Alexis Knapp

Pitch Perfect 2

av

Titel: Pitch Perfect 2

Premiär: 13 maj

Speltid: 1 timme 55 minuter

Genre: Komedi, Musik

Regi: Elizabeth Banks

Skådespelare: Anna Kendrick, Rebel Wilson, Hailee Steinfeld, Brittany Snow, Skylar Astin, Adam DeVine, Katey Sagal, Anna Camp, Ben Platt, Alexis Knapp, Hana Mae Lee, Ester Dean, Chrissie Fit, Birgitte Hjort Sørensen, Flula Borg, m.fl.

Handling: Sånggruppen Barden Bellas, med Beca och Fat Amy i spetsen, tänker vinna ett internationellt mästerskap i a cappella som äger rum i Köpenhamn. Detta visar sig bli en tuff utmaning, då tyska a cappella-gruppen Das Sound Machine dyker upp, med samma målsättning. Deras kompromisslösa ledare gör allt för att krossa Barden Bellas. (Från SF.se).

Mina tankar: Uppföljaren till succéfilmen – Pitch Perfect –  som klarar Bechdeltestet med bravur. Spännande och se (och höra) vilka musikuppsättningar som är med denna gång. Kändes som det skulle vara någorlunda samma upplägg, med viss tvist.

Speltiden klockar in på 3 längre än första filmen, inget fel på det. Som jag känner nu så här direkt efter att ha sett den så tycker jag inte att det finns några större dippar heller. Möjligt att jag inser någon senare.

Soundtracket är ju det som filmen mer eller mindre bygger på, och ja, det är mycket bra även det (med någon enstaka låt/mix-/mashup som är tveksam).

Gänget från första filmen återvänder och vi får också se ett par nya tillskott danska Birgitte Hjort Sørensen och tysken Flula Borg, som utgör ledningen i ”Das Sound Machine”. Originalcasten + Steinfield har jag inte något att klaga på (förutom en sak, läs längre ner), men ”DSM-gänget” känner jag är med nöd och näppe godkända (kanske är det den tysk-engelskan som jag retar mig på?).

Bra uppföljning till en enastående bra första film. Man kan inte undgå att smått stampa takten och sjunga med i låtarna (ja, även om det görs tyst). Det enda jag stör mig på i denna upplaga är Rebel Wilsons karaktär ”Fat Amy” (ja, det kanske rent av är Wilson själv som börjar gå mig på nerverna). En karaktär som nu känns bara vara där för ”komiken”, trist. End credit-sången var rätt så bra även den, ”Crazy Youngsters”. Jag gillar ju filmer i denna genre, har jag kommit fram till på senare år. Pitch Perfect 2 står sig, trots allt, med sin föregångare (får den till och med en till uppföljare?) och får därmed följande betyg…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Pitch Perfect

av

Titel: Pitch Perfect 

Premiär: 8 februari

Speltid: 1 timme 52 minuter

Genre: Musik, Komedi

Regi: Jason Moore

Skådespelare: Anna Kendrick, Brittany Snow, Rebel Wilson, Skylar Astin, Ben Platt, Anna Camp, Alexis Knapp, Adam DeVine, mfl.

Handling: Beca är tjejen som hellre lyssnar på det som kommer ut ur hennes hörlurar än på sin omgivning. När hon börjar på universitetet har hon svårt att hitta rätt grupptillhörighet. Istället hamnar hon bland ett varierat gäng med både elaka, rara och konstiga tjejer som enbart har sina vackra sångröster gemensamt. Beca tar denna akustiska sånggrupp bort från en värld av traditionella arrangemang och perfekta harmonier till något helt annat. Tillsammans kämpar de för att nå toppen bland skolkörerna, en värld av mördande konkurrens. Det coolaste de gjort eller det mest vanvettiga? Troligtvis lite av båda. (Från SF).

Mina tankar: Hade inte några jätteförväntingar, efter en trailer som var ”okej”. Dock verkade det som att det var några hyfsade skådisar i alla fall. Positivt att det är – enligt mina mått – en ”riktig musikal”, då jag föredrar en kombination av både sång och vanlig dialog, inte bara sång.

Speltiden: Kändes som den var längre än den ”skulle” vara, alltså mycket innehåll på ”kort” tid. Vilket, jag tycker, i detta fall var positivt – det är ett bra tempo och finns inga större dippar.

Skådespelarna: Tycker jag gör bra ifrån sig, allihop. Kendrick var nog den enda (av de ”där uppe”) som jag visste vem det var. Några i ett par små biroller som jag också kände igen, Elizabeth Banks, Donald Faison och Christopher Mintz-Plasse.

Musiken: Tycker jag var mycket bra. En blandning mellan både nyare och äldre låtar, några svenska artister Agnes (mash-up), Roxette (dessa finns dock inte med i själva soundtracket) och Ace of Base . Ljudmixen i sig var mycket bra. En lista på många av låtarna finns att skåda här.

Totalt: En film som faktiskt var över min förväntan. Många skratt (trots att det var en hel del ”klicheér”), har inte skrattat så mycket till en film sedan 21 Jump Street. Många drar paralleller med TV-serien Glee, och jag tycker också att det är inne och nosar på det spåret – ska dock tillägga att jag inte har sett den, mer än trailers som visats på TV. Men väl till filmhantverket; klippningen var bra, koreografin likaså, även sångerna (och jag tyckte att de kunde sjunga, de som gjorde det), bra skådespeleri (bra kemi i casten överlag). Ljudmixen var nog det allra bästa. Jag kan bortse från att man kunde ”lista ut” hur det skulle sluta ganska mycket från start (utan att spoila något), för jag blev underhållen – och det är väl det som räknas(?). En av de bästa filmerna hittills i år, och som jag skulle kunna tänka mig att se fler gånger. Betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine