Film

Iron Man 3

av

Titel: Iron Man 3 

Premiär:  24 april

Speltid: 2 timmar 9 minuter

Genre: Action, Äventyr, Sci-Fi

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , , mfl.

Handling: I Iron Man 3 ställs den egensinnige men genialiske industrimagnaten Tony Stark/Iron Man mot en fiende, The Mandarin, vars kraft inte har några gränser. När hela Starks värld slås i spillror beslutar han sig för att leta upp den som är skyldig. Nu måste han mer än någonsin förlita sig på sina tekniska uppfinningar, sin genialitet och sin instinkt för att kunna skydda dem som står honom närmast och bekämpa ondskan med alla medel. (Från SF).

Mina tankar: Sommarens (vårens) första blockbuster. Jag hade dessutom is i magen med att vänta på biljett, om det skulle bli så att en ”vanlig” 2D visning skulle bli aktuellt – vilket det senare blev. Och efter ett oväntat högt betyg i en recension (svensk), så blev det väldigt höga förväntningar.

Speltiden: Tyckte upplägget var ”intressant”, och totalt sett så flög tiden förbi. Det som skulle gå att tycka mindre om är efter de långa actionscener då tempot går ner väldigt, men tycker inte det gör något hur som helst – trots att det är den längsta filmen i Iron Man-serien.

Skådespelarna: Börjar med favoriten, Downey Jr., han är som gjord för rollen som Tony Stark/Iron Man, och jag kan faktiskt inte hitta en anmärkning – i negativ bemärkelse. Både Cheadle (Rhodes) och Paltrow (Pepper Potts) samt Favreau (Happy Hogan) repriserar sina roller från förra filmen, och gör likvärdiga prestationer som tidigare – vilket är bra. Dom i nya roller, Pearce, Kingsley och Hall tycker jag presterar på hög nivå också.

Musiken: Blandning av vanligt score och ett litet soundtrack . Varav det första, var väl utformat och som ett score sak vara – ett tillägg för vad som händer på skärmen och lägga känsla och uttryck till det. Kanske att det var några gånger de låga frekvenserna blev väl ”tunga”.

Totalt: Det kan gott och väl vara den bästa Iron Man-filmen (har dock inte de tidigare så värst färskt i minnet). Det är i alla fall mer integrerad humor, än det varit i tidigare filmer vilket kul. Effekterna och CGI:n var överraskande bra och det var rikligt med detta (det hade nog inte varit möjligt att göra den här filmen för 10 år sedan, med alla detaljer och inte för den budgeten med 200 miljoner dollar). En skådespelarensemble som jag tycker gör det riktigt bra och de nya rollerna var bra castade och ett bra score. Betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

I Give It a Year

av

Titel: I Give It a Year 

Premiär: 26 april

Speltid: 1 timme 37 minuter

Genre: Komedi, Romantik

Regi: 

Skådespelare: , , , , Simon Baker, , mfl.

Handling: Nat och Josh blir blixförälskade på en fest och trots alla sina olikheter slår de till med ett drömbröllop, bara sju månader senare. Nat är en doer som klättrat snabbt på karriärstegen medan Josh stretar på som romanförfattare.  Ingen, inte ens deras egna familjer, vänner eller prästen, tror dock att äktenskapet kommer hålla. Mycket riktigt dröjer det inte länge förrän förhållandet ställs på prov. Josh återser sin gamla kärlek Chloe , som egentligen matchar honom mycket bättre än hans nyblivna fru. Nats affärskontakt Guy är å andra sidan allt som inte Josh är: driven, charmig, sexig. Och fast besluten att förföra Nat. (Från SF).

Mina tankar: En trailer som var ganska rolig, då den stora frågan blir – är alla skämt ”förbrukade”, så att det inte är så mycket nytt när man väl ser filmen. Sen är ju det bra betygen på postern lockade, vilket ju också är det dom är till för.

Speltiden: Eftersom den lyckades med att jag inte tänkte på tiden någon gång, och att det inte blir långtråkigt (relativt kort, med dagens mått överlag). Så har jag inte något klagomål här.

Skådespelarna: Sett på papp’ert så är det inga större namn (säger dock inte att det är något som är ”dåligt”), men kan sträcka mig till att dom gör det som krävs för att klara sina roller. Men har väldigt svårt för Anna Farris och är lite klyven om Merchant (som jag upptäckt jobbat mycket med Ricky Gervais), som visserligen klarar sig för sin komiska roll.

Musiken: Här har vi lite musikmix, med en liten blandning av låtar (vissa som ”ingår i humorn”). Men det blir acceptabelt över det hela.

Totalt: Klart sevärd, men samtidigt kanske något som man inte kommer minnas om en månad eller så. Humorn och skämten är kul, men det känns som det är ”klumpigt”, typ 11 skämt i en scen sen dröjer det läänge innan det händer något nytt roligt (mycket under kort tid och få gånger, tycker jag). Sen något enstaka här och där, men skrattar gör man (jag) hur som. Acceptabelt arbete från skådespelarna, med vissa lite bättre än andra. Betyget blir en…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

Warm Bodies

av

Titel: Warm Bodies

Premiär: 19 april

Speltid: 1 timme 38 minuter

Genre: Komedi, Skräck, Romantik

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , mfl.

Handling: R är en ung man i en existentiell kris – han är en zombie. Han hasar sig genom ett Amerika förstört av krig och social kollaps. Hans själlösa hunger efter sina odöda kamrater är stor, men han längtar också efter något mer än blod och hjärna. Efter att ha återupplevt en tonårspojkes minnen efter att ha ätit upp hans hjärna gör R ett oväntat val som blir början till en spänd, tafatt och konstigt relation med offrets mänskliga flickvän. Julie är en frisk fläkt av färg i det övrigt trista och grå landskapet som omger R. Hans beslut att beskydda henne kommer att förvandla inte bara R, men hans död, och kanske hela den livlösa världen. (Från SF).

Mina tankar: Premissen kanske inte lät klockren, men vad jag vet så har det nog inte gjorts någon likande film (eftersom den är baserad efter en bok). Det visade sig dock bli en positiv upplevelse.

Speltiden: En riktigt trög öppning, kanske en så där 20 minuter, men efter det så gick det undan. Det vill säga jag slutade tänka på tiden, så det var bra

Skådespelarna: Både Hoult och Palmer i huvudrollerna spelar bra, samt Tipton och Corddry, i biroller. Fast Malkovich (också biroll) tycker jag gör en ganska trött insats. Men totalt så har dom fått ihop en bra cast.

Musiken: Inget riktigt score (vad jag uppfattade), men ett bra soundtrack, som ibland fyller en komisk funktion. Så helt okej.

Totalt: Sevärd film, som efter en trög start så småningom tar fart och tiden mer eller mindre flyger förbi. En ganska snygg flygning inledningsvis, och bra foto överlag. Bra insatser från de flesta skådespelarna och ett bra soundtrack. Genrebeskrivningen säger ”skräck”, men det tycker jag det inte är så mycket av, men det blev mot slutet en del humor. Betyget blir en lite starkare…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

Jakten

av

Titel: Jagten

Premiär: 12 april

Speltid: 1 timme 55 minuter

Genre: Drama

Regi: 

Skådespelare: , , , , , , mfl.

Handling: 40-åriga Lucas har äntligen lyckats styra upp sitt liv. Efter en tuff skilsmässa har han träffat en ny flickvän, fått nytt jobb och är på god väg att bygga upp relationen med sin tonårige son Marcus. Men något går fel. Inte mycket. Bara en liten lapp. En slumpmässig lögn. Och medan snön faller och julljusen tänds, sprider sig lögnen sakta men säkert – som ett virus. Chocken och misstänksamheten frodas och det lilla samhället befinner sig plötsligt i ett tillstånd av kollektiv hysteri, allt medan Lucas kämpar ensam med näbbar och klor för att få behålla sitt liv och sin värdighet. (Från SF).

Mina tankar: Visste inte så mycket (läs: ”i stort sett något”), förutom att den visades på Cannes Film Festival förra året (kommer dock inte ihåg hur den mottogs). Och efter att ha sett trailern så var det inte direkt så att intresset gick i taket, men det hade jag inte förväntat mig heller.

Speltiden: Det var något speciellt, då den kändes ganska lång men utan att det riktigt ”påverkade” den.  Svårt att förklara, för det är ju ändå en ”normallång” film. Men det fanns en eller två mindre dippar.

Skådespelarna: Mads Mikkelsen spelar sin roll näst intill perfektion också Wedderkopp (som spelar Klara) gör det riktigt bra. Men ska inte ta ifrån resten av ensemblen sina prestationer, för dessa är också bra.

Musiken: Här har jag inte så mycket att kommentera eller anmärka på. Den ”nådde” mig inte som det kanske borde ha gjort. Dock påverkar det inte totalen, då den klarade sig ändå.

Totalt: En stark film, som med stor sannolikhet kommer att skapa diskussioner och väcka känslor (ur flera olika synvinklar). Samt en film som man kommer ihåg – danskarna kan göra film. Det är mycket bra rollprestationer från samtliga. När det kommer till ett omdöme, så velar jag lite, men ett högt betyg tycker jag den ska ha. Kanske kommer att korrigeras senare, men just nu är det en mycket stark…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Kon-Tiki

av

Titel: Kon-Tiki 

Premiär: 22 mars

Speltid: 1 timme 58 minuter

Genre: Äventyr, Biografi, Action

Regi:  och 

Skådespelare: , , , , , , , mfl.

Handling: 1947 blev en krigstrött värld fascinerad av den unge, norrmannen Thor Heyerdahl. Han hade utvecklat en teori om att Polynesien har blivit befolkat från Sydamerika, i motsats till de etablerade teorierna om migration från Asien. För att bevisa sin teori gjorde han något som någon aldrig tidigare hade provat – han bestämde sig för att testa sin tes i praktiken och påbörjade ett farligt äventyr över Stilla havet. (Från SF).

Mina tankar: Någorlunda förhoppningar då den var Oscarnominerad för bästa utländska film, dock det blev inget av det. Det såg ju också lovande ut, både postern och trailern ”lockade”.

Speltiden: Om man har den i åtanke, att filmen är två timmar, så kan man göra en liten ”tidsuppdelning”. Det stora frågetecknet under filmens gång blev då – hur ska man lyckas hålla det så pass intressant med en så monoton miljö, som flotten är. Jo, vars, det lyckas man ganska bra med. Så på det hela så blir det, måste jag säga, ganska lagom.

Skådespelarna: Hade jag inte någon större koll på, förutom Skarsgård. Och utifrån det så tycker jag samtliga spelar bra.

Musiken: Tycker jag inte står ut speciellt, dock så finns det lite ”mer storslagna/imponerande” scener där musiken ligger ”i fokus” för att beskriva hur episkt det ska vara. Exempelvis en scen som börjar med en helbild på Kon-Tiki, sen zoomar det ut (ända ut i rymden och panorering över stjärnorna) och sen ner till den igen.

Totalt: Det är en klart sevärd film, kanske mer än som om man är intresserad av ämnet (kan inte säga hur trogen den är till den verkliga historien). Bra skådespeleri, stundtals riktigt bra foto (och då till viss del musik) och även effekter. Något negativ som jag störde mig lite på var kontinuiteten, skäggen växer i stadig takt, men frisyrerna förblir länge de samma. En annan intressant sak är att den filmades på både norska och engelska (stackars amerikanare som inte kan läsa undertexter). Betyget blir en…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

Lincoln

av

Titel: Lincoln 

Premiär: 25 januari

Speltid: 2 timmar 30 minuter

Genre: Drama, Biografi, Historisk

Regi: 

Skådespelare: , , , Joseph Gordon-Levitt, Hal Holbrook, Tommy Lee Jones, Julie White, mfl.

Handling: I en nation som är svårt splittrad av krig gör Lincoln allt för att stoppa inbördeskriget, förena landet och avskaffa slaveriet. Med stort mod och redo att göra allt som krävs, även bryta mot lagen, vet Lincoln att hans beslut under denna kritiska tid kommer att vara avgörande för kommande generationers liv. (Från SF).

Mina tankar: Då det blev ganska spontant att se denna så hann jag inte få några större förväntningar. Filmen hade också gått ganska omärkt förbi, för min del, förutom att några Oscars-nomineringar hade intjänats. Så efter en lite snabb och grundlig ”förstudie”, så var det enda jag oroade mig för att det skulle vara i stil med det jag upplevde med Les Misérables, att vara för lång och tempofattig.

Speltiden: Oj, var ska jag börja? Tyvärr så var denna ännu värre upplagd än ”Les Mis”. Första halvtimmen var väl okej, men sen blev det riktigt långtråkigt. Inte mycket till tempo, vilket gör att intresset dalar ganska på en gång. Det blev till slut lite jobbigt att sitta igenom dessa 2 timmar och 30 minuter.

Skådespelarna: Är inte direkt några nykomlingar, utan dom här (med undantag för någon enstaka, med betydande roll) har många, många år inom branschen. Och tur är väl också det, för hade inte skådespelet varit väldigt bra (kanske inte allt för krävande, trots mycket dialoger) så hade det här varit ett riktigt bottennapp.

Musiken: Tydligen har John Williams (som ofta komponerar bra, ”Tintin”, ”Jurassic Park”, ja listan kan göras lång) gjort, men tycker inte han lyckats så bra med detta score, då jag tycker det går förbi obemärkt. Vilket är synd, då filmen var i behov av något mer som stod ut, utöver skådespeleriet.

Totalt: Det är inte precis så att jag är inte ”bryr mig” om Lincoln och händelsen (som är av betydande roll för amerikansk historia) som filmen kretsar om, men jag tycker det utförs på ett mindre bra sätt (hade förväntat mig mer av Spielberg). Otroligt mycket (allt är relativt) dialog och det är väldigt tempofattigt, ja, jag ska inte dra ut på det mycket mer. Men det blev tillslut ett stort sömnpiller. Det som räddar filmen från bottenskrapet blir skådespelarinsatserna. Betyget blir endast en…

film-2-5

Läs även recension hos MovieZine

Hitchcock

av

Titel: Hitchcock

Premiär: 8 februari

Speltid: 1 timme 38 minuter

Genre: Drama, Biografi

Regi: Sacha Gervasi

Skådespelare: Anthony Hopkins, Helen Mirren, Scarlett Johansson, Toni Collette, Jessica Biel, James D’Arcy, mfl.

Handling: I centrum av HITCHCOCK står kärlekshistorien mellan en av världens mest inflytelserika regissörer Alfred Hitchcock och hans fru Alma Reville. En relation som ställs på prov under inspelningen av en av Hitchcocks mest kända filmer Psycho. (Från SF).

Mina tankar: Visste inte vad jag skulle förvänta mig här. Var så lat att till och med en titt på en trailer uteblev. Fast att döma av postern så såg det ju i alla fall ut som att smink och kostym hade gjort ett bra jobb.

Speltiden: Har inte så mycket att kommentera på denna punkt, förutom att jag tyckte att det blev tempofattigt i ett par scener. Vilket är lite synd då filmen inte är så speciellt lång. Men fullt acceptabelt.

Skådespelarna: Filmens starkaste punkt. Hopkins gör en enastående rolltolkning av ”Hitch”. Mirren, som Alma Reville, är som oftast bra. Men också Collette (Hitch’s assisent), Johansson (Janet Leigh), Biel (Vera Miles) gör bra prestationer.

Musiken: Får nog ta att säga att det är filmens svagaste länk. Den märktes knappt av. Förutom i en scen där ”Hitch” står och lyssnar utanför biosalongen på premiärvisningen av Psycho, där man använt originalmusiken – vilket gjorde det både effektfullt och komiskt, säger inte mer än så.

Totalt: En film som jag tycker varken överraskar eller kan ses som Oscar-material (förutom kostym och smink – även om masken ibland så lite konstig ut), trots en intressant story. Men den var ändå helt klart sevärd (men kanske inte någon man ser flera gånger om). Snygg scenografi och bra skådespeleri. Filmen avslutas med en klockren scen, där ”Hitch” pratar till publiken, och det görs en ganska rolig (om man kan uttrycka sig så) referens. Slutbetyget blir en…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

Berättelsen om Pi

av

Titel: Life of Pi

Premiär: 21 december 2012

Speltid: 2 timme 7 minuter

Genre: Äventyr, Drama

Regi: 

Skådespelare: , , , Gérard Depardieu, Rafe Spall, mfl.

Handling: Regissören Ang Lees Berättelsen om Pi är ett storslaget vackert äventyr om 16-åriga Pi som efter ett skeppsbrott befinner sig som enda överlevande människa ombord på en livbåt mitt ute på Stilla Havet. Livet på båten blir en kamp för överlevnad och dagar och nätter fyllda av spänning, hopp och förtvivlan. När räddningen till slut kommer är Pi den enda som kan återberätta historien om vad som egentligen hände därute… men frågan är om man någonsin kommer tro honom. (Från SF).

Mina tankar: Hm, bättre sent än aldrig, kanske är ett bra talesätt. Jag ville ge denna, nu mera Oscar-nominerade film (11 nomineringar) en chans innan galan går av stapeln. För av någon anledning så blev det aldrig av att se den tidigare. Sen att den fått bra recensioner (bild på nya postern) skadar ju inte eller? Så visst var förhoppningarna höga.

Speltiden: Med dagens mått är två timmar inte mycket, fast då gäller det ju att ha innehåll för det. Vissa partier blir faktiskt lite sega, men i totalten så är det okej.

Skådespelarna: Var inga jag visste vilka det var (förutom Depardieu, som jag såg i ”1492 – Den stora upptäcken”, för ett bra tag sedan och han hade bara en liten biroll i denna). Men sett överlag så tycker jag att det var helt okej insatser från de flesta. Men större delen av filmen är endast med Sharma som får agera mot sådant som ska sättas in på digital väg, vilken han gör förvånansvärt bra.

Musiken: Var inte direkt dålig, men jag hade ändå förväntat mig mer. Lite besviken blev jag allt.

Totalt: Kan lungt konstatera att jag hade för höga förväntningar på ”Pi”, men ska inte säga att jag blev besviken, det är fortfarande en väldigt bra film. Filmens starkaste sidor är; fotot, specialeffekterna (riktigt bra). Och okej skådespeleri och musik. Det som filmen tappar i story och ”tempo” tar den igen i det visuella, som är väldigt bra gjort. Just det, sen var det 3D också. Var väl bara några scener, tycker jag, som fick ”full effekt”. Det jag tyckte var lite konstigt var att det i två scener (eller så) som utnyttjade 3Dn, var att bildutsnittet ändrades, från att vara (uppskattningsvis) 16:9 till 21:9 (typ 16:9 med ”kanter”) och en blev någon form av 4:3, för att förklara det ”enkelt”. Betyget blir en lite svagare…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Pitch Perfect

av

Titel: Pitch Perfect 

Premiär: 8 februari

Speltid: 1 timme 52 minuter

Genre: Musik, Komedi

Regi: Jason Moore

Skådespelare: Anna Kendrick, Brittany Snow, Rebel Wilson, Skylar Astin, Ben Platt, Anna Camp, Alexis Knapp, Adam DeVine, mfl.

Handling: Beca är tjejen som hellre lyssnar på det som kommer ut ur hennes hörlurar än på sin omgivning. När hon börjar på universitetet har hon svårt att hitta rätt grupptillhörighet. Istället hamnar hon bland ett varierat gäng med både elaka, rara och konstiga tjejer som enbart har sina vackra sångröster gemensamt. Beca tar denna akustiska sånggrupp bort från en värld av traditionella arrangemang och perfekta harmonier till något helt annat. Tillsammans kämpar de för att nå toppen bland skolkörerna, en värld av mördande konkurrens. Det coolaste de gjort eller det mest vanvettiga? Troligtvis lite av båda. (Från SF).

Mina tankar: Hade inte några jätteförväntingar, efter en trailer som var ”okej”. Dock verkade det som att det var några hyfsade skådisar i alla fall. Positivt att det är – enligt mina mått – en ”riktig musikal”, då jag föredrar en kombination av både sång och vanlig dialog, inte bara sång.

Speltiden: Kändes som den var längre än den ”skulle” vara, alltså mycket innehåll på ”kort” tid. Vilket, jag tycker, i detta fall var positivt – det är ett bra tempo och finns inga större dippar.

Skådespelarna: Tycker jag gör bra ifrån sig, allihop. Kendrick var nog den enda (av de ”där uppe”) som jag visste vem det var. Några i ett par små biroller som jag också kände igen, Elizabeth Banks, Donald Faison och Christopher Mintz-Plasse.

Musiken: Tycker jag var mycket bra. En blandning mellan både nyare och äldre låtar, några svenska artister Agnes (mash-up), Roxette (dessa finns dock inte med i själva soundtracket) och Ace of Base . Ljudmixen i sig var mycket bra. En lista på många av låtarna finns att skåda här.

Totalt: En film som faktiskt var över min förväntan. Många skratt (trots att det var en hel del ”klicheér”), har inte skrattat så mycket till en film sedan 21 Jump Street. Många drar paralleller med TV-serien Glee, och jag tycker också att det är inne och nosar på det spåret – ska dock tillägga att jag inte har sett den, mer än trailers som visats på TV. Men väl till filmhantverket; klippningen var bra, koreografin likaså, även sångerna (och jag tyckte att de kunde sjunga, de som gjorde det), bra skådespeleri (bra kemi i casten överlag). Ljudmixen var nog det allra bästa. Jag kan bortse från att man kunde ”lista ut” hur det skulle sluta ganska mycket från start (utan att spoila något), för jag blev underhållen – och det är väl det som räknas(?). En av de bästa filmerna hittills i år, och som jag skulle kunna tänka mig att se fler gånger. Betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Les Misérables

av

Titel: Les Misérables

Premiär: 18 januari

Speltid: 2 timmar 38 minuter

Genre: Musikal, Drama, Romantik

Regi: Tom Hooper

Skådespelare: Hugh Jackman, Russell Crowe, Anne Hathaway, Amanda Seyfried, Sacha Baron Cohen, Helena Bonham Carter, Eddie Redmayne, mfl.

Handling: Med artonhundratalets Frankrike som skådeplats berättar Les Misérables en fängslande berättelse om krossade drömmar och olycklig kärlek, passion, offer och försoning – en tidlös saga om den mänskliga själens odödlighet. Jackman spelar ex-fången Jean Valjean, jagad sedan årtionden av den hänsynslösa polismannen Javert (Crowe) efter att han en gång brutit mot sin villkorliga frigivning. När Valjean går med på att ta hand om fabriksarbetaren Fantines (Hathaway) unga dotter, Cosette, förändras deras liv för alltid. (Från SF).

Mina tankar: När denna blev Oscarnominerad, så blev det hela lite mer intressant (för som vanligt så brukar dessa inte gå upp på bio förrän efter galan gått av staplen). I och med det så fick jag en hel del förhoppningar, det enda som egentligen ”skrämde” mig var speltiden, som vid första anblicken kändes väl lång…

Speltiden: Och mina farhågor besannades. Tycker den är minst en (1) timme för lång, dessutom är den väldigt, väldigt tempofattig. Svårt med tidsuppfattning i en mörk salong, men uppskattningsvis så kändes det redan efter halva filmen att det här är lite väl. Och det här var nog första gången jag inte ville/orkade sitta kvar eftertexterna.

Skådespelarna: Crowe och Jackman, vars karaktärer ”följs åt” genom filmen, är väldigt bra och de båda visar att de kan sjunga. Hathaway i en biroll imponerar också och kan ta några toner. Seyfried (som visade att hon kunde sjunga redan i Mamma Mia!) och Redmayne gör det acceptabelt. Baron Cohen och Bonham Carter (som jag tycker har haft samma frisyr i alla senaste filmerna jag har sett henne i) står för de lite ”komiska” inslagen, också dessa med sång, och gör det rätt så bra.

Musiken: Efter skådespelarna, så är musiken filmens starkaste kort. Kortfattat kan jag säga att jag gillade den, sångerna var också bra. Har inte mycket mer att säga på den här punkten, tummen upp.

Totalt: En ”riktig” musikal, 98% av dialogerna (och i vissa fall monologerna) var ren sång – eller ibland försök till, inte alltid jag tyckte det lät bra. Kanske inte min typ av musikal, jag gillar mer sådana med vanlig dialog varvat med musik. Några punkter jag tyckte var bra var, som sagt, skådespeleriet (Hathaway kan mycket väl få pris för bästa kvinnliga biroll – vilket hon också är nominerad till), fotot, kostym och smink (kan inte klaga om dessa tar hem någon statyett i respektive kategori), ljudmixen var hyfsad också. Hade den varit kortare eller haft ett högre tempo kanske det hade räckt till ett högre betyg, men som det nu visade sig vara, så blir det inte mer än en…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine