betyg

Jurassic World

av

Titel: Jurassic World 

Premiär: 10 juni

Speltid: 2 timmar 5 minuter

Genre: Action, Äventyr, Sci-Fi

Regi: Colin Trevorrow

Skådespelare: Chris Pratt, Bryce Dallas Howard, Ty Simpkins, Irrfan Khan, Vincent D’Onofrio, Nick Robinson, Omar Sy, BD Wong, Judy Greer, Lauren Lapkus, Brian Tee, Katie McGrath, m.fl.

Handling: Det har gått tjugotvå år sedan John Hammonds dröm om en nöjespark med levande dinosaurier och äntligen har den förverkligats. Arbetet med genetiskt material har givit forskarna mer kunskap om de förhistoriska jättedjuren än de kunnat drömma om. Nu har de förstått så mycket om utvecklingen att de törs undersöka hur den skulle fortsatt om inte en meteorit satt punkt för dinosauriernas välde… (Från SF.se).

Mina tankar: Fjorton år sedan den senaste Jurassic Park (III). Tekniken har gått framåt, trots det hoppas jag på att det inte blir någon CGI-fest, utan man har försökt vara sina föregångare (i alla fall originalet) troget i praktiska effekter. Sen känns ju inte heller rollistan helt fel, ja så här inför i alla fall. Postern som vi fick här kunde ju ha varit mer ”storslagen” – typ som denna. Slutligen skippar vi 3D-versionen, eftersom den inte är filmad i riktig 3D, utan postkonverterad (inte samma upplevelse).

Att filmen är över två timmar tycker inte jag märks speciellt mycket. Det händer – i stort sett – något hela tiden. Men samtidigt, ska jag säga, att filmen inte hade tjänat något större på att vara så ”lite” som 10 minuter längre.

En fin lista av skådespelare har vi här. Chris Pratt (Guardians of the Galaxy), Bryce Dallas Howard (Niceville), Irrfan Khan (Berättelsen om Pi), Ty Simpkins (Insidious) och Katie McGratch (kanske mest känd from BBC:s Merlin). Och jag måste säga att jag är mäkta imponerad av samtliga faktiskt. Här har dom jobbat ordentligt under rollsättningen.

Jurassic World är en värdig uppföljare och jag tycker nog till och med att den kommer in på andra plats efter första filmen. Ett stort utropstecken är effekterna, som jag tycker var väldigt bra gjorda. Utom vid ett tillfälle där det, tyvärr, blev väldigt tydligt att det användes en greenscreen. Plus också för att de orkade tillverka robotmodeller av några par dinos och inte förlitade sig på dator-magi. Det kan vara den bästa filmen hittills i år och visst är det mäktigt och nostalgiskt när ”Jurassic Park Theme” drar igång. Betyget blir…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

She’s Funny That Way

av

Titel: She’s Funny That Way 

Premiär: 20 juni

Speltid: 1 timme 34 minuter

Genre: Komedi

Regi: Peter Bogdanovich

Skådespelare: Imogen Poots, Illeana Douglas, Owen Wilson, Rhys Ifans, Austin Pendleton, Jennifer Aniston, Will Forte, Kathryn Hahn, George Morfogen, m.fl.

Handling: Izzy, en ”call girl” med drömmar om Broadway, blir bokad av regissören Arnold Albertson som blir förtjust i den målmedvetna unga kvinnan. Detta leder till att natten slutar med att han betalar henne 30 000 dollar för att aldrig prostituera sig igen. Izzys lycka fortsätter då hon får provspela mot stjärnan Delta Simmons för en Broadway-föreställning som Deltas make – samme Arnold – regisserar. Till råga på allt fattar även pjäsens manusförfattare Joshua tycke för Izzy, vilket inte går hand i hand med att han redan dejtar den excentriska Jane, Izzys psykolog. (Från SF.se).

Mina tankar: Hade ingen koll på denna innan, och det var en ren slump att jag ”hade möjlighet” att se den. Eller jo, att det var en komedi gick ju uppenbarligen att se på postern.

Hade filmen varit längre hade det nog blivit totalt kaos i och med alla ”hit-å-dit-handlingar” (den personen känner den personen som känner den personen som känner första personen, som ett litet kretslopp). 1 timme och 30 minuter kändes alldeles lagom.

När det gäller ensemblen så har vi ju faktiskt ett par större namn. Poots, som jag faktiskt såg redan  i ”28 veckor senare” (2007) och har sett flera rollprestationer är det en person att även i framtiden hålla utkik efter. Sen de ”vanliga” Hollywood:arna; Wilson, Aniston, Forte, Hahn och Ifans. Ja, det är ett bra mix/prestation, typ.

En helt okej film, som berättar en historia där vi har ett par karaktärer som på olika sätt någon eller några och på detta sätt uppstår det vissa ”svårigheter”, vilket är beskrivet ovan. Den har sina stunder och som är roliga, men det finns även mindre bra stunder. Men hur som helst är det bra skådespeleri och några andra kända ansikten som dyker upp i mindre roller. Underhållning för stunden, javisst. Betyget blir en…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

Avengers: Age of Ultron

av

Titel: Avengers: Age of Ultron 

Premiär: 22 april

Speltid: 2 timmar 21 minuter

Genre: Action, Thriller, Komedi

Regi: Joss Whedon

Skådespelare: Robert Downey Jr., Chris Evans, Mark Ruffalo, Scarlett Johansson, Chris Hemsworth, Aaron Taylor-Johnson, Hayley Atwell, Cobie Smulders, Elizabeth Olsen, James Spader, Samuel L. Jackson, Jeremy Renner, m.fl.

Handling: När Tony Stark försöker starta ett fredsbevarande program går det snett. Jordens framtid är hotad och Iron Man, Captain America, Thor, Hulk, Black Widow samt Hawkeye sätts alla nu på prov. När den onde Ultron träder fram är det upp till medlemmarna i Avengers att stoppa honom från att sätta sina planer till verket, vilket leder till ett episkt, unikt och världsomspännande äventyr. (Från SF.se).

Mina tankar: Uppföljaren till den tredje mest inkomstbringande filmen – någonsin. Och en av de största superhjältefilmer man kan tänka sig, Marvel’s ”The Avengers”.

Att en film av den här sorten har en 2+ timmar lång speltid hör ju numera till vanligheten. Och denna gång tycker jag den är överlag okej. Det finns en-två ställen där tempot blir aningen lågt. Fast när den väl var slut, så tyckte att det borde ha varit mera…

Samtliga skådespelare som var med i den första Avengers-filmen repriserar sina roller, med ett par nya tillägg. James Spader, som ger rösten till Ultron, och Aaron Taylor-Johnson samt Elizabeth Olsen som spelar Quicksilver respektive Scarlet Witch. Och med en sådan uppställning så har man ju en del förväntningar, som jag även tycker infrias. Sen har vi ju också den obligatoriska cameon av Stan Lee.

Vill man ha superhjältar, specialeffekter, fullt ös, spänning och lite ”cheesy” humor så är Avengers: Age of Ultron en film att rekommendera. Storyn tycker jag är bra, vi får ett par nya skurkar och hjältar. Skådespelarna gör det man förväntar sig av dom. Specialeffekterna imponerade på mig (faktiskt även 3D:n), kanske för att en del blockbusters på senare tid (*host* Hobbit 3 *host*) har överanvänt det och inte heller har det utförts på ett bra sätt. Slutet lämnar mer att önska, ja – det kommer ju fler filmer (bland annat en tvådelad Avengers-film, så småningom) Betyget blir en liten…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Fast & Furious 7

av

Titel: Furious 7 

Premiär: 1 april

Speltid: 2 timmar 18 minuter

Genre: Action, Thriller, Komedi

Regi: James Wan

Skådespelare: Vin Diesel, Paul Walker, Dwayne Johnson, Jason Statham, Michelle Rodriguez, Jordana Brewster, Tyrese Gibson, Ludacris, m.fl.

Handling: I den 7:e delen av succéserien dyker en ny karaktär upp, Ian Shaw, som ska hämnas på de som är ansvariga för hans brors död – Dominic Toretto och hans gäng. (Från SF.se).

Mina tankar: Äntligen är den ute! Efter ”strul” i produktionen, då Paul Walker omkom i en bilolycka i december 2013, har man ”lagat” det som där med inte längre var fullt genomförbart. Men förväntningarna var ändå höga.

Speltiden är ju som nämnt över två timmar, det har funkat för de tidigare filmerna i serien som har varit likvärdiga. Här funderar jag dock – flera gånger – ”ska det sluta såhär?”. Kanske det hade funkat bättre om klippningen varit annorlunda?

Skådespelarna, ja de håller väl inte direkt Oscarsklass, men det är ju inte riktigt det som krävs i den här typ av filmer. Så det håller jag inte emot dom. Dessutom Paul Walkers sista film och gör en fullt godkänd insats.

Kanske att den inte riktigt kom upp i samma klass som nummer 5 och 6, men det är mycket bra genomfört med tanke på omständigheterna i produktionen. Det sägs att dom ska sikta på ”Bästa film” till Oscarsgalan 2016, mnja säger väl jag till det. Det är en underhållande film, som gör det den ska – ingen tvekan om det. Snyggt foto och effekter, ja även musiken (även om jag inte är något större fan av rapmusik). Slutligen, hyllningen till Walker var rörande. Betyget blir en svag…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

The Hunger Games: Mockingjay – Part 1

av

Titel: The Hunger Games: Mockingjay – Part 1

Premiär: 23 mars (Blu-ray/DVD)

Speltid: 2 timmar 3 minuter

Genre: Äventyr, Sci-Fi

Regi: Francis Lawrence

Skådespelare: Jennifer Lawrence, Josh Hutcherson, Liam Hemsworth, Woody Harrelson, Donald Sutherland, Philip Seymour Hoffman, Julianne Moore, Willow Shields, Elizabeth Banks, m.fl.

Handling: Katniss Everdeen återfår medvetandet i Distrikt 13, rebellernas hemliga tillhåll, varifrån kampen mot Capitol och president Snow organiseras. Hon har tillsynes besegrat The Hunger Games, men ett mycket större slag väntar. Och om Katniss har några förhoppningar om att rädda Peeta och befolkningen i Panem från utrotning måste hon bli den ledare hon hittills har vägrat vara. Hon måste bli The Mockingjay!

Mina tankar: Ja, detta blir den första blu-ray recensionen. Mest för att jag inte såg den här filmen på bio och därmed bröt sekvensen med de tidigare två filmerna (The Hunger Games och The Hunger Games: Catching Fire). Vad hade jag för förhoppningar på denna då? Tja, egentligen inga eftersom det är den första delen i den avslutande trilogin (dom tycker ju om att tjäna pengar där borta så man ska gärna dra ut på slutklämmen).

Paragrafen om speltiden – alltså denna – ska jag hålla kort. Den var väl lång för innehållet, en kvart-tjugo minuter hade regissör Lawrence kunnat låtit hamna på klippgolvet.

Mestadels repriser på tidigare roller, men någon enstaka ny. Och de fyller sitt syfte till denna delen, med andra ord förväntar jag mig mer till sista filmen.

Mockingjay – Part 1, tycker jag är den svagaste i hela serien hittills. Största anledningen till det är för att det inte känns som det händer speciellt mycket och dom sparar mycket till finalen (som jag inte har en aning om hur den är, eftersom jag inte läst böckerna). Ska man berömma några punkter är det ensemblen och specialeffekterna. Betyget blir en…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

Familjen Bélier

av

Titel: La famille Bélier 

Premiär: 27 mars

Speltid: 1 timme 45 minuter

Genre: Komedi

Regi: Eric Lartigau

Skådespelare: Louane Emera, Eric Elmosnino, François Damiens, Karin Viard, Roxane Duran, Ilian Bergala, Luca Gelberg, m.fl.

Handling: I familjen Bélier är alla döva förutom 16-åriga Paula, som tar hand om alla utom sig själv. Hon fungerar som sina föräldrars språkrör i deras vardagsliv och är oumbärlig för alla i familjen. Vad hennes föräldrar inte vet är att deras dotter har en fantastisk röst och en talang utöver det vanliga, något Paulas musiklärare upptäcker. Han övertygar henne om att ställa upp i en audition utlyst av Radio France i Paris som kan leda till att hon kommer in på sina drömmars musikutbildning. Paula ställs nu inför sitt livs svåraste val – att stanna kvar hos sin familj eller uppfylla sina drömmar. (Från SF.se).

Mina tankar: ”En fransk succé”, det har man ju hört relativt ofta nu på senare år, med både ”En oväntad vänskap” och ”Bröllopskaos” – vilket är mycket bra filmer, så det fick upp förväntningarna.

Speltiden klockade in på en bekväm tid sett till innehåll och ”rullning”. Kanske att den hade kunnat vara uppe och nosat på två timmar?

Skådespeleriet är bra. Nu är jag inte kunnig i teckenspråk (varken det franska eller svenska) men måste säga att det är imponerande ifall det är en korrekt sådan, vilket det ska vara. Mycket fina prestationer rakt igenom.

Jovars, ”Familjen Bélier” är en fin och mycket sevärd film – fransoserna är duktiga. Duktiga skådespelare, snyggt foto och en fin story. Höjdpunkten på soundtracket är ”Je vole” som tillhör slutscenerna och det är till och med att man blir lite tagen av dessa. Betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Into the Woods

av

Titel: Into the Woods 

Premiär: 1 april

Speltid: 2 timmar 5 minuter

Genre: Äventyr, Fantasy, Musikal

Regi: Rob Marshall

Skådespelare: Anna Kendrick, Meryl Streep, Chris Pine, James Corden, Emily Blunt, Christine Baranski, Johnny Depp, Daniel Huttlestone, Mackenzie Mauzy, m.fl.

Handling: En modern tvist på de klassiska Bröderna Grimm-sagorna. Denna humoristiska musikal flätar samman Askungen, Rödluvan, Jack och Bönstjälken samt Rapunzel och handlar om en bagare och hans fru, deras önskan om att starta familj och häxan som lagt en förbannelse över dem. (Från SF.se).

Mina tankar: Denna Oscarsnominerade film (Best Supporting Actress, Best Production Design och Best Costume Design). Vann dock ingen av kategorierna. En sak att notera; filmen kommer ut så pass sent i Sverige att den hinner komma ut på DVD/Blu-ray i USA innan den börjar visas i här.

Speltiden är övertydligt uppdelad i två delar, och tyvärr så blir ”del 2” riktigt segdraget och ja helt enkelt lite tråkigt. Kort sagt 2 timmar och 5 minuter är för långt. En 20-30 minuter skulle Marshall kunnat klippt bort.

Skådespeleriet är det däremot inte något fel på tycker jag. Dock är Johnny Depps karaktär vargen (som dock bara är med i ett fåtal scener) så man får ta fram skämskudden.

Into the Woods är en sevärd musikal. Mycket tack vare att man lyckats riktigt bra med manuset och man fått med skådespelare som kan sjunga (även om det är förinspelat och inte live). Scenografin är mycket fin också, ett plus för att man lyckats få in en del humor. Betyget blir en…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

Kingsman: The Secret Service

av

Titel: Kingsman: The Secret Service 

Premiär: 30 januari 2015

Speltid: 2 timmar 9 minuter

Genre: Action, Äventyr, Komedi

Regi: Matthew Vaughn

Skådespelare: Colin Firth, Michael Caine, Taron Egerton, Mark Hamill, Mark Strong, Jack Davenport, Tom Prior, Sofia Boutella, Sophie Cookson, m.fl.

Handling: En superhemlig underrättelsetjänst rekryterar en småkriminell kille med potential till sitt stenhårda träningsprogram för blivande agenter. Samtidigt dyker det upp ett hot mot världen som skapats av ett galet teknikgeni. (Från SF.se).

Mina tankar: 2015 års första film, ja på bio det vill säga. En överraskning måste jag säga, hade inte trott att denna skulle visas – men det är ju det som är tjusningen med Bioklubbens förhandsvisningar. Av trailern att döma kan detta bli något bra (kanske till och med riktigt bra, men har inte hunnit läsa några recensioner). Om inte annat så borde ju några av dessa namnkunniga herrar (bland annat Firth och Caine) bidra till filmen.

Speltiden känns spontant kanske som det skulle vara i längsta laget för en sådan här actionkomedi. Men det är ett riktigt bra upplägg så jag har inte heller den ”det är så långt”-tänket. En eller två lättare partier, annars två tummar upp.

Skådespeleriet är riktigt bra, både från Firth, Caine, Strong och en Samuel L. Jackson – som gör en lite skruvad version på sitt vanliga ”översittarspel”. Även de som jag inte sett i något tidigare, Egerton (en att hålla ögonen på i framtiden?), Boutella och Cookson gör mycket bra prestationer.

Trevlig film denna (tydligen baserad på serietidningen ”The Secret Service”, efter lite efterforskningar). Fotot är fint, skådespelarna är bra och även musiken. Kanske att man hade kunnat lägga lite mer krut och pengar på några av specialeffekterna, då det var ett par tillfällen där det var uppenbart sådana inblandade. Rekommenderar! Betyget blir en…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine

Whiplash

av

Titel: Whiplash

Premiär: 6 februari

Speltid: 1 timme 47 minuter

Genre: Drama, Musik

Regi: Damien Chazelle

Skådespelare: Miles Teller, J.K. Simmons, Paul Reiser, Melissa Benoist, Austin Stowell, Nate Lang, m.fl.

Handling: Andrew Neiman är en ambitiös ung jazztrummis, med siktet inställt på att nå toppen på den musikhögskola han studerar. Märkt av sin fars misslyckade författarskap strävar Andrew dag och natt för att bli en av de stora. Terence Fletcher leder skolans främsta jazzensemble, och är en lärare lika känd för sina pedagogiska talanger som för hans skräckinjagande metoder. Fletcher upptäcker Andrew och tar den aspirerande trummisen under sina vingar, och förändrar samtidigt den unge mannens liv för alltid. Andrews jakt för att uppnå perfektion utvecklas snart i en besatthet, då hans hänsynslösa lärare fortsätter att pressa honom till randen av både hans förmåga – och hans förstånd. (Från SF.se).

Mina tankar: Den här hade, kort och gott, undgått min radar helt. Visste inte ens att den fanns eller vad den handlade om.

Kanske att den är väl lång för vad den innehåller. Som tur är scenerna med Teller bakom trummorna riktigt intensiva vilket gör att man blir helt matt av att se.

Det är Miles Teller och J.K. Simmons i huvurollerna som driver filmen (konstigt vore annars?). Teller imponerar med stort trumspelet och Simmons är skrämmande bra med sin dialog.

Till en början gillade jag den inte, med det blev bättre allt eftersom. Prestationerna av skådespelarna är bra, men storyn känns trots detta platt (speciellt romansen mellan Teller och Benoist’s karaktärer). Kanske något som jazzfantaster bör gå och se. Även om det är en sevärd film, hade jag inte sett den här på bio. Betyget blir en svag…

film 3-5

Läs även recension hos MovieZine

Hobbit: Femhäraslaget

av

Titel: The Hobbit: The Battle of the Five Armies

Premiär: 10 december

Speltid: 2 timmar 24 minuter

Genre: Äventyr, Fantasy

Regi: Peter Jackson

Skådespelare: Ian McKellen, Martin Freeman, Richard Armitage, Benedict Cumberbatch, Lee Pace, Evangeline Lilly, Luke Evans, Cate Blanchett, Orlando Bloom, Aidan Turner, Hugo Weaving, Christopher Lee, James Nesbitt, m.fl.

Handling: Efter att ha återkrävt dvärgarnas rike från draken Smaug har gruppen oavsiktligt släppt lös Smaug, som rasande låter sin eld drabba de försvarslösa männen, kvinnorna och barnen i Sjöstaden.  Thorin är besatt av den återfunna skatten och offrar såväl vänskap som ära för att inte förlora den trots att Bilbo desperat kämpar för att få honom att ta reson. Slutligen tvingas Bilbo fatta ett riskfyllt beslut – men ännu större faror väntar. Den mäktige fienden Sauron har skickat en armé av orcher för att anfalla Ensliga berget, något som undgått alla förutom Gandalf. (Från SF.se).

Mina tankar: Det var till en början lite ”osäkert” om, eller rättare sagt kanske ”när” jag skulle ta mig tid att titta på finalen i Hobbit-trilogin (svårt att gå på nattpremiären när man har saker att göra på dagarna). Men bestämde mig först för dagen efter – som jag spontant ändrade till premiärkvällen (på ”rätt” datum). Skippade även detta år 3D och HFR (High Frame Rate).

Gällande speltiden så tyckte jag den kändes kortare än de dryga 2.30h (vet inte om jag slumrade till?). Sen om eftertexterna är längre – så den effektiva tiden blir kortare – i och med att det är avslutningen Det är full gas från början till slutet, med några tempodippar.

Det är samtliga som repriserar rollerna (konstigt vore annars, då filmerna är inspelade ”back-to-back”). Så jag tycker, fortfarande, att de gör ett bra jobb.

Det är en godkänd avslutning på trilogin om hobbiten Bilbo och hans äventyr. Positivt jämfört med mellandelen är att de har lagt tid på CGI den här gången, det ser bättre ut helt enkelt. Någon enstaka scen som känns som parodi (ska inte nämna när, det kommer man märka). Sen att man animerar(?) Billy Connolly’s karaktär kändes tveksamt. Det finns en del riktigt vackra scener och vyer, samt att slaget är ganska storslaget. Plus för att speltiden känns kort, trots att den är ganska lång. Vår egen Persbrandt som hade en roll i del 2, hade ett ”blink-and-you-miss-it” scen. Att sätta ett betyg på filmen är svårt, den pendlar lite – men det får bli en svag…

film 4-5

Läs även recension hos MovieZine