Inte riktigt i klass med Butterfly Effect, men är och nosar i bakhasorna. Finfint skådespeleri, oftast bra kamera (ett par scener som är ”manual”). Den lyckas med humor, trots att det ibland är lite töntigt, men på ett bra sätt. Plus att det blir spännande mot slutet. Betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine