Rush

Titel: Rush

Premiär: 4 oktober

Speltid: 2 timmar 3 minuter

Genre: Action, Drama, Biografi

Regi: 

Skådespelare: , mfl.

Handling: Rush skildrar Formel 1’s glamourösa guldåldern och den sanna historien om två av världens största rivaler; den karismatiska och våghalsiga playboyen James Hunt och den briljante perfektionisten Niki Lauda. Vi följer de två extraordinära karaktärer, såväl på banan som i deras privatliv. Deras legendariska sammandrabbningar under Grand Prix, där de pressar sig själva tillbristningsgränsen, där det inte finns någon genväg till seger och inget utrymme för misstag. Om du gör ett misstag, dör du. (Från SF).

Mina tankar: Kan inte påstå att jag är något större fan av bilsport, i någon form. Inte heller att jag visste bakgrundshistorien som filmen kretsar runt.

Dock känner jag att det inte bara är en film om bilsport, och Formel 1 i stort, utan även en story om hur två stora namn inom en sport kan påverka varandra både positivt och negativt. Så om man bortser från de snyggt filmande och klippta racen, så lyckas det som sagt även gripa tag i en som inte kan/vet/har något intresse för det, just med att man finner rivaliteten mellan Hunt och Lauda fascinerande. Och att det är en gripande historia.

Det finns säkert de som har koll på hur det funkar i verkligheten och har vissa invändningar, men jag köper innehållet helt, trots att det ibland känns som det är lite till piffat för att göra det mer dramatiskt för att passa in på filmen. Så som motorhaverier och andra saker som gör att vederbörande får bryta ett lopp.

Rollsättningen har dom gjort bra. Det syns i alla fall i slutet när det är riktigt material inklippt, då man ser likheterna. Sen att jag ”stör” mig på Hemsworth (lyckade?) försök till brittisk engelska. Brühl, som jag inte har sett mycket av, är också bra.

När det kommer till summeringen, så ska den försökas hållas kortfattad. Filmen är underhållande, även om man inte är speciellt intresserad av F1. Ett plus, om man inte kan historien, är att det är spännande ända in till slutet. Skådespeleriet är mer än bara bra. Racing-scenerna är snygga och välgjorda, där får man väl också räkna in det som är gjort på dator (effekterna). Betyget landar på trots ointresse för sporten, på en (om lite svagare)…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Skumtimmen

Titel: Skumtimmen

Premiär:  27 september

Speltid: 1 timme 44 minuter

Genre: Drama, Mysterium

Regi: 

Skådespelare: , mfl.

Handling: Skumtimmen är en historia om försoning mellan en pappa och hans dotter. Julia har aldrig förlåtit sin pappa, som hon anklagar för sin son Jens försvinnande. Gerlof (pappan) har aldrig fullt ut tagit på sig det ansvaret, men har sedan många år gjort en egen utredning om att en tidigare försvunnen mytomspunnen mördare på Öland, Nils Kant, ska ha med Jens försvinnande att göra. Nu när Julia efter många år besöker sin pappa på Öland blir hon arg när hon upptäcker vad han har hållit på med. Samtidigt kommer det ett paket till Gerolf med Jens ena sandal. Gerlof och Julia blir mot sin vilja involverade i en resa tillsammans som blir chockartad för dem båda. Julia återvänder till sin barndomsö och tillsammans börjar de söka i det förflutna. Först nu får hon höra talas om en mytomspunnen ölänning, Nils Kant, som en gång satte skräck i en hel bygd. Han är död och begraven sedan länge, långt innan Julias pojke försvann. Ändå sägs han ibland vandra på det öländska Alvaret i skymningen. (Från SF).

Mina tankar: Ärligt talat så hade inte några större förhoppningar. Trodde att det skulle bli en ”sedvanlig deckare”, för jag hade även dålig koll på vad den egentligen handlade om, förutom att ha läst synopsisen.

Och tur var det att det inte fanns några förhoppningar. För hade jag ”trott” på den här filmen hade jag blivit väldigt, väldigt besviken. Har svårt att överhuvudtaget hitta några positiva saker med filmen. För första gången i mannaminne slumrar jag till under en biovisning. Det händer inte ens under Lucia Movie Night och då blir man ganska skör. Så den alternativa titeln ”Sömntimmen” funkar bra?

Kanske hade det blivit bra med bättre tempo? Har till och med svårt att föreställa mig en sådan alternativ version. Okej, en bra sak som jag kommer på nu. Fotot, landskapen var fina. Skådespelet var väl inte dåligt men inte heller bra, utan lite grått. Det som krävs utförs, men utan själ i arbetet. Tycker inte heller att det blir speciellt  spännande.

Nä, detta var inte speciellt bra, på något håll (ja, förutom det nämnda fina fotot). Det priset filmen kan få är att vara den första biofilmen, i år, som jag delar ut en etta till. Så det är ju alltid en bedrift, starkt jobbat! *ironi* Så den sedvanligt slutklämmen får väl denna gången utebli, trots att jag försöker få till den nu… betyget blir ju som sagt en…

film 1-5

Läs även recension hos MovieZine

Before Midnight

Titel: Before Midnight 

Premiär:  20 september

Speltid: 1 timme 48 minuter

Genre: Drama

Regi: 

Skådespelare: Walter LassallyYiannis PapadopoulosAthina Rachel TsangariPanos Koronis, mfl.

Handling: Richard Linklaters efterlängtade tredje film i den romantiska trilogin som började med Before Sunrise och Before Sunset, givetvis även denna gång med Julie Delpy och Ethan Hawke i huvudrollerna. (Från SF).

Mina tankar: Ja, som synopsisen avslöjar så är detta en tredje filmen i en serie. Då jag inte sett (eller faktiskt hört talas om) dessa två föregångare så försökte jag leta upp dom, men utan bra resultat.

Vad gäller skådespelarna, så tonas detta i stort ner till endast Hawke och Delpy’s karaktärer, vilket i och för sig är förklarligt då filmen handlar om dessa två. Resten tonas bort, även om dessa finns med i det ”omedvetna”.

Måste säga att det börjar bra, fortsätter helt okej men blir för min del lite för mycket. Det blir en, vad som känns som, ändlöst dialog karaktärerna mellan. Få, väldigt få uppehåll. Man matas hela tiden med nytt. Efter lite tänkande, så tror jag inte att det var mer än tio olika scener. Flygplats, bil, kök, ”balkong”, middagsbord, landsbyggd/by, hotellrum och ett hamnkafé.

Jag ska dock säga att jag tycker skådespeleriet är bra, samt att fotot (främst över de grekiska vidderna i början) och även kameraarbetet utförs på ett fint sätt. Kanske att man upplever filmen annorlunda om man sett de tidigare, och där med är ”van” med utförandet – det är inte jag. Dock gör slutet att jag vill ha mer – blandade intryck. Betyget blir en svag…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

Familjetrippen

Titel: We’re the Millers

Premiär:  20 september

Speltid: 1 timme 50 minuter

Genre: Komedi

Regi: 

Skådespelare: , mfl.

Handling: Langaren David Burke blir rånad på hela sitt lager och måste smuggla knark för att betala skulden. Men hur ska han ta sig osedd över gränsen? Han övertalar strippan Rose, den övergivne Kenny och tonårsrymlingen Casey att bli hans helyllefamilj under en kort resa fram och tillbaka över den mexikanska gränsen. I en enorm husbil ger sig ”familjen Miller” iväg för att fira nationaldagen med lite knarksmuggling. Vad kan gå fel? (Från SF).

Mina tankar: Den här hade jag haft ögonen på, en sån där knasig komedi, det gillar jag. Så det fanns definitivt förhoppningar.

Och med facit i hand, så är det här 1.50 som flyger förbi fort, hög underhållning, anser jag. Jag tycker dom har fått ihop en riktigt bra ensemble, med fin kemi, vilket även gäller för de flesta birollerna.

En i raden av bra komedier i år. Bra komediskådespel för övrigt, inte alltid det händer i komedier. Möjligen att det ska höjas ett varningens finger, det här med censur tror jag dom skippat helt (hel okej för min del – då blir det som det var tänkt?), det finns en del scener som skulle kunna anses ”osmakliga”.  Det gäller ju att det roliga ska gå hem hos åskådaren, och i det här fallet (som i många andra) så tycker jag det är stundtals jätteroligt. Många, många skratt. Och så är det alltid kul med bloopers i eftertexten, inte allt för ofta sådant är med nu för tiden. Betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

HockeyAllsvenskan 13/14

Säsongen närmar sig med stormsteg, och jag inser tillslut att det inte har gjorts någon tippning. Får bli ändring på det nu. Dock inte lika detaljerat som tidigare.

  1. Rögle
  2. Västerås
  3. Djurgården
  4. Timrå
  5. Bofors
  6. Södertälje
  7. Malmö
  8. Oskarshamn
  9. Mora
  10. Almtuna
  11. Troja-Lungby
  12. Björklöven
  13. Karlskrona
  14. Asplöven

Har inte tittat speciellt mycket mer än på trupperna i stort. Går på lite känsla och fjolårets resultat.

Monica Z

Titel: Monica Z

Premiär: 13 september

Speltid: 1 timme 51 minuter

Genre: Drama, Musik

Regi: 

Skådespelare: , mfl.

Handling: Filmen skildrar en svensk nationalikon och stjärnas stora genombrott och blomstringstid på sextiotalet. En exceptionell artist som med unik närvaro levde ett liv på scenen samtidigt som ett turbulent kärleksliv dolde sig bakom rampljuset. (Från SF).

Mina tankar: Hade inte så mycket att gå på inför, förutom att det faktiskt hade gått bra, mycket positiv kritik. Sen hade jag ingen större koll på Zetterlunds historia, så visst, på förhand såg det ju minst sagt intressant ut.

Speltiden: Som jag så många gånger har sagt förr, med ett bra upplägg och tempo så undgår åskådaren att tänka på tiden. Den här lyckas med det till 95%.

Skådespelarna: Får nog ta och säga att Magnason gör en fläckfri tolkning av Zetterlund. Bergqvist och Ljung (Z:s föräldrar) presterar mycket bra, speciellt ”Kjelle” (som jag annars har svårt för). Även de andra birollerna tycker jag görs bra.

Musiken: Inte så mycket att krångla med här, utan det var många av Zetterlunds egna hits.

Totalt: En i raden av kommande filmer i biografi-genren (Diana, Jobs, Grace of Monaco är några fler). Hur som helst, mycket bra skådespeleri (plus bra rollsättning, i likhet, av ikoner som Povel Ramel, Tage Danielsson, Beppe Wolgers och några till). Musiken är okej (och möjligen något nostalgisk), fotot är än bättre. Historien i sig är faktiskt intressant, för mig som inte hade något större vetande om Z innan. Kan gott och väl bli Sveriges Oscars-bidrag till nästa år (anm. 5/9, nu blev det inte så). Duellerar med ”Känn ingen sorg” som bästa svenska film i år. Betyget blir en..

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine