Pitch Perfect

Titel: Pitch Perfect 

Premiär: 8 februari

Speltid: 1 timme 52 minuter

Genre: Musik, Komedi

Regi: Jason Moore

Skådespelare: Anna KendrickBrittany SnowRebel WilsonSkylar AstinBen PlattAnna CampAlexis KnappAdam DeVine, mfl.

Handling: Beca är tjejen som hellre lyssnar på det som kommer ut ur hennes hörlurar än på sin omgivning. När hon börjar på universitetet har hon svårt att hitta rätt grupptillhörighet. Istället hamnar hon bland ett varierat gäng med både elaka, rara och konstiga tjejer som enbart har sina vackra sångröster gemensamt. Beca tar denna akustiska sånggrupp bort från en värld av traditionella arrangemang och perfekta harmonier till något helt annat. Tillsammans kämpar de för att nå toppen bland skolkörerna, en värld av mördande konkurrens. Det coolaste de gjort eller det mest vanvettiga? Troligtvis lite av båda. (Från SF).

Mina tankar: Hade inte några jätteförväntingar, efter en trailer som var ”okej”. Dock verkade det som att det var några hyfsade skådisar i alla fall. Positivt att det är – enligt mina mått – en ”riktig musikal”, då jag föredrar en kombination av både sång och vanlig dialog, inte bara sång.

Speltiden: Kändes som den var längre än den ”skulle” vara, alltså mycket innehåll på ”kort” tid. Vilket, jag tycker, i detta fall var positivt – det är ett bra tempo och finns inga större dippar.

Skådespelarna: Tycker jag gör bra ifrån sig, allihop. Kendrick var nog den enda (av de ”där uppe”) som jag visste vem det var. Några i ett par små biroller som jag också kände igen, Elizabeth BanksDonald Faison och Christopher Mintz-Plasse.

Musiken: Tycker jag var mycket bra. En blandning mellan både nyare och äldre låtar, några svenska artister Agnes (mash-up), Roxette (dessa finns dock inte med i själva soundtracket) och Ace of Base . Ljudmixen i sig var mycket bra. En lista på många av låtarna finns att skåda här.

Totalt: En film som faktiskt var över min förväntan. Många skratt (trots att det var en hel del ”klicheér”), har inte skrattat så mycket till en film sedan 21 Jump Street. Många drar paralleller med TV-serien Glee, och jag tycker också att det är inne och nosar på det spåret – ska dock tillägga att jag inte har sett den, mer än trailers som visats på TV. Men väl till filmhantverket; klippningen var bra, koreografin likaså, även sångerna (och jag tyckte att de kunde sjunga, de som gjorde det), bra skådespeleri (bra kemi i casten överlag). Ljudmixen var nog det allra bästa. Jag kan bortse från att man kunde ”lista ut” hur det skulle sluta ganska mycket från start (utan att spoila något), för jag blev underhållen – och det är väl det som räknas(?). En av de bästa filmerna hittills i år, och som jag skulle kunna tänka mig att se fler gånger. Betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

3/4 spelade

39 omgångar är spelade (några fler för några lag, p.g.a. en haltande tabell).

Efter 1/4 så såg det ut såg det ut så här;

  1 Leksand   13  8  2  1  2  44-31   28
  2 Karlskoga 13  9  4  0  0  37-25   27
  3 Oskarsham 13  7  4  2  0  44-34   25
  4 Örebro    13  7  4  1  1  40-31   24
  5 Västerås  13  7  5  1  0  42-33   23
  6 Djurgårde 13  6  4  1  2  32-28   22
  7 Troja/Lju 13  6  5  1  1  33-33   21
  8 Mora      13  4  5  4  0  39-34   20
  9 Södertälj 13  6  6  0  1  38-35   19
 10 Tingsryd  13  4  6  1  2  26-33   16
 11 Malmö     13  5  7  0  1  21-35   16
 12 Asplöven  13  3  8  1  1  30-42   12
 13 Almtuna   13  3  8  0  2  26-36   11
 14 Karlskron 13  3 10  0  0  24-46    9

Halva serien spelad;

  1 Leksand   26 15  5  2  4  89-66   53
  2 Västerås  26 15  7  3  1  82-59   52
  3 Karlskoga 26 16  9  1  0  82-60   50
  4 Södertälj 26 15  8  2  1  79-60   50
  5 Malmö     26 13  9  2  2  80-66   45
  6 Mora      26 11  8  5  2  77-64   45
  7 Örebro    26 12  9  2  3  82-69   43
  8 Oskarsham 26 12 12  2  0  78-76   40
  9 Djurgårde 26 11  9  1  5  65-64   40
 10 Troja/Lju 26 11 13  1  1  66-76   36
 11 Asplöven  26  7 15  2  2  67-101  27
 12 Almtuna   26  8 16  0  2  56-75   26
 13 Tingsryd  26  6 16  2  2  52-75   24
 14 Karlskron 26  5 21  0  0  49-93   15

…och nu så här – en tabell, som är anpassad, efter 39 omgångar (utom BIK och VIK som har en flyttad).

  1 Leksand   39 23  7 4 5 132-87  82
  2 Södertälj 39 24 10 3 2 117-84  80
  3 Karlskoga 38 24 13 1 0 128-93  74
  4 Västerås  38 20 12 3 3 108-85  69
  5 Djurgårde 39 19 12 2 6 106-91  67
  6 Mora      39 15 15 7 3 111-107 61
  7 Örebro    39 17 16 3 3 119-103 60
  8 Malmö     39 17 16 3 3 114-105 60
  9 Oskarsham 39 17 17 3 2 117-116 59
 10 Troja/Lju 39 15 20 2 2  95-120 51
 11 Asplöven  39 12 22 2 3  98-120 43
 12 Tingsryd  39 11 21 2 5  80-109 42
 13 Almtuna   39 11 24 2 2  85-108 39
 14 Karlskron 39  8 30 1 0  77-137 26

Börjar i botten; det ska till ett under för att Karlskrona ska undvika negativ kvalserie. Sen står det mellan Almtuna, Tingsryd och Asplöven (gapet upp till 10:e plats är, enligt min mening, för stort – trots att det finns poäng kvar).

Mitten; mellan plats 9-4 kan egentligen vad som helst hända. Speciellt runt sträcket. Mycket svårt att tippa vilka lag som tar sig till förkval. Gissar att Oskarshamn och Mora hamnar utanför.

Topp 3; Det ska nog mycket till om något lag underifrån ska kunna ta sig in på dessa platser (möjligen VIK om man vinner sin match mot BIK, som saknas). SSK har visserligen ett tufft schema nu, efter att ha mött de lite sämre lagen i 8 omgångar, exkluderat Leksand, Örebro och Malmö (och har 8 raka 3-poängare). Har nu sju raka matcher med svårare motsånd; Mora (H), Oskarshamn (B), DIF (H), VIK (B), BIK (H), Leksand (B) och Örebro (H). Kan man ta poäng i fem av dom så är det bra och man har fortfarande chans på topp 3. De sex avslutande omgångarna är det egentligen ”bara” Malmö som blir svåra.

Les Misérables

Titel: Les Misérables

Premiär: 18 januari

Speltid: 2 timmar 38 minuter

Genre: Musikal, Drama, Romantik

Regi: Tom Hooper

Skådespelare: Hugh JackmanRussell CroweAnne HathawayAmanda SeyfriedSacha Baron CohenHelena Bonham CarterEddie Redmayne, mfl.

Handling: Med artonhundratalets Frankrike som skådeplats berättar Les Misérables en fängslande berättelse om krossade drömmar och olycklig kärlek, passion, offer och försoning – en tidlös saga om den mänskliga själens odödlighet. Jackman spelar ex-fången Jean Valjean, jagad sedan årtionden av den hänsynslösa polismannen Javert (Crowe) efter att han en gång brutit mot sin villkorliga frigivning. När Valjean går med på att ta hand om fabriksarbetaren Fantines (Hathaway) unga dotter, Cosette, förändras deras liv för alltid. (Från SF).

Mina tankar: När denna blev Oscarnominerad, så blev det hela lite mer intressant (för som vanligt så brukar dessa inte gå upp på bio förrän efter galan gått av staplen). I och med det så fick jag en hel del förhoppningar, det enda som egentligen ”skrämde” mig var speltiden, som vid första anblicken kändes väl lång…

Speltiden: Och mina farhågor besannades. Tycker den är minst en (1) timme för lång, dessutom är den väldigt, väldigt tempofattig. Svårt med tidsuppfattning i en mörk salong, men uppskattningsvis så kändes det redan efter halva filmen att det här är lite väl. Och det här var nog första gången jag inte ville/orkade sitta kvar eftertexterna.

Skådespelarna: Crowe och Jackman, vars karaktärer ”följs åt” genom filmen, är väldigt bra och de båda visar att de kan sjunga. Hathaway i en biroll imponerar också och kan ta några toner. Seyfried (som visade att hon kunde sjunga redan i Mamma Mia!) och Redmayne gör det acceptabelt. Baron Cohen och Bonham Carter (som jag tycker har haft samma frisyr i alla senaste filmerna jag har sett henne i) står för de lite ”komiska” inslagen, också dessa med sång, och gör det rätt så bra.

Musiken: Efter skådespelarna, så är musiken filmens starkaste kort. Kortfattat kan jag säga att jag gillade den, sångerna var också bra. Har inte mycket mer att säga på den här punkten, tummen upp.

Totalt: En ”riktig” musikal, 98% av dialogerna (och i vissa fall monologerna) var ren sång – eller ibland försök till, inte alltid jag tyckte det lät bra. Kanske inte min typ av musikal, jag gillar mer sådana med vanlig dialog varvat med musik. Några punkter jag tyckte var bra var, som sagt, skådespeleriet (Hathaway kan mycket väl få pris för bästa kvinnliga biroll – vilket hon också är nominerad till), fotot, kostym och smink (kan inte klaga om dessa tar hem någon statyett i respektive kategori), ljudmixen var hyfsad också. Hade den varit kortare eller haft ett högre tempo kanske det hade räckt till ett högre betyg, men som det nu visade sig vara, så blir det inte mer än en…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

Ego

Titel: Ego

Premiär: 25 januari

Speltid: 1 timme 45 minuter

Genre: Drama, Romantik

Regi: Lisa James-Larsson

Skådespelare: Martin WallströmMylaine HedreulSissela KylePeter AnderssonEmil Johnsen, mfl.

Handling: För 25-årige Sebastian handlar allt om yta och utseende. Livet är fyllt av party, pengar och one-night stands. Han har aldrig utmanat sig själv, vare sig det gäller drömmen om en musikkarriär eller kanske framförallt den riktiga kärleken. När allt går som bäst i hans ytliga liv råkar han ut för en olycka som leder till att han blir blind. En helt ny värld öppnar sig, eller rättare sagt stänger sig. (Från SF).

Mina tankar: Fösta filmen för året… ja på bio det vill säga. Efter att ha sett trailern så var jag inte speciellt ”imponerad”, men man ska inte döma en film innan man har sett den. Det har jag fått lära mig.

Speltiden: Får jag säga var bra disponerad. Blev aldrig långdraget, eller så man funderar över den, vilket jag tycker blir ett bra omdöme.

Skådespelarna: Var bra, tog en stund innan jag kände igen några av dom. Wallström (I rymden finns inga känslor) och Hedreul (En ö i havet), men Kyle var den enda jag visste vem det var på en gång. Några visste jag inte alls vilka dom var. En kul grej var att TV-duon Erik & Mackan var med i en statistroll, som paparazzis.

Musiken: Inget nytt att skryta med, bara blandband. Några bra låtar som jag kände igen, men inget mer med det.

Totalt: Blev positivt överraskad, då jag – som sagt – faktiskt inte hade förväntat mig så speciellt mycket. Bra skådespeleri och klippning. Fast jag måste totaldissa sekvensen med talangjakten, som jag inte tycker var speciellt bra gjord. Betyget blir en…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

För ett år sedan…

…så kläckte jag ur mig detta:
twitter
Och om sanningen ska fram så blev det faktiskt mer än så. Slutsiffran landade på 630 stycken (två sista extra med avsikt, för jag ville ha ett jämnt nummer)…

Så en… eller någon mer (1,7, för att vara ganska på ett ungefär), för mig, helt ny film varje dag. Kan med det samma säga att jag inte tänker varken slå det eller göra om det för den delen… inte på några år i alla fall…

Så gott nytt år!