Snabba Cash – Livet Deluxe

TitelSnabba Cash – Livet Deluxe

Premiär:  30 augusti

Speltid: 2 timmar 7 minuter

Genre: Thriller, Drama

Regi: 

Skådespelare: , mfl.

Handling: JW lever på landsflykt, nu fast besluten att få reda på vad som hänt med sin försvunna syster Camilla. Spåren leder till Stockholms undre värld. Jorge ska göra en sista stöt, Sveriges genom tidernas största värdetransportrån. Men under de komplicerade förberedelserna möter han en kvinna från sitt förflutna: Nadja. Polisaspiranten Martin Hägerström blir handplockad till att bli infiltratör i en hemlighetsstämplad operation med mål att fälla ledaren för Stockholms serbiska maffia – Radovan Krajnic. Natalie Krajnic – Radovans juridikstuderande dotter, hamnar i korselden då hennes pappa blir utsatt för ett mordförsök. Mot sin vilja blir hon indragen i en växande maktkamp inom den serbiska maffian. Allas öden förseglas i denna avslutande del av Snabba Cash trilogin. (Från SF).

Mina tankar: Kom till insikt att jag inte hade sett andra delen (så det är noll koll på vad som hände i den…), men hoppades på att det skulle bli någon form av resumé. Vad jag kunde antyda så var det en extremt snabb ”genomgång”, men det var knappt så man hann läsa dom textremsorna. Kan ju också tillägga att jag inte läst böckerna…

Speltiden: Längst i serien, om jag inte läste fel. Till och med kanske lite för lång, för min del. Som tur är det en hel del action och inte bara dialoger fram och tillbaka.

Skådespelarna: Även om Kinnaman är (en av) de stora affischnamnen, så – får jag nog säga att – han ändå lyser med sin frånvaro (jämfört med den första). Det är mest de andra, Varela, (som står med där uppe) som får tid med kameran. Men jag tyckte att de sköter det bra.

Musiken: I början var det inte något jag lade någon större ”hänsyn” till, men när det började dra ihop sig, så blev det något som jag skulle likna vid en deckare. Och den här var i eftertexten, (enligt Shazam).

Totalt: Trots att jag inte sett del två, och kanske inte kom in i filmen som jag hoppats, så tycker jag ändå att den var fullt sevärd. Är man ute efter en språklektion, så är det bara att spetsa öronen och välja – svenska, engelska, spanska och/eller serbiska. En scen som stod ut mot det mesta var en cirka tre minuter lång tagning, vilken jag tyckte var imponerande och bra kameraarbete. Betyget blir en..

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

Elysium

Titel: Elysium 

Premiär:  9 augusti

Speltid: 1 timme 50 minuter

Genre: Action, Drama, Sci-Fi

Regi: 

Skådespelare: , mfl.

Handling: År 2154 bor de priviligierade rika i en paradistillvaro på rymdstationen Elysium. Nere på den förstörda jorden slåss den övriga mänskligheten för sin överlevnad. Den härskande klassen gör allt för att bevara livsstilen på Elysium och hålla de mindre bemedlade på plats på den överbefolkade planeten under dem. Och Jordens människor ger aldrig upp hoppet om att nå Elysium en dag. Den olycksdrabbade Max hamnar i en situation som tvingar honom att ta ett riskfyllt uppdrag på Elysium, som inte bara kan rädda hans eget liv, utan även skapa större balans mellan de två världarna. Om han lyckas.  (Från SF).

Mina tankar: Hade inte så mycket på denna, förutom att,  utav trailern att döma, vara ett riktigt ögongodis visuellt sett.

Speltiden: Överlag så tuffar det på, men det finns ett par gupp, där det växlar i tempo. Kanske är det just därför det känns ”ojämnt”.

Skådespelarna: Ett par stora namn (postern). Kanske inte några mästerliga insatser från någon, men det räcker bra för denna typ av film.

Musiken: Ett ganska pampigt och maffigt soundtrack. Sånt gillas.

Totalt: Möjligen med lite inspiration och ett par trådar från sin tidigare film District 9, har Blomkamp (även här) gjort en ganska maffig sci-fi rulle. Det går inte att missa det otroligt snygga miljöerna, främst överblickarna på rymdstationen (bild 1 & 2, nu var dom inte jätte detaljrika). Fint jobb med CGIn, alltså. Sen är det något speciellt med post-apokalyptiska inslag. Trots mycket bra finns det ett par ”mindre bra” saker, slutet var väl inte riktigt till mitt belåtenhet (men det finns väl inte mycket att göra åt det, om det inte blir något alternativt slut på disc senare). Det blir en…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

Blue Jasmine

TitelBlue Jasmine

Premiär:  23 augusti

Speltid: 1 timme 39 minuter

Genre: Drama

Regi: 

Skådespelare: Peter SarsgaardBobby CannavaleLouis C.K.Andrew Dice Clay, mfl.

Handling: I Blue Jasmine spelar Cate Blanchett överklassfrun Jasmine som får se sin sociala prestige, Chaneldräkterna och sitt lyxliv förintas när hennes man Hal (Alec Baldwin) avslöjas som storbedragare i både affärer och kärlek. Totalt utblottad flyr hon New York och flyttar in hos sin hårt arbetande syster Ginger (Sally Hawkins) i San Francisco. Det blir en enorm kulturkrock, men också en möjlighet för de två systrarna att ta itu med sina respektive problem.  (Från SF).

Mina tankar: Woody Allen är ju alltid Woody Allen, men man ska kanske inte döma en film efter dess omslag (poster) – då tror jag detta hade varit ett bottennapp.

Speltiden: Här är jag lite osäker på hur jag ska se det. Filmen i sig är inte egentligen lång, men det är upplägget som gör att det känns längre än vad det är (det går inte i kronologisk ordning). Uppskattningsvis mitt i filmen höll John Blund på att komma…

Skådespelarna: Är i alla fall namnkunniga, då samtliga med betydelsefulla roller fick stå med på postern. Men det är ändå Blanchett som drar det större lasset, hon gör det bra. Och har inget att klaga på hos resterande heller. Mycket bra.

Musiken: Lite så där som det brukar vara i Woody’s filmer, jazzigt/blues-aktigt. Det är något som man associerar till hans filmer (Match Point kanske är undantaget).

Totalt: Jag tycker Woody Allen har haft lite gott & blandat genom åren. Blue Jasmine är någonstans i mitten. Jag tycker att det blir lite rörigt när filmen inte är ”tydligt uppställd” i kronologisk ordning (det finns filmer där det funkar). Det gör att det ibland är svårt att hänga med när det bryts mellan då- och nutid mellan två-tre scener.  Och även om aktörerna lyfter, vad jag tycker är, en ganska ointressant historia så drar det inte upp helheten. Så det blir en…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

HockeyAllsvenskans 15 första omgångar på TV (13/14)

TV10/Viasat Hockey (numera torsdagar istället för fredagar)
12/9 Björklöven – Malmö
19/9 Timrå – Mora
26/9 Mora – Djurgården
3/10 Karlskoga – Djurgården
10/10 Västerås – Oskarshamn
17/10 Djurgården – Rögle
24/10 Malmö – Björklöven

Inget SSK här, synd…

Viasat Hockey
13/9 Timrå – Västerås
14/9 Södertälje – Mora
16/9 Västerås – Karlskoga
18/9 Karlskrona – Södertälje
20/9 Västerås – Djurgården
21/9 Malmö – Rögle
23/9 Troja-Ljungby – Södertälje
24/9 Rögle – Oskarshamn
27/9 Timrå – Björklöven
29/9 Björklöven – Karlskoga
1/10 Djurgården – Timrå
2/10 Oskarshamn – Malmö
4/10 Karlskrona – Mora
5/10 Djurgården – Björklöven
6/10 Malmö – Västerås
9/10 Södertälje – Djurgården
11/10 Almtuna – Södertälje
12/10 Troja-Ljungby – Björklöven
14/10 Rögle – Björklöven
15/10 Asplöven – Djurgården
16/10 Oskarshamn – Almtuna
18/10 Björklöven – Karlskrona
19/10 Timrå – Malmö
21/10 Västerås – Rögle
23/10 Södertälje – Rögle
26/10 Karlskoga – Västerås
27/10 Djurgården – Malmö

S24 (Aftonbladet, tror det är 79/match eller 129-149/månaden)
12/9 Djurgården – Troja-Ljungby
15/9 Karlskrona – Rögle
18/9 Djurgården – Oskarshamn
21/9 Södertälje – Timrå
24/9 Almtuna – Djurgården
26/9 Västerås – Rögle
30/9 Malmö – Södertälje
2/10 Mora – Rögle
3/10 Södertälje – Björklöven
5/10 Rögle – Timrå
9/10 Karlskoga – Rögle
11/10 Djurgården – Karlskrona
16/10 Troja-Ljungby – Timrå
23/10 Troja-Ljungby – Djurgården
25/10 Rögle – Karlskrona

Resten går på till stor sannorlighet på HockeyAllsvenskan Play (kostade 59-69/match förra säsongen, FAQ finns här).

Monsters University

TitelMonsters University

Premiär:  31 juli

Speltid: 1 timme 50 minuter

Genre: Komedi, Animerat, Äventyr

Regi: 

Skådespelare:  (röster). Engelska: , mfl.
Svenska: Johan Ulveson, Allan SvenssonJan Mybrand, Ewa FrölingPer Andersson, mfl.

Handling: Här får vi återigen möta våra favoritmonster Mike och Sully från den stora succén Monsters, Inc. Mike Wazowski har drömt om att bli en Skrämmare sedan han var ett litet monster och nu ska han äntligen börja på universitetet. Och han vet, bättre än någon annan, att de bästa Skrämmarna kommer från Monsters University. Men under den första terminen går hans planer i stöpet när han möter den överlägsne James P Sullivan, ”Sully”, född till Skrämmare. De är bägge tävlingsinriktade men nu leder deras tävlingsinstinkt till att allt spårar ur och att de bägge blir utslängda från universitetets Skrämmarlinje. För att göra saken ännu värre inser de bägge att de måste jobba tillsammans, ihop med ett udda gäng misslyckade monster, om de någonsin ska ställa saker och ting tillrätta. (Från SF).

Mina tankar: Förväntade mig inget storverk. Sen har vi det här med ”prequels” – har man sett första/originalet, så vet man oftast hur det kommer att gå.

Speltiden: Var, utan att krångla till det, för lång.

Skådespelarna: Det här lip-sync är nog det största problemet med att dubba film. Men bortsett från det så tycker jag att de tillsatta rösterna var bra. Ulveson som Mike och Svensson som Sulley (även första filmen) och sen rullar listan på.

Musiken: Faktiskt inte mycket jag lade märke till, men antar att det var ”klassiskt” Pixar.

Totalt: Börjar med en parentes; kortfilmen, innan huvudattraktionen, ”Det blå paraplyet” var riktigt bra. ”University” har i vissa fall även översatts med ”studentliv” (konstigt att man inte kör på en ”fast”). Bra röstskådespel, lagom med humor och skratt (som dock mest blev fniss) och filmen i sig är ju snyggt gjord. Det som drar ner är att man redan vet hur det kommer att sluta (ja, om man har sett Monsters Inc., det vill säga). Så det blir inte så spännande som det skulle kunna bli. Betyget blir en stark…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine