Film

Walking on Sunshine

av

Titel: Walking on Sunshine 

Premiär: 27 juni

Speltid: 1 timme 37 minuter

Genre: Musikal, Romantik

Regi: Max Giwa, Dania Pasquini

Skådespelare: Greg Wise, Leona Lewis, Annabel Scholey, Hannah Arterton, Giulio Berruti, mfl.

Handling: Efter en kort men intensiv förälskelse har Maddie bestämt sig för att gifta sig med sin underbara italienska pojkvän Raf. Till bröllopet bjuder hon självklart sin syster Taylor. Vad Maddie inte vet är att Raf är Taylors semesterflört från ett par år tillbaka, och hennes livs stora kärlek. Allt ackompanjerat av de mest populära hitlåtarna från 1980-talet från bl a Roxette, Wham och Madonna! (Från SF.se)

Mina tankar: Efter en titt på trailern så fick jag små vibbar av ”Mamma Mia!”, kanske både på gott och ont. Dels för att jag faktiskt gillar Mamma Mia! och därmed får alldeles för höga förhoppningar på den här. Ärligt talat, vid första anblicken kändes det som att den här filmen skulle bli riktigt ”B” och bara skulle vara attraktiv på grund av alla de olika populära banden.

Och lite så visade det sig vara, skådespeleriet – om man kan kalla det för det – är inget nämnvärt. Musiken är dock bra och här återfinns ett par gamla pärlor, bland annat Walking on Sunshine (Katrina and the Waves) – otippat, It Must Have Been Love (Roxette), Girls Just Want To Have Fun (Cindy Lauper) och If I Could Turn Back Time (Cher), för att nämna några.

Det stora problemet är att redan från första musikalnumret så fallerar det lite, då sång och musik är i total osynk. Ett problem som inte helt åtgärdas under filmens gång heller.

En summering skulle kunna låta ungefär såhär; bra musik, men mindre bra utfört. Själva storyn är något som man redan sett – i någon form. ”The Movie Event of the Summer” säger postern, det håller jag inte med om. Visst, erkännas ska det, det är lite feelgood. Betyget blir…

film-2-5

Läs även recension hos MovieZine

Förr eller senare exploderar jag

av

Titel: The Fault in Our Stars 

Premiär: 22 juni

Speltid: 2 timmar 6 minuter

Genre: Drama, Romantik

Regi: Josh Boone

Skådespelare: Shailene Woodley, Ansel Elgort, Nat Wolff, Laura Dern, Sam Trammell, Willem Dafoe, Lotte Verbeek, mfl.

Handling: Hazel och Gus är två ovanliga tonåringar som har en hel del gemensamt; en kvick och syrlig humor, ett förakt för det traditionella och en kärlek som tar med dem – och oss – på en oförglömlig resa. Förr eller senare exploderar jag är en gripande och livsbejakande kärlekshistoria mot alla odds. Baserat på den bästsäljande boken av John Green om det roliga, spännande och jobbiga i att leva och att vara kär. (Från SF.se)

Mina tankar: Filmen är alltså baserad på John Greens bok, med samma namn. En bok som jag faktiskt har läst – eller ja, lyssnat på är mer korrekt. Visst lät det bra, så en filmadaption kan säkert bli bra. Sen att det har varit mycket hype kring den här på YouTube-community:t (John Green är en av ”pionjärerna”).

Skådespelarna är riktigt bra. Woodley går från klarhet till klarhet (sedan The Descendants och The Spectacular Now), hon har visat vad hon kan och kommer med stor sannolikhet bli ett riktigt stort namn i Hollywood. Elgort är ett nytt namn (om man bortser från Divergent där han hade en ”mindre” roll, och där även Woodley spelar huvudrollen), men jag blev imponerad av hans agerande. Dern (som jag mest minns från Jurassic Park), Trammel (mest känd från serien True Blood) spelar även dom imponerande.

Ett annat utropstecken är tempot och flytet, då jag inte tänker på tiden en gång. Kanske för att jag hade lite ”koll” på vad som var kvar och så, då jag hade boken hyfsat färskt i minnet. Men något positivt hursomhelst.

En mycket bra adaption, känslomässig bergochdalbana och utmärkta skådespelare. Jag kan dock rekommendera att se den i ”mindre skala”, då jag fick uppleva (av de 98% av publiken, som är den tilltänkta målgruppen) mycket tårar och snyftningar. Men jag rekommenderar även att se filmen, trots detta, och betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Grace of Monaco

av

Titel: Grace of Monaco 

Premiär: 23 maj

Speltid: 1 timme 35 minuter

Genre: Drama, Biografi

Regi: Olivier Dahan

Skådespelare: Nicole Kidman, Tim Roth, André Penvern, Paz Vega, Milo Ventimiglia, Parker Posey, Frank Langella, Roger Ashton-Griffiths, mfl.

Handling: Det har gått sex år sedan århundradets mest mytomspunna bröllop mellan Grace Kelly och furst Rainier III av Monaco och Grace har helt gått upp i rollen som mor och äkta maka. Livet är fyllt av kärlek och passion, men också tunga plikter. Grace börjar längta efter att återvända till filmen och Alfred Hitchcock gör allt för att locka tillbaka henne till Hollywood, något som fursten inte tillåter. Samtidigt pågår en politisk kamp i det lilla furstendömet Monaco och furst Rainier hamnar i konflikt med den franska presidenten Charles De Gaulle – en konflikt som går så långt att det hotas med fransk invasion. Grace familj, äktenskap och land är i gungning och hennes önskan om att få filma igen ter sig som en omöjlig dröm. Grace of Monaco är inspirerad av den sanna historien om en av tidernas största filmlegender, som i toppen av sin karriär lämnade Hollywood och fick hela kungariket: Grace Kelly. (Från SF.se)

Mina tankar: På förhand visste jag inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Filmen har fått blandade omdömen, antingen botten eller topp. Dock med majoriteten på den lägre skalan. Men fick försöka hålla mig någorlunda neutral inför.

Jag tycker att samtliga skådespelare presterar bra. Även om känner att Kidman har kört samma rutin i många filmer (även om dom faktiskt är rätt så lika). Ashton-Griffiths fungerar i rollen som Hitchcock (även om Anthony Hopkins gör den bättre).

Själva historieomfånget känns inte speciellt intressant heller. Det är ju bara en liten del av Grace Kelly’s liv vi får en ”insikt” i. Inte mycket mer än så blir det, inte ens ”epilogen” nämner bilolyckan eller hennes ”arv”, utan filmen bara ”smälter” till ett slut.

I slutändan blir den här en ganska seg och, vad känns som, en långdragen historia – trots att den inte ens klockar upp på tvåtimmars-sträcket. Att jag inte har en aning om vilka alla dessa (historiska)personer är som gestaltas gör det ju inte heller lättare att förstå vilka dom är. Snygga exteriörer (och vissa känner man igen från då man var på besök i Furstendömet), en del scener känns bildligt obalanserade. Betyget blir en…

film-2-5

Läs även recension hos MovieZine

En sång från hjärtat

av

Titel: En du elsker (Someone You Love) 

Premiär: 9 maj

Speltid: 1 timme 35 minuter

Genre: Drama

Regi: Pernille Fischer Christensen

Skådespelare: Mikael Persbrandt, Trine Dyrholm, Birgitte Hjort Sørensen, Sofus Rønnov, Eve Best, Lourdes Faberes, mfl.

Handling: Den världsberömda musikern och sångaren Thomas bor i LA där han lever och andas sin musik. Men när han återvänder hem till Danmark för att spela in en ny skiva tillsammans med sin evigt trogna producent Molly, kräver hans vuxna dotter Julie att han måste träffa sin sonson, den 11-åriga Noah, som han aldrig har sett. Mot sin vilja tvingas Thomas att ta hand om Noah några veckor och mot alla odds så hittar de sakta men säkert varandra genom musiken. Men så inträffar en katastrof och Thomas inser att han måste ta ett beslut som kommer att förändra hans liv för alltid. (Från SF.se)

Mina tankar: Hade inte gjort några efterforskningar till den här. Jag visste att det var Persbrandt, men inte nåt mer. Något som kan ha både positiv och negativ påverkan.

Att Persbrandt kan skådespela är en sak, men hans sångröst var väl högst medioker. De danska (och brittiska Best) kände jag inte igen från något jag sett tidigare, men dom spelar bra.

Det är en långsam film, riktigt långsamt tempo, det är nästan så man slumrar till. Fast av någon underlig anledning så känns den inte allt för lång, vilket är tur.

Det här var en film som jag tycker är sådär.  Jag engageras inte speciellt mycket av någon aspekt i den. Varken storyn eller skådespelarna, som är bra, kan lyfta detta till något som jag skulle anse vara ”bra”. Ytterligare negativt blir det när det inte är något vidare tempo, den kryper fram på alla fyra, underligt. Men som sagt, tur att den inte var längre. Det blir en svag…

film-2-5

Läs även recension hos MovieZine

The Amazing Spider-Man 2

av

Titel: The Amazing Spider-Man 2 

Premiär: 18 april

Speltid: 2 timmar 22 minuter

Genre: Action, Sci-Fi, Äventyr

Regi: 

Skådespelare:  , , , , , , mfl.

Handling: Spider-Mans största strid har alltid pågått inom honom själv: kampen mellan den vardaglige Peter Parker och det tunga ansvar som vilar på Spider-Mans axlar. Men nu ställs Peter Parker inför en mycket större konflikt: Electro, en fiende med betydligt större krafter än han själv. Och när hans gamle vän Harry Osborn återvänder inser Peter att alla hans fiender har en sak gemensamt: OsCorp. Kan Spider-Man skydda New York-borna från den ondska som hotar staden? (Från SF.se)

Mina tankar: Första uppföljaren till vad som kanske var en aning tidig reboot av karaktären. Gillade trots det den första, så hade givetvis förhoppningar på den här också. Filmen finns att tillgå i 3D, dock inte på SF:s biografer.

Det börjar mer som en komedi än en actionfilm, men känner dock inte att det gör så mycket, för det blir 10 ton action senare. En skurk ska det ju också vara, men här får vi till och med flera stycken (i olika fokus).

Garfield och Stone är åter tillbaks i sina roller och dansar igenom detta utan problem, kemi på hög nivå. Foxx (Electro) är också bra, lyckas fånga in ”hela skalan”, både nördig och halv skräckinjagande. Sen är det värt att nämna DeHaan (Harry Osborn, den som sett Sam Raimi’s Spider-Man vet vad som är att vänta) som jag tycker har mer att ge.

Underhållande film, som uppfyller mina förväntningar. Action, komedi och lite emotions ett bra omfång för en bra film. Bra skådespelare, faktiskt lite spänning och längtan för mer. Lång speltid, 2 timmar 22 minuter, vilket det inte känns som – det är ju positivt. Tredje filmen kommer 2016 (och 4:e 2018). Betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Noah

av

Titel: Noah 

Premiär: 4 april

Speltid: 2 timmar 18 minuter

Genre: Action, Drama, Äventyr

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , , mfl.

Handling: Gud har bestämt sig för att ödelägga världen och förgöra alla varelser på den. Men en rättfärdig man, Noah, får i uppdrag att rädda en utvald skara som ska befolka jorden på nytt. När syndafloden närmar sig blir tiden knapp att bygga en jättelik ark som ska rymma överlevarna. (Från SF.se)

Mina tankar: Det här var en av kommande (nu har den visserligen gått ett tag men i alla fall), som jag hade stora förhoppningar på. Postern säger ”3D”, det blev det inget med, kanske lika bra det. För mig på ytan en välkänd historia (sen om det är sant eller inte och man ska tro på en viss bok?), men inte mer djupgående än så.

Stor del av budgeten gick åt till specialeffekterna (har jag läst någonstans, men minns inte var i skrivande stund). Jag tycker det är ett blandat resultat som har åstadkommits. En del (de flesta) är bra gjorda, men en del är lite sådär.

I skådisväg så finns här ett par stora namn, de flesta (Crowe, Connelly, Watson, Lerman och Winstone) fick vara med på omslaget. Samtliga av dessa presterar bra men det känns som det saknas något för dom att jobba med – manuset.

Noah var en film som jag, som sagt, hade stora förhoppningar på, men jag blev faktiskt lite besviken. Med en speltid på nästan 2 timmar och 20 minuter så kan man tyckas få lite mer djup än vad man faktiskt fick och det blir väldigt utdraget. Karaktärerna blir ”platta” och i och med det att manuset känns halvbra gör att skådespelarna inte får så mycket att spela på. Dock tycker jag alla får godkänt, utan tvekan (till och med Crowe, som jag har aningen svårt för nu för tiden). VFX:en som helhet får godkänt, trots att jag tycker man borde ha fått ut mer av dom pengarna. Betyget blir en svag…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

Divergent

av

Titel: Divergent

Premiär: 30 april

Speltid: 2 timmar 19 minuter

Genre: Action, Sci-Fi, Äventyr

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , , mfl.

Handling: En särskild dag varje år måste alla sextonåringar välja vilken grupp de vill tillhöra för resten av livet. För Beatrice Prior står valet mellan att stanna kvar med sin familj eller att vara den hon innerst inne är. Hon gör ett val som överraskar alla, inklusive henne själv. Under extrema fysiska och psykiska prövningar måste Beatrice försöka avgöra vilka som är hennes verkliga vänner. Vågar hon lita på sin karismatiska, men mycket hemlige instruktör Four? Hon bär också på en farlig hemlighet. När samhället hotas av våldsamma konflikter inser hon att den skulle kunna rädda de människor hon älskar. Om den inte förgör henne först. Divergent är baserad på Veronica Roths dystopiska science fiction bok, som tillsammans med uppföljaren, Insurgent, redan har sålt i över en och en halv miljon exemplar världen över. (Från SF.se)

Mina tankar: Nollställd inför, förutom att det var förvånande att det är mer än 1 månad kvar till officiell premiär – men det var ju kul. Vissa sade att det skulle vara en ”blandning” av Twilight och The Hunger Games (gemensam nämnare, en kvinnlig protagonist). Och sen var det det här med bok —> film – igen. Inget jag har läst, denna gång heller.

Temat och ”tiden” (futuristiskt) gör att det känns som att det finns potential. Det är oftast spännande med dystopiska (apokalyptiska och liknande) förutsättningar i film. Men tyckte den kändes en aning för lång, kanske hade det rätt bra om den klockat in på jämna 2 timmar.

Skådespelarna kändes plockade från alla möjliga håll. Woodley, som har varit bra sedan genombrottet med The Descendants från 2011, visar att hon är ett namn att räkna med i framtiden. Winslet gör en okej insats, i biroll, som antagonist. Sen finns det de har har lite mer att bevisa för min del. Men sett på stort så är det bra.

En svårbedömd film. Det finns en del bra saker och en del mindre bra. Jag tyckte det var svårt att komma in i filmen, något som inte funkade 100% med berättandet, och kameraarbetet kändes ibland obalanserat. På den positiva sidan, bra skådespelare (en del större namn än andra), VFX var bra gjorda. Sen är nog så att jag inte tillhör den tilltänkta målgruppen. Så det blir med blandade intryck väntar jag på uppföljaren, Insurgent, som kommer nästa år. Betyget blir en…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

Need for Speed

av

Titel: Need for Speed 

Premiär: 14 mars

Speltid: 2 timmar 10 minuter

Genre: Action, Drama

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , , mfl.

Handling: Tobey har precis kommit ut ur fängelset. Trots det bestämmer han sig ändå för att vara med i ett cross country race. Han vill hämnas sin före detta affärspartner som satte dit honom. Med det är också hans gamla partner som har planlagt racet och som sätter ett pris på Tobeys huvud så fort tävlingen startar. Need for speed är baserat på ett av världens mest populära racingspel. (Från SF.se)

Mina tankar: Det är med blandade tankar jag går in och sätter min i biostolen. En tv-spelsfilm (från en spelserie som kanske har sett sina bättre dagar, med (min) höjdpunkt Hot Pursuit). Hur mycket skulle EA, spelutgivaren, blanda sig i filmskapandet. Någon som var rätt väntat var att det inte skulle bli någon större ovation från kritikerkåren. Man får ta det för vad det är – en film som ska underhålla och inte behöver ha allt djup och ”krimskrams” som ”mästerverken” har.

Har man dålig koll på genren och ”motståndarna”, så är det här det närmsta man kan komma en Fast & Furious-film (de första två, tre) utan att vara det. Så känns det spontant också efter att filmen är slut. Men det kretsar (i stort sett) bara kring racingen i Need for Speed. 3D-biten då, jo här var det enda alternativet (tur att man har brillor, så man slipper lägga 15-20 kr extra på det), och jag tycker den hade klarat sig bra utan det. Scener som fick full effekt var mindre än en handfull, i mitt tycke.

Skådespelarna, som det kanske inte ”krävs” lika mycket av i en sån här film, funkar bra. Med, för mig, ett par välkända ansikten.

En klart underhållande bilracingfilm, som ställer sig bra i rank med liknande filmer. Exotiska bilar (Lamborghini Sesto Elemento, McLaren P1, Koenigsegg Agera och Bugatti Veyron för att nämna ett par), okej skådespeleri och rätt så snygg foto. Popcornunderhållning på hög nivå. Betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Saving Mr. Banks

av

Titel: Saving Mr. Banks 

Premiär: 14 mars

Speltid: 2 timmar 6 minuter

Genre: Komedi, Drama

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , , , mfl.

Handling: När Walt Disneys döttrar bad honom göra en film grundad på deras favoritbok, P. L. Travers “Mary Poppins” gav han dem ett löfte – som han inte insåg att det skulle ta honom 20 år att införliva. I sin jakt på att komma över rättigheterna ställs Walt öga mot öga mot en helt kompromisslös författare som absolut inte har några som helst planer på att låta sin älskade magiska barnflicka misshandlas av Hollywoodmaskinen. Men när boken slutar sälja och hon får ont om pengar går Travers motvilligt med på att resa till Los Angeles för att lyssna till Disneys filmplaner. (Från SF.se)

Mina tankar: Då jag var lite dåligt påläst så trodde jag att det mesta skulle kretsa kring Disney’s person,  men den var vinklad ur ett annat perspektiv. Men en positiv överraskning hur som helst. Och en finurlig poster också.

Trots att filmen drar över 2 timmar-strecket så tycker jag att det inte finns någon(!) dipp, det är imponerande. Som onödigt vetande kan jag också tipsa om att sitta genom eftertexterna, där det bjuds på en liten ”godbit”.

Rollistan är imponerande, minst sagt. Hanks, Thompson, Giamatti, Farrell och Schwartzman är de största (från min synvinkel). Och jag tänker inte klaga på någon, utan det är mycket bra prestationer från allihopa.

En mycket sevärd film, detta och mysig på sitt sätt men även lite rolig. Bra kostym, fint foto, bra skådespelarinsatser och kamera arbete. Som sagt, stor plus för att den rullar på utan problem. Betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Hallåhallå

av

Titel: Hallåhallå

Premiär: 7 februari

Speltid: 1 timme 38 minuter

Genre: Komedi, Drama

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , , mfl.

Handling: En gång var det Disa och Laban och deras två barn. Men nu har Disas man skaffat en ny kärlek, nya kläder och en helt ny framtid, medan Disa fastnat i ett liv satt på vänt. Men så dyker en babblande sjubarnspappa från Grycksbo upp på biblioteket. En ilsken patient vaknar till liv på jobbet. Och en ny kampsport kommer till stan. Plötsligt tar livet en annan vändning. (Från SF.se)

Mina tankar: Första tanken var; ”dåligt Photoshoppad poster”, som dessutom är ganska likt Maria Bloms tidigare film ”Masjävlar” (utspelar sig också i Dalarna(!) ). Men man har lärt sig med åren att inte döma en film på ytan/postern, vilket också känns som jag har yppat om tidigare. Jaja, nu är det så.

Tempot är bra – bara en liten snabb dipp drygt 2/3 in. Å andra sidan klockar den in på under två timmar, så det kan vara en orsak också. Så inga tråkigheter här inte.

Trots att det inte är något jättenamn i rollistan så presterar samtliga här mycket bra. Som ytterligare tillägg är även sångaren David Lindgren med gör en liten biroll, och klarar det bra på sin karisma.

En klart godkänd film. Det är ganska mycket ”skratthumor”, vilket är trevligt. Bra foto, musik och skådespelare. Titeln är också lite finurlig, vilket man göra en koppling till inom tio minuter – kul. Betyget blir en…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine