betyg

Julias ögon

av

Titel: Los ojos de Julia (Julia’s Eyes)

Premiär: 22 juli (Sverige) augusti (USA) 29 oktober -10 (ESP)

Speltid: 1 timme 40 minuter

Regi: Guillem Morales

Skådespelare: Belén Rueda, Lluís Homar, Pablo Derqui, Francesc Orella, Joan Dalmau, mfl.

Handling: När Julia och hennes man ska besöka hennes tvillingsyster Sarah, som nästan är helt blind på grund av en ärftlig sjukdom, möts de av budskapet att hon begått självmord. Julia vägrar tro på att Sarah skulle ta sitt liv, men systerns underliga grannar visar inga tecken på förvåning. Julia måste nu hantera både förlusten av en älskad syster och konfrontera det faktum att hon själv lider av samma ögonsjukdom. I takt med att hennes egen syn fördunklas, tätnar mystiken kring systerns död. (Från SF).

Mina tankar: Hmm, spansktalande och skräck, två ”kriterier” jag inte kan minnas att jag sett på bioduken tidigare. Och Guillermo del Toro, som gjorde Pans Labyrint har producerat, vilket gjorde att det fanns lite förväntningar ändå.

Det är en segstartad historia, som sedan går upp i tempo. Den är klassad som en skräck-thiller, hmm, man kan stryka ett av dom (skräck). För inte tyckte jag att den var speciellt läskig…

Sen var det väl lite till och från, vissa scener var visuellt bra gjorda (främst mot slutet) och sen fanns det lite detaljmissar hit och dit (som i alla fall jag störde mig på). Och nånstans känner jag att lite av temat, ”jag-känner-att-en-mystisk-varelse-är-närvarande-fast-dom-andra-inte-tror-på-mig” stuket, har jag sett förut. Även om just det ”temat” vänder liite eftersom.

Skådisarna, var ju då alltså spanska, och jag har inte sett nån av dom tidigare (har inte sett många spanska filmer överhuvudtaget, förutom REC och Pans Labyrint), men jag tycker att dom får godkänt för sina insatser.

Längden var ganska lagom, trots allt. Som sagt, den var ganska seg i början, men gick sen upp i tempo lite för att mot slutet dra ihop det hela i ganska rask takt (som tack för att början var seg och speltiden höll på att uppnå sin gräns?).

The score (musiken, om man kan kalla det för det), var enligt mitt tycke ganska skräck-kliché-artat. Först lugnt sen en snabb rörelse och då slår man ett slag på pukan/cymbalen, och man har en baktanke på att det skulle vara lite skrämmande.

Sammanfattningsvis; inte egentligen en läskig skräckfilm. Si-och-så med storyn, men med ett överaskande/gripande(?) slut, gör att den får en svag…

 

 

Läs även recension hos MovieZine

Transformers 3: Dark of the Moon

av

Titel: Transformers: Dark of the Moon

Premiär: 29 juni (Sverige) 28 juni (USA)

Speltid: 2 timmar 34 minuter

Regi: Michael Bay

Skådespelare: Shia LaBeouf, Rosie Huntington-Whiteley, Josh Duhamel, Tyrese Gibson, John Turturro, Patrick Dempsey, Kevin Dunn, Julie White, John Malkovich, Frances McDormand, mfl.

Handling: Då Decepticons såg ut att förlora kriget mot Autobotsskickade de ett skepp mot jorden med ett innehåll som skulle rädda deras ras. De amerikanska astronauter som upptäckte det kraschade skeppet på månen tystade ner händelsen i vad de trodde var mänsklighetens intresse. Men när hemligheten läcker ut vaknar den slumrande fienden och kriget mellan Autobots och Decepticons kan plötsligt få en helt annan utgång. (Från SF).

Mina tankar: Till och börja med så blev jag lite sur för att den bara visades i 3D (i alla fall i Lkpg), men efter att först ha konstaterat att jag inte är 3D-blind (att man inte kan se 3D effekterna) och att det inte va’ så pjåkit i alla fall, så har min skeptisism över 3D lagt sig lite.Men föredrar fortfarande gamla hederliga 2D-formatet, inte bara för att det kostar 30-40 spänn mer, utan för att man då vet vad man ”får”. Men ja, 3D var lite häftigt…

Skulle vilja sammanfatta lite snabbt; ”pang”, ”explosion”, ”slowmotion”, lite humor (och 3D). och så lite explosioner till. Inte för att det är nåt fel på det, men det är lite av Michael Bay’s stil, speciellt i Transformers-serien.

Skådis-ensemblen tycker jag faktiskt gick ihop bra. Tycker dock att vissa fick lite för lite on-screen time (t.ex. Kevin Dunn & Julie White (som Sam’s föräldrar. Deras scener med Shia LaBeouf lyfter upp det hela lite till), men inte så mycket man kan göra åt det nu.

Längden var väl i längsta laget kände jag, visst man fick valuta för pengen. Men utan att försöka spoila något, men början gick i ganska rask takt för att sedan avta lite, och sen upp igen.

Soundtracket var inget att klaga på, bland anant Linkin Park, My Chemical Romance. Paramore har ju också, som bekant, en låt med. Dock lär fansen som går och ser filmen ”bara” för det, bli ganska besvikna. Monster är nämligen bara (vad jag kunde höra) med i eftertexterna – och som jag uppfattade det, en aning nedklippt.

Så slutligen, kände den var för bra för en trea ändå och liiite för dålig för en femma, så jag kör med en…

 

 

Läs även recension hos MovieZine

Hanna

av

Titel: Hanna

Premiär: 6 juli (Sverige) 8 april (USA)

Speltid: 1 timme 51 minuter

Regi: Joe Wright

Skådespelare: Saoirse Ronan, Eric Bana, Cate Blanchett, Tom Hollander, mfl.

Handling: 14 åriga Hanna har uppfostrats att bli en kallhjärtad dödsmaskin. Hon har vuxit upp på en gudsförgäten och undangömd plats på jorden utestängd från samhället och vändpunkten i hennes liv blir när hon sänds ut på ett farligt uppdrag av sin pappa. Under sin jakt genom Europa förföljs hon av en skoningslös CIA-kvinna med en mörk hemlighet. När hon närmar sig målet för sin resa så kommer hon också närmare sanningen om sin egen existens. (Från SF).

Mina tankar: Ännu en förhandsvisning, hmm, hade inga som helst förväntningar på den här filmen (hade inte ens sett trailern).

Det är en blandad känsla av besvikelse och ett ”jaha…”, men också en känsla av ”slutar inte filmen snart?”, om det beror på innehållet eller något annat kan jag inte sätta fingret på för tillfället.

Visst, jag kan inte komma ihåg att jag (också här) har sett en liknande film, lite ”Kill Bill”, men ändå inte.

Något annat jag inte gillade var sättet vissa scener var filmade, då med vad som kan kännas som en handhållen kamera, vilket resulterar i att det blir riktigt skakigt (åksjuk, vilket jag inte brukar vara/bli annars).

Skådisinsatserna var ok, det är Saoirse Ronan i huvudrollen som gör filmen sevärd.

Hade jag betalat för biljetten (gratis till förhandsvisning) har jag nog haft en känsla av att kasta-pengarna-i-sjön, för jag hade då inte betalat 100 kr, eller vad det nu kommer att kosta, för att se den.

Soundtracket var bra, gjort av The Chemical Brothers, det är också just det som kan göra att betyget (eventuellt) lyfts upp till en svag 3:a, men just nu är det bara en…

 

 

Läs även recension hos MovieZine

Super 8

av

Titel: Super 8

Premiär: 17 juni (Sverige) 10 juni (USA)

Speltid: 1 timme 51 minuter

Regi: J. J. Abrams

Skådespelare: Joel Courtney, Kyle Chandler, Ron Eldard, Noah Emmerich, Elle Fanning mfl.

Handling: Ett par kompisar håller på att spela in en zombie-film (med super 8-film). En scen ska göras, nattetid, vid tågstationen och mitt under pågående inspelningen så sker en tågolycka (tåget tillhör militären). Efter kraschen så rymmer något stort ur en av vagnarna, innan militären kommer dit. Plötsligt börjar både människor och djur försvinna, och barnen tar upp jakten för att se vad som ligger bakom detta mysterium.

Mina tankar: På förhandsvisning, och tja, vart ska man börja? Jag tycker filmen tar fart ganska fort. Sen rullar det på ganska bra, man har en känsla om vad som kommer att hända härnäst – ibland har man rätt och ibland inte…

Thriller-stämningen blandas med humor (som faktiskt funkar, tackvare karaktärernas ”egenskaper”) och även en bit kärlek (se postern, så behöver jag inte säga nåt 😛 ).

Speltiden var helt ok, lagom lång, tycker inte att det ”dras ut” på något. Men å andra sidan vet jag inte hur lång ”director’s cut” är.

Då historien utgår från barnen så tycker jag att ensemblen funkar bra, det blir ju sevärt i alla fall.

I nu läget komma på att jag har sett en ”liknande” film (E.T.?) och jag ger den;


Läs även recension hos MovieZine

Brand New Eyes

av
Brand New Eyes omslag
Brand New Eyes omslag

Nu har Paramore’s senaste skiva Brand New Eyes gått varm i CD-spelaren. Skivan som släpptes i onsdags var i postlådan samma dag.

En efterlängtad skiva med många bra låtar. Det är totalt 11 nya plus att låten Decode, från Twilight soundtracket.

Här kan du lyssna på låtarna från BNE

 

Betyg 4 av 5
Betyg 4 av 5

 

 

Fick även iförra veckan hem Paramore t-shirten.

Paramore tröja

The Ruins

av
The Ruins
The Ruins

Det här var en film som jag inte hade hört talas om… Så jag hade egentligen inga förväntningar alls på den. Så den kunde ha fått vilket betyg som helst, men…

Den handlar i alla fall om två vänninor och deras pojkvänner som är på semester i Mexiko. Där träffar de på en tysk som frågar om de vill följa med och titta på ett gammalt mayatempel inne i djungeln. Dom bestämmer sig för att göra det, och när dom kommer dit börjar mardrömmen…

Den var lite enformig, och faktiskt inte så ”trovärdig”, tycker i alla fall jag.

Så den får:

film 2-5
Betyg 2 av 5

 

Men jag varnar känsliga personer för ”köttiga” och grova scener.

Notis: bara en liten ”rolig” grej var att Ben Stiller är producent, han som annars håller sig till komedin (där kan han stanna, tycker jag!).

 

OBS!! Efter ha haft den i hyllan i dryga två år nu, så är den faktiskt upphöjd till en 3:a (även om det inte står på ”Mitt Filmtipset”)

The Perfect Storm

av

The Perfect Storm (Den perfekta stormen) handlar om en svärdfiskbåt och dess besättning.

Åter i hamn, i staden Gloucester, efter en dåligt fångst, bestämmer sig kapten Billy Tyne (George Clooney) att åka en sista fiskeomgång innan säsongen är slut. Med sig i sin besättning har han bl.a. Bobby Shatford (Mark Wahlberg) och ”Murph” (John C. Reilly).

Väl ute till havs växer en orkan till sig och sen börjar kampen mot havet och dess vågor.

Filmen är regisserad av Wolfgang Petersen (bl.a. Den oändliga historien, Air Force One och Troja).

Sammanfattning; segt start, men sen när den kommer igång är den väldigt bra.

Betyg 4 av 5