Titel: Pitch Perfect 
Premiär: 8 februari
Speltid: 1 timme 52 minuter
Genre: Musik, Komedi
Regi: Jason Moore
Skådespelare: Anna Kendrick, Brittany Snow, Rebel Wilson, Skylar Astin, Ben Platt, Anna Camp, Alexis Knapp, Adam DeVine, mfl.
Handling: Beca är tjejen som hellre lyssnar på det som kommer ut ur hennes hörlurar än på sin omgivning. När hon börjar på universitetet har hon svårt att hitta rätt grupptillhörighet. Istället hamnar hon bland ett varierat gäng med både elaka, rara och konstiga tjejer som enbart har sina vackra sångröster gemensamt. Beca tar denna akustiska sånggrupp bort från en värld av traditionella arrangemang och perfekta harmonier till något helt annat. Tillsammans kämpar de för att nå toppen bland skolkörerna, en värld av mördande konkurrens. Det coolaste de gjort eller det mest vanvettiga? Troligtvis lite av båda. (Från SF).
Mina tankar: Hade inte några jätteförväntingar, efter en trailer som var ”okej”. Dock verkade det som att det var några hyfsade skådisar i alla fall. Positivt att det är – enligt mina mått – en ”riktig musikal”, då jag föredrar en kombination av både sång och vanlig dialog, inte bara sång.
Speltiden: Kändes som den var längre än den ”skulle” vara, alltså mycket innehåll på ”kort” tid. Vilket, jag tycker, i detta fall var positivt – det är ett bra tempo och finns inga större dippar.
Skådespelarna: Tycker jag gör bra ifrån sig, allihop. Kendrick var nog den enda (av de ”där uppe”) som jag visste vem det var. Några i ett par små biroller som jag också kände igen, Elizabeth Banks, Donald Faison och Christopher Mintz-Plasse.
Musiken: Tycker jag var mycket bra. En blandning mellan både nyare och äldre låtar, några svenska artister Agnes (mash-up), Roxette (dessa finns dock inte med i själva soundtracket) och Ace of Base . Ljudmixen i sig var mycket bra. En lista på många av låtarna finns att skåda här.
Totalt: En film som faktiskt var över min förväntan. Många skratt (trots att det var en hel del ”klicheér”), har inte skrattat så mycket till en film sedan 21 Jump Street. Många drar paralleller med TV-serien Glee, och jag tycker också att det är inne och nosar på det spåret – ska dock tillägga att jag inte har sett den, mer än trailers som visats på TV. Men väl till filmhantverket; klippningen var bra, koreografin likaså, även sångerna (och jag tyckte att de kunde sjunga, de som gjorde det), bra skådespeleri (bra kemi i casten överlag). Ljudmixen var nog det allra bästa. Jag kan bortse från att man kunde ”lista ut” hur det skulle sluta ganska mycket från start (utan att spoila något), för jag blev underhållen – och det är väl det som räknas(?). En av de bästa filmerna hittills i år, och som jag skulle kunna tänka mig att se fler gånger. Betyget blir en…
Läs även recension hos MovieZine
