filmrecension

Sherlock Holmes: A Game of Shadows

av

Titel: Sherlock Holmes: A Game of Shadows 

Premiär: 16 november

Speltid: 2 timmar 10 minuter

Regi: Guy Ritchie

Skådespelare: Robert Downey Jr., Jude Law, Jared Harris, Noomi Rapace, Rachel McAdams, Stephen Fry, Kelly Reilly, mfl.

Handling: Sherlock Holmes, vars briljans endast överträffas av hans ego ställs inför sin tuffaste motståndare någonsin i det kriminella geniet Professor Moriarty, en man som är lika smart som han är hänsynslös. Med en motvillig Watson i släptåg och med spåkvinnan Sim vars bror hamnat i Moriartys grepp ger sig Holmes av för att en gång för alla sätta stopp för professorns planer. (Från SF).

Mina tankar: En uppföljare på en av favoritfilmerna, med en av favoritskådisarna (Robert Downey Jr.) i huvudrollerna. Förutsättningarna kan väl inte bli mycket bättre, eller?

Speltiden, hm, kan inte komma på något speciellt att anmärka på här inte. Ganska precis lagom för innehållet.

Skådespelarna, jag tycker att det är strålande skådespeleri av huvudcasten, Robert Downey Jr., Jude Law, Jared Harris och Noomi Rapace. Ytterligare plus för Rapace som jag tycker även sätter en ordentlig accent (har inte svensk brytning) och plus för Stephen Fry i rollen som Mycroft.

Musiken, gjord av Hans Zimmer, är snudd på mästerligt (kommer nog finnas dom som inte håller med mig här, men bryr mig inte om det), även en liten ”förnying ” av Sherlock Holmes-temat från första filmen på vissa ställen, i positiv bemärkelse. 4/5 på den här punkten.

Totalt, en mästerlig film. Den har i stort sett allt – spänning, action, humor, mysterium – inte mycket som fattas. Bra foto och likaså effekter. Bra nytillskott i ensemblen. Och ska också plussa för ”skogsjakten” (finns med i trailern, till viss del), riktigt bra kameraarbete och klippning till den scenen – riktigt imponerande. Jag gillade den riktigt mycket, betyget blir en…

 

 

Läs även recension hos MovieZine

New Year’s Eve

av

Titel: New Year’s Eve

Premiär: 25 december

Speltid: 1 timme 58 minuter

Regi: Garry Marshall

Skådespelare: Sarah Jessica Parker, Jessica Biel, Ashton Kutcher, Michelle Pfeiffer, Zac Efron, Robert De Niro, Halle Berry, Jessica Biel, Katherine Heigl, Jon Bon Jovi, Sofía Vergara, Abigail Breslin, Jake T. Austin, Josh Duhamel, mfl.

Handling: I New Year’s Eve får vi följa par och singlar i New York på den mest magiska av kvällar, nyårsafton. (Från SF).

Mina tankar: En film med halva Hollywood, kan det bli nåt bra utav det. Citerar från SF ”Bland filmens stjärnor ser vi bland andra Jessica Biel, Jon Bon Jovi, Oscar®nominerade Abigail Breslin, Chris Ludacris Bridges, dubbla Oscar®belönade Robert De Niro, Josh Duhamel, Zac Efron, Hector Elizondo, Katherine Heigl, Ashton Kutcher, Seth Meyers, Lea Michele, Sarah Jessica Parker, Oscar®nominerade Michelle Pfeiffer, Til Schweiger, dubbla Oscar®belönade Hilary Swank och Sofia Vergara”. Alltså en film likt ”Valentines Day”, som även den hade halva Hollywoods elit i.

Speltiden, tyckte jag kändes som den sprang iväg, kändes mer som den var en 90-minutare. Alltså innehållsrik

Skådespelarna, ja, det är ingen som gör ett dålig jobb, om jag tar det den vägen i stället för att rabbla upp allihopa enskilt.

Musiken fungerar och jag tyckte den var bra, enskilt en 3/5 på ett ungefär.

Totalt en okej film. Kanske aningen mycket ”kliché”, man får följa dessa olika personerna (som på ett eller annat sätt känner varandra) och sen blir det lite ”klump”, kanske att den påminner lite om ”Love Actually”. I övrigt också en bra eftertext. Hade från början tänkt en fyra, men betyget sänks lite p.g.a. en otroligt stor del reklam/produktplacering i stor del, nästan så att den kunde ha klarat sig utan ”normal” budget (56 miljoner, med alla dessa stjärnor), utan i stället sponsrats. Aningen irriterande, så betyget blir en…

 

 

Läs även recension hos MovieZine

Mästerkatten (3D)

av

Titel: Puss in Boots

Premiär: 3 februari (2012)

Speltid: 1 timme 30 minuter

Regi: Chris Miller

Skådespelare: Antonio Banderas, Salma Hayek, Zach Galifianakis, Billy Bob Thornton, Amy Sedaris, mfl.

Handling: Det är en riktig skrävlarhistoria om Mästerkattens ungdom då han slog sig ihop med mästerhjärnan Humpty Dumpty och den gatusmarta Kitty för att stjäla den berömda Gåsen som lägger gyllene ägg. (Från SF).

Mina tankar: Nja, hade sett teaser-trailern (som väl inte direkt imponerade). Den stora frågan var om skaparna kunde leverera en film på samma nivå som tidigare Shrek och Kung Fu Panda.

Speltiden kändes väldigt innehållsfattig till längden sett. Många scener som det drogs ut på tycker jag. Så ganska seglivad.

Skådespelarna (röster), svårt att bedöma då det egentligen bara var tre stycken (Banderas, Hayek och Galifianakis) i fronten. Men passande röster för karaktärerna, helt klart.

Musiken, var humoristiskt ”utsänd” då vissa delar blev spelade av bakgrundskaraktärer (lite svårt att beskriva). Enskilt betyg ~3/5.

Totalt helt okej, animeringen var över ”normal kvalité”. 3D:n var väl så där, aningen ”ur synk”/oskarp (om det var för att jag satt snett mot duken, eller inte, låter jag vara osagt). Betyget blir en…

 

 

Läs även recension hos MovieZine (ännu inte ute)

En gång i Phuket

av

Titel: En gång i Phuket  

Premiär: 3 februari (2012)

Speltid: 1 timme 45 minuter

Regi: Staffan Lindberg

Skådespelare: Peter Magnusson, Susanne Thorson, David Hellenius, Jenny Skavlan, Frida Hallgren, mfl.

Handling: Sven är en karriärcoach med inrutat vardagsliv som fått nog av att hjälpa andra att byta liv. Sven vill ha något mer. Han vill bli fri som äventyraren Johan, en gammal skolkompis som blivit rikskändis för sina böcker om att kasta loss från vardagen och förverkliga sig själv. (Från SF).

Mina tankar: Det var knappt att jag hade hört talas om den, så hade inga större förhoppningar och tankar.

Speltiden, helt okej. Hade inte behovet av att vara längre, om jag säger så.

Skådespelarna, med Magnusson och Hellenius i spetsen funkar och uppfyller filmens syfte och lyckas bra med, vad jag skulle kalla, ”den lata humorn” (typ sånt man skrattar åt per automatik).

Musiken, är väl egentligen ingenting speciellt att hänga i granen, 2/5 om man ska sätta den i enskilt betyg.

Totalt en genomsnittlig svensk komedi, inte egentligen tråkig – men inte heller hysteriskt kul. Dock vackra thailänska miljöer, vilket höjer fotot en aning. Betyget blir en ”lägre”…

 

 

Läs även recension hos MovieZine

Real Steel

av

Titel: Real Steel

Premiär: 25 november

Speltid: 2 timmar 7 minuter

Regi: Shawn Levy

Skådespelare: Hugh Jackman, Evangeline Lilly, Dakota Goyo, Anthony Mackie, Kevin Durand, Hope Davis, James Rebhorn, Marco Ruggeri, Karl Yune, Olga Fonda, mfl.

Handling: Charlie Kenton (Hugh Jackman) är en före detta slagskämpe som inte längre har en chans sedan enorma stålrobotar tagit över boxningsringarna. Nu tjänar han knappt sitt uppehälle genom att sätta ihop halvdana robotar från metallskrot och dra från den ena boxningsmatchen till den andra. När Charlie når botten är han tvungen att slå sig ihop med sin son Max, som han knappt haft någon kontakt dem tidigare. Tillsammans börjar de träna en utmanare till den stora titeln i mästerskapet. Allt står på spel när Charlie och Max, mot alla odds, får en sista chans till comeback. (Från SF).

Mina tankar: En film om robotar som inte är en ”Transformers-film” (eller annan robotfilm, för den delen), hur kan det gå? Och efter en intressant trailer och fullt acceptabel slutprodukt – så javisst funkar det!

Speltiden var, om man ska vara lite negativ, kanske aningen lång. Men trots det är det inte egentligen långtråkigt någon gång, kanske att det var lite ”trögt” i början. Men det är nog för att introducera Jackmans karaktär ordentligt.

Skådespelarna Hugh Jackman (bl. a. X-Men) och Evangeline Lilly (Lost) håller ofta bra klass, vilket de även gjorde i den här. Men också Anthony Mackie och Kevin Durand i birollerna spelade bra.

Musiken, är en bra variation av pop/rock musik (kanske mest rock). Jag tycker det passade filmen bra, så ett fullt godkänt soundtrack.

Totalt, en bra ”robot-action” (som inte är Transformers eller liknande). Bra foto och mycket bra visuella effekter (robotarna, som jag kan tänkta mig var gjorda med både animerade, fysiska modeller och motion-capture). Något som jag störde mig lite på var karaktären Max (Dakota Goyo) som är 11 år, men kändes som han var betydligt äldre, med det språk och ”attityd” som han hade. Story-mässigt kanske lite förutsägbar, men jag gillade den ändå, och betyget blir en…

 

 

Läs även recension hos MovieZine

Drive

av

Titel: Drive 

Premiär: 18 november

Speltid: 1 timme 40 minuter

Regi: Nicolas Winding Refn

Skådespelare: Ryan Gosling, Carey Mulligan, Bryan Cranston, Albert Brooks, Oscar Isaac, Christina Hendricks, Ron Perlman, mfl.

Handling: En stuntförare från Hollywood drömmer om att slå sig fram på de professionella racingbanorna. Samtidigt som han frilansar som förare i den kriminella världen retar han upp några av Los Angeles farligaste män. (Från SF).

Mina tankar: Efter en lovande trailer, och intressant synopsis, var ”peppen” ganska hög för den här filmen. Men efter det hela så är det inte lika stort, blandat faktiskt. Till och börja med kan dom (vilket nu det är) skriva om/ny synopsis.

Speltiden, tja… Den börjar lovande, och tiden flyger i stort sett förbi dom första 15-20 minuterna. Sen åker det berg-och-dalbana, ibland ”drar det iväg” och ibland känns det riktigt utdraget.

Skådespelarna, Ryan Gosling, tycker jag är mycket bra. Likaså Ron Perlman och Carey Mulligan.

Musiken är lite gott & blandat, ”vanliga låtar” och lite instrumental stämningsmusik. Men den får godkänt.

Totalt, en lovande start som sen dalar i kvalité – och det ordentligt. Och jag citerar från synopsisen; ”retar han upp några av Los Angeles farligaste män”, ja, det blir stundtals riktigt mycket gore och blod, genom diverse hagelbössor och knivhugg. Drive hade kunnat bli något riktigt bra, om det inte hade gått i riktningen som det gjorde. Visst, kanske hade det blivit en film i stil med Fast & Furious eller Transporter, men det är, enligt mig, bra filmer i genren ”bil-action-film”. Dock var fotot väldigt fint och väl gjort. Men i slutänden får Drive + musiken + Ryan Gosling i kombination en svaaag…

 

 

 

Läs även recension hos MovieZine

Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet

av

Titel: The Adventures of Tintin: Secret of the Unicorn

Premiär: 28 oktober (Sverige) 26 okt (UK) 21 dec (USA)

Speltid: 1 timme 47 minuter

Regi: Steven Spielberg

Skådespelare:  Engelska röster: Jamie Bell, Andy Serkis, Daniel Craig, Simon Pegg, Nick Frost, Toby Jones,  mfl.
Svenska röster: Jesper Adefelt, Johan Rabaeus, Johan Hedenberg, Allan Svensson, Niklas Falk, Christian Fex, Magnus Roosmann, mfl.

Handling: Tre små fartygsmodeller, en epidemi av fickstölder, mystiska antikvitetshandlare, ett märkligt slott som ruvar på en hemlighet… När kapten Haddock berättar om sin legendariske förfader, herr François de Hadoque, faller bitarna på plats. Och det visar sig att Tintin och Milou är en sagolik sjörövarskatt på spåren.

Mina tankar: Tintin + Steven Spielberg + Peter Jackson måste väl bara vara en bra kombo!? Jo, visst är det bra. Otroligt fin gjord animering (tackvare att den är filmad med motion-capture?). Och det blev den svenska 3D-versionen (får ta den originalversionen vid ett senare tillfälle).

Speltiden kändes att vara riktigt lång, trots det stundtals höga tempot. Hade inte gjort nåt om den hade nått upp i två timmar. Även om jag tyckte det kändes som den gjorde det.

Skådespelarna (rösterna) var ändå hyfsat okej (synd att inte var dom ”riktiga”), men den som hade ”bäst” röst var nog Johan Rabeus (Sakharin/Rackham den Röde) och även Johan Hedenberg (Haddock) funkade.

Musiken, komponerad av John Williams, var bra. Men tycker inte riktigt att den är i klass med vad han egentligen kan. Scenerna på Enhörningen är det som imponerar mest på mig.

Totalt ett visuellt ögongodis. Lite drar ner att dubbningen inte riktigt ”lipsync:a” fullt ut, då vissa scener sägs något som inte går ihop med munrörelserna överhuvudtaget (beror nog på exaktheten som uppnås med motion-capture). Man har också lyckas behålla humorn, utan att det blir larvigt. Ser redan fram emot den planerade fortsättningen med Solens tempel. Det är nära en fullpoängare, men räcker inte fullt ut – just nu. Så Enhörningen får i betyg en…

 

 

Läs även recension hos MovieZine

Huvudjägarna

av

Titel: Hodejegerne

Premiär: 4 november (Sverige) 26 augusti (Norge)

Speltid: 1 timme 40 minuter

Regi: Morten Tyldum

Skådespelare: Nikolaj Coster-Waldau, Aksel Hennie, Julie R. Ølgaard, Joachim Rafaelsen, Baard Owe, Synnøve Macody Lund, m.fl.

Handling: Roger är den charmiga skurken som till synes har allt. Han är den mest framgångsrika headhuntern någonsin. Han är gift med den alltför vackra galleristen Diana, har en alldeles för tjusig villa och för att hålla näsan över vattenytan ekonomiskt, måste han stjäla lite för mycket konst. (Från SF).

Mina tankar: En norsk actionfilm, hmm, kan det vara något? Den baseras på Jo Nesbøs bok, med samma namn.

Speltiden tyckte jag kändes kort, den stora anledningen till det är nog att det är ganska högt tempo filmen igenom (eller för att jag hade glömt, alternativt trodde att den var längre).

Skådespelarna var väl överraskande bra (för att vara från norden). Så helt okej på den punkten, alltså.

Musiken får nog ett ganska lågt betyg (ska inte gå in på alla detaljer och krav jag har här).

Totalt sett en bra actionrulle, med högt tempo, vilket gör att man inte sitter och blir uttråkad (kanske nån enstaka stund). Plus överlag bra skådespeleri. Betyget blir en svag…

 

 

Läs även recension hos MovieZine

Paranormal Activity 3

av

Titel: Paranormal Activity 3

Premiär: 21 oktober (Sverige, USA, UK)

Speltid: 1 timme 24 minuter

Regi: Henry Joost, Ariel Schulman

Skådespelare: Katie Featherston, Sprague Grayden, Chloe Csengery, Jessica Tyler Brown, Christopher Nicholas Smith, Brian Boland, m.fl.

Handling: 1988, 18 år innan de skräckinjagande händelserna i de föregående filmerna,försöker de unga Kristi och Katie fånga spökmyten Bloody Mary på videoband. Det kommer att bli deras första möte med den osaliga ande som ska förfölja dem senare i livet. (Från SF).

Mina tankar: Uppföljare på uppföljare. Eller snarare prequel på prequel. Hur som helst filmen uppfyllde sitt syfte.

Speltiden, kändes som att den var längre än vad den egentligen var. Mycket längre dessutom.

Skådespelarna, var ärlig talat inte dom bästa, men dom får det att funka för och uppfyller filmens syfte (se rädda och skrämda ut).

Musiken, inte mycket till soundtrack här inte, utan mer av ljudeffekter hit och dit. ”-Bu”…

Totalt en helt okej skräckfilm, som dock har både sina toppar och dalar, och i stort sett samma upplägg som sina tidigare filmer. Det var relativt hög skrämselfaktor, även om vissa scener och sekvenser kan bli aningen förutsägbara – samtidigt som vissa inte riktigt blev som man kunde tro. Betyget blir en…

 

 

Läs även recension hos MovieZine

En dag

av

Titel: One Day 

Premiär: 14 oktober (Sverige) 8 augusti (USA)

Speltid: 1 timme 47 minuter

Regi: Lone Scherfig

Skådespelare:  Anne Hathaway, Jim Sturgess, Patricia Clarkson, Tom Mison, Jodie Whittaker, Rafe Spall, Joséphine de La Baume  mfl.

Handling: Dexter och Emma lär känna varandra dagen innan de skall ta sin universitetsexamen. Efter denna enda dag tillsammans, den 15 juli, känner båda att något speciellt hänt dem. Dagen efter delas deras väg och de börjar leva sina egna liv på var sitt håll. Åren går, och livet visar sig inte riktigt bli så som de hade tänkt sig den där dageninnan examen. (Från SF).

Mina tankar: En film som baseras på en bok, ibland blir det bra och ibland inte (har inte läst den här så ska inte uttala mig). Och dansk regi, hm, undrar hur det kan gå…

Speltiden tyckte jag, med tanke på innehållet, var aningen lång. Och stundtals var det ganska långtråkigt.

Skådespelarna då? Ja, hade inte Hathaway eller Sturgess varit med, och höjt intressefaktorn, så hade det här nog blivit ett stort sömnpiller. Ett ytterligare plus för att Hathaway gjorde en bra brittisk accent.

Musiken var helt okej.

Totalt en hyfsad (läs bra) film, som dock med en intressant story (tackvare boken). Castingen var väl lyckad, till huvudrollerna i alla fall (inte för att dom andra var dåliga men håller inte klass med Hathaway och Sturgess). Fotot var ibland bra och ibland bättre. Betyget får bli en…

 

 

Läs även recension hos MovieZine